torsdag 31 december 2009


För ett år sedan på nyårsafton såg det ut så här hos oss, kl var då 13,18.
Ett riktigt naturskådespel.


Ett litet fyrverkeri, som sköts upp här.
Ja alla firar vi det nya året, dagar läggs till år, år till decennium,osv,osv.
Knappt märker man hur tiden liksom sakta, barmhärtigt smyger sig framåt.
Hann jag det jag skulle i år. Njaeeeeeeeeee.....................
Kanske inte alls.
Det känns mer och mer viktigt att selektera.Men inte någon lätt uppgift.


Som en rök är ett människoliv,står det skrivet, hur väl begriper jag inte det nu.
I min ungdom föreföll det som om vägen låg öppen, bred, jämn och lugn,
nu känns det mer som om det går lite knaggligt och i uppförsbacke.
Ändå så gillar jag läget.
Det blåser liksom en ljum och härlig sommarvind i backen.
Löven prasslar i vinden.
Det doftar gott, och själen ler.
Så med tillförsikt tänker jag klättra upp på nästa backe, vem vet jag kanske till och med går upp på ett höööööööööööööögt berg, i den behagliga värmen.
Kärleksberget.


Kanske stegen skulle bli kvickare om jag uteslöt, det här, men jag är osäker................


Men hur det än blir så kommer ljusen tillbaka och
även vårljuset, precis som det alltid har gjort, så länge som min vandring pågått.



Visst är det vackert med både stearinljus och själsligt ljus, och allting smälter samman i en dröm, eller en väv,
livets väv, men ännu, har jag berg att bestiga.


Jag glädjs åt ljuset, tänk så här lyser det in på min värd i mitt kök snart,
och det är trevligt att några av er kommer att hälsa på i min lilla värd.
Hoppas ni får många vackra sommarbriser i ert liv i år.
Må många mjuka varma kärleksvindar smeka era kinder, även om vägen är dammig och backig ibland.
Må eran själ le vid tanken på kärlekens vind.
Kram Zara

tisdag 29 december 2009

Julen förbi, snart det nya året här.


Den köptes för ca 20 år sen i en gammal butik, hopfällbar.Ska snart packas bort igen.


Lite blandade bilder.Den lilla bilden är jag och min man, när vi gifte oss, ringarna ligger under,
Jag kan inte ha dem, just nu, är jag för tjock.


Pumlor i ett nysilverfat, ofta så slänger jag ner nåt så här, i hastigheten, nu ska det snart bort.


Julgranen får stå kvar rätt så länge hos mig, så länge den inte barrar.


Jag har släppt ner spetsen, coolt, tycker jag med tyger som ligger som slöjor.


 
Ute är det minus 20 grader, fortfarande.


I februari förra året såg det ur så här, ser ni ljuset, har återvänt, snart snart så är vi där.


Med min sista frostbild vill jag hälsa er alla och det nya året välkommen.
Kram mina vänner, från Zara
Ha en riktig härlig helg.
Utan nyårslöften.
De är så svåra att hålla.
Håller ni med?

fredag 25 december 2009

Julen


 

Hemma igen,mattan blev färdigvävd, knuten och används som julmatta.


Några ville se hur den blev, så här blev den.


Som fjärilar av spets som dansar omkring, på den.


Mattan under granen har stått i ett hus där kvinnan endast använt riktiga juljus i granen i alla tider, hos mig fick den nytt modernt liv.
Tippar gjord på 30-talet.


Jag hann inte väva ut hela väven men det sköt jag åt sidan tills efter jul, man ser ena hörnet.
Granen rymdes ändå.


 
Pumlor, pumlor i massor, älskar pumlor,(kulor har jag nyss lärt mig att det heter söderut)


Lite blandat pynt i en korg.


Jag har ett lite fönster i hallen in mot köket, som jag satte in för säkert 15 år sen.
Genom det ser man många ljuskronor,det är inte för inte bloggen heter som den gör.
Man ser också julens stök och ännu en ny lampa med prismor, en julklapp av min dotter, som vet att jag behöver ljuskronor,(skämt)gillar dem, inte behöver.


Vi hade en fin tomte här, nu säger han hej då vi ses igen.

måndag 21 december 2009

Fönstret



Vi har målat snickrat själva på tyg och trä.Kung bore gjorde resten, snygga kristaller.

 
Kunde inte ta så bra bilder i mörker, med mobilen och rimfrost på fönstret, fönstret står i ett rum som ej är uppvärmt.
Men vi gjorde ett kors och en text på julevangerliet.
Men budskapet är desamma.
Ett barn blir oss fött en son blir oss given.......................................
Julens budskap.
En julgåva till oss alla.


.                                                                                  



fredag 18 december 2009

Min jul är röd.




Min jul är röd och vit, men fortfarande inte färdig, med julförberedelser.
En bild med skakningsorkärpa, den gillar jag, man kan skymta en vävstol där inne.


Mattrasor i en kartong, vackert.


Nästan alla de här trasorna fanns kvar i magasinet efter min farmors död.
Hon har varit död i mer är 30 år
Sen hittade jag dem, och de är hur fina som helst, man kan se att farmor klippt från gamla kläder, gardiner och sen ser man hur hon nystade dem, jag minns hur det blev när hennes vana händer gjorde nystan, de såg jag så många gånger, det blev som ett hål av fingret, i mitten på nystanet.
En märklig känsla att nu väva med det hon höll i sina händer för så länge sedan.
Trasan närmast som är blå, det tyget hade farmor en lagårdsrock av, kanske det här var en liten rest?
Eller kanske just den rocken.
Lagårdsrocken,har jag minnen av, när hon hade den på sig.
En märklig känsla infinner sig när jag ser just den trasan, så många minnen, hon älskade korna, hon mjölkade för hand så att skummet yrde i hinken, hon lutade huvudet mot kon, och kon liksom bara släppte mjölken ifrån sig.
Jag tror att både hon och kon mådde bra.
Hon sa att det bästa hon visste var att få mjölka för då vilade hon.


Här står nu vävstolen som generationers kvinnor vävt på ända sedan början av
18-talet, jag har hittat vävskedar som hör till den som är så gamla.
Många gånger har jag undrat hur de levde sina liv, de som satt där före mig, så knyts dåtid samman med nutid, i datorns tidevarv, så viskar de som gått före till mig.
Gammalt och nytt blandas, inom mig och utanför mig, jag går ett trappsteg upp och där ser man detta, helt oklart, vi hann inte före jul.
Vi skulle bygga en vägg av fönster, gamla fönster.




I mitt sovrum sitter nallen kvar under de lysande prismorna, nallen köptes till han som är 17 år nu, så går tiden vidare.
Som en rök är ett människoliv, står det i Guds ord, den blossar upp och snart är det förbi, den kan låta dystert, men jag tycker inte det, utan vi bör påminnas om vad som är viktigast i livet, och att julen är en kristen högtid.
generationer kommer och går, och Guds ord består.
Gud är kärlek står det, och kärleken bär vi inom oss, kärleken är det där som värmer, som gör tillvaron värdefull.
Ta hand om er, och varandra.
Älska varandra.
Kram Zara

torsdag 17 december 2009

Ni vann utlottningen


 
Sen klippte jag ut alla och vek och gjorde lotter.


En av sönerna fick dra lotterna.


Första lotten gick till AnnaMaria med bloggen


Nästa gång så blev det en som heter Titti med bloggen,


Sen blev det Birgitta,men bloggen Utsikt från Vävstugan,
helt otroligt, jag som vunnit en duk från henne
Nu är det bara lotten för armbandet kvar.
Min älskade son drar den sista lotten.
Sen ser han konstig ut och jag tänker varför?


Jo han fick samma namn som förut.
Gissa på vem?


Jo du AnnaMaria vann armbandet också, jag vet inte ens om du var intresserad av det, men rätt ska vara rätt, och nu fick du två saker.
Grattis på er, nu vill jag att ni mailar era adresser så jag kan skicka paketen.
God Jul.
Sen vill jag tacka för alla era otroligt gulliga och snälla kommentarer om mina arbeten, och så önskar jag er lycka till med nästa utlottning i stället.
Ni vore alla värda ett pris.
God Jul och många kramar till er.
Zara

söndag 13 december 2009

Krans och lull lull och kärringkrut.


Ja så kom jag mig då äntligen för med att, binda en krans till min dörr,
här är den inomhus.



På dörren ute.


Så blev den.

Inomhus så hittade jag en plats för kärringkrutet, ja egentligen så heter det mattlummer.
Men det kan ju finnas lite annat kärringkrut där inne också.
Man vet aldrig...............
 
På lampan i köket, virade jag runt den, lite löst och ledigt.
Sen har allt möjligt hamnat där.




En liten älva eller en ängel.
Vita tofsar, dingel dangel.


Min adventsstake, har lite tingel tangel.
Adventsljusstaken köpte jag när barnen var små, och det är så många minnen, så jag vill inte måla den, och inte köpa en ny vacker, så den får användas ännu.



 
Jag är inte någon minimalist, men heller ingen stor konsument.
Saker bara hamnar på ställen som här, det är tacksamt att hänga på lampan.
 
I bakgrunden kan man se att det blev lite mer dukar än vad jag tänkt från början, köket blir verkstad, fullt med strykjärn, tyger färger penslar osv.
Här nedan ser man en del av de dukar som jag nyss tillverkat.


 
Avslutar med min förtjusning av allt som hänger, jag hänger saker överallt, fullt i fönstret med tingel tangel eller dingel dangel, ja som sagt ingen minimalist.
Än har jag knappt julpyntat.
Hur går det för er där ute i cyberrymden, ni stressar väl inte, visst hinner ni ta er ett gott vin och en god bok, eller en god middag, eller ett skönt bad, och koppla av, försök i alla fall, det är det värt.
Sköt om er.
Kram Zara