torsdag 29 september 2011

Huset jag renoverar.

När jag renoverat ett rum i det gamla huset, som jag hjälper en granne att renovera, jag renoverar alltså.
Ja det var på det viset att taket rasade in, en vår hade halva taket rasat in.
Ingen visste att mittstocken på taket hade åkt ur ur sitt fäste.
Ja som ni ser så var det ingen vacker syn, gamla mattor som legat på kallvinden hängde ner i allting,  kartonger och saker och damm, det var damm överallt.
De hade isolerat taket med pinnmo(en slags sandjord)och sågspån i ett tjockt lager.
I det här läget så sa han som äger huset.-Jag har lust att bränna ner allting, när jag fick se det här.
-inte ska vi bränna ner det, det här går att fixa sa jag, du ska få se.
Ja inom mig tänkte jag, det blir slitsamt, men det går säkert.


Men hur ska jag orka skotta ut alla sand, och hur ska jag kunna hitta alla bitar från taket, som har flisat sig lös från de fina gamla takbrädorna. I det här läget så förbarmade sig min man över mig, och vi hjälptes åt.
Vi skottade och skottade.
Munskydd krävdes, det blev två fulla traktorskopor, till en stor traktor.
Jag försökte sopa av en del av det antika saker som ramlat ner, men det mesta var helt förstört.
Här är en del av det jag tog reda på.
Näbbskorna och papplådan räddade jag, men de coola gamla skorna åkte sin kos.
Hittade inte den ena först............................
Ja det var för tre år sen.
Brädorna travades i lilla rummet på sida om, som jag färdigställt året innan, som nu var jättedammigt.När allting var städat, så började jag renovera taket, jag hade plockat upp alla lösa spontdelar från taket i dammet för att limma dem sen.
Sen skurade jag brädorna från limfärgen, och prövade mig fram, så jag kunde hitta alla stickor som passade i hop med det brädor det suttit på, ni kan se takbrädorna uppställda där mot väggen, med de bitar som skulle limmas fast igen, sopa, skura och rengöra från småsten och damm.
Sen började det mödosamma arbetet, med att försöka få brädorna hela.sammanlagt nästan 60 brädor.
Som suttit infogade mellan takstockarna.

Så här kunde en limning se ut, först limmade jag alla delar som fanns kvar i gruset och dammet, sen gjorde jag nya, jag var tvungen att sätta distanser mellan sponten så att inte bitarna gled ner när jag drog åt med isoleringsbanden.
Ett pussel, obegripligt för andra att förstå, vilken tid det tog.

Här ser ni en del av de lagringar jag gjorde.Allting gjordes för hand, med stämjärn och hyvel.
Det fanns inget annat sätt. Gissa om hyveln blev ovass!!
Först ta ut, bara det nödvändigaste för att infoga ny ved. Sen limma forma och skära nya profiler.

Tror det tog hela sommaren 2008, för jag har ju ett hem som också måste skötas, så jag kunde inte vara där så ofta.
Men taket blev klart limmat, och nästa vår, år 2009 började jag sätta upp taket.
Här har jag börjat sätta upp brädorna, det var högt i tak och jag fick klättra upp och ner på en stege, hela tiden, brädorna var handhuggna och säkert 50 mm tjocka, tunga, och en sak till.
Det var kilsågade, sen så var det olika långa i början och slutat av bägge sidor av taket, så det som skulle sitta i ena änden var längre an det i andra, ja hur får man då alla brädor rätt.
Man mäter, man klättrar, man börjar om hela tiden, som ett tungt dammigt gigantiskt pussel.
på grund av stockarna olika tjocklek i ändarna så är det så där, mycket gammalt och mycket unikt.
Dessutom var jag tvungen att göra tre helt nya brädor, samt skära ett dekorationsspår, så det blev lika som originalet.

Till slut var hela taket uppe, men förstärkt på några ställen. Nästa år så tvättades limfärgen ner från taket, så den här bilden är från 2010, man ser att det är limfärg kvar på stockarna.
Under tiden så jobbar jag med väggarna, men det får ni höra.om i nästa inlägg.
Så storyn fortsätter, för er som orkar lyssna, på en mycket envis kvinnas historia.
Ha det gott!!
Fortsättning följer.......................................................
Kram Zara