Påsken förbi

Ja det var påsken, nu är den förbi.
Jag dukade i köket för på verandan var det för kallt.

Nästa dag gick vi upp på vårt närmsta berg igen.
Man kan gå efter skoterleden, där snön ligger hårt packad.
Dessutom har vi stark skare i år.

Utsikten

Nästa gång jag är där så kanske vattnet glittrar i sjön, då får ni se sommarbilder.

 Fika på berget.
Påskgrejerna kvar. Jag har inga dukar, utan påskgräs, och det är lätt att ta fram och plocka bort.

 Kycklingarna vill inte ner i lådan ännu. Inte harar heller, de vill stå där och hålla i sina blommor.

 Tuppen har av någon anledning fått en blå kam, någon av mina söner har dekorerat den.

Visst är det något löftesrikt med påsktiden, allting vaknar till liv i naturen.
Man vet att det är en fin tid framför oss.
Visst ska påskgrejorna packas bort, men det är ingen direkt brådska ändå.

 Som ni ser så snöar det där ute hos mig, det är den nya snön som ska hjälpa den gamla snön att smälta bort fortare, det var vad man sa förr i tiden

Om ni tittar noga så ser ni att min utsikt är ett berg. Det är en vik där också, men det ser man inte här
Jag tycker jag har fin utsikt, men tänker inte på det ofta, utsikt från verandan, vissa dagar så kan man sitta där redan nu, men inte såna här dagar.
Som ni också ser så ligger snön rätt så djup ännu.

Här står en av mina rostiga stolar avtecknar sig mot de skabbiga verandadörrarna.
Ibland så finns det bara bilder där, som måste fotas.
Jag gillar rost, och flagnad färg.Jodå jag vet att det är ett mode, men har alltid gillat rost, som konstnär, så är man kanske lite exceptionell.
Hur har påsken varit för er vänner, ni luktar väl på blommorna redan nu.
Hoppas solen lyser på er och ger er många fina dagar
Kramar till er vänner Zara

Glad Påsk till alla fantastiska vänner.

Glad Påsk vill jag önska, inte för att det blir några direkta påskbilder, ja en liten påskhare kan man se i ett hörn på min bild här under, men ni får se skåpet, eftersom några undrat om det, så ska jag berätta att jag snickrat det själv, av ett gammalt fönster utan ruta, gjort krön och huggit knopp med en yxa, täljt en stängningsanroding. Tänker ju inte på skåpet så jag blev så förvånad när ni tyckte det var fint.
Tack så mycket för det.

Nu ska jag visa er en jättefin soffa tycker jag själv att den är. Soffan är typ 1700-talstil, men kan vara gjord tidigt 1800-tal. Den är inte bekväm, behöver renoveras, men jag gillar den, och det var på det viset att jag skulle hämta ett skåp i närbeläget län för flera år sen, och kom hem med även denna soffa som jag förälskade mig i.

Alltså visst är den fin. Helt skuren för hand, och det är konstigt att de smäckra benen håller, man skruvar in benen, i form av en förlängd gängad trätapp, en gigantiskt träskruv, sån kvalitet finns inte i dag.
Lite loppiskuddar ligger ocskå där, och ett gammalt lapptäcke, lite nytt och blandat.

Fårskinn är så vackert.
Men se så smala ben på soffan och ändå så stadiga.
Och i dag har jag åkt skidor över sjön igen.

Så här står jag på andra sidan och ska hem, det är fina dagar här nu.
Avslutar med min favoritblomma just nu och ljuset i köket
Vill bara säga vår, påsk helt unnnnnnnnderbart!!

Så nu önskar jag bara GLAD PÅSK!! Påsken firas till åminnelse av Jesus.
Därav har jag sången Amazing grace.Lyssna på texten.
Stora kramen till er alla.
Hoppas ni alla får en fin påskhelg.
Zara

Lyssna på den här länken här Helt underbar sångare!!
Men stäng först av min musikspelare, bara att pausa den.
Han är så bra på att sjunga Jonahan Antonie 17 år.

Snart är påsken här. Omflyttning av köksbordet.

En häxkvast har jag plockat för snart är ju påsken här.
Den blev som ett litet träd, och små gröna söta blad har slagit ut på den.

I köket har jag tagit ut mitt stora bord, och satt in ett litet runt bord, omväxling förnöjer.

Det blev rymligare i köket. En murgrönsviol har jag köpt och de är så söta, äntligen fick jag tag i en.
Som ni vet så åker jag inte så ofta till staden.
Visst är de söta, ljuvliga och underbara.

Mina fröpåsar har jag plockat fram, tyvärr så verkar det inte bli något mer, inspirationen kommer inte.

Och det stora bordet, har hamnat i vardagsrummets ena ände, med lite påskiga färger.

Piedestalen ni ser i bakgrunden kommer från min mormors föräldrahem, så den är jättegammal.
Ojdå måste nog ställa den blomkrukan stadigare ser jag nu.
Det är en stor hibiskus. Den påminner om min mamma, hon hade en sån, så den får vara kvar.
Ett tag så får det stå så här, jag möblerar om rätt så ofta, det är trevligt med omväxling tycker jag, uppiggande på nåt vis.

En liten hörna av min dekoration, som jag klippt ut från värmeljusens folie, på bild här får avsluta mitt lilla inredningsinlägg, för ni blir väl trötta på alla skidturer, så nåt annat måste ni få se.
Själv längtar jag till blommorna på ängen och så skulle jag behöva renovera huset, men det  är ju inte det enklaste det kostar både tid och pengar.och så skulle jag gärna byta ut lite möbler,hmmmmmmmmmmmm, ha, ha, ja det får väl också återstå tills barnen flyttat ut.
Ja de flesta vet hur det är antar jag?
Tid och pengar är ofta en bristvara, i alla fall för mig.
Ha det bra alla goa och ha en underbar helg.
Kramen till er alla.
Zara

Skidtur over isen.

 Kameran bärs i en ryggsäck, som jag måste sätta ner när jag fotar. Brännberg kallas det berget som jag zoomat in med kameran här nedan. Det har en rolig form.

Nu åker vi skidor över isen. Vi åker på skaren, sjukt läckert!!
Vilken dag.
Vi stannar vid stugan, och fikar.

Här sitter jag, som ni ser, mitt i skogen på skidorna, och har just fikat.

Sen åker vi hem över sjön.

Här är skuggorna.

 Hemma på andra sidan sjön igen.

 Solen ger snygga skuggor av grenarna på garaget

Skidorna uppställda, mot väggen.
Det är fantastiskt att kunna åka skidor i princip direkt från husknuten och tillbaka igen.
Det är för det mesta en behaglig temperatur under den här årstiden också.
Hoppas ni alla njuter av våren.
Stor kram till er alla mina vänner.
Zara

Lite bloggtorka.

Tre hjärtan, tre kvinnor. Dessa tre hjärtan har jag fått som gåva av tre kvinnor. Det vita av Anna.Maria, med bloggen ett rött monogram.Den i mitten av min väninna i trakten ,och den till vänster från en annan väninna.
Visst är det fint med hjärtan, det påminner om vänlighet, kärlek och omtanke.
Hur vore livet utan det, väldigt tråkigt, eller hur.
Var rädda om varandra.
Nu har snön åkt ner från garageraket.
Det var massor för det hade drivit snö, packad snö på taket.
Så här såg det ut.

Mannen i mitt liv började skotta, bort snön, men sen åkte han på en skidtur.
Jag skottade bort resten alltså mer än hälften av det här, hårt packad snö. Jag trodde inte att jag skulle orka, men det gick bra, det känns skönt när man vet att man klarar av en sak, eller hur?
Lite öm i ryggen kanske men det är okej, man måste testa.

Sen har jag inte mycket att fota, så jag fotar omgivningen.
Solen skiner ju nu och det är bara så extremt vackert ute, och inne förgylls allting av solskenet.

Ute på altanen står en tygpion.I bakgrunden ser man en av de ljuskronor som jag tillverkat.

När jag går in så faller blicken på ett rosa blomserbälte, som jag tyvärr är för tjock för att använda, så det får hänga som en dekoration.
En gång målade jag blommor som nu råkar passa i hop till bältet.

Visst är blommorna söta, från myrorna. Av någon anledning så är såna här blommor lite extra blommiga.
I köket står tulpaner, som maken fick på födelsedagen.

Så ljuvligt med solsken i mitt kök. Alla blir kanske trötta på köksbilderna, men det är ju skönt med ljuset.
Vi i norr har ju väntat så länge på solljuset, och nu när det är här så njuter man.
Men för att ni inte ska få tråkigt visar jag en bit av vardagsrummet, dock inte stylat, så ni får ha överseende.
Sånt är livet, i verkligheten och i vardagsrummet är det färgrikt, som ni nu ska få se.
Som ni ser så är jag intresserad av inredning, men jag orkar liksom inte hela vägen fram, det blir som halvdant.

.
Ja det var allt för i dag, och som säkert flera av er redan har upptäckt så har jag också drabbats av bloggtorka. Man måste ta tillvara på dagarna och det förflyter för mycket tid vid datorn, men dock så tycker jag om att ni finns där och att jag kan ha kommunikation med min omvärld så det kommer att bli bloggning när jag hinner.
Jag antar att många av er också upptäckt att tiden går så fort vid datorn.
Men ni är gulliga och ni är värdefulla.
Och jag är glad för att ni finns därute.
Hoppas ni har det bra.
Många varma kramar till er alla.
Zara.

Skidväder.

Mina nya träskidor, så ljuvliga att åka på, det går att åka ånyest, betyder att man kan åka ovanpå snön,utan att sjunka till botten, vi har rätt så djup snö, så man vill helst inte sjunka ner.
Plastskidor kan man kan åka med efter skoterleder, men mina nya skidor kan man åka med som förr i tiden, då vi använde träskidor, så nu kan jag åka där vi inte har spår. Mycket kul.

I helgen så åkte hela familjen ut på en tur, men sönerna vill upp på Gumberget, ett stort berg i byn. Det ville inte jag, för att åka uppåt, uppåt och uppåt, det är inte min grej.
Speciellt inte med nya skidor, som man inte lärt in sig på ännu.
Man måste sätta ut skidorna i sidled, för att inte kana rakt ner.

Utsikten är bedövande vacker, på vägen upp, men gissa om jag svor åt backarna upp.
Eller snarare en enda gigantisk backe upp på hela berget.

 Till slut så kom vi upp, och så här är utsikten där uppifrån.

Där nere i en pytteliten by bor jag, omgiven av skog, och tyvärr hyggen, där en gång mäktiga skogar susade, är det som ett mosaiktäcke nu, men det är ändå vackert där uppifrån. En liten landsväg slingrar sig genom skogen där nere.

Mina söner njuter av den fina utsikten, här brukar vi gå upp sommartid också, och det var ett tag sen sönerna var där så de gillar att återkomma.
Där långt ner på isen så fick jag se två små prickar, zoomade in allt vad kameran kunde, och tog en bild.

Här är då in zoomat och ändå så är det bara prickar man ser. Det är två människor på promenad på isen.
Man ser här också lador, och någonstans där i skogen där nere bor jag.
Isen ligger och den kommer att ligga ändå tills i början av maj. Ca 15 maj.

Ja sen ska man ju ner och det är läskigt.
Jag är otränad och trött, jag fick kryssa mig ner, genom skogen, och på hyggen, för man kan inte släppa, då åker man på huvudet direkt.
På nästa bild har jag bara en liten bit ner till byn kvar.

Ni ser skoterleden under mig, men den kan jag inte följa det är så brant, och går fort, så jag åker ner i lössnön. Faktiskt ganska kul, måste jag säga, men om benen inte varit så trötta efter den branta stigningen upp på skidor.

Här nere ser man nu ett litet hus som två äldre i byn bor i. Det är inte riktigt här mitt hus är utan längre åt vänster, inte i bild. Den lilla viken där nere är vår badvik, under sommaren.
Men här är jag som sagt nästan nere.
Vi har fantastiska ljusa, vita dagar nu.
Kylan verkar ha släppt sitt grepp, och folk åker skoter och  skidor. Fikar ute gör upp eldar och grillar hamburgare, och korv, osv.
Hemma nere i stugan där har nu taket rensas, halva taket från snö, så nu ser jag knappt ut.
Kolla in ska ni få se.

 Min man står på stegen som nu sitter fast i snön, bilden ovan. Här står han på den packade snön, som också rastat in på altanen, han fick ta bort snö från fönstren på altanen som rasat in. inte så mycket, men för säkerhets skull.

Inomhus så ser det ut så här och på den här sidan av huset så har det ännu inte kommit ner från stora taket.

Ser ni snön där ute man ser knappt ut.Men det är ju bara takraset. Maken kanske ska låna en traktor och hyvla av lite.
Vårvintern är här i Norrbotten. Jätteskönt!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Hoppas ni alla har det underbart, ni som påtar i trädgården redan.
Många kramar till er i Norr och i Söder.
Vita Zara