fredag 9 juli 2010

Resan del 4.

Nu har jag fattat varför det behövdes så många och stora kyrkor där nere, som ni ser så ligger ju Blåkulla där.
Så vi passerade Blåkulla i rasande fart, och vidare mot Sundsvall.
Där tänkte vi övernatta i två dar för att få vila upp oss lite.
Till slut kom vi fram till vårt förbokade hotell som vi kände till sen förut.
Ett jättefint hotell helt i min smak.
Ingången är fantastisk pampig, och hotellet har en speciell historia.
Hotellet byggdes 1891 under den tiden efter den stora branden i Sundsvall och då beslöt man att man skulle bygga stan i sten, så den inte kunde brinna upp igen. Stans innevånare gjorde sig rik på skogen, nu var vi där igen.
Och detta hotell kom till då, för över hundra år sen.

 Lite läsning från nätet om branden kommer här:
Det är måndagen den 25 juni 1888 och Sundsvalls borgmästare Rudolf Björk telegraferar ovanstående till länsstyrelsen i Härnösand. Omkring kl. 12.30, har det börja brinna i en byggnad vid Selångersån och elden sprider sig snabbt i den hårda vinden. När kvällen kommer är så gott som hela Sundsvall förvandlat till aska och omkring 9000 människor har förlorat sina hem.

Efter denna brand byggdes detta hotell, och som sagt hela stenstaden en fascinerande och ruskig historia.
Sen vet inte jag när hotellet användes som lokaler för någon myndighet, och som bostäder i 25 år.
Hotellet stängdes 1978.
År tror det var 2002 så öppnades det igen som hotell, man hade restaurerat och gjort om passande till hotell, jag som konstnär tycker att de tog bort för mycket av originalen, men jag antar att man får lov att acceptera det och vara glad för att de rustade och gjorde det till hotell igen så alla kan få ta del av det fina hotellet.
 Man kan ju tycka att lamporna till vänster är lite malplacerade.Men man ville förstås skapa en spänning mellan det nya och gamla, om det kan man ha delade meningar.

På väg upp till rummet så passerar jag så mycket vackert så det blir en liten dans, jag förväntar mig att någon ska komma och säga, så får du inte göra, för någonstans i mitt inre ekar nån röst från barndomen att man inte fick bära sig åt så, men jag kan inte hålla mig så jag njuter av allt det vackra på mitt eget vis och tar risken över att nån kommer med inte göra fingret och hytter det åt mig, man måste ju leva när man lever.
Hur skulle jag kunna motstå en dans i detta vackra, nä inte jag........................................
Passerar vackra detaljer, här visar de hur den såg ut före restaurering, gillar det.
Vi kommer upp till vårt rum som ligger några trappor, jo det finns hiss, men jag vill för allt i världen inte missa dessa trappor.
Rummen är fina, vi valde ett större, jag gillar inte små rum, det skiljer ändå inte så mycket på kostnaden..
Utsikten är underbar i mitt tycke, alla dessa helt fantastiska hus som byggdes upp i sten efter branden.
Området kallas just stenstaden i Sundsvall.
Visst är det vackra spiror, tak och fönster och detaljer.
Mina inlägg tenderar att bli så långa så jag måste säga godnatt med det att vi just gick och sov, vi var sååååååååååå trötta efter allt körande hit och dit, och denna kyrka i Uppsala, sen bara det att smita förbi Blåkulla snabbt.
Jag kan tillägga att hotellet inte är speciellt dyrt, det finns alltid billigare och dyrare, men man kan hitta såna här pärlor om man har tur, och den utsmyckning som skapades i slutet av 1800-talet kan inte längre göras, så
Jag tycker det är värt varenda krona.
Ett fantastiskt vackert hotell, där min konstnärlighet kan få sitt lysmäte.
Jag kan varmt rekommendera det, det är så reeeeeeeeeeeeeeeeent och städat i var enda hörn, inte som hemma hos mig alltså, men om man bor på hotell så ska det vara rent, det tycker jag är viktigt.
Sen får ni veta mer om resan om ni orkar.
Kram Zara

5 kommentarer:

Vitt hus med svarta knutar sa...

Nu har jag följt med på en bit till av er resa. Det är så spännande att få se saker med någon annans ögon. Sen gillar jag att få tips att besöka. Hotellet är verkligen vackert och vilken utsikt...som takåsarna i Paris;-)

Jag måste berätta en sak om Uppsala domkyrka. När jag gick i mellanstadiet (som det hette då) var vi på skolresa till Uppsala och besökte domkyrkan. Jag blev fascinerad, så vacker och så stooor. Men allt som man upplever som stort när man var barn brukar ju se mindre ut när man återser det som vuxen. För ett par år sedan åkte vi till Uppsala, jag ville se domkyrkan igen. Men döm min förvåning, jag fick samma upplevelse...domkyrkan var "fortfarande" lika stor och mäktig.

Ha det gott i sommarvärmen!
Kram,
Regina

Skogslyckan sa...

Zara min Zara du är ju så underbar! Ännu en gång får jag följa med på en resa genom dina ögon, och leendet sitter återigen i mitt ansikte. Man lever sig verkligen in. Tänkte du inte på när ni gasade förbi Blåkulla, att där fanns säkert alldeles gratis övernattning...ler.
Ja ja jag förstår att du ville till hotellet..du jag hade nog bara gått runt och kikat hela natten och inte fått en blund i ögonen.
Älskar bilden på dig när du dansar runt, vi är nog lite själsfränder du och jag. Jag gör också alltid sådana tokiga grejer. Du är ju konstnär men jag är tillverkad av två konstnärer, kan det vara det!!?
Längtar efter fortsättningen....
Ha nu en skön fredag min bloggvän!
Kramar Pia

Monica sa...

Kära, söta, spontana Zara, du är för härlig när du dansar runt på trappavsatsen! Det kan väl inte vara förbjudet, det är ju bara en eloge till det vackra hotellet!
Det är väl underbart att verkligen kunna SE allt det vackra omkring en och inte bara gå oseende förbi? Sen jag började blogga, har jag blivit bättre på att SE... Och det är jag så tacksam för!
Här är det fortfarnde sol och jättevarmt, men orkar inte vara ute hela tiden! Men nu ska jag strax gå ner och bada. Det är härligt!
Ha en underbar dag, kära vän!
Kramar, Monica

Snäckskalsdalen. sa...

Nämen Zara! Vet du att jag tror jag vet att du bott på mitt önskehotell alla kategorier, för visst är det Knaust?

Jag har länge haft trappbilden i min idépärm tillsammans med ett litet engelskt lanthus med lågt i tak och halmtak utanpå.

Dom två bilderna beskriver min dröm om hus. Det gulliga engelska huset ihop med den pampiga trappan och ett annat slags liv än det det där man odlar rosor och perenner på engelska landsbygden. Ett andra liv där jag elegant skrider nerför trappan iklädd något helt annat än trädgårdskläder.

Lyckost - du har bott på det hotellet, ja, en dag så ska jag nog dit, men just nu glädjer jag mig åt dina bilder!

Tack för din rara kommentar hos mig. Ja, jag kan inte förstå att jag blev så sjuk och precis som du säger har jag fått order om att ta det lugnt.....i ett par månader.....hoppas det blir bättre efterhand.

Jag har världens bästa service i Peter här hemma. Han är en kvinnosaksman vilket är väldigt bra!

Jag skall nog ta på en stråhatt, hänga en korg över armen och ta med min rossax och klippa mig några rosor nu och då!

Det är underbart att få se så många fina bilder som du visar, jag älskar det!

Storkramar från
Agneta

ETT RÖTT MONOGRAM sa...

Hej Zara.
Det hotellet var fint! Såna är mycket bättre och bo på än nya moderna. Finns en härlig känsla i väggarna och sakerna. Dom väggarna har kanske sett flera dansa där, golvet var som gjort för en svängom.
Nu tar jag snart bloggpaus av och till, beror på vädret.
Ha nu en underbar sommar
Stor kram
AnnaMaria