Krans och lull lull och kärringkrut.

 

Ja så kom jag mig då äntligen för med att, binda en krans till min dörr,

här är den inomhus.

På dörren ute.

Så blev den.

Inomhus så hittade jag en plats för kärringkrutet, ja egentligen så heter det mattlummer.

Men det kan ju finnas lite annat kärringkrut där inne också.

Man vet aldrig...............

 

På lampan i köket, virade jag runt den, lite löst och ledigt.

Sen har allt möjligt hamnat där.

En liten älva eller en ängel.

Vita tofsar, dingel dangel.

Min adventsstake, har lite tingel tangel.

Adventsljusstaken köpte jag när barnen var små, och det är så många minnen, så jag vill inte måla den, och inte köpa en ny vacker, så den får användas ännu.

 

Jag är inte någon minimalist, men heller ingen stor konsument.

Saker bara hamnar på ställen som här, det är tacksamt att hänga på lampan.

 

I bakgrunden kan man se att det blev lite mer dukar än vad jag tänkt från början, köket blir verkstad, fullt med strykjärn, tyger färger penslar osv.

Här nedan ser man en del av de dukar som jag nyss tillverkat.

 

Avslutar med min förtjusning av allt som hänger, jag hänger saker överallt, fullt i fönstret med tingel tangel eller dingel dangel, ja som sagt ingen minimalist.

Än har jag knappt julpyntat.

Hur går det för er där ute i cyberrymden, ni stressar väl inte, visst hinner ni ta er ett gott vin och en god bok, eller en god middag, eller ett skönt bad, och koppla av, försök i alla fall, det är det värt.

Sköt om er.

Kram Zara

Utlottning

 Utlottning i min blogg. Jullotteri.

 

Jag lottar ut dukar och ett armband som jag tillverkat själv.

Jag vill att du ska berätta vilket pris du är mest intresserad av.

Armbandet får då bli ett fjärdepris..

Jag har ritat mönstret fört över till egen plast skurit ut schablonen, med kniv, sen har jag tryckt med textilfärg.

Dukarna är i Linne.Handtvätt.

Detta är första priset, en vit duk på hellinne

Trycket är ljusare,än vad det ser ut på bilden,.grått tryck

.

Andra pris är mörkt linne, 

Trycket är helvitt.

 

Tredje priset är denna julduk, (sockerskålen ingår ej)

 

Fjärde priset är armbandet som jag tillverkat av sötvattenspärlor, och blåa glaspärlor med små krumelurer.

 Armbandet är ett sånt armband som ska sitta långt ner på handen så att man kan se armbandet om man har ett långärmat plagg, så berlockerna hänger ner på fingrarna.
Ni gör som ni brukar.
En lott och en kommentar.Två lotter och länkning hit samt kommentar.Länkar ni med en av de här bilderna så får ni tre lotter.
Lycka till ni allihopa.Jag tar en liten bloggpaus undertiden, för hemma finns så mycket att göra nu, kanske tittar runt hos er lite under tiden.
Kram Zara

Förra året.

Så här såg det ut förra året i den delen av mitt hem som vi inte hunnit göra klart, man kan se att det inga innerväggar är utan bara gullfiber.Jag hittade äkta gamla 50-talsgardiner, som jag satte upp, och så gillar jag de här gigantiska julstjärnorna.
Det är stökigt, och inte klart, men man måste göra det bästa av situationen, veden ligger på golvet.
Det är egentligen fyra fönster, men de rymdes inte i kameran.
Och järnspisen är inte färdigmurad som det ska vara, det går lite trögt, här.
Men så här ser det, ut, inte några vackra bloggbilder precis, men det är min verklighet.
Väggarna är i år igensatta, men då är inte golvet klart.
Sånt är livet.
Kram Zara

Solen står lågt, men småglimtar är också vackra.

 

En solglimt letar sig in genom fönstret och bildar ett vackert skuggspel, på väggen.

 

Svaga solstrålar på torkade översnöade blommor.

Violerna får stå kvar, jag gillar förfallet på något vis, det ser vackert ut.

Sista resan till stugan i skogen, innan vägen snöar igen.

Jag tror nästan att vi har en granodling på tomten, det här är bara en liten del av tomten, på nedresidan finns det massor av granar, hade ni bott här så skulle ni ha fått ta granar där, för vi måste lika ta bort dem, det behöver röjas.Ja ni skulle ha fått granar ändå, det växer upp nya hela tiden.

Vissa granar är glesa andra är finare, och jättemånga i julgransstorlek.

 

Anledningen till att vi åkte dit var att en fågel flugit genom en fönsterruta och då måste vi plasta in den tills vi kan byta ruta, så det inte snöar in.Man kan se att dagen är kort, det hade börjat bli mörkt, kl 15.00

.

Väl hemma är kl.16.00 och så här mörkt är det redan då, men vi har lite snö nu och så tänder vi mycket ljus, så det är okej.Snön lyser upp så det känns inte mörkt.

Den här pippin tog jag en bild av på morgonen, större hackspett, heter den, och den har ett städ i vår lyktstolpe.

Den är söt tycker jag.

Ha en bra dag ni alla.

Kram Zara.

Ljuskrona och konstverk

Ett litet hörn i min lilla värld. Tavlan på väggen har jag målat, en ljuskrona hänger lite för, och en liten vit halv nalleskylt som en av mina älskade barn gjort, som barn.
Båda ljuskronorna har jag ritar själv, mönstret, böjt med tång, svetsat målat, osv,osv.......
Tavlan föreställer två harrar på en sten, en läderkaffepåse, en kaffekanna, och en kosa och en kniv, och ett flugfiskespö.
Jag gillar också såna här cissusar, blomman, gillar även de gula löven för dess former.
En del säger att jag kan måla, men jag visar sällan något, jag är bara här, så jag vet inte riktigt.
Jag kanske borde satsa på min konst mer, vad tycker ni?

Den här ljusstaken köpte jag billigt för att den ena ljushållaren inte fanns.

Min son har då gjutit själva ljusmanschetten, maken har svarvat ljushållaren, sim salabim, då blev det en hel ljusstake.

Ni ser den som blänker, har inte målat den ännu.

En bild från min bänk, min ena son har odlat många kaktusar så nu finns det kanske lite för många, men vad gör man.

Den andra sonen ska ha det stora ölglaset där, jag tog bort det men han säger att det är så bra budskap på.

Man ser glaset till höger, det står,- Dont Worry by happy.

De här fönstren råkade jag köpa på loppis i sommar.

Nu har mina söner hittat på ett byggprojekt i huset, och jag kommer då att kräva att få ha fönster där, så nu kommer de gamla fönstren till användning.

Spåren av mina barn finns överallt, även bokstavligen, de går ut barfota i snön på altanen.

Inga små fötter längre.

Min gamla mjölhämtare tycks ha blivit både glömd och fastfrusen i maken, nu också med en skön frostdekoration på.

Min spark står troget och väntar på en åktur, men det är inte riktigt åkväder ännu.

Men snart ska vi svischa fram på vägen.

Sparken och jag.

Måste visa hur otroligt frostkristallerna är formade som stavar.

Avslutar med en krans som jag gjorde förra året till min vän,lite kitschig, men så måste det också få bli ibland.

Kram Zara 

Så här såg det ut den 13 december föra året när vi tog en julgran, sönerna kastade sig i snön, och hade snöbollskrig, och gjorde snöänlgar.

Här gick vi in i skogen.

En av sönerna går in i en portal med snö.Så gudomligt vackert.

Här står jag mitt i ett vackert snölandskap och tittar på det vackra träden.

Sönerna kan inte låta bli de skakar ner snö från en stor gran och står mitt i och har det coolt.

En gran har vi tagit, i år men det kommer att bli fler turer.

Då hoppas vi på snö.

Kram Zara

Skönt att vara hemma, och mitt grandille.

Efter att nu ha fixat till min blogg så öppnar jag den igen och hoppas på att den ska fungera bra.

Sen vi kom hem så har nästan all snö regnat bort, i går kom det lite vacker snö, jag blev så glad, men det kom inte tillräckligt.
Smågranar som vi hämtat innan vi åkte.

Jag hann få lite mattlummer, men det har fryst fast i marken, det här får räcka, jag tror att mattlummer är fridlyst, men det här fanns på min skogstomt.

Dimma i dag, så här såg det ut genom fönstret, ett vackert ljus.

Vi ska åka och ta en gran innan det blir så mycket snö, och svårt att koma fram i skogen.

Hittat gran, maken sågar.

Hem med gran i gamla Saaben som nu blev en skogsbil.

Ser lite konstigt ut, för alla grenar föll åt en sida, men granen är okej.

Jag gillar de gröna friska grenarna.

En av smågranarna, ibland så tycker jag de är vackrast precis så här, enkelt grönt och inget på.

                                    (men när granen kommer inomhus blir den nog klädd,ändå)

Julgranar, gröna grenar av alla slag visst är det härligt hur mycket fint man hitta i skogen.

Men det önskar jag er välkommen i min gamla blogg och hoppas att den ska fungera bra nu.

Kram Zara

Ni som kommer in här får välja vilken blogg ni vill skriva i.Om ni har problem med att den här bloggen kommer upp i er blogg så hör av er så kanske jag kan fixa till det.
Om ni är nyfikna på resan så får ni gå och läsa i bloggen Ljuskronor och nostalgi
Kram Zara

Jag har sååååååååååååååå mycket att berätta om resan, och det kommer snart..

Kram Zara

Nu ska vi ligga i hängmattan

Den här bilden får visa vår minisemester.
Och ni som nu kommer in här är alla inbjudna av mig, jag kommer att bjuda in fler, men hinner inte för vi åker tidigt i morgon.
Jag är tacksam för att ni ville följa med in hit igen.Tack!!
Nu det blir tyst några dagar, så ses vi igen. Sköt om er nu alla ni underbara..............................Bamsekram så ses vi sen.
Zara.

Vårt hus.

Vårt hus var först rött och jag byggde på en befintlig bro lite fönster och så gjorde jag en dörr. Jag tyckte om min lilla veranda, men en dag så insåg även jag att den är för liten.
För ett år sen rev vi den för att börja på en altan.

Här bygger vi nu den nya altanen.

Så här såg huset ut i våras. Altantaket klart altangolvet inte klart.


Altangolvet läggs.

När vi byggde huset för 27 år sen så ville jag ha ett vitt hus, min syster tyckte att man inte kunde ha ett vitt hus på landet,det passar bara med rött, tyckte hon då, och jag var liksom mesig på den tiden så jag vågade inte måla det vitt.
Då vi nu lika höll på i sommar med huset, var vårt hus efter alla år var i stort behov av uppfräschning, så började vi säga, vi målar det.
Vi köpte vit färg och så satte vi i gång.
Vi har jobbat mycket i sommar, maken satte upp en hängmatta för och kunna ta igen sig, välbehövligt.
Här är huset tvåfärgat. Vi målade och målade och målade, hur många skrymslen finns det på ett hus när man byter färg, jo många.
Till slut blev huset vitt. EFTER 27 ÅR.Himmel.


Här är en annan sida av huset, där jag nu bygger en altelje. Maken började med två fönster, sen fick han ryggskott, då byggde jag klart, sågade upp två hål till, satte in fönster, brädfodrade och sen dekorerade jag lite, satte plåtar ovan fönstren osv, men det är för 3 år sen. Jag gillar de här stora fönstren.
Jag har alltid velat ha en vit herrgård,och nu får jag leka lite herrgårdskänla, samtidigt som jag får in ljus i vårt hus. För någon herrgård lär det nog inte bli.

Här kommer nu en serie bilder hur huset blivit när det blivit vitt, dock inte alls färdigt ännu, ena delen av verandan ska glasas in men vi hann inget mer och här i norr slutar man för kylan.

Här är två snöovädersbilder från snöovädersdagen, någon tycker att vita hus inte passar där vi har snö, men jag gillar det.

Lekstugan som jag byggde när yngsta sonen var 4 år skulle flyttas i sommar, det hann vi inte heller. Men vi hann måla taket som var i skriande behov av hjälp.
Det gjorde maken inte jag.

Här visar jag huset och vår skitsnygga bil, som är urgammal, både vi huset och bilen behöver fräschas upp, huset gick bra, bilen går nog också bra, men oss, ja det blir lite svårare....................

Tusse vår katt har trivts så bra. Förr när han gick ut så vände han i dörren när det snöade och regnade nu går han torrtassad ut. Och han bor nästan på verandan, hela tiden.

Här går jag nu in var dag, och jag är precis lika lycklig var gång när jag ser mitt vita hus. Jag älskar det, att det blev vitt till slut.
Invändigt, behövs nu förändring, men man kan inte göra allt på en gång.

Ni som undrar varför jag inte är i Skåne, kan jag säga att det är till veckan vi åker och vi har fixat hotell, men är ändå glada för tips på mysiga värdhus om nån vet.
Tack för alla era lyckönskningar och tips.
NI ÄR HELT UNDERBARA:
Kram på er. Vita Zara

Upprop till alla Skåningar eller till ni som vet.

Den här bilden är tagen genom en bussruta när jag och maken var ner till Skåne 2007.
Vi kanske ska åka ner fram och tillbaka om några dagar..............................och nu behöver jag er hjälp.
Som två bortkomna Norrbottningar så ber jag er alla som vet något om hotell i Malmö eller i närheten av Malmö, om tips.
Vi bor gärna utanför, på landet, om det finns bussförbindelse eller något från flygfältet eller från Malmö.
Vi vill bo på något rent och trivsamt hotell eller mindre gästgiveri, och det får inte kosta för mycket..........................så nu ni som vet, snälla.
Kan ni tipsa oss, det är lättare om man får någon ide, om sådant, i annat fall har vi bara internet och de som erbjuds via den reklamen.
Det kommer vi ju förstås att bli tvungna att förlita oss till.Men jag tänkte;-Man vet ju aldrig...............
Som sagt var.Vi är såååååååååååååååå tacksamma för tips.
Troligen blir det nog bara en natt i Malmö, sen drar vi nog vidare till någon annan plats.
Malmö känns obekant och stort, så tips är bra att ha.
Kram från mig, Zara
Ps.Glömde en sak, Hur ska man klä sig?

Sommar, höst och vinter

Försommaren kom var varm och ljus. Klövern blommade på gräsmattan. Vi hade fullt upp, först vedhopen som skulle travas, man ser på bilden nedan att hopen blev så stor så man kunde inte se sjöutsikten på baksida av huset. Ca 30 kubik, ingen liten hop kan jag säga. Nu får ni som bor i Söder se viket arbete det är med veden för här är kallt, på vintern och det gäller att vara väl förberedd.

Men lite annat hann vi.
Gräset växte över all förväntan, som det aldrig någonsin vuxit förr, vi hade en rekordvarm sommar, maken njöt och jag flämtade.
Ser ni två figurer i gräset, här nedan.
Det var nämligen så här, att i flera dagar så hade min ena son och jag uppmärksammat ett konstigt ljud i trakten som vi aldrig hört förut, jag tyckte det liknade syrsor, som man hört på Tv, maken och en av sönerna gick in i det långa gräset för att ta reda på var ljudet kom i från. Till slut så upptäckte det en liten fågel som maken sa heter gräshoppsångare.
Aldrig någonsin har vi haft dem här, så det var en helt ny art för oss, och så gulligt ljud, maken tog en blid, man ser fågeln lite, när den sjunger.


Ja sen hann vi faktiskt fiska Regnbågsforell, kolla så vackra de är, och mumsgoda kan jag lova.

Och vi hann äta gott i båten och dricka kaffe. Jag sitter konstigt med nacken på bilden men det var en underbar dag.

Sen så blev den här enorma högen intravad i vedahuset till slut,ni som uppmärksammat att mitt hus är rött här, kan jag avslöja att vi målat huset i sommar inte då rött.

Sen kom hösten och höststormarna så överraskande, det tycktes mig som om sommaren bara tog slut över en natt, på tre dagar blev löven gula, och blåste av.
Sen kom vintern bara efter några dagar, helt oväntat,så fort kändes det som.
En bybo la en älgskalle mitt emot vår väg, han gjorde det på eget bevåg för att min man skulle kunna skjuta räven.(Vi har haft skabbrävar här och de lider så hemskt då ska man ta bort dem,till slut ser de inte ens nåt). Gissa om vi blev förvånade när, inte räven kom utan en ung Duvhök seglade ner, kråkorna förde att fasligt liv, men till slut när de lugnade sig så smög jag mig ut och nästan kröp fram, då fick jag den här bilden, men gissa om han såg mig, kolla ögat.
Sen seglade han iväg, och jag fick dåligt samvete som skrämde honom, han kom inte tillbaks.

Som ni förstår så bor vi liksom i vildmarken nästan, och nära polcirkeln.
Och nu kurar vi inne och eldar, ja inte eldar vi med den här lilla som huvuduppvärmning, den här är bara bonuseldning, och inte är den satt in färdigt heller, en gammal äkta Husqvarna från förr.
Vi har plockat isär den helt och monterat och pannkittat om den.
Det är inte klart men elda går, så nu går vi i ide som björnarna gör,ha,ha. Ja inte riktigt, men det känns som det.


Undras hur ni har det längst ner om ni behöver långkalsonger och täckbyxor, mössor och vantar och täckjackor,är det så eller klarar ni er utan långkalsonger och sånt.
SVERIGE ÄR LÅNGT ELLER HUR?
Många kramar till er, berätta lite hur ni har det, till en nyfiken norrbottning.

Kanderade Violer och min dotter på besök.

Dottern kom på besök en dag, då bakade jag hastbullar från min farmors bakbok,från 40-talet,min dotter gillar det. Man kan skymta lite av henne i bakgrunden.

Utomhus vill inte violerna ge upp. Jag tycker att de är vackra trots allt.
I bilden nedan ser de nästan ut som kanderade violer, frostiga av frost inte socker.

Äntligen städade jag altanen, och plockade lite mossa, som jag gjorde kuddar i krukor och hinkar av, för första gången, det var enkelt effektfullt och kul.
Tro nu inte att jag alltid haft så här pass fint.Vi har rustat i sommar, före denna sommar såg det helt annorlunda ut, kanske visar i något annat inlägg.

Nedan ser man att jag har liten samling med lyktor, gillar de gamla lycktorna.

På kvällen har jag tänt ljus ute, det känns lite bra när mörkret faller i norden.

En bild inne där jag också tänt ljus, och denna bild har jag starkt förskönat med att göra den i sepia.
Jag har en förmågan att samla på mig mer och mer så det blir för mycket, och det såg rörigt ut med färger och former, men ett liter trolleri med sepia fixade till det så nu blev mitt skåp förskönat.

Vi tänder nu alla våra ljus så vi kan känna hur vintern och julen
sakta anländer in i våra sinnen. Det känns som om jag har börjat försona mig med vår lånnnnnnnnnnga årstid nu igen i Norrbotten.
Som ni vet så älskar jag snöfall, däremot mörker och kyla inte.
Men nu har jag nog redan försonat mig med att den kommer. Hoppas ni också har det.
Jag önskar er alla en häääääääääääääärlig helg, och många tända ljus och varma stunder.
Kram mig Zara

Mera rosor

Här kommer några fler rosor till mina bloggvänner.
Sen kommer min vanliga inlägg, och kanske jag återkommer med fler rosor eftersom.
Jag vill att ni andra som inte har fått några rosor känner er lika välkomna allihopa till mig. Ni är alla guld värda.
Och ni som skriver ofta här ni vet vem ni är, ni gädjer mig extra mycket, tack ni goda vänner.
Tänk så glad jag är för att ni tittar in och kommenterar här.
Det är så otroligt att ni vill skriva några rader i dessa stressiga tider. Och för mig så spelar det ingen roll om ni skriver bara några ord eller många ord.Det gör sån skillnad att ni bara skriver.
Tack igen ni alla goa människar.
Jättekramar till er.
Till Britt med bloggen freshgarden ger jag de här ljuvliga rosorna,här ovan, de cerisa.
Du skriver till mig, så gulligt.
Tack Britt.


Till Violas romantiska hem ger jag New Down en ljuvlig ros.Viola har så snygga saker som hon säljer.Tycker rosorna passar så väl till hennes gamla saker.
Tack för dina trogna kommentarer Viola.

Till Min nya bekantskap Monica men bloggen Tjernhus Norrbottensättling,(kul) ger jag en hel trädgård, hon har ett gediget intresse för trädgård.(ursäkta slangen på bilden).Tack för allt intressant om din pappas gästgiveri.

Till Helena med bloggen Mysigt hemma. Ger jag denna knoppande ros, för hennes ungdom hon är som en knoppande ros(kanske en knoppande författarinna) och alla fina trådarbeten som du delar med oss.
Tack för dina kommentarer.


Till bloggen Lundagård ger jag en kulturväxt, för de vet verkligen vad kultur är och de har en helt otrolig gård, som de renoverar trots en stor barnaskara, ni måste kolla in den bloggen.
Tack för dina kommentarer.

Till bloggen Lilla Flisans hus ger jag denna vackra ros för jag tycker den passar henne.
Hon ha sjukt snyggt hemma, kolla in får ni se.
Tack för dina kommentarer lilla flisan.

Till en riktig Norrbottning med bloggen Livet på Utanäs ger jag dessa gudomliga , (tycker jag) fönster. Hon har just fått nya fönster, i gammal stil. Kanske de som suttit i ditt hus för länge sen såg ut så som dessa med handblåst glas.
Visst är de vackra kolla in profilerna i bågarna. Tack för dina kommentarer , Sussi O.

Dagens ros igen

I detta inlägg har jag stoooooooooooooora problem med textstorlek och det har krånglat väldigt mycket, ni får ha överseende med att en del har stor text och en del liten.
Jag hoppas ni förstår, sen finns det fler som jag gärna vill skiva om men bloggen krånglar, och jag vill att ni som inte är nämnda och skriver till mig ändå känner att ni är superuppskattade.
Kram Zara

Till AnneLee med bloggen Lantliv ger jag de färgstaka blommorna här ovan, eftersom hon har färgstarkt i bloggen, och hon skriver så snälla saker, och besöker mig ofta, trots att hon har en stor härlig familj, så hinner hon ändå ibland, kolla hennes blogg, vika underbara barn hon har. Tack AnneLee.

Lotten Med bloggen Lottens vita och gröna. denna blid, för du Lotten glittrar, du är som glittret på vattnen, jag kunde inte ge en blomma det här var den enda bilden som påminner om dig, och din blogg, du förgyller mångas dagar med ditt sprudlande språk och det är alltid skönt befriande att läsa din blogg.

Till Terese med bloggen Huset vid Ån, en vit orkidé, för du har så otroligt rent, vitt och vackert i ditt hem, så inspirerande och du verkar vara en sån vänlig person, har skrivit så snälla saker till mig.
Till Vivi med bloggen Soltorp ger jag en ren fräsch och vit blomma, eftersom du gillar rent och fint, och har ett sånt vackert hus. Tack Vivi för dina kommentarer.

Till Elin med bloggen Elin´s shabby romantic ger jag denna bild. Hon har en härlig blogg med massor av läcker inredning.
Tack för alla dina fina kommentarer Elin.

Till Märta med bloggen Ängs gård ger jag Loise Odier.

Tack gulliga du för din fina kommentarer.

Till Anette med bloggen villa Grönskog ger jag en skål med blommor tack för alla dina kommentarer

Dagens ros, eller snarare dagens blomma, vill jag ge...................

Det har ju figurerat en utmaning där man ska säga vad man tycker om andras bloggar med ett ord. Birgittas blogg har jag haft ett inlägg om, men vill så gärna ge er andra också en doft av vad jag känner för era bloggar, jag börjar i dag med 5 bloggvänner, och ordningen som jag börjar med har inget att göra med viken ordning jag tycker om er, man måste ju börja någonstans.
I nästa inlägg så kommer jag att skriva om fler av era bloggar,vad jag tycker.


Till Lotta med bloggen Livets väv, vet jag inte vad jag ska skriva för ord räcker inte till.Lotta säger att hon tappat orden, men det kan ju inte stämma för det är hennes ord som har varit starkt bidragande till att jag vågar skriva mer än jag själv trodde. Lotta har inspirerat mig med sina ord.Ord som jag tycker att Lotta är suverän på, hon är väldigt begåvad på just ord.
När man kommer till hennes blogg så får man oftast några kloka ord på vägen, till den inre av våra värdar.
Till dig så vill jag säga.-tack för alla dina ord. Besök gärna Lottas blogg Livets väv.


Till Cilla med bloggen Vit som snö, vill jag tacka för alla dina mail och hur roligt det har varit, att få höra av en annan norrlänning. Sen har ju Cilla en av de mest perfekta hem, rent och vitt och så är Cilla begåvad med att kunna förvandla skrot till skönheter.(maken kallar det skrot, jag fynd) Men Cilla har förmågan att få det så otroligt snyggt, det hon gör om.

Till AnnaMaria med bloggen Ett rött monogram vill jag säga, att man kan känna hennes värme genom kommentarerna, och sen så orkar hon skriva trots att hon har så många att skriva till(vet inte hur hon bär sig åt).
Och så måste ni gå in och se på hennes vackra hem, allting andas harmoni och skönhet där.

Till Lena med bloggen Rosenskärans divershandel, säger jag att hon är inte rädd för att direkt beröra andra med sitt sätt att skriva. Lena är en intressant person, och hon är inte så aktiv just nu i bloggvärden, men man kan ändå gå in och titta i hennes värd.

Till Carin med bloggen Cajsas rum vill jag tacka dig för att du inte glömmer att skriva till en annan gammal norrbottning. Besök gärna hennes blogg Cajsas rum.Carin är också duktig på hästar.
Tack alla gulliga människor, sen kommer det fler bloggar.
Kram Zara

Tre gubbar, tre gubbar från......ja inte är det pepparkakeland, men kanske norrland.

Lite tidigt med snön,plogen har gjort ett konstverk, tre snögubbar.

Frost på glasrutorna, som vi börjat sätta in på verandan, men hann inte klart före vintern, och här måste man sluta bygga när vintern kommer, för kallt om händerna.

Penséerna vill inte dö trots snö och kyla, lite platta efter ovädret.

En billig ljuskrona från rusta för ett par hundralappar sitter kvar i verandan, påminner mig om sommaren, den kan få sitta kvar eftersom den var så billig, talgoxarna flyger och sätter sig i den ibland, de är ute efter mitt fönsterkitt, av linolja, på fönstren som jag renoverar till altanen.
En krukros som ska in för övervintring, har avmognat samtidigt som den blommar om, röd ros mot vit snö, konstigt.

Svanarna har inte dragit till Skåne ännu, det kan vara för sent för dem då de väntat så länge,bilden togs i förrgår då var vattnen öppna, nu fryser det mer och mer, få se om de fryser fast i isen.

I går for vi först till stugan för att gå ut i skogen, så här ser det ut nu snö på vägen.
Nyckeln till stugan tappade vi bort, vi letade överallt, sen när vi kom hem så var den hemma.
Jag fotade genom fönstret, lite stökigt, men bilden blev läcker, man ser hur skogen har liksom förenat sig med interiören genom glaset.

En bit av stugan som ju står mitt i skogen, vi är nu på väg in i skogen.

Här passerar vi en stor gran med härliga grenar.

Maken fotade mig när jag plockat mossa till jul ljusstaken, husmossa som jag håller i min högra hand, jag stoppar mossan i frysen tills den ska användas, sen åkte vi hem, det är mycket vinter redan här.
Hoppas ni har det skönt och varmt och soligt, i söder.
Kram Zara.

Snöoväder, Underbart.

I morse så kom snön, alla saker som inte blev tagit rätt på är igensnöade, sågen står kvar en trasig kruka, och violerna som det snöade på i våras, men visst är det ljuvligt vackert, med snön.Det snöade in på vår ännu inte färdiga altan, men det är sååååååååååååååååå vackert.
Blommor döda, men vackra, i går klippte jag av dem och tog in kände på mig nåt, men det var som halvfrysta, redan, så de liksom halvlever inne i sin vas.
Violer på hinken, undras hur de mår?
Loise Odier, får nu ge tappt, för vintern kommer. Nedan så har min häggmispel blivit platt.
Lekstugan som jag byggt av gamla brädor från min trasiga ladugård i skogen, med snöflingor framför, och min stackars hängkaragan som fått styrk av snö i flera år, men gud vad vackert.
jag bara älllllllllllllllllllllllllskar såna här bilder, och ni skulle ha känt hur underbart det var där ute i busvädret, hi, hi.
Kolla husen nedanför mig, hur det har helt snöat igen, kolla väggarna fulla med snö, och sikten är inte så lång.
Grannhuset med snöfall, framför.
Ett till grannhus, alla dessa unnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnderbara snöflingor, så lycklig jag är när jag fotar.
Men kolla Sidensvansarna, det blåser av från sina grenar, stackars fåglarna.
Här försöker de gömma sig.
Den här är i blåsväder, vingen blåser ut, på den. Sen flög de över mig, man såg att de siktade snett åt sidan till ett träd, men vinden grep tag i dem så det snuddade nästan mitt huvud , flög runt omkring, så coolt, så härligt med fåglarna som for omkring mig i ett underbart snöscenario, så mysigt det var, kanske inte för fåglarna, men för mej.

Kolla in det snöar nästan rakt från sidan, man ser det på bilden nedan.
När jag gick upp till huset så fladdrade duken på altanen och jag gillade det, den där röran av snö och duk, blandat med sommarminnen som liksom är inbyggda i dukens fladder, jag gillar den här bilden. Man ser inte fladdret på just den här bilden, men det gjorde det emellanåt.
Som avslutning en vy från lekstugan, en bild som jag fotat på ett vis så den är extra ljus, så häftigt, alltså, jag är fullkomligt omgiven av julkort.
Jag bor i ett julkort, känns det som, gud vad jag älskar snön, jag kan inte vara klok.
Det blev två inlägg i dag, kunde inte hålla mig för jag ville så gärna lägga ut typ, dagens väder, om ni vill så kan ni kommentera i det inlägget som är nedan också, eller ja här, inte vet jag.
Ha det nu så bra ni coola folk, ni underbara vänner.
Kram Zara.

Award och Beskrivning av Birgittas blogg med ett ord,svårt.

Denna Award har jag gjort till alla som besöker mig och skriver lite ibland. Bilden är ett foto på en liten del av en tavla som jag gjort för några år sen.
Tavlan föreställer en fantasiblomsteräng med tre älvor på, just den här älvan är huvudperson, och hon landar på en blomma, blomman tar emot henne i sin famn och liksom böjer sig uppåt mot älvan för att välkomna henne. Sen har jag också målat realistiska bilder, just den här bilden är rätt så förenklad och inte så mycket bearbetad, och så har jag minskat ner den väldigt till award, men min lilla älva,(jag älskar älvor)min älva får representera mitt tack till er mina vänner i cyberrymden.
Tårta till Birgitta på hennes namnsdag
Birgitta med bloggen Utsikt från vävstugan har gett mig en utmaning som är omöjlig att klara, eftersom hennes blogg är så mycket mer än bara ett ord.
Cilla i bloggen vit som snö kom på så fina ord, kombiord.
Precis som jag också tänkt, men vilket kombiord då, man tänker ju på personen bakom så mycket, och då skulle det ju bli,hänsynsfull, eller kärleksfull, eller en riktig kompis, eller vänlig, eller, kvinnan med de vänliga vältaliga orden, hur beskriver man bloggen, svårt.
Kanske, som att komma hem, hemtrevlig, eller skickligt, eller proffsig.
Birgitta är ju superproffs på vävning. Och så får vi se hennas vackra natur, och jordbruket, hästen och kor, odlade ängar,så vackert.
Som ni ser så fuskar jag lite, har svårt för att hitta bara ett enda ord, men mitt val får då bli.
Supervackravävarbloggenkollainsåfårnise. (nästa ett ord,)
Och sen så säger jag förstås till Birgitta, hurra, hurra, grattis på din namnsdag.Tårtbilden är till dig.

Utmaningen låter jag inte gå vidare till någon specifik blogg, jag tycker det är för svårt, men alla ni som vill ta den, får fritt välja att ta den, kanske är jag tråkig, men som ni ser så klarar jag inte av denna svåra uppgift. Kanske lär jag mig, kanske till nästa gång.
Men önskar dig kramar och en god tårta, helst en riktig, Birgitta.

Till alla, som skriver till mig, vill jag säga.

-Ni har glatt mig och redan sagt så mycket fint till mig, som jag inte i min vildaste fantasi kunde drömma om, ni berömmer mig och säger att jag kan så mycket, och jag som inte tycker så alls.
Det känns uppmuntrande och ni har alla rört mitt hjärta så otroligt mycket.
Så mycket så jag blev tyst och visste inte vad jag skulle göra för inlägg, jag blev stum.
Dels för att jag blev tacksam för alla era fina ord, och dels för att jag som inte tycker att jag kan något särskilt, undrar nu, kan jag?
Sen också sist men inte minst, var har alla ni hållit hus, som är så underbara människor, hur kan ni gömma er i era hem, ni borde finnas närmare så jag kunde hälsa på.....................
Ja jag vill bara säga,Tack, tack, tack.
Och det känns så futtigt, som om det inte räcker till.
Och så tack för att ni delar med er av era hem och allt vacker som jag aldrig skulle ha fått se annars, och era personligheter, det är ju bara så otroligt härligt.
Ni är fantastiska allihopa.
Tack för att ni finns!
Kram Zara

Välkommen in och ta en titt i mitt renoveringsprojekt

Renoveringsprojektet som min vän äger som jag hjälper honom med.
Välkommen in så får ni se hur det ser ut i det rum som jag gjort klart. Jag har skrapat och målat taket, tagit bort 16 lager tapet, skrapat bort sågspån mellan stockarna, och tro det eller ej tagit ut ca 2000 pappspikar ut väggen, två lager med spännpapp och så en slags väv längst ner, underst, som har varit blåmålad som dekoration.
Jag hade bevarat om det gått, men ingen av tapeterna var i sånt skick så det gick inte.
Tagit bort korkmattan som var söndernött, linoljeskurat golvet.

När rummet var klart så plockade jag en lite bukett blommor till ägaren som jag satte in, kolla vilka helt ljuvliga fönster, bukliga av ålder har de runnit så när solen lyser in här är det bedårande vackra skuggor på golvet.
Här på bilden ovan, ser man andra sida av rummet, till höger ser man en glimt av köket
Halva rummet beslöt vi att måla stockarna vita, visst är de läckert handhuggna stockar, skrapade rena och spikrensade sen så har jag målat dem i tre lager av linoljefärg, och så har jag sparat en bild av en tapetrest som ett minne och en dekoration,sen ska jag också göra en pärm med tapeter genom åren som suttit där, jag har sparat så kan man blötlägga dem för att skilja dem åt, som en dokumentation. Man ser att det finns en igensatt dörr och där ska jag göra en spegel, jag håller på med spegelramen som jag skär ett mönster i som jag ritat själv, jag skär med snidjärn, det får ni se sen, jag är lite slö så det går lite trögt.
Och så har jag skickat efter en gardin från Gysinge byggnadsvård som är vävd i ett väveri i skottland som är vävd på exakt samma sätt som i slutet av 1800-talet, och så har jag sytt gardinen strukit och hängt upp den.
Jag tycker om när spetsmönstret syns så bra med de gamla stockarna i bakgrunden.
Ser ni den där lilla saken längst ner på sockeln, jag har täljt till den för hand och gjort en liten knopp, för där bakom är det nämligen ett skurhål, så förr när de skurade så öppnade de en plugg och så slog de ut vattnet över golvet skurade med såpa och så skyfflade de ut överflödigt vatten genom hålet, och en kvinna i vår by som är 91 år hon kan berätta om att hon skurat så.

Nedanför så visar jag köket, där rasade taket in så där har vi skottat ut pinnmo och spån som var på botten och sen har jag renoverat taket, det hade lossnat flisor och så la jag in nya bitar, som jag limmade, som jag skar en profil på, Det gjordes förra sommaren och i år har jag satt upp hela taket som ju var rätt så tunga stockar, men det gick bra, i år, och nu gör jag några plankor som saknas, som jag skär till.
Ja historien är lång, jag ska dit nu snart. Om ni är nyfiken så kolla i min min andra blogg, hur taket blev när de kom upp.
Här är en bild som visar historien först var väggarna omålade sen kritade med limfärg och dekorerade med prickar, sen var det tapet, och panelen till hälften som min morfar satte upp där.
Och sen har man då inte flyttat klockan när man målat så det är rätt så häftigt.
Och så avlutar jag med en bild från rummet som är klart, jag har också skrapat ner två fulla hinkar med gammalt puts från muren på den här spisen i det rum som är klart, och nu känner jag hur huset ropar på mig, oj,oj nu måste jag gå och jobba där.
Kram på er, fortsättning följer.

Loise Odier, remonterar lite grann, och så var jag på loppis.

Loise Odier, och loppissaker.
Min ros blommar om och snart fryser det, men rosor är ju tåliga. Jag plockar in, alla mina blommor har fryst nu utom stockrosorna, i går var det så ljuvligt varmt här, lite storm, och regn och lite sol. I dag är det isande vindar, nu är det kört för sommaren här hos oss.

Sen var jag på loppis, och köpte lite gamla samarinflaskor, jag har alltid gillat såna. Lite andra flaskor och burken, av metall, ett gratulationskort, med en ros.

De här flaskorna är väl så där halvgamla, och inte vet jag vad jag ska med dem till, sen så köpte jag en låda med gamla gångjärn, Klippspikarna har jag hittat i skogen på ett par plankor som varit en båt för väldigt länge sen. Jag gillar spikar.
Och sist men inte minst, kunde inte motstå dessa balla glasögon, de går att vicka upp det mörka glaset, jag kan tänka mig att de använts till någon form av gaslödning, vet inte riktigt, nu vill min son ha dem i smedjan när han väller i hop järn, så otroligt nog så kom de till användning i vår tid.
Alltså, vad tycks om stilen. Ha,ha. Ser inte klokt ut.

Tio sanningar om en själv, är inte så lätt som man kan tro

Mitt val blir nog tio ytliga sanningar. Utmaning från underbara,Cillas blogg Vit som snö
1. Jag har jobbat långt ner i en gruva i Kiruna, 808 meter under jord, som första kvinna så långt ner, jag har jobbat med skogsplantering,skogsröjningsarbete.jag är utbildad, verkstadsmekaniker, svetsare, sjukvårdsbiträde,laboratoriebiträde. Jag har tagit jägarexamen men aldrig jagat.Jag kan fiska med flugspö. jag har gjort kvinnliga och manliga hantverk.Har barkat timmer med far i barndomen,hessjat hö.Gått med kor på vall.
Har gått tvåårig konstlinje.

2. Jag hatar orättvisor mot barn ochjag är född obstinat.

3.Jag är miljömedveten,har ett stort miljöansvar,har kämpat för att bevara ett skogsområde som sen kulminerade i en protestauktion och ett polisingripande, som jag sen blev dömd för.
Jag anses som kriminell av skogsbruket och som hjälte av naturvården.
Om ni är nyfiken, googla Zara Hallman, Sörfligget, Sörfliggetkonflikten.Kampen om sörfligget i valvträsk, osv,(då har naturligtvis Sveaskog en massa osakligheter och lögner, de kan ju inte tala om hur de behandlar oss som bor här på riktigt,då kan de inte fortsätta att skövla,däremot så har naturvården mest sakligheter, med det skedda)
Så jag älskar naturen av hela mitt hjärta och skönhetsintryck,är konstnär nuförtiden.

3.Det jag är mest stolt över i livet är mina fyra barn och två barnbarn, de är helt underbara.Jag fick barnbarn vid 36 år. Jag älskar mina barns sätt att skratta åt människor som hatar.

5. Jag är uppvuxen i något som liknade 1800-tals miljö på landet i en bondgård, av min far och en gammaldags farmor, som föddes på 1800-talet och gav mig en rejäl susning om den tidens ideal(hon lärde mig att ta tillvara på allt, då en gåva i dag en belastning)

5.Min morfarsfar gick till fots härifrån till Stockholm, ca100 mil, på 1800-talet, för att få behålla sin skog(det här reflekterade jag inte över själv, men en reporter från Svenska Dagbladet, hörde talas om det och skrev om det, så då efteråt har jag dragit en parallell).
Skogspatronerna försökte att ta skogen från min morfarsfar, han fick komma in till kungen, sova på slottet, fick ett brev med sig hem, om att få behålla sin skog, han fick också en båtbiljett, och förnödenheter, det var nämligen nödår.Han kallades BorgOskar, var berömd för sina uppfinningar och att han kunde göra vad som helst med sina händer, det ärvde min morfar(mormor växte upp i ett gästgiveri som jag nu renoverar efter så lång tid), konstnärligheten ärvdes till min mor, och jag själv, om man ska tro folk,mina barn, och nu mina barnbarn.

7.Jag är för snäll för mitt eget bästa, jag har tänkt på andra ett helt liv, och tränar mig nu i att tänka på mig själv, och det har visat sig vara en mycket svår uppgift.Gamla vanor är svåra att komma tillrätta med.Det är tufft att ta hand om sig själv.
Jag anser att alla människor har samma värde, men att deras handlingar inte kan godtas om det är onda handlingar mot andra människor och moder jord, som sagt var.
Gud har varit god mot mig som gett mig ögon som kan se det det värdefulla i livet och som kan ta tillvara på det. Livet som är så dyrbart och så kort,ta tillvara på dagen, Carpe Diem, kom ihåg skiljs aldrig som ovänner, det kan vara det sista ni gör,red ut allt och kramas när ni skiljs, åt.

8.Jag håller på alla Ur och lokalbefolkningar, och har ingen som helst respekt med högt uppsatta män. Jag ser deras fåfänga, och kan inte respektera sånt. Maktlystna män håller på att förgöra jorden.
Lyx imponerar inte på mig. En man i byn som lever ensam, hjälpte till hos en granne, frivilligt.
Jag sa till honom-Vad snäll du är som hjälper dem, då sa han till mig-Det är bara roligt att hjälpa till och det känns så gott i både hjärta och själ, och de bjuder mig på mat.(många skulle nog se det som ett utnyttjande, men det behöver inte vara så).
Tänk att vara nöjd med en tallrik mat, lite sällskap och känna glädje och frid över att kunna hjälpa någon,det är en gåva som inte många längre förstår.

9 Livet är en gåva, en gåta, en tro, ett hopp, kärlek.........känslor, att tro på dessa saker som inte syns, men betyder mest av allt, visar mig vad livet är, jag tror att livet flyter genom alla tider och händelser oavsett vad vi gör, och att det finns i olika dimensioner,precis som det vi känner och inte kan se. Lika verkligt så finns det där en annan värd. På grund av Gud så finns jag, och lever det vet jag, jag har verkligen fått Guds hjälp i många situationer.

Han finns där..........han finns där när någon hjälper sin medmänniska, när någon hjälper en människa upp från gatan som ramlat, när någon ler vänligt och håller upp en dörr, när någon älskar ett besvärligt barn, har överseende.
När någon är snäll med någon annan utan att ha en baktanke eller ställa krav. Och om någon har framgång.
Och i naturens skönhet, i vindens sus, lövens prassel, i ett barns glada skratt, i en snöstorm, i vågornas skvalp en sommardag, solens glitter på vattnet,en fisk som hoppar i yster livsglädje, en kalv som släpps ut på grönbete, när barn föds, en ljuvlig sommarvind, en kyss på din kind av någon som älskar,vårens skira grönska, luftens friskhet, en spegelblank sjö, en stormig dag, ett dundrande åskscenario, och blommorna när de översvämmar våra ängar,vildblommorna, kan det finnas något vackrare.

Numer kan jag känna Gud i det mesta, allt som är vackert och allt som kan beröra. Listan kan göras hur långt som helst.
Tack ni alla som förgyller min tid, ni som jag mött här i cyberrymden, så fantastiskt. Ni som orkar läsa, och i bland ta er tid att skriva, ni är alla underbara, människor.

10. Jag kan inte beskriva mig själv, men ni kanske har fått en susning nu,och kanske ni känner igen er många, vi människor är ju i grunden rätt så lika.
Om någon inte kan acceptera hur jag är och hur jag tänker, så gör det inget.
Det är okej för mig.
Kram Zara

Utmaningen går nu vidare till Lena med bloggen Rosenskärans diversehandel
AnnaMaria med bloggen Ett rött monogram
Lottens Vita och gröna.
Soltorp

Jakt och fotoutflykt

Så här ser vägen ut. till vår stuga.
Jag tycker om vägen, när man kör in dit så försvinner man för omvärlden, det är rätt så coolt.

Grangrenarna på bilden nedan är en Jääääääääääättestor gran som står på vår tomt, och det har berättas av de som nu är gamla att den såg ut så när de var små, en gammal härlig Jätte som snart är utrotade hos oss i norr av vårt hårda skogsbruk, som Svenska staten bedriver här. Men den här på min skogstomt ska de väl ändå inte ta.
Ser n i hur de gamla grenarna faller ner som helt underbara draperingar, så blir det bara på våra riktigt gamla granar här hos oss.
Nu har vi passerat stugan och gått in i skogen, vi går genom många igenväxta ängar, det är mycket fint där. Här går maken framför mig, och hamnar i fotogluggen.

Kommer ni i håg Robinson-Björn, han som blev vald som bästa Robinson genom tiderna.
han säljer dessa hattar, som maken bär på. (han är över 60 bast och i toppform, kan jag nämna)
Han var och hälsade på (han bor bara några mil härifrån)och han frågade om maken skulle köpa en hatt.
Nästa gång han kom så fick min man en sån hatt helt gratis, så helt fantastiskt.
Man kan inte tro det är sant, så otroligt snäll människa. och så fick vi höra om när han var med i Robinson, det var intressant. Vi har träffat snälla och trevliga människor, man blir så lycklig och så förstår man att det ju faktiskt finns såna, som inte kräver nåt tillbaka, fortfarande i vår värld, helt otroligt, eller hur.

Här nedan så passerar vi ett område som är fullt med Fräken, jag gillar verkligen Fräken de är så härligt lummiga där de står i skogen, och nu har de börjat blekna inför hösten och det är så vackert.
















Sen kommer vi till ett hygge (avverkad skogsmark, som vi ju har gott om här) och där växer inte så värst mycket, man vår Herre är så barmhärtig han låter det växa vackert gräs där.
Jag kryper ner och fotar maken, känns mysigt.

Här fotar jag en helt unnnnnnnnnnnnnnderbar bild på torkat gräs. Det är så skönt att dra handen genom och se på det helt fantastiskt vackra formerna. tänk att det kan vara så enkelt och vackert, med torrt gräs.


Den här stenen står jag på och den tycks bestå av något annat material i en remsa, vet inte vad.
Vi är nu på väg tillbaka till stugan, det har börjat bli mörkt.
Vi går in i stugan och vilar en stund innan vi åker hem, där finns ingen elektricitet, så vi tänder ljus, vi skull ha druckit kaffe om inte termosen varit hemma, glömd, det har hänt förr.
Här nedan är en sån där mörkerbild, med skakningsoskärpa, som jag gillar, de blir som luddigt och vackert, i köket. Om ni kollar noga så kan ni se en fot, det är min man som passerar i bilden, men det är så mörkt, mörkare än det som syns på bilden, så kameran snappar bara upp en fot, för att sluteren är öppen så länge, visst är det coolt.
Sista bilden fotar jag genom framrutan, i farten i skumrasket, och då blir det ännu en bild som jag gillar med luddigt och måleriskt uttryck.
Nu åkte vi hem.
God natt.

Förändring sker hela tiden.

Se Hur underbart vackert vallmon skrumpnar
Kolla dess ballerinakjolar, hur de blir, i skönt förfall, som kräppapper eller skrynklatslikespapper
Rosenskära, gillar jag också och nu måste man plocka in,
om man vill hinna njuta av dem, Innan frosten kommer.

Här nedan så har buketten börjat skruttna,
på nåt vis så är förfallet intressant, kolla den torra kvisten som är luddig.
Det är Mjölkörtens,
överblommade stänglar, de är rätt så kul, och krulliga.

Minns ni när mina penseer snöade över, så klart ni inte minns men det minns jag,-Jag tänkte hur ska de klara sig. kolla längre ner, hur de blev, inte illa.













De växte och vällde över, och så här ser de ut nu.
























Här nedan så målade jag hela vardagsrummets väggar med alla möjliga krumelurer på fri hand, bilderna är lite mörka, tagna i dåligt ljus, men ni kanske kan se mina krumelurer ändå, och så hittade jag en gammal akvarell, som är halvfärdig som jag målat för jäääääääääättelänge sen, och stiftade fast med en nål. Ja ofta så blir min inredning inte alls välplanerad utan precis som det faller mig in.

Sista bilden visar jag över dörrstycket, jag målade en inramning runt omkring, och visar en liten del, för det är stökigt, hemma just nu, och det vill ni väl inte se, eller? Kram till er.

Sommarens sista blommor från min trädgård.

Här har jag fotat och klippt ihop ett blomkollage på blommor från min trädgård, och någon vildblomma fick vara med. Vildblomman är en rosa och vit Rölleka, visst är de söta, och sen har jag färgstaka sibiriska vallmo, och så Stockrosor, tänk att jag har fått gula i min fröpåse, och så mina älskade Rosenskäror, och mina Crayzy Daisy, rufsiga trädgårdsprästkragar, allting har jag satt från frön.
Det mesta odlas i hinkar, och bunkar, stockrosor går inte att odla som anueller utan jag driver dem tidigt på våren så de blommar samma år.
Vallmon kan man odla på fri hand, den som min Mormor hade på sin kulle, jag älskar den blomman, ja jag älskar visst en hel del blommor.
Vilken natt som helst kan alla dessa blommor vara ett minne blott, två nätter i rad så har vi haft väldigt nära frost, och hos en del land har potatisblasten fryst.
Jag håller tummarna varje natt, och gläds var dag som de ännu är vid liv, så är det att bo här.
Kanske man älskar blommorna ännu intensivare, man vet att den tid man får njuta av dem är så kort.
Men visst är de ljuvliga. Bilderna är klickbara att förstora.

Här ovan har jag experimanterat med kameran och fotat en bild på ljuskronan i köket i Sepia.

Och så en till bild i Sepia med rufsiga Crayzy och Rosenskära, tycker om de här svaga färgtonerna, och även de starka naturliga.
Kul att experimentera ibland.
Ha en bra vecka alla ni kära vänner där ute i Cyberrymden.
Kram Fotogalningen Zara

Stockrosor, bröllopsdag ljusglimt och natur.

Mina stockrosor är så fina,här är en röd.

Min man och jag firar 26 års bröllopsdag, med en enkel middag.



Måste fota en solglimt som letat sig in i mitt kök och gett mig ett ljusskådespel,kanske inte städat på skåpet, men det bjuder jag på, för solglimten är så häftig.

Tänk så många olika färger jag fick av stockrosor, från min fröpåse, jag blev glad när jag såg en gul slå ut, det var min första gula.

En dag när vi var ut med båten så var det vackra strålar över sjön.

En annan dag for vi till en fors, som är ett biflöde till vår älv, så här såg det ut där.

Den här bilden ovan är en bäck till biflödet, som vi gjorde upp eld, med kärugadd(stubbar som finns i vår skog, med mycket kära i, brinner bra)och kokade kaffe vid.
Fyra elementen, jord eld,luft och vatten, det var så fint där.

I går kväll fiskade vi på sjön i sena kvällen och viket skådespel vi fick se där,en stark regnbågsstump och en vacker solnedgång, och motsvarande sida av sjön, blev det aprikosaoranga moln, en helt fantastisk kväll.



Allting i vår natur är nära oss och nästan helt ensamma är vi och då upplever man naturen på ett nära sätt.
Ha en bra vecka mina kära vänner.
Zara

Livets innehåll, just nu.

Än finns det snälla människor. Jag och mannen var till ett äldre par som har sålt sin gård och skulle flytta till stan, hon visade mig sin bagarstuga där hade hon, saker, dessa koppar visade hon, jag sa, -Vad söta koppar,-Vill du ha dem sa hon,-Jo sa jag, jag fick kopparna och en handmålad bricka från, 40-talet.
Måste bara skriva det , för i dag så brukar man inte få något gratis, och de var så varma och snälla människor, så roligt att få vara med om.

För några år sen hittade jag ett gammalt fönster under magasinet, jag tog några brädor och spikade i hop till ett skåp, sen satte jag hyllor.
Sen sågade jag ut ett krön och så tog jag yxan och högg till en knopp, sen täljde jag en liten låsanordning.
Från början var skåpet naturellt, grånade brädor och brungrått fönster.
Jag hade en cissus som slingrade omkring i det, sen behövdes ombyte så jag målade det vitt för några år sen, men skåpet var faktiskt bättre förut.
Nu så har jag koppar i det, men det är inte så praktiskt till det, så jag vet ej vad jag ska göra med det riktigt, förslag mottages. Det fanns inget glas i fönstret så det är öppet.

Saker som från början har en tänkt plats tenderar att bara hamna hur som helst hos mig, men jag har köpt en vintageblus som skymtas i vänster hörn, för en billig penning på rea.

Stockrosorna blommar nu hos mig.

Dockkragarna är söta.

Allting får blomma som de har lust,kanske inte så välskött, men jag odlar alla blommor själv.

Sist men inte minst, brumelibrum en björn lufsar där. Björnfrossa råder i norr.
Min make var på sjöfågeljakt, och då fotade han björnspår, folk ser ofta björn, även maken.
Och björnar rotar i soptunnor, det börjar bli kusligt, men man måste ju ändå gå i skog och mark.
I natt gör jag inlägg , nästa gång surfar jag runt hos er.
Kram Zara

Den röda sanden på paradisön, mera bilder därifrån.Klicka på bilderna för att få dem större.

Alltid har sanden hos oss varit röd, och när jag var barn och hörde talas om den vita sanden och oändliga stränder vid havet så ville jag också ha den vita fina sanden. Nu har jag sett havet och det är ju underbart, men jag har också lärt mig en annan sak.
-Att jag älskar den röda sanden och hur speciell den är.
Det finns finkornig, röd sand grovkornig, och röd blandad med svart, och med grå.
Och kattguld som glittrar.
Men mest den röda sanden.
Jag bor i den röda sandens land, och även röd jord finns det här, till och med röd lera.
Grå jord och grå lera, ljust, och svart lera.
På andra sidan sjön finns denna lera, vi smorde in hela kroppen som barn, det var kul, tyckte vi.
Det är röd sand runt hela sjön och jag älskar den. En dag så fick en bybo för sig att vi skulle fylla badstranden med vit sant från kommunen, jag försökte säga att vi som har en speciell sand ska inte förändra vår natur.
Men ett lass med vit sand fylldes ut på badplatsen(i all välmening förstås) Den nya sanden var grovkornig, lös och inte vacker.
Man sjönk i den, vår inhemska sand är hård.
Men efter några år så blev den vita sanden röd, dock lite lösare, men den blandas upp mer och mer för vart år, och nu är allting nästan som förut.
Men på den här sidan, på paradisön kan ingen ta med sig lass med sand det finns inga vägar dit, bara vatten omkring, och vårfloden lägger hela stället under vatten, det går inte att bygga nåt heller och ingen är där, utom bondens får eller getter så här har vi den röda sanden.

Jag ällllllllskar den, den är så vacker, precis som i Anne på grönkulla, eller hur. Vår natur ska inte flyttas runt och bytas ut, och försöka efterlikna någon annan plats, vi ska vara rädda om just vår plats på jorden.
Bilden ovan visar när vi går på paradisön och är på väg att utforska.
Bilden nedan har vi kommit fram till där vi har torr sand och brukar fika.

Stranden förändras år efter år, för älven mynnar ut där och vårfloden flyttar rund både gräs, vass och blommor och sand.
Bilden nedan visar de små, små gula blommor som bildar en vacker blommatta.


Blommattan går ända ner till vattnet.
Här står jag mitt i paradisön och svävar omkring.Det är så ljuvligt.

Lite utsikt mot andra hållet, man ser att det är väldigt långgrunt.

Mina fötter, i vattnet. Jag står och fotar ute i vattnet, de två nedersta bilderna är utsikt från vattnet.




Fotspår i sanden, ja just då fanns det där sen när vi åker så försvinner de, vi lämnade bara spår av våra fötter, och nu är de nog borta, som förut så tänker jag på alla de som gått här förut och lämnat spår, som är borta för lääääääääääääänge sen, så ska det bli för oss också, men just nu är vi här.


Vi tar vår paddel, och flickan sina skor, och går till båten för att åka hem.
Själva är vi de skolösa folket, mest hela sommaren.

Jag ser en liten sädesärla som går omkring mitt i sin egen värd, mitt i sitt eget paradis, och hon vet ingenting annat om den här värden, men hon vet det viktigaste, att leva just nu, och njuta av naturen,hon vet hur man lever, hon är så söt, där hon trippar omkring helt obekymrad om allting.
Hej då säger jag till henne.

Vi passerar en hägg när vi går mot båten, den står där som en tavla och bara ser vacker ut.
Naturen här styr sig själv, allting är som det är skapat.
Nu lämnar jag den vackra stranden, synd bara att jag inte kan förmedla vinden som blåser, och smeker våra kinder, vattnets glitter och känslan, känslan, den går bara att uppleva, när man är där.
Och man måste kunna känna också. Ha förmågan, många hinner inte i stressen det är något som är synd, men jag vill ändå ge er en liten glimt av naturen.
Kram Zara.

Sjötur

I 200 år har min släkt gått ner till denna sjö, nedanför mitt hus. Jag är 6,e generationen och mina barn 7,e.
Det här är en gammal kärrväg som användes förr, men som nu fungerar som stig.
Huset vårt är bakom oss, och sjön nedanför, vi ska åka till en speciell plats på andra sidan sjön.
Jag är på väg ner, de andra väntar.
Bilden nedan ser man en av sönerna och flickvännen, en annan son gömmer sig bakom den första, båten är full med fiskedon och kuddar,filtar osv.



Vi åker ut över den glittrande sjön.

Bilden nedan har vi nått andra sidan, där bonden har några getter på sommarbete.
När jag var barn gick vi med ungdjuren hit och man tog över djuren simmandes efter en båt, till denna sidan, så länge jag kan minnas har denna plats hyst tamkreatur, och så länge jag har hört berättas.
För mig som barn var detta speciellt, vi kunde bara ta oss dit med roddbåt, så det blev inte så många gånger om året.Först med djuren, sen slåttern, och sen hem med djuren.
Vi barn badade där när de vuxna slog ängarna, här var det skönt.
Hemma innebar slåttern att vi barn skulle först bära mat i tunga korgar till de vuxna, sen när vi blev större fick vi vara med och räfsa och hässja
Och trampa ner höet i ladorna, det var inte populärt.
Höet dammade och kliade, det var varmt i ladorna, och insekter
Här på andra sidan, här var vi fri att bada och bara njuta när de vuxna gjorde slåttern, så just därför bär jag med mig i mitt hjärta att här, här är friden.
Tänk jag kan känna historiens vingslag, när alla tidigare generationer, rott över sjön, och gjort, och sett ungefär som jag, och jag kan tänka mig när de kom och upptäckte den här platsen.

Min farafar som hade generationers berättarkonst i sina ådror och var barn-barn till de första som kom trakten, (En far och hans unga söner i min släkt kom först hit)berättade att de hade sagt, så här;-Nu vet vi var vi ska bo.
Ofta tänker jag på dem när jag ser byn från sjön, och undrar hur det var.
De valde en vacker plats, det tycker i alla fall jag.

Här på paradissidan som den heter i mitt sinne, finns det små, små gula blommor, jag har fotat dem, man ser hur de lyser i min skuggbild. Nästa gång ska jag visa mer bilder, härifrån.


Vi stannade länge på paradissidan, sen åkte vi hem och under vägen hem så fick jag ett av naturens hattsmycken.


När vi kom hem hade vinden mojnat och allt var spegelblankt vid vår båtplats.
En häääääääääääärlig utflykt på sjön, med tankarna på alla de mina kära som gått före mig, och det som är nu, en stund på andra sidan, och sen hem, en sommardag, att minnas, att smaka på att känna, i sina tankar, när mörkret faller.
Så gör vi, nu laddar batterierna, emellan åt, i allt vårt arbete.

Så därför mina bloggvänner så hinner jag inte blogga så mycket nu, men det kommer mer senare, när mörkret faller.
Jag har ju fått mitt modem nu, så jag kommer att titta in ibland.
Med detta vill jag önska er alla en lika underbar sommar som vi haft, och som ännu är.
Tack till alla er bloggvänner för att ni finns.
Jag gillar er.
Kram Zara