Flera dagars väder, och olika aktiviteter.

Fredag var det vackert väder, vackra moln och sol och sunnanvind.
Lördag stora hagel. Denna solstol ser inte inbjudande ut.
På gräset blev det en vit sörja, men dock ett intressant väder, lite åska, vind, men varmt.
Så här runda och fina såg haglen ut.Visst är de fina.
Efter en åskknall så kom det floder av regn, visst är det coolt när regnet bara öser ner stora hinkar så att rännorna nästan rämnar.
Inomhus blommar pelagonior.
Måndagen så sken solen in genom fönstret, då fotade jag min håriga kompis, en ljuvlig skapelse. En pelargon som har långa hår. Jag gillar henne starkt.
Utomhus så har mina fjällvallmo börjat växa mycket.
De har så underbara , gulliga håriga knoppar.
Samma dag tog mannen hem vedkapen.
Kolla vilken hög med ved vi ska kapa, klyva och trava in, så här mycket ved eldar vi upp under en lång vinter. Mannen ser ut att gå och fundera på den stora högen.
Måndagen avslutar jag med att visa hur otroligt fort mina violer växer nu.
Tisdagen gick jag och min make på en kvällspromenad över berget. Vi skulle se om björnen varit där, på ett ställe där någon lagt ut fisk. Först började vi gå efter en stig, en rätt stark stigning, det syns inte här, men stigen är så vacker just här.
Sen när vi kommit upp på berget så anslöt vi oss ett kort tag till en liten skogsväg, man kan se de ljusgröna löven i kontrast med barrskogen och det är en ljuvlig syn, mina vänner.
Sen vek vi av mot skogen för att runda berget och gå igenom en nyckelbiotop som vi vet om.
Där blommade dessa små skönheter, en starkt hotad art i dag. Nornan, om du nån gång upptäcker denna skogsorkide så ska alla orter anmälas till länsstyrelsen, och därigenom till Eu.
Blomman är väldigt liten, sitter lågt mot marken och är helt underbar. Jag har fotat i svagt ljus och med ett högt asa tal och det blir bättre på dagen, om man fotar de små skönheterna.


I nyckelbiotopen står ett gammalt troll, nåja de tär en sälj och numer också en starkt hotad växt i de här dimensionerna
Alla såna här ska också bevaras. De bär på väldigt många viktiga arter, lavar osv,
Kan ni föreställa er förr i tiden då allting såg ut så här i skogen när ikullfallna jätteträd, knotiga träd, rotvältor, gnirkande träd som fallit mot varandra, stod där i skymningen och någon går där ensam på väg hem, ser dåligt i mörkret, hör ljuden, av trädens gnirk och kanske berguvens spöklika hoande, ser alla konstig förvridna saker, och längtar hem, då tror jag att det inte var så konstigt att de såg alla möjliga troll, vittror och skogsfrun.
I dag så finns nästan ingen sån skog kvar alls, man måste då gå till en nyckelbiotop eller ett reservat, så långt har människan skövlat.
Så alla reservastkogar är så viktiga här i Norr, vi har ju mest stadsägda skogar, och de har inte spart på naturen.
Vi försöker att gå i de små rester av gammal skog som finns och de resterna sätter igång fantasin, man kan känna hur det en gång måste ha varit att ströva fritt i sådana skogar.
Jag älska sån gammal skog. Den är såååååååååååå underbar.
På den gamla sälgen växer Lunglav, alla kända orter ska bevaras, denna art kan inte sprida sig utom i riktig gammal skog, och eftersom det är en brist i dag så håller den på att förvinna. Lunglaven är den knöliga, fladdriga , tunna bladen som ni ser på bilden

Det går en liten, liten bäck genom nyckelbiotopen, som får avsluta min promenad, där tog mitt minneskort slut, och mina fötter också, det var en lång tur, inga björnspår, men så otroligt mycket vackert
Sen gick vi hem och i dag regnar det som spön i backen här.
Och vi måst in till stan, så det blir inget foto i dag. Hoppas jag kunnat dela med mig lite av skogens forna dar och de rester som finns kvar.
Kram på er alla.
Zara