torsdag 15 april 2010

Gökuret.

Gökuret.
Det var en gång...............................................................Ja så skulle man kunna säga.
En flicka.
Jag var en gång, en flicka.
Mamma dog när jag var 6 år, det betydde att de som fanns kvar blev viktigare.
Farmor, farfar, far och morfar.Jag gick skola i en annan by, dit åkte man buss, i den byn bodde morfar.
Så ibland när jag inte ville åka hem, så "missade" jag bussen. Min morfar var en helt underbar person, vi hade så kul.
Han hade en så fin atmosfär omkring sig.
Morfar hade en fin klocka, så fin, med kottar och långa kedjor. Det fanns en lucka i den, där en liten gök tittade ut, var hel och halvtimme och sade  goko,goko.
När detta under skedde så gick det till på följande vis.
Morfar sade, -tyst, nu gol göken snart. Vi satte oss andäktiga och väntade.Så plötsligt hörde man ljud från klockan, när göken kom ut, sen så gal göken sina klockslag.
Morfar och jag vi var nog lika uppspelta båda två.
Ja, jag var nog rätt så uppspelt. Det hände att morfar satte igång göken för att jag tjatade.
Klockan var morfars klenod.
Jag ville också dra i kedjorna för att dra upp klockan men fick inte röra den.
Morfar blev riktigt gammal. hans döttrar, sålde hans grejer på auktion, ännu medan han levde, han gick själv omkring på auktionen, Det var en så konstig känsla.
Jag tyckte inte om det, alla saker som morfar varit så rädd om, vad han själv tyckte om saken vet jag inte.
Han var helt klar.
Morfar dog inte så långt efter detta.Han bodde hos döttrarna då.

En gång för några år sen, så berättade jag till en vän, om klockan, jag undrade så vart den tagit vägen.
Då säger min vän så här:
-jag ropade den klockan på auktionen.
-men är det sant sa jag.
-jo sa hon, du ska få den om jag hittar alla delar, mina barn har lekt med den.
Jodå, hon hittade klockan och jag fick den, lite misshandlad, jag  lämnade in den, och en person satte nya kedjor.
En av bälgarna i klockan var trasig, så göken gol som lite konstigt och hest.
Men vilken underlig historia, nu äger jag den klockan.Jag vet att det är mode och snyggare med en vit, men så som den alltid varit måste den få vara.
För mig så vore det ett helgerån att förändra den, så nu sitter den hemma på min vägg, visst är det konstigt hur saker kan bli??

Kram Zara

16 kommentarer:

becca sa...

Hejsan!
Tack för din fina kommentar hos mig om barn och vatten/lera, visst får dom gärna bada i lera men i bland är det svårt att uppskatta sånt när man ät mitt i det, men är du skrev att du gärna hoppade i du med så tänker man på vad som är viktigt egentligen, man kan alltid tvätta =).

Härlig historia med klockan, tänk att du fick det tillbaka. Den måste betyda så mycket för dig, blir lite ledsen när jag läser att dom sålde alla hans saker, men härligt att din historia slutar lyckligt.

Ha det bra, kram Rebecca.

LisaMatilda sa...

Vilket fint minne. Förstår att klockan är värdefull för dig!
Ha en skön helg!

Kristina sa...

Hej igen tack för titten hem till mig :)
ja jag känner honom lite som en flitig besökare till hans atelje på sommaren i Ockelbo han är så trevlig och ödmjuk och en skicklig
porträttmålare
han hade haft besök av en fransk stor tidning i går skrev han till mig på facebook och de var också förvånad at han inte får överlämna den personligen
men jag tror att det blir så till slut jag för Daniel som kommer från ockelbo, tycker mycket om tavlan
kram Kristina

EVA AGNES sa...

Vilken trevlig historia du berättar. Läste allt med spänning.
Precis ett sådant gökur hade min mormor. Lite ljusare i trät förstås.
Jag fick den av henne innan hon dog. Men jag kan inte sköta ur alls så den finns inte mer.
Fick en annan klocka av henne också som jag misskötte. Usch och Fy Eva Agnes!!!!!
Nu till smalmat. Jo, jag började för flera år sedan men har under tiden pendlat förskräckligt upp och ner. Nu, för några månader sedan (två, tror jag) startade jag på nytt för att jag inte trivs med livet när jag väger mycket och inte kläderna passar.
Du ska inte börja om du inte känner för det helhjärtat. Jag vet att det är svårt att ändra på hela livsstilen.
Men. ska du börja ska du se till att börja på en måndag. Detär viktigt.
Kramar Eva Agnes

Hanna sa...

Ha en bra helg.
Kram
Hanna

Monica sa...

Kära Zara!
Vilken fantastisk historia! Jag ryser och blir nästan tårögd när jag läser den! Tänk att du bara var 6 år när din mamma dog. Sån tur att du hade din morfar och att ni trivdes så bra med varandra! Och en så'n otrolig tur att en vän till dig ropade in klockan!!! Det blev en riktig solskenshistoria!
Ha nu en fin fredag, min kära vän!
Kramar, Monica

Kajsa sa...

Vilken underbar berättelse du berättar för oss.Och så fantastiskt att du nu har gökuret i din ägo!Det var menat att det skulle bli så...!Jag vill ge dej världens varmaste kram för din så vackra kommentar hos mig om barnen.
Och när jag nu läser din berättelse så måste jag få förmedla till dina medläsare om hur otroligt viktigt det är hur vi behandlar våra barn.Se hur gott din morfar gjorde dej och vilket varmt minne du har av honom.Det kostade inget det var "bara" en god människas omtanke om ett barn.

Du är verkligen en varm och god människa Zara.Och med en fantastisk förmåga att förmedla det!

Mina varma kramar till dej.

Kajsa

ETT RÖTT MONOGRAM sa...

Jag ser den lilla flickan som hälsar på morfar och hur ni väntar på göken. Det är guld och ha såna här minnen, och att gökuret är tillbaka hos dig, det var nog förutbestämt. Jag tror på ödet, du skulle ha klockan. Att göken är lite hes är bara charmigt, så mycket som han har fått gala.
Ha en härlig helg, hoppas solen lyser på dig.
Stora kramen
AnnaMaria

Fia sa...

Hej Zara!
Tack för att vi får dela dina fina minnen. Så tufft det måste varigt å förlora sin mamma i så unga år. Vilken tur att du hade din goa morfar, det var nog meningen att hans klocka skulle koma tillbaka till dig.
Stor Kram
Fia

Fågel Blå sa...

Tack frö din krya på dej hälsning hos mej!
Vilken underbar historia du förtäljer oss, jag fick tårar i ögonen snyft!!!när jag läser denna underbara berättelse....
och sen att den handlar om dej gör det hela mer intressant....
Vilket öde...
Jag hade också en gång i tiden en gammal morfar som ställde upp i vått och torrt för mej.... och an lever alltid kvar i mitt hjärta....
Önskar dej en fin Helg!
Kram Kathrine

Helena sa...

Vilken härlig historia, du beskriver det så underbart! Jag fick direkt en bild på klockan i huvudet och när jag scrollade ner så såg den precis ut som jag föreställt mig. Kul att du har den i din ägo nu! Ha en skön lördag! Kram Helena

Britt sa...

Hej Zara!
Vilken fin historia du berättar, man blir rörd.Vilka härliga minnen om din barndom och morfar. Ni verkade ha en fin samhörighet.
Vilken tur att du fick tillbaka gökuret. Självklart skall du inte måla om den, den skall vara i den färg den alltid har varit.
Önskar dig en härlig helg.
Kram britt

NataljaOblonskaja sa...

Vilken helt underbar historia. Att du fick tillbaka gökuret, och jag tycker inte alls att allt ska vara vitt. Många saker förlorar sin själ när de målas över.

Mina far- och morföräldrar har betytt väldigt mycket för mig också, för precis som för dig, dog min mamma när jag var två, så det blev ju att farmor och mormor blev extra närvarande. Växte i princip upp hos dem. Och precis som för dig fanns en klocka hos farfar med långa kedjor som INTE fick röras men som var väldigt spännande och svåra att låta bli:) Farmor dog för något år sedan 97 år gammal, inte ett dugg senil men mormor lever och är 79 år, och betyder fortfarande mycket.
Jaha, det blev lite långt, men inte alltför sentimalt hoppas jag, för det var inte meningen.
Ha det bra.
Camilla

Märta sa...

Vilken fin berättelse du delar med dig av!
Kika in till mig är du snäll!
Ha det så gott! Märta

Märta sa...

Tyvärr har inte vår dotter kunnat lämna Kina ännu. Just nu är hon i Kunming i södra Kina. Hon var där för att hälsa på en kompis som läser i Kina. det första som hände var ju jordbävningen fast då var hon ca 75 mil i från jordbävningsområdet och nu det här med vulkanaskan. Jag hoppas verkligen att hon snart är på väg hem.
Kram! Märta

Huset vid ån sa...

Hej min vän! Hoppas allt är bra med dig. Vad berörd jag blev av din berättelse, det lät nästan som en saga. Jag ser din berättelse framför mig....Jag förstår verkligen att den klockan/gökuret betyder massor för dig. Vilken tur att din vän ropade in det på auktionen och sen att du fick den. Det var nog en mening att uret skulle bo hos dig! Hoppas att du haft en sköön helg! Många Vårkramar till dig! Therese