Så vi passerade Blåkulla i rasande fart, och vidare mot Sundsvall.
Där tänkte vi övernatta i två dar för att få vila upp oss lite.
Till slut kom vi fram till vårt förbokade hotell som vi kände till sen förut.
Ett jättefint hotell helt i min smak.
Hotellet byggdes 1891 under den tiden efter den stora branden i Sundsvall och då beslöt man att man skulle bygga stan i sten, så den inte kunde brinna upp igen. Stans innevånare gjorde sig rik på skogen, nu var vi där igen.
Och detta hotell kom till då, för över hundra år sen.
Lite läsning från nätet om branden kommer här:
Det är måndagen den 25 juni 1888 och Sundsvalls borgmästare Rudolf Björk telegraferar ovanstående till länsstyrelsen i Härnösand. Omkring kl. 12.30, har det börja brinna i en byggnad vid Selångersån och elden sprider sig snabbt i den hårda vinden. När kvällen kommer är så gott som hela Sundsvall förvandlat till aska och omkring 9000 människor har förlorat sina hem.
Efter denna brand byggdes detta hotell, och som sagt hela stenstaden en fascinerande och ruskig historia.
Sen vet inte jag när hotellet användes som lokaler för någon myndighet, och som bostäder i 25 år.
Hotellet stängdes 1978.
År tror det var 2002 så öppnades det igen som hotell, man hade restaurerat och gjort om passande till hotell, jag som konstnär tycker att de tog bort för mycket av originalen, men jag antar att man får lov att acceptera det och vara glad för att de rustade och gjorde det till hotell igen så alla kan få ta del av det fina hotellet.
Man kan ju tycka att lamporna till vänster är lite malplacerade.Men man ville förstås skapa en spänning mellan det nya och gamla, om det kan man ha delade meningar.
På väg upp till rummet så passerar jag så mycket vackert så det blir en liten dans, jag förväntar mig att någon ska komma och säga, så får du inte göra, för någonstans i mitt inre ekar nån röst från barndomen att man inte fick bära sig åt så, men jag kan inte hålla mig så jag njuter av allt det vackra på mitt eget vis och tar risken över att nån kommer med inte göra fingret och hytter det åt mig, man måste ju leva när man lever.
Hur skulle jag kunna motstå en dans i detta vackra, nä inte jag........................................
Vi kommer upp till vårt rum som ligger några trappor, jo det finns hiss, men jag vill för allt i världen inte missa dessa trappor.
Området kallas just stenstaden i Sundsvall.
Visst är det vackra spiror, tak och fönster och detaljer.
Mina inlägg tenderar att bli så långa så jag måste säga godnatt med det att vi just gick och sov, vi var sååååååååååå trötta efter allt körande hit och dit, och denna kyrka i Uppsala, sen bara det att smita förbi Blåkulla snabbt.
Jag kan tillägga att hotellet inte är speciellt dyrt, det finns alltid billigare och dyrare, men man kan hitta såna här pärlor om man har tur, och den utsmyckning som skapades i slutet av 1800-talet kan inte längre göras, så
Jag tycker det är värt varenda krona.
Ett fantastiskt vackert hotell, där min konstnärlighet kan få sitt lysmäte.
Jag kan varmt rekommendera det, det är så reeeeeeeeeeeeeeeeent och städat i var enda hörn, inte som hemma hos mig alltså, men om man bor på hotell så ska det vara rent, det tycker jag är viktigt.
Sen får ni veta mer om resan om ni orkar.
Kram Zara
