söndag 12 september 2010

Det var en gång...................................................en del av mänsklighetens historia, som utspelade sig här.


Jag tänker berätta för er den ruskiga, kittlande historen, om vårt hotell.
Baksidans innergård på bild, ett enormt bygge som sluter sig i fyrkant som en borg, med grindstuga..
En gång var hotellet en av de mest moderna sinnesjukhusen som fanns.
Det byggdes 1886.
Det fanns en avdelning som kallades asylen, för galna som inte beräknades tillfriskna och en avdelning som kallades hospital där personer fanns som ansågs kunna bli friska igen.

 Följande kan man läsa om Furunäset

Man kan undra vad Axel Kumlien tänkte på när han 1887 satt vid sitt ritbord. Han hade några år tidigare ritat Grand Hotell i Stockholm. Nu skulle han dra de första strecken på en skiss som sedan skulle bli Furunäset Asyl & Hospital. Idag förstår man att Axel Kumlien måste ha varit före sin tid. Den ljusa arkitekturen, de stora, vackert välvda fönstren och de generösa ytorna gör att byggnaden andas stillhet och harmoni. Ett vackert kapitel av den norrbottniska arkitekturen. Ett gigantiskt byggnadsverk i ett naturskönt landskap och ett av det svenska byggnadsverk som signerats Axel Kumlien.
Furunäsets sjukhus, eller Piteå Hospital och Asyl som det hette vid starten, var dåtidens modernaste på många sätt med telefonväxel, trädgård, festsal, verkstad, 

Så skriver man om Furunäset på Hotellets sida.
Men hotellet har en historia som säkert kittar mångas fantasi, i början så fanns inte medicin så man hade väldigt hemska metoder, på 50 och 60 talen berättas om hur lugnt allting blev när psykmedicinen kom.
Och visst är det skrämmande att människor har blivit tvångststeriliserade, tvångstintagna och givits elchocker, blivit lobotomerade.

Jag måste säga att jag hade funderingar innan vi tog in där på hur atmosfären skulle vara. Men det märkliga var att där råder en sorts frid, och ljus, och de generösa ytorna bidrar säkert tillsammans med arkitekturen och de extremt fina fönstren.
Jag hade inte behövt oroa mig alls för det, utan far gärna tillbaka dit igen.
Och så har man ju också hört om att de var en av de trivsammaste mentalsjukhusen, och att man tidigt började med arbetsterapi.Man hade fester och danser för de intagna.
I folkmun kallas Furunäset för Piteå fem, fem.
Så om någon var lite galen sa man akta dig så du inte åker in på Piteå fem fem.
Jag tror det finns ingen här i norr som inte känner till sjukhuset eller har någon anknytning dit, med jobb eller känner någon som legat där
När jag skriver detta så tänker jag, nu tror alla där i söder att vi bara är galningar här, den tanken visar att det fortfarande är lite tabu att må psykiskt dåligt, men mycket har förändrats och i dag har samhället en allt större tolerans, vi har väl alla mått dåligt ibland.
Man kan undra hur många som egentligen inte hade behövt låsas in.
För mentalsjukhuset var som en borg, med grindvakt. personalen som jobbade där bodde där också i början

Här kommer några bilder som hängde i hotellet, som visar hur det var en gång.

Kyrkan,tror jag det var, de hade till och med en kyrka inne där.

Ser ut som personal eller direktör, hann inte läsa vem det var.De sitter på den slutna innergården på stora snygga bänkar. Innergården hade visst en fantastisk trädgård.

En annan bild tydligen från en tidning.

De enda bilder jag hittade på patienter var en kvinna och den här farbrorn som lagade cyklar, men man måste respektera sekretesslagen, så det är nog därför man inte kan finna bilder på patienter.

Interiör, man ser en sköterska som sitter på en stol.

Här finns flera personal men jag vet inte vad de jobbade med.
De fanns folk som levde hela sitt liv där på Furunäset, En del av patienter och personal finns visst begravda där på innergården.
Det berättas att det ännu finns en man som bott där och brukar komma och hjälpa till och fråga om det finns något att göra, vet inte om det är sant.
Mentalsjukhuset stängdes 1987, så det fanns i 100 år, och patienter från halva Sverige, norra delen.

Furunäset finns alltså i Piteå, som är en jättetrevlig stad.
Dess innevånare är trevliga och tillmötesgående, och innerstaden finns gågator och gallerior. Ett gammalt kafé, som är 80 år..
Atmosfären i Piteå är väldigt fin..


 Det finns de som har en sån här syn på livet också, ganska kul om man verkligen tänker efter på det som står där.
Piteå har också en pappersindustri, som kan lukta lite, men efter ett tag så känner man inte det.
Det är dock en lagom liten stad med många fina små ställen att ströva omkring i en sån där småstad, men lugn och ro, kaféer och restauranger.



Småstaden, galleria.
Sen visar jag lite fler bilder från hotellet.




Trappen ner, det fanns hiss, men trapporna var så behagliga så vi tog dem.
Ser ni vilka enorma korridorer, många hotell har ju så smala korridorer, men allting var stort och luftigt, eftersom det ju redan var byggt så från början.
I en del korridorer fanns nischer, vet inte om de var nya eller gamla.


Visst  är det konstigt hur synen i tiden förändras, det som förr var ett hospital är nu spa och avkoppling, konferenser, och middagar, vila och relax.
Jag antar att ni blir överraskade av hotellets historia. Det är en fascinerande byggnad, väldigt imponerande i sin storlek, det finns massor av företag i delar av byggnaden nu, och en berömd villa i närheten, där man kan äta gourmemat, som kallas Doktorsvillan.
Ja livet och tiden förändras, byggnaders ändamål också. Vi får hoppas att det går bra för dem, för det är en pampig byggnad, med otroliga snickerier. Det är bra priser, man får mycket för pengarna om man värdesätter stora ytor.

Tack för att ni skriver till mig.Om jag inte hunnit in till er så ska jag försöka hinna nu.
Jag uppskattar verkligen er bloggare och det är så roligt att ni bjuder på er, och era liv, att få titta in hos er alla min vänner.
Många varma kramar.
Zara



.
Skicka en kommentar