söndag 12 september 2010

Det var en gång...................................................en del av mänsklighetens historia, som utspelade sig här.


Jag tänker berätta för er den ruskiga, kittlande historen, om vårt hotell.
Baksidans innergård på bild, ett enormt bygge som sluter sig i fyrkant som en borg, med grindstuga..
En gång var hotellet en av de mest moderna sinnesjukhusen som fanns.
Det byggdes 1886.
Det fanns en avdelning som kallades asylen, för galna som inte beräknades tillfriskna och en avdelning som kallades hospital där personer fanns som ansågs kunna bli friska igen.

 Följande kan man läsa om Furunäset

Man kan undra vad Axel Kumlien tänkte på när han 1887 satt vid sitt ritbord. Han hade några år tidigare ritat Grand Hotell i Stockholm. Nu skulle han dra de första strecken på en skiss som sedan skulle bli Furunäset Asyl & Hospital. Idag förstår man att Axel Kumlien måste ha varit före sin tid. Den ljusa arkitekturen, de stora, vackert välvda fönstren och de generösa ytorna gör att byggnaden andas stillhet och harmoni. Ett vackert kapitel av den norrbottniska arkitekturen. Ett gigantiskt byggnadsverk i ett naturskönt landskap och ett av det svenska byggnadsverk som signerats Axel Kumlien.
Furunäsets sjukhus, eller Piteå Hospital och Asyl som det hette vid starten, var dåtidens modernaste på många sätt med telefonväxel, trädgård, festsal, verkstad, 

Så skriver man om Furunäset på Hotellets sida.
Men hotellet har en historia som säkert kittar mångas fantasi, i början så fanns inte medicin så man hade väldigt hemska metoder, på 50 och 60 talen berättas om hur lugnt allting blev när psykmedicinen kom.
Och visst är det skrämmande att människor har blivit tvångststeriliserade, tvångstintagna och givits elchocker, blivit lobotomerade.

Jag måste säga att jag hade funderingar innan vi tog in där på hur atmosfären skulle vara. Men det märkliga var att där råder en sorts frid, och ljus, och de generösa ytorna bidrar säkert tillsammans med arkitekturen och de extremt fina fönstren.
Jag hade inte behövt oroa mig alls för det, utan far gärna tillbaka dit igen.
Och så har man ju också hört om att de var en av de trivsammaste mentalsjukhusen, och att man tidigt började med arbetsterapi.Man hade fester och danser för de intagna.
I folkmun kallas Furunäset för Piteå fem, fem.
Så om någon var lite galen sa man akta dig så du inte åker in på Piteå fem fem.
Jag tror det finns ingen här i norr som inte känner till sjukhuset eller har någon anknytning dit, med jobb eller känner någon som legat där
När jag skriver detta så tänker jag, nu tror alla där i söder att vi bara är galningar här, den tanken visar att det fortfarande är lite tabu att må psykiskt dåligt, men mycket har förändrats och i dag har samhället en allt större tolerans, vi har väl alla mått dåligt ibland.
Man kan undra hur många som egentligen inte hade behövt låsas in.
För mentalsjukhuset var som en borg, med grindvakt. personalen som jobbade där bodde där också i början

Här kommer några bilder som hängde i hotellet, som visar hur det var en gång.

Kyrkan,tror jag det var, de hade till och med en kyrka inne där.

Ser ut som personal eller direktör, hann inte läsa vem det var.De sitter på den slutna innergården på stora snygga bänkar. Innergården hade visst en fantastisk trädgård.

En annan bild tydligen från en tidning.

De enda bilder jag hittade på patienter var en kvinna och den här farbrorn som lagade cyklar, men man måste respektera sekretesslagen, så det är nog därför man inte kan finna bilder på patienter.

Interiör, man ser en sköterska som sitter på en stol.

Här finns flera personal men jag vet inte vad de jobbade med.
De fanns folk som levde hela sitt liv där på Furunäset, En del av patienter och personal finns visst begravda där på innergården.
Det berättas att det ännu finns en man som bott där och brukar komma och hjälpa till och fråga om det finns något att göra, vet inte om det är sant.
Mentalsjukhuset stängdes 1987, så det fanns i 100 år, och patienter från halva Sverige, norra delen.

Furunäset finns alltså i Piteå, som är en jättetrevlig stad.
Dess innevånare är trevliga och tillmötesgående, och innerstaden finns gågator och gallerior. Ett gammalt kafé, som är 80 år..
Atmosfären i Piteå är väldigt fin..


 Det finns de som har en sån här syn på livet också, ganska kul om man verkligen tänker efter på det som står där.
Piteå har också en pappersindustri, som kan lukta lite, men efter ett tag så känner man inte det.
Det är dock en lagom liten stad med många fina små ställen att ströva omkring i en sån där småstad, men lugn och ro, kaféer och restauranger.



Småstaden, galleria.
Sen visar jag lite fler bilder från hotellet.




Trappen ner, det fanns hiss, men trapporna var så behagliga så vi tog dem.
Ser ni vilka enorma korridorer, många hotell har ju så smala korridorer, men allting var stort och luftigt, eftersom det ju redan var byggt så från början.
I en del korridorer fanns nischer, vet inte om de var nya eller gamla.


Visst  är det konstigt hur synen i tiden förändras, det som förr var ett hospital är nu spa och avkoppling, konferenser, och middagar, vila och relax.
Jag antar att ni blir överraskade av hotellets historia. Det är en fascinerande byggnad, väldigt imponerande i sin storlek, det finns massor av företag i delar av byggnaden nu, och en berömd villa i närheten, där man kan äta gourmemat, som kallas Doktorsvillan.
Ja livet och tiden förändras, byggnaders ändamål också. Vi får hoppas att det går bra för dem, för det är en pampig byggnad, med otroliga snickerier. Det är bra priser, man får mycket för pengarna om man värdesätter stora ytor.

Tack för att ni skriver till mig.Om jag inte hunnit in till er så ska jag försöka hinna nu.
Jag uppskattar verkligen er bloggare och det är så roligt att ni bjuder på er, och era liv, att få titta in hos er alla min vänner.
Många varma kramar.
Zara



.

15 kommentarer:

Monica sa...

Tack Zara, för en underbar, spännande historia! Så intressant och så bra, att de har behållit det vackra huset i sitt ursprungliga utseende och inte försökt göra om det till ett "modernt" hotell med små rum!
Dessutom är det så roligt för mig att se bilder från Piteå! Min pappa föddes där och bodde där sina första tre år. Vi var ju i Piteå förra sommaren och gick på den vackra gågatan med alla de gamla vackra trähusen. Vi fikade också på det där gamla caféet!
Så tack igen, kära vän, för din fina beskrivning!
Massor av kramar, Monica

Skogslyckan sa...

Det var inspirerande och lärorik läsning. Ha en fin start på nya veckan.
Kram Pia

Birgitta sa...

Roligt att läsa historien om hotellet. Piteå är en stad som vi bara har åkt igenom för flera år sedan. Fikat ser gott ut som ni tog på ett café. Vi gick också på café här idag.
Ha det riktigt gott.
Kram Birgitta

Soltorpsgarden sa...

Hej! Kul med denna historia om hotellet och med bilder! Vad det ser vackert ut, mycket snyggt! Det är kul när man har lyckats att renovera utan att förstöra! Jag har aldrig varit i Piteå, man kanske ska ta och ge sig ut på turné någon sommar och åka runt till alla underbara städer som det finns i detta land. Kram och ha en bra veckan! Vivi

Katta sa...

Oj då hade det varit ett mentalsjukhus. Men det är klart varför ska de inte vara vackra också. Passar ju fint som spa numera också. Tänker lite på de som jobbade bodde och begravdes där med, kan inte ha varit lätt att arbeta med psykiskt sjuka innan det fanns mediciner för det. Vacker stad verkar Piteå vara i allafall. Kram Katta

Snäckskalsdalen. sa...

Det var verkligen trevligt att läsa, jag läste jättenoga för en gång skull, jag vart helt fängslad och mitt intryck av huset är så positivt, det ser verkligen lugnt och fint ut.
Piteå verkar vara en otroligt fin liten stad, det verkar vara mer liv i den än de städer vi har häromkring. Där är det bara liv och rörelse ett par tre veckor om sommaren sen är det dött och smått förfallet.
Vilket bröllop och vilken svärson, hur gulligt som helst ju.
Vi får nog ta och åka norrut omgivningen och jag!
Det var jättetrevligt att läsa och titta på alla fantastiska bilder också!
Ha det nu riktgit gott, kram från
Agneta

Vitt hus med svarta knutar sa...

Tack snälla du för intressant läsning. Det är spännande att läsa om dessa gamla sjukhus och också om hur synen var på de som på något sätt avvek från normen. Som du säger är det lättare att prata om att man har en sjukdom i hjärta, lever, eller att ha cancer, jämfört med att ha en sjukdom i huvudet.

Vilka vackra bilder. Tänk vilka vackra kläder sjuksköterskor hade förr.

Önskar dig en fin tisdag!
Kram,
Regina

heavenandearth sa...

Hej gumman!
Det var intressant att få läsa om hotellets historia!
Precis som du så tänkte jag på om dagens atmosfär skulle påverkats av att det varit mentalsjukhus..på något sätt...
Säkert var det några intagna som inte borde varit på det stället...

Ha en go vecka!
KRAM!! Iréne

Vitt hus med svarta knutar sa...

När du visade din nya kamera så nämnde jag att jag är Canon freak. Jag har köpt en Canon Eos 500d, med ett objektiv 18x55 och ett 55x250. Det som är nytt är ju att behöva byta objektiv. Den gamla kameran har jag kvar, en kompakt Canon Power Shot S3IS och den har både långzoom och supermacro. Supermacron är ganska bra, men jag önskar mig ett macro till den nya kameran.

Jag har skickat efter en bok "Bättre bilder med Canon EOS digitala systemkameror" där proffs som använder Canon, pedagogiskt visar hur man får ut det bästa av sin kamera.

Nu är det dax att natta=)
Kram, kram,
Regina

Helena sa...

Hej!
Intressant läsning! Kul att du delar med dig!
Jag har lämnat Mysigt hemma och bloggar på annan adress nu, kom gärna in och hälsa på om du vill!
Kram Helena

ETT RÖTT MONOGRAM sa...

Redan innan jag läste din text gick tankarna till någon sorts sjukhus, fint att dom gjort hotell av det nu. Fast det syns speciellt på korridorbilden att det varit ett mentalsjukhus. Undrar om det spökar, men du kanske aldrig har sovit där. Det var en fin berättelse Zara, du kan konsten och hålla fast intresset. När jag ser dina bilder tänker jag på när vi satte upp Gökboet på värmlandsteatern. Svårare än man tror och sminka folk så dom ser galna ut. Fast jag sminkade huvudrollen så bra så han såg död ut på riktigt i slutscenen. Ambulansen fick hämta en dam i publiken som trodde det hänt på riktigt. Ibland blir det för bra.
Varm kram
AnnaMaria

ELIN´S SHABBY ROMANTIC sa...

Hej underbara vän,
vilka fantastiska bilder du har tagit och visar! Dess historia och bakgrund, väldigt intressant och läsa! Håller med om vilket ställe och hur förändringen kan bli! Tack, för att du ville dela med oss, jag uppskattar det verkligen!Har lagt upp nya bilderna som jag nämnde i mailet!

Många goa höstliga kramisar
Elin

Vita små hjärtan sa...

Hej goa Zara!
Tack för guidningen och historien!
Tänk så mysigt det är att läsa och få veta om förr i tiden!
Ha en fin dag!
Kram Agnetha

Huset vid ån sa...

Hej vännen!
Vilken ruggig berättelse, hur det var förr.....Usch jag ryser när jag tänker på det.

Men jag förstår att du vill åka tillbaka till hotellet, för nu ser det så fint o mysigt ut! Man kan knappt fatta att det är samma ställe!

Tack för underhållande läsning och givande bilder!

Kram T

Lotta-livets väv sa...

Tack! Vad spännande och vad kul att du berättade detta....nu står ju Piteå på önskelistan över resmål!!!!

Det finns en skrämmande historia bakom dessa mentalsjukhus som funnits, ofta stora byggnadskomplex. I Kristinehamn finns ett nedlagt sjukhus som numera inrymmer företag....och i anslutning till det ett mysigt kafé och en helt underbar trädgårdsmästarinna med en härlig handelsträdgård!
Kramar
/Lotta