tisdag 26 januari 2010

Skidtur.


Äntligen en skidtur.
De vänstra är min turskidor, de högra är maken han susar fram som ett spjut på sina skaitingskidor, jag lugnt.



Åker ner på isen.
Mörkret börjar falla, men nu har jag bestämt mig för årets första tur.
Vi åker som bekant mest efter julen, och i huvudsak efter januari.
Vi har ju inga elljusspår i vår by, utan får åka vilt.
I dag skulle jag åka ånyest, ja det vet ni inte vad det betyder, men det betyder,att man åker utanför spåret, över nysnön.
Men det finns ingen skare nu så skidorna bär inte.
Inte en enda människa.
Jag är helt ensam, så skönt, man känner friden, helt ensam, helt underbart.
Inte ens ett endaste spår.
Jo renar & älgar har sprungit över isen, och rävar.
Det låter kanske konstigt, att det är skönt i skumrasket och ensam på en sjö utan en enda kotte, i närheten, men vet ni den känslan är härlig.
Utsikten åt andra hållet.

En av våra berg som omger sjön.



Som sagt det är mera ett plumsa med skidor tur eftersom skidorna försvinner.
Jag åker inte så långt, eftersom det börjat mörkna, men kul var det.
Det enda som lämnas kvar efter mig är skidspåret, när jag åker hem.
över isen.
 




Där uppe bor jag.


På väg hem så inser jag att båten aldrig blev upptagen högre upp på land, så till våren kanske vi ingen båt har, för vi har ju vårfloden här varje vår.
Men sånt är livet.
Nästa tur ska jag åka när det är ljust ute.

Jag måste tilllägga att våra isar är ca 60-70 cm tjocka, så ni alla förstår att vi lugnt kan åka skidor över dem.
Några har funderat på det ni är så gulliga.