Skidväder.

Mina nya träskidor, så ljuvliga att åka på, det går att åka ånyest, betyder att man kan åka ovanpå snön,utan att sjunka till botten, vi har rätt så djup snö, så man vill helst inte sjunka ner.
Plastskidor kan man kan åka med efter skoterleder, men mina nya skidor kan man åka med som förr i tiden, då vi använde träskidor, så nu kan jag åka där vi inte har spår. Mycket kul.

I helgen så åkte hela familjen ut på en tur, men sönerna vill upp på Gumberget, ett stort berg i byn. Det ville inte jag, för att åka uppåt, uppåt och uppåt, det är inte min grej.
Speciellt inte med nya skidor, som man inte lärt in sig på ännu.
Man måste sätta ut skidorna i sidled, för att inte kana rakt ner.

Utsikten är bedövande vacker, på vägen upp, men gissa om jag svor åt backarna upp.
Eller snarare en enda gigantisk backe upp på hela berget.

 Till slut så kom vi upp, och så här är utsikten där uppifrån.

Där nere i en pytteliten by bor jag, omgiven av skog, och tyvärr hyggen, där en gång mäktiga skogar susade, är det som ett mosaiktäcke nu, men det är ändå vackert där uppifrån. En liten landsväg slingrar sig genom skogen där nere.

Mina söner njuter av den fina utsikten, här brukar vi gå upp sommartid också, och det var ett tag sen sönerna var där så de gillar att återkomma.
Där långt ner på isen så fick jag se två små prickar, zoomade in allt vad kameran kunde, och tog en bild.

Här är då in zoomat och ändå så är det bara prickar man ser. Det är två människor på promenad på isen.
Man ser här också lador, och någonstans där i skogen där nere bor jag.
Isen ligger och den kommer att ligga ändå tills i början av maj. Ca 15 maj.

Ja sen ska man ju ner och det är läskigt.
Jag är otränad och trött, jag fick kryssa mig ner, genom skogen, och på hyggen, för man kan inte släppa, då åker man på huvudet direkt.
På nästa bild har jag bara en liten bit ner till byn kvar.

Ni ser skoterleden under mig, men den kan jag inte följa det är så brant, och går fort, så jag åker ner i lössnön. Faktiskt ganska kul, måste jag säga, men om benen inte varit så trötta efter den branta stigningen upp på skidor.

Här nere ser man nu ett litet hus som två äldre i byn bor i. Det är inte riktigt här mitt hus är utan längre åt vänster, inte i bild. Den lilla viken där nere är vår badvik, under sommaren.
Men här är jag som sagt nästan nere.
Vi har fantastiska ljusa, vita dagar nu.
Kylan verkar ha släppt sitt grepp, och folk åker skoter och  skidor. Fikar ute gör upp eldar och grillar hamburgare, och korv, osv.
Hemma nere i stugan där har nu taket rensas, halva taket från snö, så nu ser jag knappt ut.
Kolla in ska ni få se.

 Min man står på stegen som nu sitter fast i snön, bilden ovan. Här står han på den packade snön, som också rastat in på altanen, han fick ta bort snö från fönstren på altanen som rasat in. inte så mycket, men för säkerhets skull.

Inomhus så ser det ut så här och på den här sidan av huset så har det ännu inte kommit ner från stora taket.

Ser ni snön där ute man ser knappt ut.Men det är ju bara takraset. Maken kanske ska låna en traktor och hyvla av lite.
Vårvintern är här i Norrbotten. Jätteskönt!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Hoppas ni alla har det underbart, ni som påtar i trädgården redan.
Många kramar till er i Norr och i Söder.
Vita Zara

Semlor.
Nu har vi haft vår årliga dag när vi säljer semlor och bruna bönor med fläsk i vår byagård.
Sen har vi själva också ätit semlor, så vi har alla fått vår dos av semlor, vi är nu mättade på det, och ljuset är nu äntligen här på riktigt.

Det lyser in genom fönstret.

Det flödar av ljus!!

Den där söta kupan har jag hittat i Finland,

Finland är ju bara 16 mil ifrån där jag bor, den var dyr i mitt tycke 350 svenska kronor, den är ju så liten.
Men de små fjärilarna är genombrutna och blommor och fjärilar, kunde inte motstå den.

I min kristallkrona så lyser solen och kolla vilken läcker bild jag fick på blinget!

 Utomhus så är det massor av snö, och det är nog INTE många av er som avundas oss, det är ni nog glada för att slippa, alla förutom Agneta då, med bloggen Snäckskalsdalen.. Men jag trivs, nu ska ni få se några bilder där maken skottar ner snö från altantaket, och hur vårt hus verkar ha sjunkit ner i snön.
Det står på en kulle, men nu ser det lustigt ut.

Jag ser på, mannen i mitt liv skottar, jag orkar helt enkelt inte.

Här har han skottat av altantaket och sen  kommer mer från stora taket, det har inte kommit ner ännu utan sitter fast där.

 Huset verkar nedsjunket på grund av att vi är inmurade i snö, coooooooooooooooolt!!
De där grenarna som sticker upp ur snön är ett äppelträd på stam.

Min skugga, med hatten på.
Avslutar med en bild på min ängel som står i ett fönster, och ser söt ut.

En änlahälsning till min vänner.
Kram Zara

Vackert ute, min gamla häst och lite blandat.

Vilket väder!! Solen lyser på snön, och allting flödar av ljus.
En figur syns i bildens mitt, någon typ av skulptur.
Vi har inte längre så kallt ute. Det har legat mellan 24 och 12 grader.

Vacker frost i den Sibiriska ärtbusken.

Inomhus så har det tillkommit lite extra mycket färgrikt.

Min dotter gav mig färgglada ljus, och så har jag lite färger i vardagsrummet, så där lyser det upp nu.
Färgrummet får det väl kallas nu då.
Högst upp på en hylla står en häst.

Man ser också en av mina tavlor som jag målat, jag borde kanske visa dem i nåt inlägg, men det är så svårt att fota tavlor, så det blir inte av.
Tavlan ni ser föreställer fantasi, älvor och blommor.

Så till hästen.
För ca 15, eller kan det vara snart 20 år sen så fanns det fortfarande soptippar här i bygden.
En favoritsysselsättning var att besöka dem, man kände sig som pippi långstrump, när hon var sakletare.
Alltid fanns det något intressant som någon annan inte ville ha.
En gång hittade jag hästen, den är så trasig.
Den har stått i magasinet i alla år, och maken har försökt bli av med den.
Men jag tyckte den var charmig, man har en sån där känsla som man inte kan förklara.
Och nu är det fler som gillar sånt. Det är glädjande att upptäcka att jag är ju inte ensam.
Inte en ensam galning.
Jag borde nog laga stackars hästen men det blir som inte av.

Någonting mer som jag är förtjust i är gamla böcker, så ibland köper jag en bok på tradera, bara för att den är vacker. På skåpet ligger en gammal bibel, här på köksbordet ser ni en fantastiskt vacker illustrerad tysk bok från förra sekelskiftet, och en fin bibel.
En illustration från den tyska boken ser ut så här.

Det är ju lite läskigt att köpa tyska böcker med tanke på andra världskriget. Men den här tillverkades före både första och andra, så det känns okej, boken är tillverkad med jugendstil som ni ser.
Så här finns både hästar,  tavlor och, böcker och massor av vackert väder och snö, och solsken.

Önskar er alla en fin helg.
Kram till er mina vänner.
Zara

Hej Alla vänner!!
Nu blir det mer vinter och snöbilder, hoppas jag inte tråkar ut er, men hur skulle man kunna förneka skönheten i vintersnö, och solglitter i snön.
Här kommer nu ett urval av skönhet.

-30

Himmel blå, kolla in träden, de är nästa vita av frost och snö, fantastiskt vackert. Kanske någon fryser när de ser bilderna.
Här är det bara -20 mitt på dagen, när solen har börjat värma.
Inomhus så har ljuset verkligen börjat framkalla former och färger.

Ute igen så lyser solen, så vackert i snön.

I en blandad mix av inne och ute så visar jag bilder.

Här silas ljuset genom den vita skira gardinen, och en blomma syns därigenom också.
Det är så fint när ljuset återvänder, och visar allting så mycket tydligare.

Svartvitt, visst är svartvitt också vackert. Jag avslutar med några svartvita bilder.

.Apelsinträdet.

Julgransbelysningen får ligga kvar och lysa uppe på skåpet, ett litet tag till.
Nu kan vi i alla fall se lite bättre här i Norrbotten på landet utomhus, för ute vintertid så har vi annars väldigt lite ljus, eftersom vi nästan inga gatlyktor har.
Nu är det verkligen fint ute, och vi väntar förstås på mildare väder.
Hoppas att ni inte blir uttråkade på alla mina snöbilder.
Kan inte låta bli för det är såååååååååååååååååååååååå vackert.
Varma kramar till er.
Zara.

Vinter i Norr

Vacker dag.

Så här såg det ut när jag vaknade.

 Så här sken solen, utsikt från köket.

 

Utsikt från en annan del av huset.

Inomhus växer apelsiner två.

Kattungar två, busar inomhus.

25 minus på morgonen, nu är det snart 32, visar en bild som jag tog för ett tag sen, tänkte att det kan trösta någon, om ni tycker ni har kallt så har jag det värre.

Dessutom världens förkylning, varit jättedäckad, första kvällen jag sitter upprätt.
Tänk er det, isolerad i kylan långt till butiken, helst vill man inte röra bilen alls, dessutom så orkar ingen.
Då måste man vara stark, inte konstigt de flesta Norrbottningar blir ena sega typer, som tycker att folk gnäller för så lite, vi är vana att lida. leva i armod, men vi är tåliga, speciellt vi som bor i skogen, i glesbygden.
Är man inte envis, så orkar man inte bo så här, mörkt, kallt, och massor av snö.
I kväll så gick jag ut på bron för att få känna kylan, man blir lite knäpp, det var som det skulle vara, en frisk kall luft.
Ja nu blir hon väl sjuk igen sa gammelfolket, men jag har aldrig kännt att det har gjort någon större skillnad, bara man inte tröttar ut sig, nu tog jag bara ett friskvårdsandetag.
Så lever livet vidare här i bistra dagar.

Men en varm och go hälsning kan ni få från kalla norden.
Varmkram  till er alla gulliga, från Zara