Snöoväder, Underbart.

I morse så kom snön, alla saker som inte blev tagit rätt på är igensnöade, sågen står kvar en trasig kruka, och violerna som det snöade på i våras, men visst är det ljuvligt vackert, med snön.Det snöade in på vår ännu inte färdiga altan, men det är sååååååååååååååååå vackert.
Blommor döda, men vackra, i går klippte jag av dem och tog in kände på mig nåt, men det var som halvfrysta, redan, så de liksom halvlever inne i sin vas.
Violer på hinken, undras hur de mår?
Loise Odier, får nu ge tappt, för vintern kommer. Nedan så har min häggmispel blivit platt.
Lekstugan som jag byggt av gamla brädor från min trasiga ladugård i skogen, med snöflingor framför, och min stackars hängkaragan som fått styrk av snö i flera år, men gud vad vackert.
jag bara älllllllllllllllllllllllllskar såna här bilder, och ni skulle ha känt hur underbart det var där ute i busvädret, hi, hi.
Kolla husen nedanför mig, hur det har helt snöat igen, kolla väggarna fulla med snö, och sikten är inte så lång.
Grannhuset med snöfall, framför.
Ett till grannhus, alla dessa unnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnderbara snöflingor, så lycklig jag är när jag fotar.
Men kolla Sidensvansarna, det blåser av från sina grenar, stackars fåglarna.
Här försöker de gömma sig.
Den här är i blåsväder, vingen blåser ut, på den. Sen flög de över mig, man såg att de siktade snett åt sidan till ett träd, men vinden grep tag i dem så det snuddade nästan mitt huvud , flög runt omkring, så coolt, så härligt med fåglarna som for omkring mig i ett underbart snöscenario, så mysigt det var, kanske inte för fåglarna, men för mej.

Kolla in det snöar nästan rakt från sidan, man ser det på bilden nedan.
När jag gick upp till huset så fladdrade duken på altanen och jag gillade det, den där röran av snö och duk, blandat med sommarminnen som liksom är inbyggda i dukens fladder, jag gillar den här bilden. Man ser inte fladdret på just den här bilden, men det gjorde det emellanåt.
Som avslutning en vy från lekstugan, en bild som jag fotat på ett vis så den är extra ljus, så häftigt, alltså, jag är fullkomligt omgiven av julkort.
Jag bor i ett julkort, känns det som, gud vad jag älskar snön, jag kan inte vara klok.
Det blev två inlägg i dag, kunde inte hålla mig för jag ville så gärna lägga ut typ, dagens väder, om ni vill så kan ni kommentera i det inlägget som är nedan också, eller ja här, inte vet jag.
Ha det nu så bra ni coola folk, ni underbara vänner.
Kram Zara.

Award och Beskrivning av Birgittas blogg med ett ord,svårt.

Denna Award har jag gjort till alla som besöker mig och skriver lite ibland. Bilden är ett foto på en liten del av en tavla som jag gjort för några år sen.
Tavlan föreställer en fantasiblomsteräng med tre älvor på, just den här älvan är huvudperson, och hon landar på en blomma, blomman tar emot henne i sin famn och liksom böjer sig uppåt mot älvan för att välkomna henne. Sen har jag också målat realistiska bilder, just den här bilden är rätt så förenklad och inte så mycket bearbetad, och så har jag minskat ner den väldigt till award, men min lilla älva,(jag älskar älvor)min älva får representera mitt tack till er mina vänner i cyberrymden.
Tårta till Birgitta på hennes namnsdag
Birgitta med bloggen Utsikt från vävstugan har gett mig en utmaning som är omöjlig att klara, eftersom hennes blogg är så mycket mer än bara ett ord.
Cilla i bloggen vit som snö kom på så fina ord, kombiord.
Precis som jag också tänkt, men vilket kombiord då, man tänker ju på personen bakom så mycket, och då skulle det ju bli,hänsynsfull, eller kärleksfull, eller en riktig kompis, eller vänlig, eller, kvinnan med de vänliga vältaliga orden, hur beskriver man bloggen, svårt.
Kanske, som att komma hem, hemtrevlig, eller skickligt, eller proffsig.
Birgitta är ju superproffs på vävning. Och så får vi se hennas vackra natur, och jordbruket, hästen och kor, odlade ängar,så vackert.
Som ni ser så fuskar jag lite, har svårt för att hitta bara ett enda ord, men mitt val får då bli.
Supervackravävarbloggenkollainsåfårnise. (nästa ett ord,)
Och sen så säger jag förstås till Birgitta, hurra, hurra, grattis på din namnsdag.Tårtbilden är till dig.

Utmaningen låter jag inte gå vidare till någon specifik blogg, jag tycker det är för svårt, men alla ni som vill ta den, får fritt välja att ta den, kanske är jag tråkig, men som ni ser så klarar jag inte av denna svåra uppgift. Kanske lär jag mig, kanske till nästa gång.
Men önskar dig kramar och en god tårta, helst en riktig, Birgitta.

Till alla, som skriver till mig, vill jag säga.

-Ni har glatt mig och redan sagt så mycket fint till mig, som jag inte i min vildaste fantasi kunde drömma om, ni berömmer mig och säger att jag kan så mycket, och jag som inte tycker så alls.
Det känns uppmuntrande och ni har alla rört mitt hjärta så otroligt mycket.
Så mycket så jag blev tyst och visste inte vad jag skulle göra för inlägg, jag blev stum.
Dels för att jag blev tacksam för alla era fina ord, och dels för att jag som inte tycker att jag kan något särskilt, undrar nu, kan jag?
Sen också sist men inte minst, var har alla ni hållit hus, som är så underbara människor, hur kan ni gömma er i era hem, ni borde finnas närmare så jag kunde hälsa på.....................
Ja jag vill bara säga,Tack, tack, tack.
Och det känns så futtigt, som om det inte räcker till.
Och så tack för att ni delar med er av era hem och allt vacker som jag aldrig skulle ha fått se annars, och era personligheter, det är ju bara så otroligt härligt.
Ni är fantastiska allihopa.
Tack för att ni finns!
Kram Zara

Välkommen in och ta en titt i mitt renoveringsprojekt

Renoveringsprojektet som min vän äger som jag hjälper honom med.
Välkommen in så får ni se hur det ser ut i det rum som jag gjort klart. Jag har skrapat och målat taket, tagit bort 16 lager tapet, skrapat bort sågspån mellan stockarna, och tro det eller ej tagit ut ca 2000 pappspikar ut väggen, två lager med spännpapp och så en slags väv längst ner, underst, som har varit blåmålad som dekoration.
Jag hade bevarat om det gått, men ingen av tapeterna var i sånt skick så det gick inte.
Tagit bort korkmattan som var söndernött, linoljeskurat golvet.

När rummet var klart så plockade jag en lite bukett blommor till ägaren som jag satte in, kolla vilka helt ljuvliga fönster, bukliga av ålder har de runnit så när solen lyser in här är det bedårande vackra skuggor på golvet.
Här på bilden ovan, ser man andra sida av rummet, till höger ser man en glimt av köket
Halva rummet beslöt vi att måla stockarna vita, visst är de läckert handhuggna stockar, skrapade rena och spikrensade sen så har jag målat dem i tre lager av linoljefärg, och så har jag sparat en bild av en tapetrest som ett minne och en dekoration,sen ska jag också göra en pärm med tapeter genom åren som suttit där, jag har sparat så kan man blötlägga dem för att skilja dem åt, som en dokumentation. Man ser att det finns en igensatt dörr och där ska jag göra en spegel, jag håller på med spegelramen som jag skär ett mönster i som jag ritat själv, jag skär med snidjärn, det får ni se sen, jag är lite slö så det går lite trögt.
Och så har jag skickat efter en gardin från Gysinge byggnadsvård som är vävd i ett väveri i skottland som är vävd på exakt samma sätt som i slutet av 1800-talet, och så har jag sytt gardinen strukit och hängt upp den.
Jag tycker om när spetsmönstret syns så bra med de gamla stockarna i bakgrunden.
Ser ni den där lilla saken längst ner på sockeln, jag har täljt till den för hand och gjort en liten knopp, för där bakom är det nämligen ett skurhål, så förr när de skurade så öppnade de en plugg och så slog de ut vattnet över golvet skurade med såpa och så skyfflade de ut överflödigt vatten genom hålet, och en kvinna i vår by som är 91 år hon kan berätta om att hon skurat så.

Nedanför så visar jag köket, där rasade taket in så där har vi skottat ut pinnmo och spån som var på botten och sen har jag renoverat taket, det hade lossnat flisor och så la jag in nya bitar, som jag limmade, som jag skar en profil på, Det gjordes förra sommaren och i år har jag satt upp hela taket som ju var rätt så tunga stockar, men det gick bra, i år, och nu gör jag några plankor som saknas, som jag skär till.
Ja historien är lång, jag ska dit nu snart. Om ni är nyfiken så kolla i min min andra blogg, hur taket blev när de kom upp.
Här är en bild som visar historien först var väggarna omålade sen kritade med limfärg och dekorerade med prickar, sen var det tapet, och panelen till hälften som min morfar satte upp där.
Och sen har man då inte flyttat klockan när man målat så det är rätt så häftigt.
Och så avlutar jag med en bild från rummet som är klart, jag har också skrapat ner två fulla hinkar med gammalt puts från muren på den här spisen i det rum som är klart, och nu känner jag hur huset ropar på mig, oj,oj nu måste jag gå och jobba där.
Kram på er, fortsättning följer.

Loise Odier, remonterar lite grann, och så var jag på loppis.

Loise Odier, och loppissaker.
Min ros blommar om och snart fryser det, men rosor är ju tåliga. Jag plockar in, alla mina blommor har fryst nu utom stockrosorna, i går var det så ljuvligt varmt här, lite storm, och regn och lite sol. I dag är det isande vindar, nu är det kört för sommaren här hos oss.

Sen var jag på loppis, och köpte lite gamla samarinflaskor, jag har alltid gillat såna. Lite andra flaskor och burken, av metall, ett gratulationskort, med en ros.

De här flaskorna är väl så där halvgamla, och inte vet jag vad jag ska med dem till, sen så köpte jag en låda med gamla gångjärn, Klippspikarna har jag hittat i skogen på ett par plankor som varit en båt för väldigt länge sen. Jag gillar spikar.
Och sist men inte minst, kunde inte motstå dessa balla glasögon, de går att vicka upp det mörka glaset, jag kan tänka mig att de använts till någon form av gaslödning, vet inte riktigt, nu vill min son ha dem i smedjan när han väller i hop järn, så otroligt nog så kom de till användning i vår tid.
Alltså, vad tycks om stilen. Ha,ha. Ser inte klokt ut.

Jakt och fotoutflykt

Så här ser vägen ut. till vår stuga.
Jag tycker om vägen, när man kör in dit så försvinner man för omvärlden, det är rätt så coolt.

Grangrenarna på bilden nedan är en Jääääääääääättestor gran som står på vår tomt, och det har berättas av de som nu är gamla att den såg ut så när de var små, en gammal härlig Jätte som snart är utrotade hos oss i norr av vårt hårda skogsbruk, som Svenska staten bedriver här. Men den här på min skogstomt ska de väl ändå inte ta.
Ser n i hur de gamla grenarna faller ner som helt underbara draperingar, så blir det bara på våra riktigt gamla granar här hos oss.
Nu har vi passerat stugan och gått in i skogen, vi går genom många igenväxta ängar, det är mycket fint där. Här går maken framför mig, och hamnar i fotogluggen.

Kommer ni i håg Robinson-Björn, han som blev vald som bästa Robinson genom tiderna.
han säljer dessa hattar, som maken bär på. (han är över 60 bast och i toppform, kan jag nämna)
Han var och hälsade på (han bor bara några mil härifrån)och han frågade om maken skulle köpa en hatt.
Nästa gång han kom så fick min man en sån hatt helt gratis, så helt fantastiskt.
Man kan inte tro det är sant, så otroligt snäll människa. och så fick vi höra om när han var med i Robinson, det var intressant. Vi har träffat snälla och trevliga människor, man blir så lycklig och så förstår man att det ju faktiskt finns såna, som inte kräver nåt tillbaka, fortfarande i vår värld, helt otroligt, eller hur.

Här nedan så passerar vi ett område som är fullt med Fräken, jag gillar verkligen Fräken de är så härligt lummiga där de står i skogen, och nu har de börjat blekna inför hösten och det är så vackert.
















Sen kommer vi till ett hygge (avverkad skogsmark, som vi ju har gott om här) och där växer inte så värst mycket, man vår Herre är så barmhärtig han låter det växa vackert gräs där.
Jag kryper ner och fotar maken, känns mysigt.

Här fotar jag en helt unnnnnnnnnnnnnnderbar bild på torkat gräs. Det är så skönt att dra handen genom och se på det helt fantastiskt vackra formerna. tänk att det kan vara så enkelt och vackert, med torrt gräs.


Den här stenen står jag på och den tycks bestå av något annat material i en remsa, vet inte vad.
Vi är nu på väg tillbaka till stugan, det har börjat bli mörkt.
Vi går in i stugan och vilar en stund innan vi åker hem, där finns ingen elektricitet, så vi tänder ljus, vi skull ha druckit kaffe om inte termosen varit hemma, glömd, det har hänt förr.
Här nedan är en sån där mörkerbild, med skakningsoskärpa, som jag gillar, de blir som luddigt och vackert, i köket. Om ni kollar noga så kan ni se en fot, det är min man som passerar i bilden, men det är så mörkt, mörkare än det som syns på bilden, så kameran snappar bara upp en fot, för att sluteren är öppen så länge, visst är det coolt.
Sista bilden fotar jag genom framrutan, i farten i skumrasket, och då blir det ännu en bild som jag gillar med luddigt och måleriskt uttryck.
Nu åkte vi hem.
God natt.

Förändring sker hela tiden.

Se Hur underbart vackert vallmon skrumpnar
Kolla dess ballerinakjolar, hur de blir, i skönt förfall, som kräppapper eller skrynklatslikespapper
Rosenskära, gillar jag också och nu måste man plocka in,
om man vill hinna njuta av dem, Innan frosten kommer.

Här nedan så har buketten börjat skruttna,
på nåt vis så är förfallet intressant, kolla den torra kvisten som är luddig.
Det är Mjölkörtens,
överblommade stänglar, de är rätt så kul, och krulliga.

Minns ni när mina penseer snöade över, så klart ni inte minns men det minns jag,-Jag tänkte hur ska de klara sig. kolla längre ner, hur de blev, inte illa.













De växte och vällde över, och så här ser de ut nu.
























Här nedan så målade jag hela vardagsrummets väggar med alla möjliga krumelurer på fri hand, bilderna är lite mörka, tagna i dåligt ljus, men ni kanske kan se mina krumelurer ändå, och så hittade jag en gammal akvarell, som är halvfärdig som jag målat för jäääääääääättelänge sen, och stiftade fast med en nål. Ja ofta så blir min inredning inte alls välplanerad utan precis som det faller mig in.

Sista bilden visar jag över dörrstycket, jag målade en inramning runt omkring, och visar en liten del, för det är stökigt, hemma just nu, och det vill ni väl inte se, eller? Kram till er.

Sommarens sista blommor från min trädgård.

Här har jag fotat och klippt ihop ett blomkollage på blommor från min trädgård, och någon vildblomma fick vara med. Vildblomman är en rosa och vit Rölleka, visst är de söta, och sen har jag färgstaka sibiriska vallmo, och så Stockrosor, tänk att jag har fått gula i min fröpåse, och så mina älskade Rosenskäror, och mina Crayzy Daisy, rufsiga trädgårdsprästkragar, allting har jag satt från frön.
Det mesta odlas i hinkar, och bunkar, stockrosor går inte att odla som anueller utan jag driver dem tidigt på våren så de blommar samma år.
Vallmon kan man odla på fri hand, den som min Mormor hade på sin kulle, jag älskar den blomman, ja jag älskar visst en hel del blommor.
Vilken natt som helst kan alla dessa blommor vara ett minne blott, två nätter i rad så har vi haft väldigt nära frost, och hos en del land har potatisblasten fryst.
Jag håller tummarna varje natt, och gläds var dag som de ännu är vid liv, så är det att bo här.
Kanske man älskar blommorna ännu intensivare, man vet att den tid man får njuta av dem är så kort.
Men visst är de ljuvliga. Bilderna är klickbara att förstora.

Här ovan har jag experimanterat med kameran och fotat en bild på ljuskronan i köket i Sepia.

Och så en till bild i Sepia med rufsiga Crayzy och Rosenskära, tycker om de här svaga färgtonerna, och även de starka naturliga.
Kul att experimentera ibland.
Ha en bra vecka alla ni kära vänner där ute i Cyberrymden.
Kram Fotogalningen Zara