söndag 13 november 2011

Fars dag!

I dag vill jag slå ett slag för far, för alla pappor.
Förr så var ju rollerna givna, vi visste vad far skulle göra och vad mor skulle göra.
 Far skulle vara i skogen, och hugga timmer, eller jobba utanför hemmet, och dra in pengar, till sin familj.
Hugga julgranen, osv. Han skulle timra, bygga huset, kunna hantera verktyg, osv...........

Mor skulle vara hemma och ge omvårdnad om barn och man, sköta hem och se till att alla mådde bra.
Mannen skulle kunna göra en riktig brasa ute i skogen och om man var i nödsituation så skulle mannen rädda hela familjen.
Hur har vi det i dag?
Vad hände, med vår jämlikhet? Hur vill vi ha vår man i dag? Undrar om vi inte har nästan samma bild på mannen i dag, vi vill nog att han ska klara det mesta, som en självklarhet, utan att klaga.
Hur blev det, vi krigar mellan könen i stället för att försöka förstå och vara överseende med varnadra.
Män och kvinnor har tappat sin identitet, sin könsidentitet.
Blev det bättre.
Jo i vissa fall, men inte alltid. För när jag var barn, så minns jag att kvinnorna i den här byn var då inte förtryckta, trots att de gjorde så kallade kvinnogöra.
Nej de var starka kvinnor som visste vad de ville. Mannen gjorde sitt och kvinnan sitt.

Jodå jag är för jämlikhet, jag har själv varit en kvinna som har jobbat inom många manliga områden, krävt rättvisa, jämlikhet och att jag fick göra det arbete som jag ville.
Och det tycker jag fortfarande.

Men ändå i dag så undrar jag vart den så kallade jämlikheten har fört oss, har den förvandlat oss till fiender, i stället för att vi har respekt för varandra.
I dag ska jag vara lite gammaldags. Jag ska ta hand om min man barnens pappa, ge honom en god middag och tårta.
Innan han är en gamling med långt skägg.
I dag är vår man, barnens far ute i skogen på jakt.Jag vet inte, men jag tycker man ska göra och ha rätt att göra det man själv vill och är intresserad av. Det står jag fast vid, men jag tycker också att vi ska vara rädda om varnadra och inte ställa för höga krav.
Så i dag hyllar jag alla pappor, för vi vet ju ändå att de flesta pappor gör så gott de kan.
Pappor är känsliga och de behöver mycket kärlek. Det tror jag på.
GRATTIS till papporna.Även de som bara finns i minnet!!
Hoppas att ni alla får en fin dag.
En sån där fars dag!!
Kram Zara

6 kommentarer:

Här är gudagott att vara ! sa...

Hej vännen !
Visst är det knepigt det här med könsroller, men det viktigaste är ju att vi har RESPEKT för varandra !
- Att både män och kvinnor själva väljer vad dom vill göra och hur dom vill göra det ! - Alla uppgifter i och kring hemmet är lika viktiga. - Blir så trött på den ständiga diskussionen om millimeterrättvisa...
Sen hur samhället fortfarande behandlar kvinnor och män olika, tycker jag är beklämmande och oacceptabelt !
Varma kramar till dej !
Anneli

Monica sa...

Instämmer helt i ovanstående kommentar!
Och jag håller med dig om att kvinnorna i övre Norrland minsann inte var kuvade - min farmor var den som styrde över Råneå gästgivaregård i början av förra seklet!
Hon visste "var skåpet skulle stå"...
Hoppas att ni får en fin dag, hela familjen!
Kramar från din vän i söder!
Monica

ullastigson sa...

Fint skrivet och så sant.
Nästan som om det skulle vara nåt fult idag att vilja vara olika som man och kvinna....
I detta hem så har vi delat våra uppgifter efter intresse och vad lustigt, då blev det en ganska gammaldags uppdelning;)
kan det vara nåt syfte med detta tro???
Ha en bra vecka å guds välsignelse till hemmet!
kram ulla

Lisbeth sa...

Så bra du skriver. Jag håller helt och hållet med dig. När jag lyssnar på min 22-åring hör jag att han tänker lite annorlunda än vad den sista generationen gjort. Jämlikhet är inte det viktigaste. Man ska göra det man är bra på. Han älskar att laga mat men har inte ens körkort för han är noll intresserad. han söker en sambo med körkort som gillar att byta däck. Vore inte det fantastiskt om det skulle bli så. var och en får bli stark och må bra i den roll man vill ha och behärskar
Ordet jämlikhet gillar han inte alls
Ha det så bra
Kram

Cajsas Rum - Trottinglady sa...

Hej Zara! Jag kan skriva under på allt du skriver! Vi har egentligen bara fått ett mer stressigt liv. Va´härligt med dina skogsbilder. Jättefin gran där också.

Jämlikheten - ja är det alltid lycka.?!?!?!
Ha det så gott!
Carin

Snäckskalsdalen. sa...

Det du skriver om jämlikhet håller jag helt med om. Egentligen har det aldrig varit en fråga för mig och inte bakåt i mina familjer heller och det är jag väldigt tacksam för. Ingen har förtryckt och ingen har låtit sig förtryckas och det har jag med mig i livet. Alla är lika värda. Och hjälper man varandra och visar förståelse så går det lättare i livet och blir lite smidigare. Klokt eller hur?
Agneta kram