Tänk vad vackra blad man kan hitta i naturen nu, det bara lyser, och sprakar av färger. Helt otroligt, tänk så många varianter i ett enda blad.
Höstfärger, det värmer och lyser.
Skogens gula guld är också en härlig höstfärg. Hjortron, ett bär som är svårplockat, jag har tagit fram från frysen och kokat hjortronsylt. I år blev det inte så mycket hjortron.
Bären är svårplockade av den anledningen att man måste gå på en hjortronmyr, där man kan sjunka på vissa ställen och det är blött, tuvigt, ofta långt mellan bären, och det brukar alltid vara mygganfall.
Jag gillar inte att plocka hjortron så det brukar mannen göra. Ibland så finns det mycket bär och då är det väl okej, om man smörjer in sig med myggolja,
men nu njuter man av varm hjortronsylt med gräddglass.
En delikatess, och så tänder vi ljus, levande ljus i massor.
Skog och skog. Den här stora tallen kan man i dag kalla en utrotningshotad art. Skogen runtomkring är för länge sen avverkad. Om tre generationer så finns det kanske ett träd som är tillräckligt stort för att avverkas, och för att få en sån här tall i Norrbotten så kravs det ca nio generationer, för den här tallen är ca 300 år.(Det går ca tre människo-generationer på 100 år), en svindlande tanke.
Man kan se på barken dess ålder och att grenarna växer nedåt. Tallen har varit med om flera en eller flera bränder, skogsbränder. Så den här ville de inte ha.
Så här ser den ut närmare, man kan se ett så kallat brandljud, sprickan som löper längst hela stammen, där tallen har vallat över med ny bark efter branden.
Vi har mest hyggen runt omkring oss nu i Norrbotten. Skogen far illa, och de tär virkesbrist, ändå så vill de helst avverka våra reservat också.
Det är tufft för skogen fåglar nu.
Granne med tallen står den här, en skapelse som bildats av naturen. Ett naturens mästerverk.
Lite skrämmande. En död urtidstall, som fortfarande står där, på hygget.
Tänk er förr i tiden när skogen var stor och full av såna här torrträd, förvridna i sina former.
Kanske var någon på väg hem över berget, genom då milsvida skogar.
Det kanske började mörkna i skogen, så man knappt såg stigen hem. Då kan man nog tänka sig att skogens förvridna grenar och alla de underliga rotvältorna måste ha sett ut som troll och andeväsen.
Till det hör att i en urskog så kan det bildas ljud av gamla träd som står och gnirkar mot varandra när vinden rör i dem.
Kanske berguven hoade med sin enormt spöklika och grova stämma.
Då kände man sig nog ganska liten, och blev nog glad när man såg röken från skorstenen i stugan, och någon liten eldglimt från den öppna spisen som glimmade genom fönstret.
Tänk det är inte ens länge sen det var så här.
Min pappa kunde berätta hur det var för honom när han kom skridande över berget, och såg ljusen i byn.
Och själv minns jag när bergen var täckta med skog.
Nu är det inte mycket skog kvar här.
Det berg jag står och fotar dessa träd på, är så sönderhugget, så det är hemskt, inte många minns längre trollskogarna som fanns här, och inte många vet hur det ser ut här nu.
Här finns ju ingen som kan se, när vi är så få, och alla tror på skogsbruket som bara ljuger om saken hela tiden.
Men så är det, skogen håller på att ta slut. Den riktiga skogen, den ursprungliga. tallplantager är monokulturer, ingen skog
Men livet går vidare, ändå önskar jag att alla kunde förstå vad som händer.
Oj tänk om de som kommer efter mig inte förlåter oss, och tänk om de i stället kunde slå av på avverningstakten så vi kunde få visa våra efterkommande en riktig trollskog, en underbart levande skog, så som den nu bara syns i reservat.
Att vi ens ska behöva reservat.
Vi borde tänka om vi människor. Vi är beroende av en levande natur för att överleva.
Men förstår ni? vi är för få här i norr ingen tror på oss.
Som sagt här sitter jag och tänker på skogen, för nu ska de sista berget i byn snart kalavverkas, vårt vackraste berg. Ingen kunde ens drömma om detta!!
Det här är det första man ser när man kör in i vår lilla pyttiga by. En vy som jag älskar, nu ska skogen bort på hela berget, inte klokt hur det kommer att bli.
Nästan all skog ägs av Sveaskog, men det här ägde en kvinna som nu är död, och skogen ska säljas på berget, för arvingarna vill ha pengar.
Gissa hur det kommer att se ut sen, ingen vacker syn.
Men ännu några månader kanske jag får se berget helt täkt med skog, det gäller att njuta, så länge jag kan.
Hoppas ingen somnat, tröttnat. Men ibland så blir man frustrerad, och vill berätta.
I alla fall vill jag önska er alla ett fint liv.
Många varma höstkramar till er från mig.
Zara
Tillägg.
I dag fyller en av mina söner år. Google har lagt ut John Lennons födelsedag. han skulle ha blivit 70 år tydligen.
Så fick jag då veta att de föddes på samma dag. Tack ni som jobbar med Google
Det finns goda människor också, och fina tankar i vår värld. Inte bara de som vill skövla, söndra, så blir det då en tröst.
Grattis till min son och till John.L. och till alla som fyller år i dag.