Jakt och fotoutflykt

Så här ser vägen ut. till vår stuga.
Jag tycker om vägen, när man kör in dit så försvinner man för omvärlden, det är rätt så coolt.

Grangrenarna på bilden nedan är en Jääääääääääättestor gran som står på vår tomt, och det har berättas av de som nu är gamla att den såg ut så när de var små, en gammal härlig Jätte som snart är utrotade hos oss i norr av vårt hårda skogsbruk, som Svenska staten bedriver här. Men den här på min skogstomt ska de väl ändå inte ta.
Ser n i hur de gamla grenarna faller ner som helt underbara draperingar, så blir det bara på våra riktigt gamla granar här hos oss.
Nu har vi passerat stugan och gått in i skogen, vi går genom många igenväxta ängar, det är mycket fint där. Här går maken framför mig, och hamnar i fotogluggen.

Kommer ni i håg Robinson-Björn, han som blev vald som bästa Robinson genom tiderna.
han säljer dessa hattar, som maken bär på. (han är över 60 bast och i toppform, kan jag nämna)
Han var och hälsade på (han bor bara några mil härifrån)och han frågade om maken skulle köpa en hatt.
Nästa gång han kom så fick min man en sån hatt helt gratis, så helt fantastiskt.
Man kan inte tro det är sant, så otroligt snäll människa. och så fick vi höra om när han var med i Robinson, det var intressant. Vi har träffat snälla och trevliga människor, man blir så lycklig och så förstår man att det ju faktiskt finns såna, som inte kräver nåt tillbaka, fortfarande i vår värld, helt otroligt, eller hur.

Här nedan så passerar vi ett område som är fullt med Fräken, jag gillar verkligen Fräken de är så härligt lummiga där de står i skogen, och nu har de börjat blekna inför hösten och det är så vackert.
















Sen kommer vi till ett hygge (avverkad skogsmark, som vi ju har gott om här) och där växer inte så värst mycket, man vår Herre är så barmhärtig han låter det växa vackert gräs där.
Jag kryper ner och fotar maken, känns mysigt.

Här fotar jag en helt unnnnnnnnnnnnnnderbar bild på torkat gräs. Det är så skönt att dra handen genom och se på det helt fantastiskt vackra formerna. tänk att det kan vara så enkelt och vackert, med torrt gräs.


Den här stenen står jag på och den tycks bestå av något annat material i en remsa, vet inte vad.
Vi är nu på väg tillbaka till stugan, det har börjat bli mörkt.
Vi går in i stugan och vilar en stund innan vi åker hem, där finns ingen elektricitet, så vi tänder ljus, vi skull ha druckit kaffe om inte termosen varit hemma, glömd, det har hänt förr.
Här nedan är en sån där mörkerbild, med skakningsoskärpa, som jag gillar, de blir som luddigt och vackert, i köket. Om ni kollar noga så kan ni se en fot, det är min man som passerar i bilden, men det är så mörkt, mörkare än det som syns på bilden, så kameran snappar bara upp en fot, för att sluteren är öppen så länge, visst är det coolt.
Sista bilden fotar jag genom framrutan, i farten i skumrasket, och då blir det ännu en bild som jag gillar med luddigt och måleriskt uttryck.
Nu åkte vi hem.
God natt.

Förändring sker hela tiden.

Se Hur underbart vackert vallmon skrumpnar
Kolla dess ballerinakjolar, hur de blir, i skönt förfall, som kräppapper eller skrynklatslikespapper
Rosenskära, gillar jag också och nu måste man plocka in,
om man vill hinna njuta av dem, Innan frosten kommer.

Här nedan så har buketten börjat skruttna,
på nåt vis så är förfallet intressant, kolla den torra kvisten som är luddig.
Det är Mjölkörtens,
överblommade stänglar, de är rätt så kul, och krulliga.

Minns ni när mina penseer snöade över, så klart ni inte minns men det minns jag,-Jag tänkte hur ska de klara sig. kolla längre ner, hur de blev, inte illa.













De växte och vällde över, och så här ser de ut nu.
























Här nedan så målade jag hela vardagsrummets väggar med alla möjliga krumelurer på fri hand, bilderna är lite mörka, tagna i dåligt ljus, men ni kanske kan se mina krumelurer ändå, och så hittade jag en gammal akvarell, som är halvfärdig som jag målat för jäääääääääättelänge sen, och stiftade fast med en nål. Ja ofta så blir min inredning inte alls välplanerad utan precis som det faller mig in.

Sista bilden visar jag över dörrstycket, jag målade en inramning runt omkring, och visar en liten del, för det är stökigt, hemma just nu, och det vill ni väl inte se, eller? Kram till er.

Sommarens sista blommor från min trädgård.

Här har jag fotat och klippt ihop ett blomkollage på blommor från min trädgård, och någon vildblomma fick vara med. Vildblomman är en rosa och vit Rölleka, visst är de söta, och sen har jag färgstaka sibiriska vallmo, och så Stockrosor, tänk att jag har fått gula i min fröpåse, och så mina älskade Rosenskäror, och mina Crayzy Daisy, rufsiga trädgårdsprästkragar, allting har jag satt från frön.
Det mesta odlas i hinkar, och bunkar, stockrosor går inte att odla som anueller utan jag driver dem tidigt på våren så de blommar samma år.
Vallmon kan man odla på fri hand, den som min Mormor hade på sin kulle, jag älskar den blomman, ja jag älskar visst en hel del blommor.
Vilken natt som helst kan alla dessa blommor vara ett minne blott, två nätter i rad så har vi haft väldigt nära frost, och hos en del land har potatisblasten fryst.
Jag håller tummarna varje natt, och gläds var dag som de ännu är vid liv, så är det att bo här.
Kanske man älskar blommorna ännu intensivare, man vet att den tid man får njuta av dem är så kort.
Men visst är de ljuvliga. Bilderna är klickbara att förstora.

Här ovan har jag experimanterat med kameran och fotat en bild på ljuskronan i köket i Sepia.

Och så en till bild i Sepia med rufsiga Crayzy och Rosenskära, tycker om de här svaga färgtonerna, och även de starka naturliga.
Kul att experimentera ibland.
Ha en bra vecka alla ni kära vänner där ute i Cyberrymden.
Kram Fotogalningen Zara

Stockrosor, bröllopsdag ljusglimt och natur.

Mina stockrosor är så fina,här är en röd.

Min man och jag firar 26 års bröllopsdag, med en enkel middag.



Måste fota en solglimt som letat sig in i mitt kök och gett mig ett ljusskådespel,kanske inte städat på skåpet, men det bjuder jag på, för solglimten är så häftig.

Tänk så många olika färger jag fick av stockrosor, från min fröpåse, jag blev glad när jag såg en gul slå ut, det var min första gula.

En dag när vi var ut med båten så var det vackra strålar över sjön.

En annan dag for vi till en fors, som är ett biflöde till vår älv, så här såg det ut där.

Den här bilden ovan är en bäck till biflödet, som vi gjorde upp eld, med kärugadd(stubbar som finns i vår skog, med mycket kära i, brinner bra)och kokade kaffe vid.
Fyra elementen, jord eld,luft och vatten, det var så fint där.

I går kväll fiskade vi på sjön i sena kvällen och viket skådespel vi fick se där,en stark regnbågsstump och en vacker solnedgång, och motsvarande sida av sjön, blev det aprikosaoranga moln, en helt fantastisk kväll.



Allting i vår natur är nära oss och nästan helt ensamma är vi och då upplever man naturen på ett nära sätt.
Ha en bra vecka mina kära vänner.
Zara

Livets innehåll, just nu.

Än finns det snälla människor. Jag och mannen var till ett äldre par som har sålt sin gård och skulle flytta till stan, hon visade mig sin bagarstuga där hade hon, saker, dessa koppar visade hon, jag sa, -Vad söta koppar,-Vill du ha dem sa hon,-Jo sa jag, jag fick kopparna och en handmålad bricka från, 40-talet.
Måste bara skriva det , för i dag så brukar man inte få något gratis, och de var så varma och snälla människor, så roligt att få vara med om.

För några år sen hittade jag ett gammalt fönster under magasinet, jag tog några brädor och spikade i hop till ett skåp, sen satte jag hyllor.
Sen sågade jag ut ett krön och så tog jag yxan och högg till en knopp, sen täljde jag en liten låsanordning.
Från början var skåpet naturellt, grånade brädor och brungrått fönster.
Jag hade en cissus som slingrade omkring i det, sen behövdes ombyte så jag målade det vitt för några år sen, men skåpet var faktiskt bättre förut.
Nu så har jag koppar i det, men det är inte så praktiskt till det, så jag vet ej vad jag ska göra med det riktigt, förslag mottages. Det fanns inget glas i fönstret så det är öppet.

Saker som från början har en tänkt plats tenderar att bara hamna hur som helst hos mig, men jag har köpt en vintageblus som skymtas i vänster hörn, för en billig penning på rea.

Stockrosorna blommar nu hos mig.

Dockkragarna är söta.

Allting får blomma som de har lust,kanske inte så välskött, men jag odlar alla blommor själv.

Sist men inte minst, brumelibrum en björn lufsar där. Björnfrossa råder i norr.
Min make var på sjöfågeljakt, och då fotade han björnspår, folk ser ofta björn, även maken.
Och björnar rotar i soptunnor, det börjar bli kusligt, men man måste ju ändå gå i skog och mark.
I natt gör jag inlägg , nästa gång surfar jag runt hos er.
Kram Zara

Sjötur

I 200 år har min släkt gått ner till denna sjö, nedanför mitt hus. Jag är 6,e generationen och mina barn 7,e.
Det här är en gammal kärrväg som användes förr, men som nu fungerar som stig.
Huset vårt är bakom oss, och sjön nedanför, vi ska åka till en speciell plats på andra sidan sjön.
Jag är på väg ner, de andra väntar.
Bilden nedan ser man en av sönerna och flickvännen, en annan son gömmer sig bakom den första, båten är full med fiskedon och kuddar,filtar osv.



Vi åker ut över den glittrande sjön.

Bilden nedan har vi nått andra sidan, där bonden har några getter på sommarbete.
När jag var barn gick vi med ungdjuren hit och man tog över djuren simmandes efter en båt, till denna sidan, så länge jag kan minnas har denna plats hyst tamkreatur, och så länge jag har hört berättas.
För mig som barn var detta speciellt, vi kunde bara ta oss dit med roddbåt, så det blev inte så många gånger om året.Först med djuren, sen slåttern, och sen hem med djuren.
Vi barn badade där när de vuxna slog ängarna, här var det skönt.
Hemma innebar slåttern att vi barn skulle först bära mat i tunga korgar till de vuxna, sen när vi blev större fick vi vara med och räfsa och hässja
Och trampa ner höet i ladorna, det var inte populärt.
Höet dammade och kliade, det var varmt i ladorna, och insekter
Här på andra sidan, här var vi fri att bada och bara njuta när de vuxna gjorde slåttern, så just därför bär jag med mig i mitt hjärta att här, här är friden.
Tänk jag kan känna historiens vingslag, när alla tidigare generationer, rott över sjön, och gjort, och sett ungefär som jag, och jag kan tänka mig när de kom och upptäckte den här platsen.

Min farafar som hade generationers berättarkonst i sina ådror och var barn-barn till de första som kom trakten, (En far och hans unga söner i min släkt kom först hit)berättade att de hade sagt, så här;-Nu vet vi var vi ska bo.
Ofta tänker jag på dem när jag ser byn från sjön, och undrar hur det var.
De valde en vacker plats, det tycker i alla fall jag.

Här på paradissidan som den heter i mitt sinne, finns det små, små gula blommor, jag har fotat dem, man ser hur de lyser i min skuggbild. Nästa gång ska jag visa mer bilder, härifrån.


Vi stannade länge på paradissidan, sen åkte vi hem och under vägen hem så fick jag ett av naturens hattsmycken.


När vi kom hem hade vinden mojnat och allt var spegelblankt vid vår båtplats.
En häääääääääääärlig utflykt på sjön, med tankarna på alla de mina kära som gått före mig, och det som är nu, en stund på andra sidan, och sen hem, en sommardag, att minnas, att smaka på att känna, i sina tankar, när mörkret faller.
Så gör vi, nu laddar batterierna, emellan åt, i allt vårt arbete.

Så därför mina bloggvänner så hinner jag inte blogga så mycket nu, men det kommer mer senare, när mörkret faller.
Jag har ju fått mitt modem nu, så jag kommer att titta in ibland.
Med detta vill jag önska er alla en lika underbar sommar som vi haft, och som ännu är.
Tack till alla er bloggvänner för att ni finns.
Jag gillar er.
Kram Zara

Problem och hundraårsfest.

Denna bild tog jag för två år sedan. Kvinnan till vänster fyller snart 98 år och hennes son sitter till höger, han sköter om henne. Tyvärr så dog hon i vinter.
Mannen till vänster är fyllda 98 år, de gick i skola i vår by tillsammans för ca, 90 år sen.
Kvinnan till höger om den gamla mannen är dottern som sköter om honom.
Han fyllde 100 år i dag, och firade sin 100 års dag i vår gamla skola som nu är en byahus.
Inga skolor finns nu i vår by, så mycket har förändras på 100 år, då fanns inga vägar hit, endast kärr-vägar, för häst och vagn, det fanns ingen elektricitet, man hämtade vatten i brunnen, inga bilar, man körde med häst, gick till fots och åkte släde, och skidor, hushållen var i stort självförsörjande, det fanns jättemycket folk och djur i byn.
Mannen som är en bror till min far sitter i rullstol i dag, han är klar, i knoppen.
Det är häpnadsväckande att bara tänka på vilka enorma förändringar som skett sen de föddes, de har levt i ett helt sekel.
Ja vi har många gamla i byn, riktigt gamla människor.
Det här inlägget får bli ett inlägg som kan komma att stå så här länge, för i går kom Oskar, och han dundrade och hade riktiga smällar här, så dödade han vårt modem, så nu har vi tillfälligt kopplat in nokian(mobilen) som modem i datorn, och vi måste in och köpa ett nytt modem.
Hoppas ni andra har det lugnt med åskan och så ses vi när nya modemet inkommer hit i obygden.
Ha det........ Kram Z.

Loppissaker flickan i trädgården och rosor.

Jag har fyndat gamla handblåsta glasprismor på loppis, vet inte vad jag ska göra med dem ännu, men eftersom jag är förtjust i dessa så kan jag inte motstå dem.Möjligen kan det bli en ny designad ljuskrona.......................................

Den här bilden är tagen i en charmigt förvildad trädgård. Flickan och katten, jag gillar den, den blev så där drömskt härlig, med det långa gräset och flickan och katten är så naturliga.

I går kom då ett riktigt skyfall, och jag var ut för att fota, rosorna ikläddes de mest fantastiska dekorationer med klara pärlor på. Klicka upp bilderna, de är det värt, för att få se vattendropparna.

Här är en vit krukros som blommar jättemycket, med vattendroppar på.
Nedan mina malvor med sina ballerinakjolar. Lite skadade av regnet, men vackra.

Kolla den här rosen, en till krukros, som är fullpepprad med vattendroppar, så underbart.
I dag har vi jättefint väder igen.

Här nedan avslutar jag med ett jätteläckert fynd som kommer från loppis, ännu vet jag inte vad jag kommer att göra med dem.

Så önskar jag er alla lika unnnnnnnnnnnnnnderbart väder som vi har i norrbotten, det är sååååååååååå ljuvligt så man kan knappt tro det.
Vi tankar inför vår långa vinter.
Men just nu, precis just nu så är allting i full blom och så unnnnnnnnnderbart.
Kram på er i cyberrymden.
Från Zara