Resan etapp 1.

Vi åkte tidigt fredagsmorgon den 18 juni kl,5 på morgonen och då är jag åksjuk så jag kör, ändå lyckas jag bli åksjuk, alltså en riktig landkrabba.

Sen åker vi förbi skorna som vi passerar var dag vi far till stan, nu åker vi ifrån ja ni som sett Big Fish vet vad jag menar, härligt någon har slängt upp dessa skor.

Efter ca 15 mil passerar vi Piteå pappersmassafabriken

Den står där och spyr ut rök dygnet runt året om för att försörja oss med papper, den tömmer våra skogar på dess innehåll och man får en vemodig känsla av att papper vill jag ha, men skogen vill jag också ha.
Kan inte låta bli att fota, trots alla tankar på miljöförstöring och människans överkonsumtion.
Egentligen så har nog Piteå väldigt många vackra ställen som de kan visa, och piteborna är ett mycket trevligt folk.

Vidare vi rullar, och ser massor av ängsull, vackert.
Vi kör och vi kör, så kommer vi till höga kusten.
Där har man byggt en ny stoooooooooooooooor bro, i stället för Sandöbron, som också var härlig.

Eller om den här nya heter Sandöbron vet jag inte, men cool är den. 

Just när vi kommer så försvinner de enorma pelarna i i dimman

Det ser ut som om de går ända upp till molnen.

Här ser man de kraftiga pelarna.
Vi passerar också Ådalen där arbetare och en ung kvinna(som ej deltog i demonstationen) år 31 blev ihjälskjutna för att de strejkade för brödfödan, rättvisa,(gissa vad det jobbade med, pappersmassafabrik) tänk att några blev tvungna dö för att några andra skulle få det bättre, man kan inte låta bli att känna vemodet där, en påminnelse om hur vi behandlar varandra.
Eller hur vi inte ska göra.

Först i Sundsvall stannar vi på max,(visste ni om att Max startade i Gällivare Malmberget, och att andra restaurangen startade i slutat av 70-talet i Luleå, för några år sen öppnades det i Stockholm och nu förra hösten åt vi på Max i Malmö, max gör godaste hamburgarna, så klart)
Vi har nu kört 60 mil,jag är hungrig slickar mig om munnen, ser inte klok ut, jag tror jag har mat fullt i munnen också. Men brödfödan har vi inget problem med längre i vårt land.  Jo tvärt om, vi äter oss till döds.

Vi kör, vidare, jag får se vilda lupiner.

Mera lupiner.
Vi är ju på väg till storstaden men då kommer vi på att vi har några bekanta i Järbo, vi säger vi hinner förbi där först.

Så det var härligt, vi träffade dem, och stannade tyvärr i flera timmar, så nu blir det sent innan vi är i Stockholm.
Vi har ca 20 mil kvar.

Denna bro passerar vi.

Sen hamnar vi i Kina, oj så konstigt någon bygger ett enormt komplex med Kinabyggnader, mur statyer och allting, det här har vi sett i flera andra år, men jag vet inte vad det är, svisch åker vi förbi, allting är fotat genom rutan så det blir inte så bra.

Snart passerar vi Uppsala.
Det är ett enormt fint skådespeleri på himlen.

Nu är vi snart 9 mil från Storstan.

Någon som ser det här kanske känner igen den här tunneln, det är en tunnel på väg till Ekerö, men före det så har vi krånglat omkring i storstadens utkanter, in och ut igen, för min gps slutade fungera i Stockholm, vet inte varför.
Men då följde vi kartan och pilar.
Vi hade aldrig varit där förut, men till slut så hittade vi till min svåger och svägerska som bor på nåt som heter Ekerö.
På lördagen så ska Viktoria gifta sig, och av alla dager nånsin så råkade vi välja den här helgen att åka till Stockholm, men envisa Norrbottningar ändar sig inte i första taget.
Vi kom fram till slut och sov där sen får ni se del två.
Hoppas ingen somnat och är uttråkad, men vägen är lång och lite enformig.
100 mil på en och samma dag, man är lite mör, men det gick rätt så bra, jag gillar inte att flyga, så vi åkte bil.
Vad jag egentligen skulle dit och göra får ni se nästa gång, det är inget märkvärdigt alls, vi var tyvärr inte bjudna på bröllopet, det var väl synd, ha,ha men vi hade kul ändå.
Kram Zara.