lördag 12 januari 2013

Fortsättning följer hoppas ni inte är uttråkade nu.
 Här är har jag hunnit lite mer på min teckning av modellen.
Här nedan så är en teckning av en anatomistudie, från en levande modell. Det var roligt att göra.
Men efter många funderingar så beslutade jag att avsluta skolan, dels så var det lite för långt hem och familjen ville inte flytta ner och skolan kostade 35 tusen per termin sen skulle man betala boende och mat.
Men jag hade ju fått göra det jag ville teckna modell.
Så nu planerades resan hem. Eftersom jag hade loppishandlat och helst inte vill flyga så fick maken hämta mig, med bil, jag måste ju få plats med mina fynd. Visst är han snäll, men han ville ju ha hem mig också.
Så därför utforskade vi Ön och gjorde mycket som jag inte hinner berätta.
Men jag hann pynta lite.

Jag hann vara på nallekurs, träffade en jättetrevlig tjej som var dockmakare och gjorde nallar, min nalle hann inte bli klar men här en bild på de andras nallar.
Visst är de söta.
Desutom blev vi bjudna på julspel på Ön av de trevliga människorna som ägde stugan och tomten.
Jättetrevligt.
Vi hann också besöka maken släktingar som byggt ett fint hus i Göteborg.
Nytt och fint inte som hos mig gammalt och i behov av renovering.

Men nu var det dags att åka norrut. Vet ni hur långt land vi har, maken hade kört ner i ett sträck och nu ville han göra det samma.
Hela den här vägen skulle vi köra nu.
Vi startade vid 11 på dagen vi började köra medan det var ljust och fick en fantastisk dag
Solen sken och jag var glad för jag skulle hem efter 2 och en halv månad borta.

Sakta kröp vi norrut kändes det som.
Passerade många platser.hann ta en bild i farten på en fin allé.
Skyltar efter skyltar passerades.
En mycket vacker dag,när ljuset började falla så kom molnen och snöfallet också, och tröttheten.
När det såg ut så här då stannade vi bilen och båda somnade, gissa hur det såg ut när vi vaknade, vi såg inte ut, vi hade snöat igen alla rutor var övertäckta.
Men det var lite mysigt ändå.
När vi tog oss ut igen så rullade vi vidare.
Vi passerade Höga kusten bron som är någonstans mitt i Sverige, en magnifik bro.
Vi passerade många plogbilar och en och annan som kört av vägen, det är obehagligt att se.
Vi fikade ibland förstås.
Men det blev aldrig riktigt ljust, på dagen, på bilden är det faktiskt ljusare 'än i verkligheten.
December ni vet snöfall och rullar norrut.
Så mörknar det igen, och fortsätter att snöa.
Vägarna blir smalare och bebyggelsen mindre, så börjar det se ut som hemma.
Nu möter vi en plogbil i Min hemtrakter.
När det ser ut så här så känner jag igen mig,coolt.
Nu är jag snart hemma.
MITT HUS
Jag är hemma!
Woov helt plötsligt så verkar inte mitt eget hus så skabbigt utan det verkar underbart i mina ögon.
Där står ju mina skidor och väntar bara på att jag ska använda dem.
Oj så lycklig jag känner mig nu.
Men inget julpynt syns.
Jag går in och kramar min son, som är hemma.
Sen kramar jag katterna, här är den största.
Vi har tre katter, oj så ljuvligt allt känns nu.
Mycket kul har jag i bagaget, både inom mig och loppissaker. Men härligt är det att återse sitt hem efter två och en halv månad.
Men hur sjutton ska jag hinna julpynta nu tänker jag.
Kram på er Zara











Skicka en kommentar