tisdag 20 juli 2010

När Carin kom på besök.

När Carin(med bloggen Cajsas rum) kom på besök. Hon kom som en vind.........................................Ja lite så var det faktiskt.
Karin var som en vind, snygg, smal och snabb. Visst är hon söt!!
Hon och mannen kom och vi fikade och pratade och pratade, vi hade verkligen en fin stund, vi hann se vår badstrand också.
Sen skulle de åka uppåt älven en stund för att kolla.
Undertiden så bröt ett vildsint åskväder ut, med vindar och regn, blixtrar åska och dålig sikt.
Strömmen gick, så klart, som den alltid gör här.
Telefonerna dör också.
Men jag som har en gammal hederlig telefon med en snurrplatta, inkopplad i reserv, för ändamålet, den ringde.
Det var Carins man som ringde.
Har du maken inne sa han, jo sa jag.
En tall låg över vägen de tog sig inte fram.Maken packade i motorsågen i bilen, snabbt iväg.
Vi närmar oss stället man ser inte så mycket först i regnet mot rutan, två varelser står där i regnet
Det var redan en som hunnit dit, med en motorsåg.(Det syns inte riktigt på bilderna hur det öser ner, och blåser, och ni kan inte höra åskan)
 Här sitter Carin i bilen, jag tror att hon inte ville gå ur den, jag var fram och pratade till henne.
(kolla hon skrattar i alla fall)
Jag borde inte ha lämnat bilen heller. Luften kändes laddad, man kunde lukta sig till faran, jag sa till henne, det är farligt här, sen gick jag till vår bil, på väg dit slog åskan ner tre meter ifrån mig i ledningen, det blixtrade till och jag såg en slags eldkvast i ögonvrån, det fräste, och sen kom en smäll som dundrade i vägen och luften, en riktig hög smäll.(glömde ju rökmolnet som kom också, måste ha blivit av allt vatten som var på vägen?, eller kanske blixten?)
Luften var tjock och laddad av elektricitet.
Jag stannade, och hjärtat bankade i snabb fart,jag var tvungen dra några långa lugnande andetag, sen fort i bilen.
Jag stod tydligen närmas nedslaget.
Men männen,(det är tuffa män här i norr, det kan jag lova)fortsatte att städa upp.
Så här lämnade vi det.
Ja sen for vi hem.
Och de fortsatte mot kusten, men det var inte länge så ringde telefonen igen, efter någon mil så hade ett nytt träd lagt sig för vägen, och dessutom  en strömledningsstolpe hade knäckts av, så kabeln hängde över vägen.
Maken som också skulle till stan, var reden på väg.
Men Carin och mannen de hade lyckats ta sig över, tydligen så hade ledningen sprättat upp högre över vägen efter att Carin och de passerat, så när min man kom så hade ledningen åkt upp, då ställde maken och en bekant en plasttunna på den och körde över.
Ibland tycker man faktiskt att männen här är lite väl dristiga, men de lever ju än i alla fall.
Åskan hade skickat ut en tromb, som plöjt en gata i skogen av fallna träd, samt ett över vägen.
Det här var på första stället Carin.
Så här såg det ut i skogen,(fotat senare på kvällen)
Sen visade sig det att nästa dag stod det i tidningen om saken.Men tro nu inte att det här är första gången, så här är det ibland hos oss. 
Ett träd höll på att ramla på en kvinna, tydligen.
Men vi klarade oss, bra förutom att jag aldrig varit så nära ett blixtnedslag förut.
Men annars så var det rätt så coolt väder ändå, tyckte jag. Man känner verkligen hur starka naturens krafter är.

Så hon kom som en vind.................................................ha,ha, ja jag hoppas du vågar hit igen Carin trots oväder.
Carin är en jättetrevlig bekantskap och du också mannen.
Vi hade jättekul och fick en rätt kul, kusligt minne, liksom lite mysigt ovädersminne, men lite rädd blev jag.
Tack Carin för ert besök och kanske vi ses igen vid bättre väder.
Ja som ni ser så kan en dag vara här i vildmarken, i skogarnas land.
Vildsint.
Hoppas ni alla har en underbar sommardag.
Kram Zara
Skicka en kommentar