Så här ser vägen ut. till vår stuga.Jag tycker om vägen, när man kör in dit så försvinner man för omvärlden, det är rätt så coolt.
Grangrenarna på bilden nedan är en Jääääääääääättestor gran som står på vår tomt, och det har berättas av de som nu är gamla att den såg ut så när de var små, en gammal härlig Jätte som snart är utrotade hos oss i norr av vårt hårda skogsbruk, som Svenska staten bedriver här. Men den här på min skogstomt ska de väl ändå inte ta.
Ser n i hur de gamla grenarna faller ner som helt underbara draperingar, så blir det bara på våra riktigt gamla granar här hos oss.
Nu har vi passerat stugan och gått in i skogen, vi går genom många igenväxta ängar, det är mycket fint där. Här går maken framför mig, och hamnar i fotogluggen.
Kommer ni i håg Robinson-Björn, han som blev vald som bästa Robinson genom tiderna.
han säljer dessa hattar, som maken bär på. (han är över 60 bast och i toppform, kan jag nämna)
Han var och hälsade på (han bor bara några mil härifrån)och han frågade om maken skulle köpa en hatt.
Nästa gång han kom så fick min man en sån hatt helt gratis, så helt fantastiskt.
Man kan inte tro det är sant, så otroligt snäll människa. och så fick vi höra om när han var med i Robinson, det var intressant. Vi har träffat snälla och trevliga människor, man blir så lycklig och så förstår man att det ju faktiskt finns såna, som inte kräver nåt tillbaka, fortfarande i vår värld, helt otroligt, eller hur.
Här nedan så passerar vi ett område som är fullt med Fräken, jag gillar verkligen Fräken de är så härligt lummiga där de står i skogen, och nu har de börjat blekna inför hösten och det är så vackert.
Sen kommer vi till ett hygge (avverkad skogsmark, som vi ju har gott om här) och där växer inte så värst mycket, man vår Herre är så barmhärtig han låter det växa vackert gräs där.
Jag kryper ner och fotar maken, känns mysigt.
Här fotar jag en helt unnnnnnnnnnnnnnderbar bild på torkat gräs. Det är så skönt att dra handen genom och se på det helt fantastiskt vackra formerna. tänk att det kan vara så enkelt och vackert, med torrt gräs.
Den här stenen står jag på och den tycks bestå av något annat material i en remsa, vet inte vad.
Vi är nu på väg tillbaka till stugan, det har börjat bli mörkt.
Vi går in i stugan och vilar en stund innan vi åker hem, där finns ingen elektricitet, så vi tänder ljus, vi skull ha druckit kaffe om inte termosen varit hemma, glömd, det har hänt förr.
Här nedan är en sån där mörkerbild, med skakningsoskärpa, som jag gillar, de blir som luddigt och vackert, i köket. Om ni kollar noga så kan ni se en fot, det är min man som passerar i bilden, men det är så mörkt, mörkare än det som syns på bilden, så kameran snappar bara upp en fot, för att sluteren är öppen så länge, visst är det coolt.
Sista bilden fotar jag genom framrutan, i farten i skumrasket, och då blir det ännu en bild som jag gillar med luddigt och måleriskt uttryck.Nu åkte vi hem.
God natt.
