Än lever jag, men kameran dog. Ny kamera och gula skåpet., som ska bli vitt.

Rosor till er som har väntat på ett livstecken!!

Min älskade kamera är död, så himla död.
Kan ni fatta efter 70-tusen bilder så dog den till slut, en sorglig dag för en fotonörd.
Jag är inte förvånad, den har tjänat mig trogen.
Slutaren skulle hålla för ca 60-tusen bilder, så jag är nöjd, men vi har verkligen varit med om mycket tillsammans.
Vi har fotat i bitande kyla, i isande stormvindar, i mjukt snöfall, och i sommarsol, ljumma vindar och fisketurer, på sjön, semestrar, födelsedagar, morsdagar, bröllop, begravning, konfirmationer, uppträdanden, sång och dans, strömavbrott, natur, blommor och bin.
Vardag som fest.
Nytt och gammalt.
Allt har vi delat tillsammans, men nu har den gett upp, efter fem år.

 Ja jag vet, att det bara är en kamera, men det är lite mer för mig, jag har älskat min kamera, så mycket.
Kolla slitaget.
Ja hur gör jag nu, ja jag kan inte vara utan, så kungen är död länge leve kungen( eller snarare min kamera är död, så länge leve min nya kamera, får man säga)
Jo en ny fick det bli, som ni får se bilder från sen.

 Så snart ska jag komma igång med nya fina bilder.


Sen har jag nu bestämt mig för att äntligen måla mitt konstigt gulfärgade skåp som såg ut så när det kom till mig.
För 25 år en!!!!!!!!!!!!!!!!!
Helt sjukt, 25 år.
Då tänkte jag måla det vitt. det verkade så besvärligt, så åren bara gick och gick.
Det hade tillhört min mans mormor.
Skåpet hade de i Kiruna där hans morfar var rallare en gång för läääääääääääääänge sedan.
Och skåpet måste ha varit gammalt redan då, skulle tro tidigt 1800-tal, kan till och med komma från sent 1700-tal.

Träpluggarna är fyrkantiga ett tecken på anrik ålder
Här har jag skrapat fram färg på ena luckan, färgen fanns i flera lager, men den färg som var längst under var vit. Eller mycket ljus, som en 1700-tal färg.
Jaha tänkte jag, skåpet vill vara vitt.Säkert så blir det snyggt.

Här ser man flera lager färg, först tänkte jag skrapa fram hela skåpet, men insåg att jag inte skulle orka det.

Här en blixbild, målar på plats, det är tungt, så man flyttar det inte i första taget.
Lite rörigt omkring, man kan se två av min tavlor på sidan om skåpet.
Snart får ni ser hur skåpet blev, när det blev klart.
Hoppas ni alla mår fin fint.
I kväll ska jag försöka hinna runt till er och se var ni hittat på.
Ska bli spännande.
Stor kram till er alla.
Zara

När Carin kom på besök.

När Carin(med bloggen Cajsas rum) kom på besök. Hon kom som en vind.........................................Ja lite så var det faktiskt.
Karin var som en vind, snygg, smal och snabb. Visst är hon söt!!
Hon och mannen kom och vi fikade och pratade och pratade, vi hade verkligen en fin stund, vi hann se vår badstrand också.
Sen skulle de åka uppåt älven en stund för att kolla.
Undertiden så bröt ett vildsint åskväder ut, med vindar och regn, blixtrar åska och dålig sikt.

Strömmen gick, så klart, som den alltid gör här.
Telefonerna dör också.
Men jag som har en gammal hederlig telefon med en snurrplatta, inkopplad i reserv, för ändamålet, den ringde.
Det var Carins man som ringde.
Har du maken inne sa han, jo sa jag.
En tall låg över vägen de tog sig inte fram.Maken packade i motorsågen i bilen, snabbt iväg.
Vi närmar oss stället man ser inte så mycket först i regnet mot rutan, två varelser står där i regnet

Det var redan en som hunnit dit, med en motorsåg.(Det syns inte riktigt på bilderna hur det öser ner, och blåser, och ni kan inte höra åskan)

 Här sitter Carin i bilen, jag tror att hon inte ville gå ur den, jag var fram och pratade till henne.
(kolla hon skrattar i alla fall)
Jag borde inte ha lämnat bilen heller. Luften kändes laddad, man kunde lukta sig till faran, jag sa till henne, det är farligt här, sen gick jag till vår bil, på väg dit slog åskan ner tre meter ifrån mig i ledningen, det blixtrade till och jag såg en slags eldkvast i ögonvrån, det fräste, och sen kom en smäll som dundrade i vägen och luften, en riktig hög smäll.(glömde ju rökmolnet som kom också, måste ha blivit av allt vatten som var på vägen?, eller kanske blixten?)
Luften var tjock och laddad av elektricitet.
Jag stannade, och hjärtat bankade i snabb fart,jag var tvungen dra några långa lugnande andetag, sen fort i bilen.
Jag stod tydligen närmas nedslaget.
Men männen,(det är tuffa män här i norr, det kan jag lova)fortsatte att städa upp.
Så här lämnade vi det.

Ja sen for vi hem.
Och de fortsatte mot kusten, men det var inte länge så ringde telefonen igen, efter någon mil så hade ett nytt träd lagt sig för vägen, och dessutom  en strömledningsstolpe hade knäckts av, så kabeln hängde över vägen.
Maken som också skulle till stan, var reden på väg.
Men Carin och mannen de hade lyckats ta sig över, tydligen så hade ledningen sprättat upp högre över vägen efter att Carin och de passerat, så när min man kom så hade ledningen åkt upp, då ställde maken och en bekant en plasttunna på den och körde över.
Ibland tycker man faktiskt att männen här är lite väl dristiga, men de lever ju än i alla fall.
Åskan hade skickat ut en tromb, som plöjt en gata i skogen av fallna träd, samt ett över vägen.
Det här var på första stället Carin.

Så här såg det ut i skogen,(fotat senare på kvällen)

Sen visade sig det att nästa dag stod det i tidningen om saken.Men tro nu inte att det här är första gången, så här är det ibland hos oss. 

Det som stod i tidningen var inte här utan i Harads en annan plats i länet.

Ett träd höll på att ramla på en kvinna, tydligen.

Men vi klarade oss, bra förutom att jag aldrig varit så nära ett blixtnedslag förut.
Men annars så var det rätt så coolt väder ändå, tyckte jag. Man känner verkligen hur starka naturens krafter är.

Så hon kom som en vind.................................................ha,ha, ja jag hoppas du vågar hit igen Carin trots oväder.
Carin är en jättetrevlig bekantskap och du också mannen.
Vi hade jättekul och fick en rätt kul, kusligt minne, liksom lite mysigt ovädersminne, men lite rädd blev jag.
Tack Carin för ert besök och kanske vi ses igen vid bättre väder.
Ja som ni ser så kan en dag vara här i vildmarken, i skogarnas land.
Vildsint.
Hoppas ni alla har en underbar sommardag.
Kram Zara

The little princess, min kristallkrona, och lite blomster.

The little princess

Så ska hon få heta, jag tycker hon liknar en liten prinsessa, dessutom så blev det ju så att jag hämtade henne då prinsessan gifte sig.

Aldrig trodde jag det var så svårt att fota en kristallkrona, antingen blev prismorna genomskinliga eller också förvärngdes allt på nåt vis, men med blixt så gick det faktiskt bättre.
Min kristallkrona är shabby chick, precis som jag vill ha det, den är gammal, tror ca 1930-40-tal skulle jag tro.
Eftersom det finns el i den.
Den har nog varit guldförgyld, men är putsad rätt så mycket så den är lite avskavd, jag gillar det.

Det finns ju många nya kronor men jag tycker bäst om de här gamla och dessutom den här typen av prismor som är platta och stora.

Kolla in mittenspiran

Handblåst med en bubbla i och sen slipad, förmodligen är prismorna slipade för hand de med, kolla glaset som har lite mer liv än nytt glas..

Men varför köpte jag inte en här uppe, jo det ska ni få veta.
Urvalet är väldigt litet, det finns nästan inga, och de som finns har överpriser, där nere finns hur många som helst, och mycket att välja på.
Man sitter och tittar på blocket och på Tradera och så finns ingenting här i Norr, vad kan man göra, som jag kanske.

Men sen så visste jag inte riktigt hur den såg ut, exakt, för bilder säger inte så mycket.
Jag kan säga att jag gillade den när jag fick se den och att jag är nöjd.

Klirr klirr.

Jag har också gjort ett hjärta.av blommor

Ett hjärta av gissa vad..........................en blomma som jag inte gillade förr, men har börjat gilla den, mer och mer, för den går att torka också.

Rölleka, jo den är ganska söt i närbild.

Här hänger den på min dubbeldörr som står på altanen. Jag ska torka den så får vi se hur det fungerar med Rölleka, om det krymper mycket.

Med det vill jag önska er alla en hjärtanskrans full med blommor och en fin sommar, jag kommer att slå ner lite på bloggningen, ett tag, men ska ändå försöka hinna in och hälsa på er då och då.
Vi ses snart igen, hoppas att ni min vänner verkligen får en underbar sommar.
Många kramar. från mig till er.
Zara

Resan tog slut till slut.

I Sundsvall så har vi ett fik som vi brukar besöka, det är inglasat en innergård, det gillar jag.
Sen mötte vi några munkar som vi gav lite pengar, som de ville ha till behövande och då fick vi en tidning av dem.

Ser vackert ut, men de gamla munkarna i tidningen såg inte nå trevliga ut, vet inte varför, så vi lämnade tidningen i fiket. Jag vet inte vad de egentligen står för.
Sen gick vi på stan och då fann jag en trevlig butik.

Ett av hennes många vackert dekorerade fönster.
Väl inne i butiken möts man av  många vackra saker som butiksägarinnan har lyckats sätta  i hop på ett vackert och konstnärligt vis, så man bara njuter av allt det vackra.
Själv så ser hon ut så här.

Titta vad fina kläder hon har, och visst är hon fin, hon var jättetrevlig.
Nu kommer en hel del bilder från hennes butik.

Den här ljuskronan tyckte jag så mycket om, men eftersom jag ju köpt en redan så kunde jag inte köpa en till, men den är verkligen fin i sin form och design.
Sen kunde man gå ner i ett plan till där var det lika fint.

Plan 2

Står det där.

Jag vet inte om bilderna kom i rätt ordning, men 

Det var mycket fint att se på, hon är verkligen begåvad Annelie, som kunde inreda så fint i sin butik, och vilket jobb!! Hur hinner hon??

Jag skulle gå dit nästa dag och köpa med mig nåt, men det blev inte av.

En antikaffär hann jag också besöka där i Sundsvall

Tyckte de låg rätt så högt i pris måste jag säga, köpte en liten sak.som minne mest.

Dagen efter så lämnade vi hotellet och Sundsvall och åkte till Norden

Bilderna i kameran tog slut så dessa är fotade med mobilen.

Passerade porten till Norr igen, ja det kändes så fast vi hade minst 50 mil kvar här, och slut bilder i kameran så här slutar äntligen min resa.
Summa summarium, bra resa men alldeles för lång.
Och ni som undrat vad man ser på sateltbilden av domkyrkan så är det ett gigantisk kors  taket bildar.
Sen fick jag ju en liten kristallkrona med mig hem, tro nu inte att den är något märkvärdigt, men jag är galen i kristaller.
Kanske lägger ut den sen, vi får se.
Hoppas ni alla mår toppen.
Sköt om er.
Kram Zara.

Resan del 4.

Nu har jag fattat varför det behövdes så många och stora kyrkor där nere, som ni ser så ligger ju Blåkulla där.
Så vi passerade Blåkulla i rasande fart, och vidare mot Sundsvall.
Där tänkte vi övernatta i två dar för att få vila upp oss lite.
Till slut kom vi fram till vårt förbokade hotell som vi kände till sen förut.
Ett jättefint hotell helt i min smak.

Ingången är fantastisk pampig, och hotellet har en speciell historia.
Hotellet byggdes 1891 under den tiden efter den stora branden i Sundsvall och då beslöt man att man skulle bygga stan i sten, så den inte kunde brinna upp igen. Stans innevånare gjorde sig rik på skogen, nu var vi där igen.
Och detta hotell kom till då, för över hundra år sen.

 Lite läsning från nätet om branden kommer här:
Det är måndagen den 25 juni 1888 och Sundsvalls borgmästare Rudolf Björk telegraferar ovanstående till länsstyrelsen i Härnösand. Omkring kl. 12.30, har det börja brinna i en byggnad vid Selångersån och elden sprider sig snabbt i den hårda vinden. När kvällen kommer är så gott som hela Sundsvall förvandlat till aska och omkring 9000 människor har förlorat sina hem.

Efter denna brand byggdes detta hotell, och som sagt hela stenstaden en fascinerande och ruskig historia.
Sen vet inte jag när hotellet användes som lokaler för någon myndighet, och som bostäder i 25 år.
Hotellet stängdes 1978.
År tror det var 2002 så öppnades det igen som hotell, man hade restaurerat och gjort om passande till hotell, jag som konstnär tycker att de tog bort för mycket av originalen, men jag antar att man får lov att acceptera det och vara glad för att de rustade och gjorde det till hotell igen så alla kan få ta del av det fina hotellet.
 Man kan ju tycka att lamporna till vänster är lite malplacerade.Men man ville förstås skapa en spänning mellan det nya och gamla, om det kan man ha delade meningar.

På väg upp till rummet så passerar jag så mycket vackert så det blir en liten dans, jag förväntar mig att någon ska komma och säga, så får du inte göra, för någonstans i mitt inre ekar nån röst från barndomen att man inte fick bära sig åt så, men jag kan inte hålla mig så jag njuter av allt det vackra på mitt eget vis och tar risken över att nån kommer med inte göra fingret och hytter det åt mig, man måste ju leva när man lever.
Hur skulle jag kunna motstå en dans i detta vackra, nä inte jag........................................

Passerar vackra detaljer, här visar de hur den såg ut före restaurering, gillar det.
Vi kommer upp till vårt rum som ligger några trappor, jo det finns hiss, men jag vill för allt i världen inte missa dessa trappor.

Rummen är fina, vi valde ett större, jag gillar inte små rum, det skiljer ändå inte så mycket på kostnaden..

Utsikten är underbar i mitt tycke, alla dessa helt fantastiska hus som byggdes upp i sten efter branden.
Området kallas just stenstaden i Sundsvall.
Visst är det vackra spiror, tak och fönster och detaljer.
Mina inlägg tenderar att bli så långa så jag måste säga godnatt med det att vi just gick och sov, vi var sååååååååååå trötta efter allt körande hit och dit, och denna kyrka i Uppsala, sen bara det att smita förbi Blåkulla snabbt.
Jag kan tillägga att hotellet inte är speciellt dyrt, det finns alltid billigare och dyrare, men man kan hitta såna här pärlor om man har tur, och den utsmyckning som skapades i slutet av 1800-talet kan inte längre göras, så
Jag tycker det är värt varenda krona.
Ett fantastiskt vackert hotell, där min konstnärlighet kan få sitt lysmäte.
Jag kan varmt rekommendera det, det är så reeeeeeeeeeeeeeeeent och städat i var enda hörn, inte som hemma hos mig alltså, men om man bor på hotell så ska det vara rent, det tycker jag är viktigt.
Sen får ni veta mer om resan om ni orkar.
Kram Zara