onsdag 30 juni 2010

Resan etapp 1.

Vi åkte tidigt fredagsmorgon den 18 juni kl,5 på morgonen och då är jag åksjuk så jag kör, ändå lyckas jag bli åksjuk, alltså en riktig landkrabba.
Sen åker vi förbi skorna som vi passerar var dag vi far till stan, nu åker vi ifrån ja ni som sett Big Fish vet vad jag menar, härligt någon har slängt upp dessa skor.
Den står där och spyr ut rök dygnet runt året om för att försörja oss med papper, den tömmer våra skogar på dess innehåll och man får en vemodig känsla av att papper vill jag ha, men skogen vill jag också ha.
Kan inte låta bli att fota, trots alla tankar på miljöförstöring och människans överkonsumtion.
Egentligen så har nog Piteå väldigt många vackra ställen som de kan visa, och piteborna är ett mycket trevligt folk.

Vidare vi rullar, och ser massor av ängsull, vackert.
Vi kör och vi kör, så kommer vi till höga kusten.
Där har man byggt en ny stoooooooooooooooor bro, i stället för Sandöbron, som också var härlig.
Eller om den här nya heter Sandöbron vet jag inte, men cool är den. 
Det ser ut som om de går ända upp till molnen.
Här ser man de kraftiga pelarna.
Vi passerar också Ådalen där arbetare och en ung kvinna(som ej deltog i demonstationen) år 31 blev ihjälskjutna för att de strejkade för brödfödan, rättvisa,(gissa vad det jobbade med, pappersmassafabrik) tänk att några blev tvungna dö för att några andra skulle få det bättre, man kan inte låta bli att känna vemodet där, en påminnelse om hur vi behandlar varandra.
Eller hur vi inte ska göra.

Först i Sundsvall stannar vi på max,(visste ni om att Max startade i Gällivare Malmberget, och att andra restaurangen startade i slutat av 70-talet i Luleå, för några år sen öppnades det i Stockholm och nu förra hösten åt vi på Max i Malmö, max gör godaste hamburgarna, så klart)
Vi har nu kört 60 mil,jag är hungrig slickar mig om munnen, ser inte klok ut, jag tror jag har mat fullt i munnen också. Men brödfödan har vi inget problem med längre i vårt land.  Jo tvärt om, vi äter oss till döds.

Vi kör, vidare, jag får se vilda lupiner.

Mera lupiner.
Vi är ju på väg till storstaden men då kommer vi på att vi har några bekanta i Järbo, vi säger vi hinner förbi där först.
Så det var härligt, vi träffade dem, och stannade tyvärr i flera timmar, så nu blir det sent innan vi är i Stockholm.
Vi har ca 20 mil kvar.
Denna bro passerar vi.
Sen hamnar vi i Kina, oj så konstigt någon bygger ett enormt komplex med Kinabyggnader, mur statyer och allting, det här har vi sett i flera andra år, men jag vet inte vad det är, svisch åker vi förbi, allting är fotat genom rutan så det blir inte så bra.
Snart passerar vi Uppsala.
Det är ett enormt fint skådespeleri på himlen.
Nu är vi snart 9 mil från Storstan.
Någon som ser det här kanske känner igen den här tunneln, det är en tunnel på väg till Ekerö, men före det så har vi krånglat omkring i storstadens utkanter, in och ut igen, för min gps slutade fungera i Stockholm, vet inte varför.
Men då följde vi kartan och pilar.
Vi hade aldrig varit där förut, men till slut så hittade vi till min svåger och svägerska som bor på nåt som heter Ekerö.
På lördagen så ska Viktoria gifta sig, och av alla dager nånsin så råkade vi välja den här helgen att åka till Stockholm, men envisa Norrbottningar ändar sig inte i första taget.
Vi kom fram till slut och sov där sen får ni se del två.
Hoppas ingen somnat och är uttråkad, men vägen är lång och lite enformig.
100 mil på en och samma dag, man är lite mör, men det gick rätt så bra, jag gillar inte att flyga, så vi åkte bil.
Vad jag egentligen skulle dit och göra får ni se nästa gång, det är inget märkvärdigt alls, vi var tyvärr inte bjudna på bröllopet, det var väl synd, ha,ha men vi hade kul ändå.
Kram Zara.

måndag 28 juni 2010

Midsommar kom och gick. Blommor jag fick, nej jag menar plockade.

Hej Mina vänner.
Tack för era kommentarer.
Midsommar kom och jag blev rätt så förkyld, efter resan, så ni fick inte höra vart jag varit, det kommer snart.
Men först ett  inlägg om midsommar och blommor.
Nästa gång skriver jag om resan.
I dag mår jag bättre.
Midsommarafton, sen middag.
Kö till maten.
Tårta.
Maken och yngsta sonen leker Rysk rolett med en hjälm som häller vatten över en när man tar fel pinne.
Här får maken vatten över sig, sen diskmaskinen, oftast golvet, vilka tokiga påhitt.
Så avslutades vår midsommar.

I dag plockades blommor, nu blommar ängsklockorna.
Vanliga blåklockor, smörblommor, veronica, stjärngräs, rölleka, prästkragar, kråkvicker, m,m blommar nu på ängen.
Plockade en bukett.
Kolla vilka paradisblomster, blandade in en vallmo från trädgården, egentligen är det vackrast med bara ängsblommor,men så där blev det nu.

Avslutar med en manipulerad bild.
I morgon ses vi igen, ska bli roligt att kolla vad ni hittat på.
Kram Zara

torsdag 17 juni 2010

Jag ska gå dit ner och fota blommor.Jag står nedanför huset.
Nu står jag nere på ängen mitt i blommorna.
Massor av midsommarblomster. Blommorna är mer färgstarka, men kameran överexponerade, och jag gillade det så de fick vara så här.
Där uppe ett litet hus.
Husen ligger som en pärlrand längst en ås, uppe på backen.
Kolla in ett bollmoln.
Här på bilden kan man se en hel äng som snart ska blomma med Hundkex, det kan ju förefalla bra, men, ja nu kommer ett men.
Denna äng var förr fylld med allehanda örter, det är så här att när man slutar att plöja och bruka marken, bara slår, så ta Hunkexen över till slut.
Det vill jag inte, för då kan jag inte fota några mer blomsterängar, med en mångfald av örter.
Jag tycker Hundkex är vackert, men mångfald vackrare.
Mina blommor som jag odlade i verkstaden har nu äntligen börjat växa till sig.
Ja så ser det ut hos mig nu, allting växer så fort, för att vi har ljust även på natten.
Nu mina vänner så lämnar jag mitt sommarparadis för några dagars resa.
När jag kommer tillbaka så får ni veta mera.
Hoppas ni har härligt sommarväder.
Vi ses igen.
Kram Zara

tisdag 15 juni 2010

Men rosor i ett sprucket krus är ändå alltid rosor, och kallkällan porlar så vackert.

Men strunt är strunt och snus är snus,
om ock i gyllne dosor.
Men rosor i ett sprucket krus
är ändå alltid rosor. 
Gustav Fröding
Jag var och plockade syrener, de mellanlandade utmed rosorna i ett sprucket krus på bron på väg in.
Den dikten är verkligen härlig, eller hur och så sann.
Väl inne så passade syrenernas färg så bra med golvet, tyvärr så kan man ju inte ha dem mitt på golvet.
Blommorna står på bordet, lila färgklickar.Det doftar som i paradiset, vilket plötsligt påminner mig om att jag har glömt bort att plocka liljekonvaljer.
Hjälp det får jag inte missa, tänk om det är försent.
Klockan är nio på kvällen.
Jag cyklar iväg mot ett berg, de växer vid foten av berget, vid björnskogen.
Oj, liljekonvaljerna är nästa helt utblommade, likaså lingonblommorna och även de små blå violerna.
Det har gått så fort i år, men jag plockar en slarvig bukett, för det har setts björnar och, ja förr var jag aldrig bekymrad, men folk ser björnar jämt nu, men jag njuter ändå och fotar i Guds vackra natur.
Buketten upp på cykeln igen, cyklar uppför en backe, och glömmer björnar för nu hör jag kallkällans brus, måste stanna och lyssna.
Det är så vackert, tänk så otroligt att den bara finns där, alltid iskallt vatten mitt i sommaren, och klart och det godaste man kan dricka. Bubblar upp ur marken för att sen sakta strömma sig ner i sjön.
Man ser inte bäcken så noga för jag ides inte gå ner i diket, men det rinner liksom ner här och det låter så vackert.Sen bara tanken att mina förfäder har gått till källorna här i sex generationer, precis som jag, det finns flera källor.
Sen är jag och min kära gamla cykel utan växlar hemma igen, den går så bra, cykeln alltså.
Liljekonvaljerna står nu i köket en härlig blandning av dofter sprider sig i hemmet.
Jag har satt in ljus som låg i en låda, lite färgklickar,gillar det ibland.
Sen hittade jag plötsligt massa blåa saker när jag packade ur diskmaskinen, ställde dem i hop, egentligen brukar jag inte ha så mycket blått, men det var som om färgerna ville stå där en liten stund med varandra.
Nu kollar jag på det blåa i kväll, i morgon så är det borta.
Sen sjunger Tomas Ledin i huvudet, blå blå vindar och vatten, ha ha, hur det kan falla sig.
Så här kommer det inte att stå kvar, men jag tänker, jag håller väl inte på att bli blå, det skulle sannerligen vara något nytt.
Sommarblå!
Hoppas ni i Skåne får sol snart, och att ni alla andra också.
Kram Zara