Reseberättelse del 3.

Nästa dag for vi till min väninna som bor i stan, poliserna hade skottsäkra västar under, vet inte om de alltid har det eller om det berodde på bröllopet.

Vi passerade ett coolt hus som hade en svängd fasad, man undrar om det är någon berömd arkitekt som gjort det, någon som vet?

.Framme hos min väninna.

Hon hade köpt blommor bara för att jag skulle komma, jag kände mig hedrad, hon är en underbar männsika.

Lite bilder därifrån, och hennes fina kjol.

Efter det besöket åkte vi vidare mot Uppsala, jag ville så gärna se Domkyrkan innan vi åkte norrut, och det blev samma sträcka.
Passerade detta träd som växer över vägen, sånt ser man inte hemma.

Vi passerade ett skogsreservat, med en underbar skog.

Vi nådde ju tillslut den underbara kyrkan, som jag gillar sååååååååååååå mycket. För andra gången inom loppet av ett år besöker jag den och vi körde vilse för andra gången där i Uppsala, vet inte varför.
Men den här kyrkan gjorde ett sånt starkt intryck på mig förra gången, det var rätt så mycket folk nu så kyrkan kunde inte tala sitt tysta språk lika mycket, men ändå så ville jag gärna stanna kvar i den.
Så nu följer en rad bilder därifrån,varning, det blir mååååååååååååååååånga bilder.

Här ligger Gustav Vasa begravd med två? fruar.

Kolla in dessa utsmyckningar!!!!!! hur? är det möjligt att någon har huggit ut denna detaljrikedom i sten, marmor, otroligt fascinerande, jag som är konstnär vet ju vilket enormt tidsödande arbete detta måste vara, man kan bara inte fatta.Gustav Vasa är berömd, men vem??? var konstnären??

Ännu ett konstverk. Kolla vilket mästerverk, ofta så får någon annan äran av alla de här gamla konstnärernas mästerverk, men vem???? känner till konstnärerna och hur tvingades de leva.
Tänk om det inte ens funnits de som kunde sånt där, då skulle det minsann inte se så vackert ut i alla kyrkor och slott.
Kungar och folk som använt rikedomar för att bygga saker minns man, ofta så glöms de bort de som skapat,  jo renässans konstnärerna i Florens minns man, men otaliga är de som ingen minns, men vad vore kungar och folk med pengar utan dem????????????????????????????? jag bara frågar???
Är det nån som verkligen tänkt på de som gjort jobbet bakom och alla de som byggde upp dessa fantastiska kyrkor och slott, lika så är jag glad för dem så jag kan njuta av de fingrars verk som de skapat.

Till och med ute på taket så stod en mäktig ängel, hur i hela världen tog de sig dit upp och fick den på plats på den tiden? helt otroligt.Domkyrkan är tydligen en av nordens största kyrkor och stora klockan är störst i Sverige.
Som ni fattar så fastnade jag där i kyrkan läääääääääääääänge, men vi hade ett mål som ni får se sen.
Gå ut på hitta.se och skriv in Uppsala Domkyrka kolla sen på satelitbilden och zooma in så får ni se något helt magiskt, kyrkans tak, säg vad upptäckte ni.

Ha en underbar dag.
Kram Zara

Strömavbrott, åska, förkylning, och reseberättelse del 2.

Vi sov länge, vi vaknade hos svägerskan och svågern, på tven så var bröllopspratet i gång för fullt.
Efter frukosten så beslöt vi att åka och fika på ett mysigt ställe på Ekerö.
Vi åkte genom en skyddad äppelallé, som är minnesmärkt.
Vi kom fram till stället, som tyvärr hade slagit igen, men där fanns en enormt gammal kyrka, som också var upptagen av bröllop, jag gläntade på dörren omärkt och smög in bara kameran och fotade.

Delar av kyrkan ska visst vara från 1100-talet.
Jag som ville gå i gamla stan och se antikaffärer, besöka slott och koja,och Nationalmuseum, det gick inte hela stan var stängd, eller proppfullt med folk, jag hade gärna åkt in och försökt fota Viktoria, men min man trodde att det skulle vara för mycket folk och så är vi inte så bekant med stan så i stället for vi till Kina slott och Drottningholm där det troligtvis inte skulle vara folk nu.

Fotat genom glasrutan in i en av paviljongerna.Det sägs att maten skickades upp genom golvet underifrån, för köket ligger under.
Så otroligt vackert inrett och dessa kläder.

Fiket under, så trevliga människor som jobbade där,  vi blev bjudna av vår värdinna, så himla snällt gjort.

Här sitter jag i fiket, med ett varg-grin.

Sen gick vi mot Drottningholms slott.

Som ni ser så fanns det inget folk, vi var nästan ensamma, alla var och såg bröllopet och kortegen.
Men slottet var stängt, och vakten höll på att skrämma slag på mig, jag kom för nära grinden sa han, och så gjorde han ett utfall mot mig, jag som var helt okunnig om vad som gällde.
Han sa att det var några stenar som man inte fick gå innanför, inga skyltar eller något syntes, så hur skulle man veta, tror de att man kan gissa gåtor, mannen min stod och skrattade en bit ifrån han hade varit med om samma sak.
Inte förvarnade han mig heller, skurkaktigt.

Vi passerade Drottningholms teatern, där kunde man fota genom fönstret, men snabbt gjorde jag det, här vet man ju inte vad man får och inte får, men allting var vackert, och jag har den största respekt med kungahuset och dess intrigitet, jag förstår att de måste råda vaksamhet, självklart, men hur ska en Norrbottning veta om allt det där, fotoförbud, vakter som springer mot en.
Jag kanske ser farlig ut, ha,ha.
Sen åkte vi hem, passerade nåt Wallenbergmonument, eller grav en stooooooor båt som var omkullvält, konstigt.

Under tiden så hade prinsessan gift sig. Det kändes som om hela Stockholm var i gungnig i ett slags glädjerus, rätt coolt att man kände stämningen så där, alla verkade så stolta och glada för sitt kungahus.

Bilden lånad ur DN.
Väl hemma hos våra värdar så fick vi slappa, undertiden de lagade middag, men varsitt glas vitt vin, gissa om det är lyx för oss.
Jo just det, ska människan aldrig berätta varför hon for till Stockholm.
Jo det var så här att i vintras så ropade jag en ljuskrona på nätet, sen bad jag mina värdar hämta den, den fanns på Östermalm, tror jag minns inte riktigt, och hon skickade inte den bara hämtning.
Ja tänkte jag, då får jag väl hämta den.
Samtidigt så hälsar vi på där nere kan bli kul. Så ljuskronan var där sen februari, vilken konstig historia, men allting brukar ordna sig, samtidigt så fick vi ju en trevlig resa.
Men det kommer en fortsättning på denna resa.
Vi har varit strömlösa, haft åska och fortfarande fyrkylning, en del har hostat så pass så de kräkts, i familjen.
Men nu känner jag mig bättre och de flesta börjar bli bättre.
Så det har varit glest mellan inläggen.
Kanske rättar det till sig nu. Jag vet inte hur många modem som åskan slagit sönder för oss.Så vi försöker att vara aktsamma.
Ja då ses vi snart igen mina vänner hoppas ni alla mår bra. Sommarbra!!!
Kram Zara.

Resan etapp 1.

Vi åkte tidigt fredagsmorgon den 18 juni kl,5 på morgonen och då är jag åksjuk så jag kör, ändå lyckas jag bli åksjuk, alltså en riktig landkrabba.

Sen åker vi förbi skorna som vi passerar var dag vi far till stan, nu åker vi ifrån ja ni som sett Big Fish vet vad jag menar, härligt någon har slängt upp dessa skor.

Efter ca 15 mil passerar vi Piteå pappersmassafabriken

Den står där och spyr ut rök dygnet runt året om för att försörja oss med papper, den tömmer våra skogar på dess innehåll och man får en vemodig känsla av att papper vill jag ha, men skogen vill jag också ha.
Kan inte låta bli att fota, trots alla tankar på miljöförstöring och människans överkonsumtion.
Egentligen så har nog Piteå väldigt många vackra ställen som de kan visa, och piteborna är ett mycket trevligt folk.

Vidare vi rullar, och ser massor av ängsull, vackert.
Vi kör och vi kör, så kommer vi till höga kusten.
Där har man byggt en ny stoooooooooooooooor bro, i stället för Sandöbron, som också var härlig.

Eller om den här nya heter Sandöbron vet jag inte, men cool är den. 

Just när vi kommer så försvinner de enorma pelarna i i dimman

Det ser ut som om de går ända upp till molnen.

Här ser man de kraftiga pelarna.
Vi passerar också Ådalen där arbetare och en ung kvinna(som ej deltog i demonstationen) år 31 blev ihjälskjutna för att de strejkade för brödfödan, rättvisa,(gissa vad det jobbade med, pappersmassafabrik) tänk att några blev tvungna dö för att några andra skulle få det bättre, man kan inte låta bli att känna vemodet där, en påminnelse om hur vi behandlar varandra.
Eller hur vi inte ska göra.

Först i Sundsvall stannar vi på max,(visste ni om att Max startade i Gällivare Malmberget, och att andra restaurangen startade i slutat av 70-talet i Luleå, för några år sen öppnades det i Stockholm och nu förra hösten åt vi på Max i Malmö, max gör godaste hamburgarna, så klart)
Vi har nu kört 60 mil,jag är hungrig slickar mig om munnen, ser inte klok ut, jag tror jag har mat fullt i munnen också. Men brödfödan har vi inget problem med längre i vårt land.  Jo tvärt om, vi äter oss till döds.

Vi kör, vidare, jag får se vilda lupiner.

Mera lupiner.
Vi är ju på väg till storstaden men då kommer vi på att vi har några bekanta i Järbo, vi säger vi hinner förbi där först.

Så det var härligt, vi träffade dem, och stannade tyvärr i flera timmar, så nu blir det sent innan vi är i Stockholm.
Vi har ca 20 mil kvar.

Denna bro passerar vi.

Sen hamnar vi i Kina, oj så konstigt någon bygger ett enormt komplex med Kinabyggnader, mur statyer och allting, det här har vi sett i flera andra år, men jag vet inte vad det är, svisch åker vi förbi, allting är fotat genom rutan så det blir inte så bra.

Snart passerar vi Uppsala.
Det är ett enormt fint skådespeleri på himlen.

Nu är vi snart 9 mil från Storstan.

Någon som ser det här kanske känner igen den här tunneln, det är en tunnel på väg till Ekerö, men före det så har vi krånglat omkring i storstadens utkanter, in och ut igen, för min gps slutade fungera i Stockholm, vet inte varför.
Men då följde vi kartan och pilar.
Vi hade aldrig varit där förut, men till slut så hittade vi till min svåger och svägerska som bor på nåt som heter Ekerö.
På lördagen så ska Viktoria gifta sig, och av alla dager nånsin så råkade vi välja den här helgen att åka till Stockholm, men envisa Norrbottningar ändar sig inte i första taget.
Vi kom fram till slut och sov där sen får ni se del två.
Hoppas ingen somnat och är uttråkad, men vägen är lång och lite enformig.
100 mil på en och samma dag, man är lite mör, men det gick rätt så bra, jag gillar inte att flyga, så vi åkte bil.
Vad jag egentligen skulle dit och göra får ni se nästa gång, det är inget märkvärdigt alls, vi var tyvärr inte bjudna på bröllopet, det var väl synd, ha,ha men vi hade kul ändå.
Kram Zara.