onsdag 11 augusti 2010

En sommardag

En båttur, vi åker över sjön till andra sidan, där älven mynnar ut. Man kan se att älven eroderar allteftersom och byggs upp, den förändras, och nya sanddyner kommer och går, här ser man en del träd faller ut.
Ungefär där båten är lite till vänster och den där lilla gräsruggen rakt fram, där kunde man för bara några år sen gå över, och hela min barndom har man kunnat det, men när de började med flottning i älven så grävdes ett biflöde igen och vattnets naturliga färd förändrades, här är resultatet av det, återigen skogsbruket.
Egentligen så skulle de få återställa allt som de gjort, men det vill de inte göra, eftersom det kostar pengar.
Vi kör nu båt igenom där man förr kunde gå, så stiger vi upp på en sandstrand, men det har regnat så mycket så stranden är inte stor nu. Om man tittar noga kan man se att maken står där borta och har gått för och dra upp en gädda.
Jag bara njuter av allt det fina.
Maken tar en bild av mig i den underbara sommaren. Vinden blåser ljummet och solen skiner, allting är ljuvligt.
Kjolen fladdrar och halsduken med, jag har alltid hatt för att skydda mig mot solen som jag får utslag av, men jag saknar inte att sola. Ja gillar hattar och sånt där flidderfladder.

Vi äter en bit i båten, stekt lax och nå frallor jag bakat av dinkelfullkorn, och annat gott som vi fyller i, hann inte göra färdiga mackor, men så här blir det ofta för oss, snabbt i väg, och stoppar bara ner nåt. Kåsan ni ser i bilden har jag täljt till från en enda bit, jag tog en vedbit som Maken skulle slänga in i panna, och såg att den skulle bli en kosa, och nu är den redan 8 år gammal.
Kåsan hänger med överallt.
 Sen går jag upp och njuter av den vackra naturen ännu en gång innan färden går hem över sjön.
Vi ser näckrosor, men vattnet är högt så det syns inte nå många.
Vi passerar en liten holme Ö som mina förfäder ägt ända sedan de kom hit på den är platsen.Numer har min kusin den, när pappa dog så köpte han den av oss syskon, som barn var jag ofta där med pappa.
Vi ser flera olika rovfåglar när vi åker över sjön.Här en ormvråk.
Snart är vi hemma, en dag att minnas när kölden biter på, en sån där dag man tankar och suger i sig av sommaren.
Nu har jag och kameran varit på vår första tur tillsammans.

Hoppas ni tankar fina sommarminnen, att bevara inom er.
Tack alla ni som har gett mig så gulliga kommentarer, jag är så glad för dem, och ni är speciella.
Ni är underbara.
Många kramar till er alla, från mig,
Zara

torsdag 5 augusti 2010

Nya kameran, skåpet, och mitt måleri.

Tack för alla kul kommentarer om kameran, så nu förstår jag verkligen, att jag inte är ensam om att gilla sin kamera.
Jättekul läsning.
Nu få ni se en bild med min nya darling.
Jag kan klart säga att jag köpt upp mig.
Det ska ni veta att jag inte är en storkonsument, men en bra kamera det satsar jag på.
Så här ser min darling ut
Dåligt bild,på nya kameran, men jag kan säga att det blev en Canon igen, Canon 7D.
Jag är så glad för den.


Nu får ni snart se mera bilder, som jag fotat med den, bilder på mitt nymålade skåp.
Först så målade jag vit, lät det torka.
Ingen grundmålning alls, jag tycker det är så vackert med shabbade saker och flagnade saker, det tycker inte maken så jag var lite vågad.
Nästa dag sandpapprade jag fram den konstiga gula färgen, jag tänkte att man kan ju måla på lite mörkbrun, om det inte räcker.
Dröm om min förvåning när det blev bra med att bara nöta på lite och ta fram gula färgen.
Jag är i alla fall nöjd och till och med mannen, gav mig godkänt, helt otroligt.

Jag putsade fram lite av det skrapade också, för jag gillade det.
Här kommer en serie bilder på skåpet.


  
Egentligen så har jag inte speciellt fint, jag är nog bättre på att fota än på att hålla ordning, ibland så tänker jag, om ni kommer hit så kommer ni att undra, men är det här samma hus, för jag fuskar rejält mycket och förskönar, bara så ni vet, men skåpet blev jag nöjd med.
På skåpet ställde jag lite skatter och sånt.
Trådrullen fann jag i farmors mattrasor.

Jag fick den av en kär vän, en underbar man, och den ska jag spara så länge jag kan.
Nä ingen romans, maken tycker också om vår goda vän, men en helt underbar man, som har betytt mycket för mig och min familj, och såna buketter sparar man.
Den här stiliga sockerskålen i Nickel köpte jag på vår resa, jag har alltid velat ha en sån.


Solen skiner in på min spetsduk från England.
Den är tillverkad på samma sätt som från 1800-talet i samma väveri.
Det tycker jag är något speciellt.

Agneta i bloggen Snäckskalsdalen har undrat om jag inte ska visa mina tavlor, så en liten skymt kan jag väl visa.

 
En fantasibild, blommor och älvor.
Jag har dåligt självförtroende på måleriområdet. Usch!!
En vinter så satte jag vindruvor på en gammal tallrik och målade av dem, jag tänkte lägga dit mer frukt, så jag lämnade plats för det, men iddes inte göra den klar, så det är bara frukt på ena sidan av talliken.(jodå klasen stod liksom så där uppåt)
Kanske jag gör mer frukt, vi får se.
Hoppas ni alla mår bra, och inte har för mycker regn, nu har regnet kommit till oss.
Kram Zara