tisdag 19 juni 2012

Nu blommar det, styvmorsvioler framför mitt hus, nu blommar det i norr.


Sovrummets sänghimmel.
Å vad jag gillar sänghimlar, speciellt de som är skira och genomskinliga, de ger en sån trevlig atmosfär.

Övervåningen har min man byggt för ca 25 år sen, och just i sovrummet har vi aldrig tapetserat om eller gjort något, för jag har alltid gillat det som vi valde, och rostapeten är lika vacker ännu, det enda jag faktiskt gjort är att flytta sängen, och bytt sänghimmel.
Flyttat sängen framför fönstret, så nu silas ljuset genom den skira sänghimlen på ett vackert sätt.
Fåtöljen klädde jag om i samma veva rostema kan man kalla det, men varför byta om man är nöjd, det är nog det enda rummet som aldrig blivit bytt något i. Mina tidningar döljer sig bakom skynket. Nära till hands.
Björkgolvet gillar jag fortfarande lika mycket.
En liten sekretär har också stått där i alla år, där yngsta sonen alltid förvarat det han var mest rädd om.
Det enda som är kvar nu från yngsta sonen är nallarna, tydligen så var det mest jag själv som tyckte om nallarna, nu står det där och påminner om att han just flyttat hemifrån.Det röda fina smycket är ett leksakshalsband som jag fick av honom när han var liten, det hänger på nallen som ett rött hjärta och påminner om en av mina älskade barn och hur tiden så fort försvinner.Men med värme kan jag tänka på alla mina underbara barn, den allra största rikedom som jag någonsin fått ta del av i mitt liv.
En natt när jag väntade yngsta sonen så drömde jag om en sån här nalle, nästa gång vi var på en leksaksaffär så hade de min drömska nalle, jag måste ju köpa den då.Men hur kan det barnet vara 20 år nu, var tog tiden vägen som verkade vara oändlig till en början.
Om någon undrar varför det står en pelare i rummet, så kan jag berätta att när vi byggde huset så gick skorstenen rakt upp genom  golvet, och det var tänkt att man skulle bygga garderober så man inte såg skorstenen, men  eftersom jag tyckte det hela var idiotiskt så byggde vi in skorstenen och gjorde en dekorativ pelare där i stället.
Gardinen som jag har satt upp hittade jag i linneskåpet. Det är en antik silkesgardin från min farmors och farfars hus, det ser ut som sent 1800 tal. Den är så spröd, och gjord av äkta silke, så den vågar jag inte ha någon annan stans för katterna, enda rummet de inte får vistas i.
Man ser inte glansen på gardinen här så jag visar en blixtbild där syns det bättre.
Hm...tror jag.
Ja det var allt för mig på ett tag, nej föressten ni måste ju få se hur långt sommar hunnit här hos mig just nu.
Liljekonvaljer pryder och doftar i köket, så gott så man kan svimma.

Och ute så blommar det.
Äppelträdet som jag är så stolt över, för alla ni som inte bor i norr  vet nog inte om att det inte är självklart att äppelträden klarar vintern.Så vart enda år som jag ser det blomma igen så är lyckan fullkomlig.
Vi har tre katter, och de verkar njuta lita mycket som jag av blommorna och sommaren.
Här är en av dem, det är en fin bild där det ser ut som han luktar på en blomma, det finns en liten äng utanför huset.
Se så vackert det blommar.
Vi har omväxlande fint och regn i lagom dos så inget behöver vattnas det sköter vår herre om.
Med det vill jag önska alla fina bloggvänner en riktigt fin MIDSOMMAR för jag hinner inte med att blogga, nu är det ju sommar, jag förstår om ni också har fullt med saker som ni ska använda tiden för att göra.
För ett citat som jag kom på låter så här. Man måste ju använda livet när man fått ett.
Eller hur.
Men en liten titt i era bloggar hinns det nog med.
Många fina stunder önskar jag er alla.
Mycket kärlek och kramar och värme.
Zara