fredag 19 november 2010

Skogstur igen.

Ibland så åker vi till stugan fast det är vinter, då kan man stöta på timmerbilar. Kolla vad lite plats det är på vägen, vi är nästan i diket och väntar på att han ska passera.
Bilen tillhör en åkare från byn.
Sen sista biten är privat, då är det inga såna här stor bilar.
Vi kommer fram till stugan.
Vi gör upp eld och tänder ljus.
På tomten står en gigantisk gran. Jag kryper in under dess grenar fotar.
Det är ett jättestort utrymme under, man kan stå där som i en sal av gamla hängande grenar och titta ut.
Man kan skymta stugan där utanför i bakgrunden.
Granen var lika stor när min pappa var barn och han har varit död länge nu.Granen har överlevt många. Här i norr växer allting så sakta, så det är sällan man ser såna stora träd här.
Men det här är en gårdsgran från förr, undras om den överlever mig, hoppas det.

På vår skogstomt finns det också en gammal jordkällare, taket har rasat in sen länge, och vi har ingen ork att rusta den, så den får bara vara där, men gulligt ser det ut, man kan fantisera om att det bor nån liten tomte där.
Man kan känna tidens vingslag också.


Vi tar en lång skogspromenad, maken har två vapen på ryggen, det gäller att rusta sig väl, ha,ha.
Vi går genom igenvuxna ängar där man sen länge slutat slå, stora vackra träd växer där nu. Det är så fint i skog och mark..
Sen går vi tillbaka till stugan, Där väntar värme mat och blockljusen som brinner.
Halva fönstret är målat, jag hann inte måla hela gillar ändå det halvtskruttna liksom.
Det är ju ingen lyxstuga inga bekvämligheter alls, bara tak över huvudet, möjlighet till elda och inget vatten eller el. Men vatten finns i skogen i kallkällor.
Jag är nog så att jag gillar att ha det primitivt ibland, och lyxigt ibland.
I den primitiva tillvaron finns ett slags lugn som är svårt att finna någon annanstans.

Vi går in tänder alla långa ljusen eldar mer äter och bara är.
Men skogspromenaden var ändå vackrast av allt.
Kameran har fått kondens,på linsen, inte bra, men jag fotar ändå en bild av ljusen som jag tycker blir helt suverän.


Men det vill jag önska er alla en lugn fin helg, min goda underbara vänner.
Tack för att ni finns.
Kram Zara

tisdag 16 november 2010

Apelsiner mognar i Norden, kallt ute och vacker snö, gåva och alkvistar.

Visst växer det apelsiner i Norrbotten. Mitt träd har blivit bortglömt i ett rum, och höll på dö, nu har jag burit in det i köket så¨jag kommer i håg det.Lite blek och taget, men annars mår det fint.
Ute har vi haft femton minus i en vecka minst.
Vi har varit i skogen några gånger, här en bild förre snön kom, vi eldar med tjärugadd.
Nu har vi fått lite snö, det är grymt vackert i skogen.
Som i en saga.
Helt otroligt så vackert naturen kan fixa till det, på några brädor hittade jag fastfrusna snöflingor, såg ut så här.
Sen har jag fått en oväntad gåva.
Mannen var hos en gammal bekant som är över 80 år. Han hade bestämt sig för att göra upp allting i livet, ge bort saker och till och med ett skogshemman gav han bort till sin släkt, som var värt 7 miljoner kronor.
Jag har varit där och beundrat hans hantverk, han kom i håg det.
Han skickade med en liten sak som han gjort från sin hand, till mig.
Ja inte riktigt en liten sak, men gissa om jag blev glad, att han kom i håg mig.
Vilket underbart hantverk En skål som han själv täljt ur en stor knöl som han fann på ett träd..


Jag har en tändsticksask med så ni förstår hur stor den är. Flambjörk, så himla glad jag blev.
Sen har jag plockat in halva skogen, som alltid på hösten.
Al-kvistar i min farstu.
 Nu önskar jag er alla en fin vecka.
Kram Zara

Tillägg till detta inlägg. Det verkar som om flera har har försökt att kommentera i mitt senaste inlägg, och det går inte.
Skriv ett mail zarahallman@gmail.com   till mig så jag vet om det är flera som har problem att kommentera.i detta inlägg
Varmkram Zara

fredag 5 november 2010

Ljuskrona, torkade växer och mandelkvarnar.

Detta är en liten ljuskrona som jag gjort till min svärmor. Det här är den allra minsta som jag gjort, en enklare modell silverfärgad. Den har bara min svärmor fått. Ljushållarna gör jag själv också.

Dessa blommor har torkat och fallit ner, jag tyckte det var så vackra, torkade, liknar vallmo. Gissa vad det är. Orkidé.
Torkade rosor hänger lite här och var, det är vackra även som torkade.
Två små mandelkvarnar. I alla fall så maldes mest mandel i dem i min barndom.
Den gröna hade min farmor, och den blåa hade min mormorsmor. man ser på designen att den blåa är betydligt äldre.
Hos mig så används de inte, även om det skulle gå. Kanske synd, men de är ju fina som dekoration också.
Hoppas att ni alla vänner har en fin helg.
Kram Zara

fredag 29 oktober 2010

Hej Kära bloggvänner. 
På bilden syns ännu en ljuskrona som jag designat, böjt av ståltråd, svetsat, målat och klätt med prismor. Sen hängde jag lite tofsar, på den, jag är förtjust i just de här vita tofsarna. Det brukar hamna både det det ena och det andra i ljuskronan.
Så en dag när jag var ute och jobbade, just den dan så kände jag mig ledsen, jag gick till brevlådan hämtade posten.
Åååååååååååååååå vad glad jag blev, när jag fann ett litet grönt paket i lådan adresserat till just mig.
Ett litet grönt paket.

Jag har arbetshandskarna på mig, och här går jag hem efter vägen, en solig dag, och den här dagen så värmde det extra att någon där långt borta i landet hade tänkt på mig, bemödat sig och skickat ett litet grönt paket.
När man bor som jag så känns det extra mycket att få paket men posten. Långt från stan som jag bor.
Tack söta snälla Iréne, med bloggen heavenandearth 
som skickade paketet, jag vann tredje vinsten i hennes blogg. Jag som  sällan brukar  vinna något.
Hem jag gick och höll paketet i handen.
Lade det på byrån i hallen.
Sen lade jag det på bordet i köket.

När jag får ett paket så öppnar jag det inte på en gång utan jag väntar en liten stund.
Det här var i paketet från Iréne.

En fin påse, och i den allting detta.
Se så snyggt hon hade gjort, en jättefin tändstiksask, och ett fint kort, med text bakom, en liten ängel fick jag och ljus.
Precis just den här dagen passade det så väl, ett litet glädjeämne.
Allting blir så hoppfullt när man får en gåva, att någon kan ge av sig det är ju hon som själv har gjort de här sakerna.
Bland er bloggvänner så finns lusten ett ge, och att säga vänliga ord, det som kan vara så viktigt.
Även om jag vet att det inte alltid är lätt för så många, så måste man vara tacksam för all vänlighet man kan få och själv sprida.
Vardagen kan säkert för många vara tuff, och där finns säkert hårda ord, men då är det desto mer viktigt med små vattenhål. I bloggvärlden så finns det och det uppskatter jag.

Jag tyckte den gulliga tändsticksasken var så fin, jag stoppade bandet som var runt påsen genom asken och hängde upp den i ljuskronan.
Även ängeln och korten hamnade där.
Ljuskronan som jag gjort är säkert närmare tio år nu, och har fått patina,många sorters ljuskronor har jag tillverkat, och man kan dekorera dem med mycket fint.
Nu ser jag dina gåvor Iréne var dag, och kan glädjas.
Tidigare har jag vunnit en duk en gång av Birgitta.
Sen har AnnaMaria skickat mig en gåva, ett fint vårhänge.
Jag har fått frön från Monica.
Kantareller av Agneta.
En liten virkad väska av Elin när jag köpte ett armband.
Och så har jag nu vunnit av Iréne.
Gissa om ni alla är uppskattade.
Och alla ni som skriver så vänliga ord till mig, och bjuder på era hem och delar med er av era fina tips och dekorationer och av allt vackert som jag får se hos er.
Jag kan både glädjas och njuta av alla er och er skaparkonst.
Tack till er alla. Jag vill ge er en stor  rosbukett.

Jag önskar er alla att ni får en fin och underbar vilsam helg, med mycket pyssel och många kramar.
Zara

fredag 22 oktober 2010

Solglitter.

Solen skiner in genom rutan, och träffar en prismaboll. Det bildas ett fint gnister, nu på hösten så står solen så lågt så den tar sig in på alla grejor.
Jag är väldigt förtjust i såna här solglitter.
Ute så glittrade hela gräset, snön hade förvunnit, och farbror frost hade  lagt diamanter överallt, i miljoners färger.Tänk så konstigt gräsets glitter speglade sig i en ruta på inglasningen, det blev så coolt. Nu ligger det brädor på insidan, men man ser glittret i rutan. Tusen diamanter.
En del rutor var besmyckade med de allra vackraste frostkristaller.
Inomhus så bildas många vackra vita lysande ytor av den lågt stående solen.
 Solen lyser på min soffa.
Soffan som kommer från släkten, mycket gammal, den avlutade jag för länge sen i min gröna ungdom, för några år sen så målade jag den i olika svaga nyanser för att efterlikna en 1700-tals målning. gnuggade bort lite färg så det skulle se gammalt ut. Sen gjorde jag en egen variant med blommor på det.Syns inte så mycket här på bilden.
Jag älskar på vilket vis solens strålar kan belysa och förvandla saker, till sköna konstverk, man måste se och njuta och ta tillvara på ljuset som finns var dag. Speciellt här innan vi går in i mörkrets värld, december.
Solens sken genom prismor bildar vackra fläckar samt förgyller vardagen på ett fint sätt.
Hoppas ni får en fin helg.
Miljoners tack för alla era kommentarer, trots att jag inte hinner som förr.
Jag önskar er alla allting gott.
Många kramar Zara

torsdag 14 oktober 2010

Bloggtid? Vinterväder!!

Bloggtid? Hur får man bloggtid. Så många saker som ska göras, och så¨många som behöver mig. En härlig känsla, men det blir inte mycket tid över.
Saknar er vänner, antar att jag hinner mer när snön ligger djup.
På tal om det så har jag i dag vaknat till en vit vacker värld.
Jag  drog på mig stövlarna och sprang ut i min vita vackra värld och fotade, drog in den ljuvligt friska doften av snö, och såg hur vitt och ljust allting blev.
Såååååååååååååååååå vackert!!!
Har sopat altanen. Det är väldigt lite snö, men fint.Min cykel måste snart ställas bort.(Den nedre bilden fotat först, solen kom eftersom)

Inomhus skiner solen in på saker och bildar skuggor och ljusglimtar. I bakgrunden en av mina gamla tavlor, som jag målat för jättelänge sen.
Det ryker och dammar snö, där borta på vägen.
Katterna som nu vuxit till sig, de ser ut så här.

Hanen fick heta Tusse igen. Och honan Maja.
Mina söner valde, så får det bli.
I dag så fick de gå ut och kolla på snön.
Maja var försiktig, men Tusse var lika busig som vanligt.
Tusse busar och Maja sitter och ser på honom.
Helt lugn!
Inomhus är allting som vanligt, under tiden som allting förvandlas till en vitare väld där ute.
Fram på dagen så blev det solsken och mycket av snön försvann. Men vägarna är redan hala på sina ställen, så nu får vi lägga på vinterdäcken här.
Hoppas att ni alla mår jättebra, och att ni får vänta en tag på vintern, för ni hade det tufft förra året.
För oss som är vana så blir det ingen skillnad.
Snön är vacker, däremot så hoppas vi på en mild vinter.
Många kramar till er alla, i cyberrymden.
Zara

lördag 9 oktober 2010

Höstgöd, och höstvrede över männsikans rovdrift.




Tänk vad vackra blad man kan hitta i naturen nu, det bara lyser, och sprakar av färger. Helt otroligt, tänk så många varianter i ett enda blad.
Höstfärger, det värmer och lyser.
Skogens gula guld är också en härlig höstfärg. Hjortron, ett bär som är svårplockat, jag har tagit fram från frysen och kokat hjortronsylt. I år blev det inte så mycket hjortron.
Bären är svårplockade av den anledningen att man måste gå på en hjortronmyr, där man kan sjunka på vissa ställen och det är blött, tuvigt, ofta långt mellan bären, och det brukar alltid vara mygganfall.
Jag gillar inte att plocka hjortron så det brukar mannen göra. Ibland så finns det mycket bär och då är det väl okej, om man smörjer in sig med myggolja,
men nu njuter man av varm hjortronsylt med gräddglass.
En delikatess, och så tänder vi ljus, levande ljus i massor.
 Skog och skog. Den här stora tallen kan man i dag kalla en utrotningshotad art. Skogen runtomkring är för länge sen avverkad. Om tre generationer så finns det kanske ett träd som är tillräckligt stort för att avverkas, och för att få en sån här tall i Norrbotten så kravs det ca nio generationer, för den här tallen är ca 300 år.(Det går ca tre människo-generationer på 100 år), en svindlande tanke.
Man kan se  på barken dess ålder och att grenarna växer nedåt. Tallen har varit med om flera en eller flera bränder, skogsbränder. Så den här ville de inte ha.
Så här ser den ut närmare, man kan se ett så kallat brandljud, sprickan som löper längst hela stammen, där tallen har vallat över med ny bark efter branden.
Vi har mest hyggen runt omkring oss nu i Norrbotten. Skogen far illa, och de tär virkesbrist, ändå så vill de helst avverka våra reservat också.
Det är tufft för skogen fåglar nu.
Granne med tallen står den här, en skapelse som bildats av naturen. Ett naturens mästerverk.
Lite skrämmande. En död urtidstall, som fortfarande står där, på hygget.

Tänk er förr i tiden när skogen var stor och full av såna här torrträd, förvridna i sina former.
Kanske var någon på väg hem över berget, genom då milsvida skogar.
Det kanske började mörkna i skogen, så man knappt såg stigen hem. Då kan man nog tänka sig att skogens förvridna grenar och alla de underliga rotvältorna måste ha sett ut som troll och andeväsen.
Till det hör att i en urskog så kan det bildas ljud av gamla träd som står och gnirkar mot varandra när vinden rör i dem.
Kanske berguven hoade med sin enormt spöklika och grova stämma.
Då kände man sig nog ganska liten, och blev nog glad när man såg röken från skorstenen i stugan, och någon liten eldglimt från den öppna spisen som glimmade genom fönstret.
Tänk det är inte ens länge sen det var så här.
Min pappa kunde berätta hur det var för honom när han kom skridande över berget, och såg ljusen i byn.
Och själv minns jag när bergen var täckta med skog.
Nu är det inte mycket skog kvar här.
Det berg jag står och fotar dessa träd på, är så sönderhugget, så det är hemskt, inte många minns längre trollskogarna som fanns här, och inte många vet hur det ser ut här nu.
Här finns ju ingen som kan se, när vi är så få, och alla tror på skogsbruket som bara ljuger om saken hela tiden.
Men så är det, skogen håller på att ta slut. Den riktiga skogen, den ursprungliga. tallplantager är monokulturer, ingen skog
Men livet går vidare, ändå önskar jag att alla kunde förstå vad som händer.

Oj tänk om de som kommer efter mig inte förlåter oss, och tänk om de i stället kunde slå av på avverningstakten så vi kunde få visa våra efterkommande en riktig trollskog, en underbart levande skog, så som den nu bara syns i reservat.
Att vi ens ska behöva reservat.
Vi borde tänka om vi människor. Vi är beroende av en levande natur för att överleva.
Men förstår ni? vi är för få här i norr ingen tror på oss.
Som sagt här sitter jag och tänker på skogen, för nu ska de sista berget i byn snart kalavverkas, vårt vackraste berg. Ingen kunde ens drömma om detta!!
Det här är det första man ser när man kör in i vår lilla pyttiga by. En vy som jag älskar, nu ska skogen bort på hela berget, inte klokt hur det kommer att bli.
Nästan all skog ägs av Sveaskog, men det här ägde en kvinna som nu är död, och skogen ska säljas på berget, för arvingarna vill ha pengar.
Gissa hur det kommer att se ut sen, ingen vacker syn.
Men ännu några månader kanske jag får se berget helt täkt med skog, det gäller att njuta, så länge jag kan.
Hoppas ingen somnat, tröttnat. Men ibland så blir man frustrerad, och vill berätta.
I alla fall vill jag önska er alla ett fint liv.
Många varma höstkramar till er från mig.
Zara

 Tillägg.
I dag fyller en av mina söner år. Google har lagt ut John Lennons födelsedag. han skulle ha blivit 70 år tydligen.
Så fick jag då veta att de föddes på samma dag. Tack ni som jobbar med Google
Det finns goda människor också, och fina tankar i vår värld. Inte bara de som vill skövla, söndra, så blir det då en tröst.
Grattis till min son och till John.L. och till alla som fyller år i dag.