söndag 5 september 2010

Innan vi säkert visste att Tusse var borta så tilldrog sig en underbar händelse

Min lilla flicka min lilla tös.....................................ja det förstås hon är ju en vacker kvinna, men........
I ens hjärta så är det rörande när ens första barn gifter sig.
Bruden klär sig.Hon klädde sig hemma hos mig, och fotografen är jag, bröllopsfotografen.
Vi gick ut och fotade de hade en konstig ide om att jag skulle fota bakom mina rufffa fönster på vår ännu inte färdigställda veranda.
Till slut så åkte de då till kyrkan.
I kyrkan blev de viga av vår danska fina präst.



Jag har gjort ett minnesalbum till min sötis Jag har ett stort bildarkiv, om mina barn.
 
Naturligtvis så blev det foto på kyrktrappen. middag,paketöppning, osv


Brudvalsen ska dansas, det är bara en liten del av bröllopet, och ändå så många bilder.
Snyft, min sötis har gift sig, helt underbart!!

Det är härligt med bröllop, alla gäster blev så glada och svängde om i dansen, precis som om kärleken flödade bland alla andra också.
Så det är inte bara kattsorg, utan så mycket glädje också.
Tack alla ni som gett mig rörande och gripande kommentarer om Vår katt.
Önskar att det här ger mer hopp och glädje om det fina i tillvaron.
Många kramar till er alla mina söta bloggvänner, ha en fin dag.
Kram Zara

torsdag 2 september 2010

Kattsorg

Tusse vår kattkompis, en trogen följeslagare, har lämnat oss.
Efter 14 år tillsammans.
En dag så kom han bara inte längre hem. Tusse har kommit hem varje kväll.Vi har letat, vi har ropat, och vi har gått runt halva sjön. Den 14 augusti var den sista gången som vi såg dig Tusse.
Var är du Tusse?
                                                           Vår älskade Tusse
                                                          Vi är ledsna, vi saknar dig.
Ja det kanske verkar överdrivet, men inte visste vi hur mycket vi skulle sakna Tusse när han en dag efter 14 år försvann. Det var något speciellt med honom.
Han blev lite tröttare, han sov hela sommaren på verandan, högt upp och tittade ut över sina domäner, inte en enda katt tordes upp på gården, när han levde.Nu är här fullt av andra katter.
Katter kan vara borta länge, men vi känner att han inte lever, ändå ropar vi var kväll, vi har ringt två olkia fjärrskådare, de pekade åt två olika håll, vi har åkt bil, letat i gårdar runt om i byarna, gått i skogen, lockat utanför alla sommarbostäder, och stugor, allting är lönlöst.
Ledsen är vi alla i familjen, men den som är mest ledsen är en av sönerna som Tusse valt ut.
Jo jag är också ledsen.
Man kan tycka att vi överdriver, men 14 år är en lång tid, och sonen som sovit med Tuss i 14 år, sen han själv var ett barn, det måste kännas.Tusse satt alltid hos honom.
Tusse har haft det bra, han var inte kasterad, han sprang fritt ut och in, åt och sov när han ville, blev kelad, och ompysslad, högt älskad, han har haft ett bra kattliv. Det känns så bra att veta att vi gav honom det bästa.
Nu tar vi farväl, och skulle han dyka upp så blir vi överlyckliga, men vi har beslutat att vi måste ha en katt, det går inte annars, så nu har vi börjat leta efter en kisse.
Vi känner oss tacksamma för alla fina år tillsammans.Tack Tusse!! Vi saknar Honom, men måste gå vidare.
En liten tragisk historia, men så är livet, man saknar de man mister, och förstår oftast inte förrän de är borta.
Ta hand om varandra, och era små husdjur, och var dag som ni lever.
Ni är guld värda för alla de som älskar er.
Jag anser att livet är dyrbart i alla dess former.
Vi måste njuta av var dag, och var stund tillsammans.
Tack alla ni som hälsat på mig, undertiden vi har letat Tusse.
Många kramar till er alla.
Zara

tisdag 10 augusti 2010

En sommardag

En båttur, vi åker över sjön till andra sidan, där älven mynnar ut. Man kan se att älven eroderar allteftersom och byggs upp, den förändras, och nya sanddyner kommer och går, här ser man en del träd faller ut.
Ungefär där båten är lite till vänster och den där lilla gräsruggen rakt fram, där kunde man för bara några år sen gå över, och hela min barndom har man kunnat det, men när de började med flottning i älven så grävdes ett biflöde igen och vattnets naturliga färd förändrades, här är resultatet av det, återigen skogsbruket.
Egentligen så skulle de få återställa allt som de gjort, men det vill de inte göra, eftersom det kostar pengar.
Vi kör nu båt igenom där man förr kunde gå, så stiger vi upp på en sandstrand, men det har regnat så mycket så stranden är inte stor nu. Om man tittar noga kan man se att maken står där borta och har gått för och dra upp en gädda.
Jag bara njuter av allt det fina.
Maken tar en bild av mig i den underbara sommaren. Vinden blåser ljummet och solen skiner, allting är ljuvligt.
Kjolen fladdrar och halsduken med, jag har alltid hatt för att skydda mig mot solen som jag får utslag av, men jag saknar inte att sola. Ja gillar hattar och sånt där flidderfladder.

Vi äter en bit i båten, stekt lax och nå frallor jag bakat av dinkelfullkorn, och annat gott som vi fyller i, hann inte göra färdiga mackor, men så här blir det ofta för oss, snabbt i väg, och stoppar bara ner nåt. Kåsan ni ser i bilden har jag täljt till från en enda bit, jag tog en vedbit som Maken skulle slänga in i panna, och såg att den skulle bli en kosa, och nu är den redan 8 år gammal.
Kåsan hänger med överallt.
 Sen går jag upp och njuter av den vackra naturen ännu en gång innan färden går hem över sjön.
Vi ser näckrosor, men vattnet är högt så det syns inte nå många.
Vi passerar en liten holme Ö som mina förfäder ägt ända sedan de kom hit på den är platsen.Numer har min kusin den, när pappa dog så köpte han den av oss syskon, som barn var jag ofta där med pappa.
Vi ser flera olika rovfåglar när vi åker över sjön.Här en ormvråk.
Snart är vi hemma, en dag att minnas när kölden biter på, en sån där dag man tankar och suger i sig av sommaren.
Nu har jag och kameran varit på vår första tur tillsammans.

Hoppas ni tankar fina sommarminnen, att bevara inom er.
Tack alla ni som har gett mig så gulliga kommentarer, jag är så glad för dem, och ni är speciella.
Ni är underbara.
Många kramar till er alla, från mig,
Zara

onsdag 4 augusti 2010

Nya kameran, skåpet, och mitt måleri.

Tack för alla kul kommentarer om kameran, så nu förstår jag verkligen, att jag inte är ensam om att gilla sin kamera.
Jättekul läsning.
Nu få ni se en bild med min nya darling.
Jag kan klart säga att jag köpt upp mig.
Det ska ni veta att jag inte är en storkonsument, men en bra kamera det satsar jag på.
Så här ser min darling ut
Dåligt bild,på nya kameran, men jag kan säga att det blev en Canon igen, Canon 7D.
Jag är så glad för den.


Nu får ni snart se mera bilder, som jag fotat med den, bilder på mitt nymålade skåp.
Först så målade jag vit, lät det torka.
Ingen grundmålning alls, jag tycker det är så vackert med shabbade saker och flagnade saker, det tycker inte maken så jag var lite vågad.
Nästa dag sandpapprade jag fram den konstiga gula färgen, jag tänkte att man kan ju måla på lite mörkbrun, om det inte räcker.
Dröm om min förvåning när det blev bra med att bara nöta på lite och ta fram gula färgen.
Jag är i alla fall nöjd och till och med mannen, gav mig godkänt, helt otroligt.

Jag putsade fram lite av det skrapade också, för jag gillade det.
Här kommer en serie bilder på skåpet.


  
Egentligen så har jag inte speciellt fint, jag är nog bättre på att fota än på att hålla ordning, ibland så tänker jag, om ni kommer hit så kommer ni att undra, men är det här samma hus, för jag fuskar rejält mycket och förskönar, bara så ni vet, men skåpet blev jag nöjd med.
På skåpet ställde jag lite skatter och sånt.
Trådrullen fann jag i farmors mattrasor.

Jag fick den av en kär vän, en underbar man, och den ska jag spara så länge jag kan.
Nä ingen romans, maken tycker också om vår goda vän, men en helt underbar man, som har betytt mycket för mig och min familj, och såna buketter sparar man.
Den här stiliga sockerskålen i Nickel köpte jag på vår resa, jag har alltid velat ha en sån.


Solen skiner in på min spetsduk från England.
Den är tillverkad på samma sätt som från 1800-talet i samma väveri.
Det tycker jag är något speciellt.

Agneta i bloggen Snäckskalsdalen har undrat om jag inte ska visa mina tavlor, så en liten skymt kan jag väl visa.

 
En fantasibild, blommor och älvor.
Jag har dåligt självförtroende på måleriområdet. Usch!!
En vinter så satte jag vindruvor på en gammal tallrik och målade av dem, jag tänkte lägga dit mer frukt, så jag lämnade plats för det, men iddes inte göra den klar, så det är bara frukt på ena sidan av talliken.(jodå klasen stod liksom så där uppåt)
Kanske jag gör mer frukt, vi får se.
Hoppas ni alla mår bra, och inte har för mycker regn, nu har regnet kommit till oss.
Kram Zara