tisdag 12 maj 2009

Röd fylld Hibiskusblomma.

Tänk så vackra de är de stora röda Hibiskusblommorna. Och för mig betyder det något riktigt speciellt.

När jag var barn dog mamma.Hon hade ett runt bord i ett rum som kallades salen.
På bordet låg en duk, och mitt på bordet stod en enorm Hibiskus.
Hibiskusen levde kvar när mor dog, i många år.
Den hade precis som den här stora röda dubbla blommor.
När blommorna blommade över så föll de ner på den ljusa duken och låg där, så vackra trots att de blommat över och fallit ner. De blommade bara en eller högst två dar, var blomma för sig, kanske just för dess flyktighet den var så speciell påminde om mor själv.Men de kom hela tiden nya blommor.
Blommorna plockades upp av av mig och lades i en tjock bok som far ägde, med extra böcker på för att få tyngd så de blev pressade.
Många blommor hamnade i böcker, av oss barn.
De blev platta torra och rätt så coola, dock förlorade de sin vackra färg.
Den stora Hibiskusen betydde så mycket, mor levde liksom kvar i den på något vis, det var som en del av henne, hon som älskade, hon som kramades.
Jag jag haft en sådan Hibiskus länge. Sen dog den, men efter ett tag så upptäckte jag dock att min dotter hade en likadan.
Och jag frågade var har du fått den ifrån.
-Men från dej mamma, hon hade fått ett skott från min, så jag tog ett skott från hennes.
Mor, dotter, mor, dotter igen, allting går i cirkel och blomman har en historia, som lever vidare.
Nu har jag återigen flera Hibiskusar med stora röda dubbla blommor
och jag älskar den blomman.
Det är som en hälsning från mor, som om hon säger;-Jag har inte glömt bort dig.
Och jag älskade dig.
Och jag säger till blomman. -Ja jag vet.

8 kommentarer:

Lotta-livets väv sa...

Nu gråter jag en tår! Och en till! Vad oerhört vackert du skrev! Du är poet! och konstnär! Allt går i cirkel, mor, dotter, dotter, mor....Njut av dina hibiskusblommor!
Tack för ditt inlägg! Det berörde mig djupt, djupt i hjärtat!
Kram till dig!
/Lotta

ETT RÖTT MONOGRAM sa...

Så vackert du skriver Zara, jag blir också tårögd. Och tänk att din dotter hade samma blomma, så du kunde dra upp en ny. Det var säkert en mening med det. Ja vackra är dom, Hibiskusarna, jag tänker på Grekland när jag ser såna stora fina röda.
Stor Värmlandskram
AnnaMaria

Pysselpalatset sa...

Ja det var i sanning en "mors dag" på riktigt... Konstigt att två kan börja dagen på samma vis... Hibiskusen är en otroligt vacker blomma och en bra symbol... Kram Jeanette

Birgitta sa...

Hej Zara! Det är alltid så trevligt att besöka dej. Du skriver så vackert om mor-dotter-dotterdotter. Jag förstår att hibiskusen har en speciell betydelse för dej. Blomman är otroligt vacker också.
Vad roligt att du tittar till mej också. Ska försöka komma igång igen nu för jag har liksom prestationsångerst. Det går så fort till helgen efter midsommar nu. Jag har så tomt på hyllorna i vävstugan nu när jag har varit iväg med nästan allt till utställningen.
Nu har du väl en väldigt fin tid uppe hos dej och dagarna som blir längre och längre fort nu. Njut lite också.
Kram Birgitta

Cajsas Rum - Trottinglady sa...

Jag blir också så rörd!
Härligt! Dessutom trodde jag det var svårt att ta skott från dessa blommor. Har aldrig haft en sådan i min ägo. Bara beundrat dem på mina resor till värmen.
Bloggkramen från mig
Carin

Lotta-livets väv sa...

Så vist du skriver! Ja, ett nej kan också vara kärleksfullt! Har du läst Stefan Einhorns bok: Konsten att vara snäll? I den skriver han faktist att det kan vara snällt att säja nej ibland!
...och inte blir jag förvånad över att du spontant gör goda gärningar bara så där!!!!! Jag försöker att leva lite som jag lär och vara lyhörd för människor i min omgivning behöver!
Vårda din hibiskusblomma!
Kram

gamla skolan sa...

Åh ! Vilket vackert inlägg ! Ta väl hand om din blomma och dig själv ! Kramar Susanne / den gamla skolan

Fru Sirlig sa...

Så fint det var med blomman så symboliskt. Förstår att den betyder väldigt mycket för dig. Lustigt nog så hade jag en vacker orange blomma för dagen, visst är väl det Hibiskusblomman? Jag införskaffade den i samma veva som min far gick bort och den blomman blev på något märkligt vis symboliskt förknippad med honom, varje gång den blommade om och om igen. Tyvärr så överlevde den inte så många år, den fick någon slags ohyra och jag minns att det var svårt att kasta den då den betytt så mycket för mig. Det var väldigt lustigt att vi hade en liknande symbolik med blommorna. Det var så fint med generations tanken mor-dotter- mor var rädd om den, fast det är du ju förstås.

Kram Heléne