fredag 17 september 2010

En fågel i busken är bättre än en i järnspisen. Kattbusar och stugan.

Hej Alla goda.

En dag när jag kom  ner från vinden, gick jag in i ett rum där vi har en järnspis, då hörde jag ett konstigt ljud, men det låter som om det är en fågel i röret till järnspisen.
Nämen den är nog ute, jag kollade överallt, men för säkerhets skull öppnade jag den undre luckan, under ugnen, för jag vet att det finns en direkt förbindelse, till rökröret i fall de skulle vara en fågel där.
Sen gick jag ut, när jag kom in i hallen nästa gång hörde jag fågelkvitter inne, men oj var det verkligen en fågel inne i järnspisen.

Jo minsann den satt först i köksfönstret, och hade flugit genom hela huset dit, först hade den då förirrat sig i ett långt rökrör ända ner in genom de trånga utrymmena och till slut hittat ut genom luckan längst ner i järnspisen, stackar liten, den var alldeles rufsig och tufsig.
Jag öppnade fönstret, och dörren, fotade lite på håll, den var rädd, lyckades smyga på den, fånga den och släppte ut, den, har aldrig fångat en fågel, den var så mjuk och varm.
Den flög, och den flög först i en buske, sen vidare, till synes helt oskadd, men lite omtumlad, och spretig.
Hur i hela världen kom den in i röret, och ända ner till spisen?
Jag blev så glad när fågeln flög igen.

Tur då att vår nya små marodörer inte hade blivit utsläppta, ja då undrar ni vad då, för marodörer.
Man kan kalla dem sockersöta eller godingar, eller dögulliga också om man vill.
Kattungarna
Jo det blev två, inte meningen, först men livet levs som det vill ibland. Jag hade beslutat mig för en raskatt, för en enda gångs skull, men då hade bonden i byn massor av kattungar, och jag menar verkligen massor.
Han hade 15 stycken, när vi kom fanns det nio kvar.
Två blev tagna av en annan, och mina söner kunde inte motstå dem de tog en, men så kunde de inte lämna den lilla svarta, för hon hade varit sjuk.
Ena sonen ville inte släppa den. Båda vi föräldrar kunde inte säga nej.
Nu blev vi med två bondkatter, den ena liten ynklig typ, och konstiga fötter.
De här två hängde också som  ihop, de lekte, så de passade bra.
sen hade bonden tagit emot katter från höger och vänster, så en del raskatter var inblandade, den vänstra katten har visst någon ras i sig, kanske även den lilla.
Vi vet inte, men nu är de redan älskade och om pysslade.
Men vilka marodörer, jag hade glömt hur det är med kattungar.
Två stycken. Vi har all möda i välden för att de inte ska gå upp på bordet och köksbänkarna. Tusse skötte sig exemplariskt, men just bord och bänkar försöker vi lära dem att låta bli.
Gissa om den där lurviga är envis.
Först fick de vara uppe i ett rum några dar, för att vänja sig.
Då såg de ut så här.
Sen fick de äntligen gå ner för trappen.Då såg de ut så här.
 Vågar vi? Jo det gjorde de.
Här är han fortfarande försiktig.Men inte länge, den här kissen är helt galet vild nu.
Nästa gång de gick ner så var fröken blyg först.

Bara bus.
Hon den lilla, behöver lite extra omvårdnad, en försiktig liten lady.Han är helgalen.
Två otroliga charmtroll.
Men på natten då är det världens liv, de springer fram och tillbaka, hittills så har det bara slagit söder en lampa och två blomkrukor, hannen, den lurviga har nåt konstigt läte som jag aldrig hört förut.
Han nästan kvittrar, eller nåt, och när han blir arg så morrar han på ett konstigt vis.
Vi har inte låtit dem gå ut ännu, utan ska vänta två veckor, så de blir riktigt bekväma här, så de inte smiter tillbaka till bonden, så får vi hoppas att de stannar.
Jag förstår om ni tröttnar  på kattbilder nu, det vill på bli en hel del såna nu.
Som avslutning kan jag visa bilder från stugan.
Bordet och stolen har nästan vuxit över, men vi brukar inte klippa gräset där, det är en skogstomt.
samtidigt så tycker jag att det är charmigt med såna här bilder.
Så här såg det ut på kvällen, vi sov där, det händer inte ofta för vi har så nära hem.
Skräpet på golvet är inte skräp utan rosblad, som en person har strött ut som lånade stugan.
De fick ligga kvar, ett tag.
Så här såg det ut på morgonen, rätt färgglatt har jag målat där.Min dotter har skrapat på dörren tidigare, och jag tycker inte det stör, så det får vara kvar.
Morgonsolen silas genom de skrovliga antika rutorna, och bildar ett mönster, som jag gillar nästan bäst med stugan.Sånt här ser man inte i nya hus.Sen när det blåser i träden så rör mönstret på sig i en vacker ljusdans.

Plockade in luktärter när jag kom hem, vilken natt som helst fryser de nu.
Glöm inte att plocka in de sista blommorna.Många höstkramar, till er, nu faller löven i norr.
Zara
Skicka en kommentar