torsdag 14 maj 2009

Tusse njuter i vårens härliga väder. Nu är det snart grönt.

Tusse sitter på vår halvfärdiga veranda och njuter av det vackra vädret. Han är en stolt gammal katt som verkligen har levt livets goda dagar. Han har aldrig blivit kastrerad, sprungit fritt överallt, ut och in, fått mycket kärlek och omvårdnad, jagat bort räven från gården. Slagits med en annan räv, precis utanför huset, i vår blev han av med förmågan att gå på 4 ben, det fjärde släpar han efter sig.Veterinären sa han har ju tre ben och en svans.
Han verkar må bra, och springer bra nu på tre ben, de fjärde hänger liksom slappt, veterinären kan inte göra något.
Men han trivs ändå, han kompenserar styrkan på nåt vis.
Nu har mina fjällvallmo börjat växa, de få jag har kvar, de är helt underbara blommor.
Jag upptäckte dem hos min morfar när jag bara var ett litet barn, jag hade inte sett dem förut, så en dag när jag kom så fanns de där översållade på en kulle, i alla färger. Jag blev så lycklig och frågade morfar.Men vem har satt de där blommorna; Morfar sa;-Det gjorde mormor.
Mormor har jag aldrig träffat hon var död redan när min mamma var ung flicka, men tänk blommorna hade fröat sig ända sedan dess.
Ja sa åt morfar hur kan de vara kvar. Minns inte vad han svarade. Men sen den gången har jag älskat den blomman, det är bara glädje med den precis som min morfar var själv.
Alla dessa underbara färger, jag kan än känna känslan och har en tydlig minnesbild av kullen översållad med fjällvallmo.
Kolla in hörni ni den 12 maj gick isen, nu ser vi vattnets glitter igen och det är så ljuvligt.-Vem kan äga vattnets glitter. Det är en del av ett citat som indianhövding Seattle höll när USAs regering ville köpa deras mark. Hur kan man sälja något som man inte äger, frågade han.
Indian känner jag mig som ibland, jag förstår honom.
Ännu en blid på vår majestätiska Tusse.
Nu har det allra första blommorna kommit som funnits här länge länge. Jag tror att Lotta som har bloggen Livets väv vet vad de heter, det gör inte jag.

Och inomhus så återspeglas solens strålar i mina ljuskronor och bildar hela konstverk, så vackert så enkelt, men dock ett konstverk för sig, och man stirrar och njuter av ljusets spel över väggen och gardinen. Nu är det verkligen vår även här. Jag önskar er alla bra dagar och godhet.
Klicka på bilderna om du vill se dem lite större.

13 kommentarer:

Tingeltangel sa...

Så många vackra bilder du visar. Och det du skrev om din mamma och hibiscusen var så fint... Tack för din kommentar till mig. Ett körsbärsträd är det, inte till prydnad utan ett som ger bär (om vi lyckas skydda dem från fåglarna). Den gula blomman tror jag heter Mahonia. Den har blad som ser ut som järnekens.

ETT RÖTT MONOGRAM sa...

Så härligt Zara äntligen vår. Skulle tro att du glittrar ikapp med vattnet. Det var en fin historia om fjällvallmon. Tusse ser ut och vara en riktigt go katt. Det går säkert alla tiders bra med tre ben. Vi har ett rådjur här som springer på tre ben, och det går som hejsan. Han hänger med dom andra rådjuren.
Kram till dig och
klappa Tusse från mig
AnnaMaria

Birgitta sa...

Hej Zara!
Vad fint du skriver om din morfar och vallmon. Och vilka fina bilder. Den med solglitter över vattnet är helt underbar. Tänk vad det kommer att explodera av allt grönt och växtliv hos er nu när dagarna blir längre och längre. Vad fin din katt är, vad synd att han har besvär med ett ben.
Nu hoppas jag att du får ett skön avslutning på veckan. Fattar inte vart tiden tar vägen.
Kramisar Birgitta

Jema Rose sa...

TACK snälla för din kommentar!

: )

När jag var barn hade jag en rosa sidenklänning med en sidenros framtill, den använde jag ofta, men har inte den kvar, ej heller något foto på den...

Jättefin blogg du har, så mycket vackra bilder..!

KRAM, Jenny

Vit som snö sa...

Åhh så fin han är Tusse! Jag har alltid haft katter i mitt liv. Bondkatter, sen en perserkatt o sist en Norsk skogkatt. Men så mötte jag mannen i mitt liv som är superallergisk mot katter, så nu blir det inga fler:-( Faktiskt en sorg. Har sagt att om han lämnar mej så blir det en katt för mej istället för en man;-)
Vad fint du skrev om din mormor du aldrig mött. Genom blommorna fick ni ju ändå ett band, jag tror det finns en mening med det.
Här nedanför vårt hus rinner ju älven och den glittar för fullt, visst blir man lycklig!
Kramis Cilla

Gúa sa...

Hej du rara kvinna Zara..:) Tack så mycket för din varma kommentar...*GLAD*
Och din lille Tusse, så fin han är. Åhhh, jag gillar katter så mycket! Och saknar min lilla Doris. Men så har jag min Lakrits och han är helt underbar..:)
Och så dina frågor..:)
Ja, det är hemma hos mig. Jag heter Gúa som uttalas Goa. ú=o i det svenska alfabetet..:) Och ibland skriver jag Goa, för att undvika just fel uttal..:)

Alla sängar på mina bilder är hemma hos mig..:) Glad att du gillar det. Du som är så kreativ!

Ta väl hand om dig och må bäst!

Största kramen till dig, från mig...

Trottinglady - Cajsas Rum sa...

Härligt med fjällvallmon. Jag har en som är helvit i blomman undrar vad den heter. Ska fota den när den blommar.
Ha det så gått-snart är det spöktimme!

Viveka på Humlebacken sa...

Kloka ord och vackra bilder!
Nu är det dags för avslutning i vårteckensutmaningen. På måndag kör vi Grand Final och jag kommer att lägga ut allas adresser i ett inlägg och uppmana folk att gå runt och titta på finalen. Det vore jättekul om du ville göra ett avslutningsinlägg och visa hur långt våren har kommit hos dig!
Kram
Viveka på Humlebacken

Birgitta sa...

Hej Zara
Tack för din trevliga kommentar hos mej. Häggen blommar här, men det är ett körsbärsträd som är i hönsgården. Ja, vi har 3 fjällkor och 1 fjälltjur samt att de fått en kalv i år. De båda andra kossorna är så sena i år med kalvningen. Vi har korna för att de ska hålla markerna öppna runt husen. Nu går de på skogen. Vi har dem som amkor.
Nu får du ha en skön helg. Kram Birgitta

Lisa sa...

Jag älskar ditt kök, man blir så glad av alla färger, och alla prismor som skapar små "regnbågar" överallt! :)

Vit som snö sa...

Jaa, visst är det en lycka att få bo vid vattnet! Jag är uppvuxen med älvstomt på gatan bredvid, mina föräldrar bor där ännu så vi har nära att gå till varann.
Dessutom är jag halvt uppvuxen till havs för dom hade en stooor båt som vi bodde i hela vår,sommar o höstsäsongen. Så vatten kan jag inte leva långt ifrån.
Det är Skellefteälven jag bor vid och det lilla samhället vi bor i heter Bergsbyn.
men du. Jag kikade in på din andra blogg! Vad du är händig!!! Bygger och donar. Och den vackra byrån var så fin! Den måste du vara rädd om!
Kram Cilla

Birgitta sa...

Hej igen!
Har du inte sett bilden på korna som jag lagt in idag på min blogg?
Kram Birgitta

Birgitta sa...

Hej Zara!
Det finns två bilder på mitt inlägg, en med höns och en med korna. Kolla igen får du se. Vad konstigt att du inte ser det. För jag har fått andra kommentarer om kossorna. Hoppas du haft en bra dag. Vi har varit till Charlottenberg idag och tog vägen hem över Norge. Och jag fick se en hel del vackra folkdräkter där då.
Kram Birgitta