torsdag 17 juni 2010

Jag ska gå dit ner och fota blommor.Jag står nedanför huset.
Nu står jag nere på ängen mitt i blommorna.
Massor av midsommarblomster. Blommorna är mer färgstarka, men kameran överexponerade, och jag gillade det så de fick vara så här.
Där uppe ett litet hus.
Husen ligger som en pärlrand längst en ås, uppe på backen.
Kolla in ett bollmoln.
Här på bilden kan man se en hel äng som snart ska blomma med Hundkex, det kan ju förefalla bra, men, ja nu kommer ett men.
Denna äng var förr fylld med allehanda örter, det är så här att när man slutar att plöja och bruka marken, bara slår, så ta Hunkexen över till slut.
Det vill jag inte, för då kan jag inte fota några mer blomsterängar, med en mångfald av örter.
Jag tycker Hundkex är vackert, men mångfald vackrare.
Mina blommor som jag odlade i verkstaden har nu äntligen börjat växa till sig.
Ja så ser det ut hos mig nu, allting växer så fort, för att vi har ljust även på natten.
Nu mina vänner så lämnar jag mitt sommarparadis för några dagars resa.
När jag kommer tillbaka så får ni veta mera.
Hoppas ni har härligt sommarväder.
Vi ses igen.
Kram Zara

tisdag 15 juni 2010

Men rosor i ett sprucket krus är ändå alltid rosor, och kallkällan porlar så vackert.

Men strunt är strunt och snus är snus,
om ock i gyllne dosor.
Men rosor i ett sprucket krus
är ändå alltid rosor. 
Gustav Fröding
Jag var och plockade syrener, de mellanlandade utmed rosorna i ett sprucket krus på bron på väg in.
Den dikten är verkligen härlig, eller hur och så sann.
Väl inne så passade syrenernas färg så bra med golvet, tyvärr så kan man ju inte ha dem mitt på golvet.
Blommorna står på bordet, lila färgklickar.Det doftar som i paradiset, vilket plötsligt påminner mig om att jag har glömt bort att plocka liljekonvaljer.
Hjälp det får jag inte missa, tänk om det är försent.
Klockan är nio på kvällen.
Jag cyklar iväg mot ett berg, de växer vid foten av berget, vid björnskogen.
Oj, liljekonvaljerna är nästa helt utblommade, likaså lingonblommorna och även de små blå violerna.
Det har gått så fort i år, men jag plockar en slarvig bukett, för det har setts björnar och, ja förr var jag aldrig bekymrad, men folk ser björnar jämt nu, men jag njuter ändå och fotar i Guds vackra natur.
Buketten upp på cykeln igen, cyklar uppför en backe, och glömmer björnar för nu hör jag kallkällans brus, måste stanna och lyssna.
Det är så vackert, tänk så otroligt att den bara finns där, alltid iskallt vatten mitt i sommaren, och klart och det godaste man kan dricka. Bubblar upp ur marken för att sen sakta strömma sig ner i sjön.
Man ser inte bäcken så noga för jag ides inte gå ner i diket, men det rinner liksom ner här och det låter så vackert.Sen bara tanken att mina förfäder har gått till källorna här i sex generationer, precis som jag, det finns flera källor.
Sen är jag och min kära gamla cykel utan växlar hemma igen, den går så bra, cykeln alltså.
Liljekonvaljerna står nu i köket en härlig blandning av dofter sprider sig i hemmet.
Jag har satt in ljus som låg i en låda, lite färgklickar,gillar det ibland.
Sen hittade jag plötsligt massa blåa saker när jag packade ur diskmaskinen, ställde dem i hop, egentligen brukar jag inte ha så mycket blått, men det var som om färgerna ville stå där en liten stund med varandra.
Nu kollar jag på det blåa i kväll, i morgon så är det borta.
Sen sjunger Tomas Ledin i huvudet, blå blå vindar och vatten, ha ha, hur det kan falla sig.
Så här kommer det inte att stå kvar, men jag tänker, jag håller väl inte på att bli blå, det skulle sannerligen vara något nytt.
Sommarblå!
Hoppas ni i Skåne får sol snart, och att ni alla andra också.
Kram Zara

måndag 14 juni 2010

Sommarfika

I love summer!!
Sommar, sommar.


I går var det så varmt på altanen så vi fikade i gräset i stället.ställde ut ett gammalt bord. Det var en helt underbart solig och lagom varmt och blåsdag.
Har lekt med bildbehandlingen.
Och syrenerna bara poff, blommade på en gång, och mycket också. Doften är paradisisk, igen.
Tack alla för era snälla kommentarer.
Kram mina vänner.
Zara

fredag 11 juni 2010

 

Jag vill avsluta med att tacka er alla för era helt underbara kommentarer, om min sons fina arbete, och jag vill tacka för alla era fantastiska vänliga ord, som ni gett mig i mitt förra inlägg, så många som har värmt mitt hjärta, och berört mig.
Jag är både förvånad, tacksam och förbluffad!! Det har varit så roligt och givande.....................och det visar också på att ni alla är väldigt generösa människor, till er natur.
Det går inte med ord beskriva hur glad ni gjort mig. Tack!!
Jag har alltid haft lite svårt för att ta emot beröm, och så är det ännu, men jag blir bättre och bättre på det, så nu känns det verkligen roligt.
Min son blev också jätteglad.
Jag känner mig glad i dag för att jag börjat blogga och att jag har fått möjlighet till att skriva och bli skriven till på det här viset, så många fina bilder och inredningar, och så många variationer, på alla inlägg som ni visar berikar min vardag, och ger, stimulans, för nya idéer, och så klart att, ni hälsar på mig och skriver en rad.
Tänk att någon tar av sin tid och skriver till mig, helt fantastiskt.
Och att jag får kolla in i era världar, så underbart givande.
Tack för att ni finns, utan er så vore ju bloggandet helt meningslöst. Eller hur.
Kramen Zara

måndag 7 juni 2010

Blandat

Rutor, pippi på rutor, jag fick rutpippi, det gick inte att ha vita golv hos mig, det blev vitt med svarta prickar, så jag insåg att jag måste göra något, nu blev det rutigt, sen målade jag de vita lite ojämnt, det ser ut som nån slags marmorering, mycket enkelt gjort.
Faktiskt trodde jag inte det skulle bli nåt, förrän jag var klar.
Jag känner mig rätt nöjd faktiskt.
Men tro för allt i världen inte att jag är speciellt bra på inredning eller speciellt duktig på det, jag har många stökiga ställen, som det här, kreativt kaos, eller nåt.(kolla in gummihammaren, kan vara bra att ha som försvarsvapen, skämt)
Skulle ni tro att jag är duktig och petig så har ni fel, då  vore det inte jag.
Jag lovar det finns ännu värre ställen.
Men mina ambitioner är det förstås inget fel på och inte heller mina drömmar.................så, små delar av mitt hus är bättre, jag försöker verkligen, det känns som om jag kämpar en ojämn kamp med mitt stökiga och mitt ordentliga hus.
Så när jag åkte till stan sist gick jag till Maud med butiken Hjortgården, skulle köpa en vacker tidning, (den tidningen, ni vet, den vackra).
Maud har jättemånga fina saker i sin butik, men eftersom jag inte har plats och inte är någon stor konsument så köper jag endast om jag verkligen vill ha något.
Maud hade då ett fat.
Jo det hände faktiskt att jag hittade ett sånt där, fat som jag blev förälskad i.
Kolla in så himla snyggt, det är.Förgyllande faktiskt.Det står nu hemma och ser vackert ut.
Sen ställde jag fram stora skattkistan, nej jag skojar, ett skrin som stått i ett skåp, skatterna väller ut ur den, halsbandet är ett gammalt från förr, med tre rader, jag minns inte ens vart jag fick det ifrån

Liten söt madonna har min son tillverkat till mig, han har gjort en förlaga, helt efter eget huvud, sen gjutit i gips.
Han var inte helt nöjd, men jag tycker den är super.Finns bara några stycken.
Han gjöt några till, så om någon vill köpa en så går det bra, av sonen.
Den är 22 cm, och han vill ha 67 kr för den+ frakt i så fall,  han patinerade någon också.
Så här ser madonnan ut.
Som nu står på mitt bord.
Ljusstaken  bakom madonnan har jag fått av min dotter.
Sen flyttade jag ut min stora häng-fotogenlampa med prismor, jag blev trött på den, och så flyttade jag in en kristallkrona som jag själv har gjort, en specialare, som jag visar endast ett hörn av, för den vill jag inte ge ut mönstret av, den har bara jag och min dotter.
Och så ska det förbli. Den har svungiga former
Men i framtiden kanske jag gör flera nya modeller som endast finns i mitt huvud ännu.
Just nu så finns det inte tid, för det, i mitt kreativa kaosliv.
Jag snickrar nämligen hos grannen också, och för att inte glömma, dessa magiska blommor som ska levas i just nu.
Så nu ser ni, här finns stök, bök, brister,analfabet-ism, (som ni säkert redan upptäckt), och många bra, saker, ärlighet, tyvärr lite för mycket, jantelag, här ska minsann inte visas eller vara för bra, en sann Norrbottning. Usch!! Önskar att jag inte vuxit upp i jantelagens land, men nu gjorde jag det.
Vi behöver alla känna att vi gör något bra, visst är det så, vi behöver alla någon slags uppmuntran och bekräftelse, det tycker jag är en bra tanke.
Tänk om vi alla kunde känna vårt rätta värde, då skulle det inte finnas stridigheter, egen filosofi,(har inga belägg eller bevis).men det känns rätt.
Vi skulle inte behöva hävda oss, utan glädjas mer med varandra.
Och de mina vänner, det tycker jag om i blogglandia, så många som verkligen kan uppskatta sin nästa.
HÄRLIGT!! Tycker i alla fall jag.

Mången kram till er alla, för sån här är jag, inte perfekt, och inte har perfekt, många svagheter, men många styrkor, precis så är det.
STOR KRAM TILL ER ALLA!!!!!!!!
Zara.

lördag 5 juni 2010

Blommor igen. lite får och lastblilar.

Ved är vackert.
Sen tog jag en cykeltur.
Plockade smörbollar, igen.
Kan inte låta bli att plocka dessa, gyllene bollar. Bollarna är klickbara.
När jag skulle åka hem ropade bonden, cyklade dit och fotade lite får.
I byn finns en åkare, som har silverfärgade lastbilar på rad.
Hemma hos mig så blommar snart mitt lilla äppelträd.
Lite kallt och blåsigt, men härligt väder, har vi haft.
Kram Zara