onsdag 12 augusti 2009

Sjötur


I 200 år har min släkt gått ner till denna sjö, nedanför mitt hus. Jag är 6,e generationen och mina barn 7,e.
Det här är en gammal kärrväg som användes förr, men som nu fungerar som stig.
Huset vårt är bakom oss, och sjön nedanför, vi ska åka till en speciell plats på andra sidan sjön.
Jag är på väg ner, de andra väntar.
Bilden nedan ser man en av sönerna och flickvännen, en annan son gömmer sig bakom den första, båten är full med fiskedon och kuddar,filtar osv.



Vi åker ut över den glittrande sjön.

Bilden nedan har vi nått andra sidan, där bonden har några getter på sommarbete.
När jag var barn gick vi med ungdjuren hit och man tog över djuren simmandes efter en båt, till denna sidan, så länge jag kan minnas har denna plats hyst tamkreatur, och så länge jag har hört berättas.
För mig som barn var detta speciellt, vi kunde bara ta oss dit med roddbåt, så det blev inte så många gånger om året.Först med djuren, sen slåttern, och sen hem med djuren.
Vi barn badade där när de vuxna slog ängarna, här var det skönt.
Hemma innebar slåttern att vi barn skulle först bära mat i tunga korgar till de vuxna, sen när vi blev större fick vi vara med och räfsa och hässja
Och trampa ner höet i ladorna, det var inte populärt.
Höet dammade och kliade, det var varmt i ladorna, och insekter
Här på andra sidan, här var vi fri att bada och bara njuta när de vuxna gjorde slåttern, så just därför bär jag med mig i mitt hjärta att här, här är friden.
Tänk jag kan känna historiens vingslag, när alla tidigare generationer, rott över sjön, och gjort, och sett ungefär som jag, och jag kan tänka mig när de kom och upptäckte den här platsen.

Min farafar som hade generationers berättarkonst i sina ådror och var barn-barn till de första som kom trakten, (En far och hans unga söner i min släkt kom först hit)berättade att de hade sagt, så här;-Nu vet vi var vi ska bo.
Ofta tänker jag på dem när jag ser byn från sjön, och undrar hur det var.
De valde en vacker plats, det tycker i alla fall jag.

Här på paradissidan som den heter i mitt sinne, finns det små, små gula blommor, jag har fotat dem, man ser hur de lyser i min skuggbild. Nästa gång ska jag visa mer bilder, härifrån.


Vi stannade länge på paradissidan, sen åkte vi hem och under vägen hem så fick jag ett av naturens hattsmycken.


När vi kom hem hade vinden mojnat och allt var spegelblankt vid vår båtplats.
En häääääääääääärlig utflykt på sjön, med tankarna på alla de mina kära som gått före mig, och det som är nu, en stund på andra sidan, och sen hem, en sommardag, att minnas, att smaka på att känna, i sina tankar, när mörkret faller.
Så gör vi, nu laddar batterierna, emellan åt, i allt vårt arbete.

Så därför mina bloggvänner så hinner jag inte blogga så mycket nu, men det kommer mer senare, när mörkret faller.
Jag har ju fått mitt modem nu, så jag kommer att titta in ibland.
Med detta vill jag önska er alla en lika underbar sommar som vi haft, och som ännu är.
Tack till alla er bloggvänner för att ni finns.
Jag gillar er.
Kram Zara

11 kommentarer:

ETT RÖTT MONOGRAM sa...

Vilken fin tur ni tog, gott att du får med dig barnen. Det är intressant och se naturen i Norrland, du visar så bra med dina bilder. Och valet av boplats din förfader gjorde var en fullträff. Tror inte så många bor kvar i så många generationer som ni. Känner igen det med och ta in hö, jag är uppväxt på en gård. När jag var liten tjej fick jag också trampa hö, även på lasset. Min pappa körde alltid med häst. Ha det bra nu Zara-vännen och var rädd om dig.
Kramar AnnaMaria

Lotta-livets väv sa...

Jag har vandrat en sommarstig tillsammans med dig, i mina tankar. Jag tog dig och handen och följde med på turen. Så underbart. Paradissidan låter som poesi...och du är allt lite av en poet du, Zara!
Vad underbart att tänka: Här ska jag bo...och att sedan stanna kvar i generation efter generation.
Vi har nog inte haft fullt så solig sommar som ni uppe i norr, men en skön och vilsam sommar har jag haft ändå!
Kramar
/Lotta

ETT RÖTT MONOGRAM sa...

Hej igen, nu ska du få tips var du hittar boken till bästa pris. Gå in på Bloggen: sandrashem.blogspot.com hon säljer den för 399:-!! Vet du jag betalade 489:-, lite skillnad. Sen blir det ju frakt, men jag vet att hon skickar. Bara så att du vet, i fall du vill ha den.
Kram Zara-vännen
AnnaMaria

Birgitta sa...

Hej Zara!
Så underbart att få följa med på din sjötur och höra dej berätta om generationers möda och slit. Och du har tagit så vackra bilder också. Tänk att er släkt bott så länge på samma ställe. Det är lite ovanligt idag. Jag är en sådan där flyttfågel som har bott både här och där och därför finns ingen speciell hembygdskänsla. Även om vi bott länge på samma ställe blir det aldrig detsamma.
Vilken otur du haft med modemen i sommar. Jag drar alltid ur sladdarna till både dator och internet på sommaren. Och än har jag klarat av det i sommar. Fast det är inte alltid man hör åskan mullra på håll.
Idag har jag kokat klarbärssaft och den blev riktigt god och så har jag hunnit med en stund i väven också.
Nu önskar jag dej en fortsatt fin sommar.
Många kramar Birgitta

Trottinglady - Cajsas Rum sa...

Kul att det har fixat sig med modemet. Härlig berättelse! Du har ju också lika fin natur omkring dig. Jag förstår helt dina känslor.
När du pratar slåtter kan jag verkligen känna igen mig. Där var jag också tvungen att vara med när alla andra for och badade. Vi skulle också räfsa kanter, trampa i ladan och komma med kaffe och vatten i mjölkhämtaren och gubbarna drack ur locket. Ro har jag inte heller gjort sedan denna tid. Vi var hos bekanta i en stuga och där rodde vi över och köpte mjölk och det fanns alltid små söta kattungar där...Ja, vilka minnen, man börjar nog bli gammal eller...
Kram
Carin

LillaFlisan sa...

Så makalöst vackra bilder!

Och så härligt med en riktigt "familjetradititon". Sjunde generationen sommarfötter som trampat samma väg!

Ang. Skåpet med rosenkransen, så står det gamla hörnskåpet i mitt vardagsrum. Jag fyndade det på blocket för ett bra tag sen.

rosenskära sa...

Å herregud Zara, du har då förmågan att sätta känslorna på pränt så att jag förstår vilket ickeproblem jag har - inspiration eller inte, "måsten" har jag nog av i det riktiga livet så bloggandet är ju verkligen inget viktigt ur det perspektivet! Och du och de dina före dig och efter dig, de lever i samklang med naturen och lyssnar på hur livet andas...

Tack för påminnelsen,

Lena

Sandras hem sa...

Hej!!

Åhh, en sån fin blogg du har!!
Jätte fin :)

Och så vackra bilder du visar!!

Ha en jätte bra kväll!
Kram Sandra

Katta sa...

Vilken vacker plats. Och stigen i skogen ser så mysig ut, har alltid gillat skogsstigar. Tänk som det var förr man kunde hitta sig en vacker plats och känna här ska vi bo, riktigt så är det ju inte nu nu handlar det mesta om var man har råd att bo.Ja det är min dotter på bilderna i gräset och min son är den som blir jagad av henne och jag är bruden länst till höger vid bilen.Kram Katta

Vit som snö sa...

Hej Vännen!
Jag tog en lååång paus, kände att batterierna behövde laddas och att familjen behövde tid att bara vara tillsammans. Vi har haft en så underbar sommar. Först nu har jag ro att blogga igen.
Dina bilder är som alltid trollbindande vackra. En sån vacker miljö att leva i! Vi hörs min vän! Kram Cilla

Katta sa...

Hej Zara! Vad skumt! Det är sammanlagt 8 bilder varav två med sonen en där han jagas av lillasyster och en där han sitter och täljer.Kram Katta P.S. gillar din nya bakgrund D.S.