torsdag 15 april 2010

Gökuret.

Gökuret.
Det var en gång...............................................................Ja så skulle man kunna säga.
En flicka.
Jag var en gång, en flicka.
Mamma dog när jag var 6 år, det betydde att de som fanns kvar blev viktigare.
Farmor, farfar, far och morfar.Jag gick skola i en annan by, dit åkte man buss, i den byn bodde morfar.
Så ibland när jag inte ville åka hem, så "missade" jag bussen. Min morfar var en helt underbar person, vi hade så kul.
Han hade en så fin atmosfär omkring sig.
Morfar hade en fin klocka, så fin, med kottar och långa kedjor. Det fanns en lucka i den, där en liten gök tittade ut, var hel och halvtimme och sade  goko,goko.
När detta under skedde så gick det till på följande vis.
Morfar sade, -tyst, nu gol göken snart. Vi satte oss andäktiga och väntade.Så plötsligt hörde man ljud från klockan, när göken kom ut, sen så gal göken sina klockslag.
Morfar och jag vi var nog lika uppspelta båda två.
Ja, jag var nog rätt så uppspelt. Det hände att morfar satte igång göken för att jag tjatade.
Klockan var morfars klenod.
Jag ville också dra i kedjorna för att dra upp klockan men fick inte röra den.
Morfar blev riktigt gammal. hans döttrar, sålde hans grejer på auktion, ännu medan han levde, han gick själv omkring på auktionen, Det var en så konstig känsla.
Jag tyckte inte om det, alla saker som morfar varit så rädd om, vad han själv tyckte om saken vet jag inte.
Han var helt klar.
Morfar dog inte så långt efter detta.Han bodde hos döttrarna då.

En gång för några år sen, så berättade jag till en vän, om klockan, jag undrade så vart den tagit vägen.
Då säger min vän så här:
-jag ropade den klockan på auktionen.
-men är det sant sa jag.
-jo sa hon, du ska få den om jag hittar alla delar, mina barn har lekt med den.
Jodå, hon hittade klockan och jag fick den, lite misshandlad, jag  lämnade in den, och en person satte nya kedjor.
En av bälgarna i klockan var trasig, så göken gol som lite konstigt och hest.
Men vilken underlig historia, nu äger jag den klockan.Jag vet att det är mode och snyggare med en vit, men så som den alltid varit måste den få vara.
För mig så vore det ett helgerån att förändra den, så nu sitter den hemma på min vägg, visst är det konstigt hur saker kan bli??

Kram Zara
Skicka en kommentar