torsdag 14 oktober 2010

Bloggtid? Vinterväder!!

Bloggtid? Hur får man bloggtid. Så många saker som ska göras, och så¨många som behöver mig. En härlig känsla, men det blir inte mycket tid över.
Saknar er vänner, antar att jag hinner mer när snön ligger djup.
På tal om det så har jag i dag vaknat till en vit vacker värld.
Jag  drog på mig stövlarna och sprang ut i min vita vackra värld och fotade, drog in den ljuvligt friska doften av snö, och såg hur vitt och ljust allting blev.
Såååååååååååååååååå vackert!!!
Har sopat altanen. Det är väldigt lite snö, men fint.Min cykel måste snart ställas bort.(Den nedre bilden fotat först, solen kom eftersom)

Inomhus skiner solen in på saker och bildar skuggor och ljusglimtar. I bakgrunden en av mina gamla tavlor, som jag målat för jättelänge sen.
Det ryker och dammar snö, där borta på vägen.
Katterna som nu vuxit till sig, de ser ut så här.

Hanen fick heta Tusse igen. Och honan Maja.
Mina söner valde, så får det bli.
I dag så fick de gå ut och kolla på snön.
Maja var försiktig, men Tusse var lika busig som vanligt.
Tusse busar och Maja sitter och ser på honom.
Helt lugn!
Inomhus är allting som vanligt, under tiden som allting förvandlas till en vitare väld där ute.
Fram på dagen så blev det solsken och mycket av snön försvann. Men vägarna är redan hala på sina ställen, så nu får vi lägga på vinterdäcken här.
Hoppas att ni alla mår jättebra, och att ni får vänta en tag på vintern, för ni hade det tufft förra året.
För oss som är vana så blir det ingen skillnad.
Snön är vacker, däremot så hoppas vi på en mild vinter.
Många kramar till er alla, i cyberrymden.
Zara

lördag 9 oktober 2010

Höstgöd, och höstvrede över männsikans rovdrift.




Tänk vad vackra blad man kan hitta i naturen nu, det bara lyser, och sprakar av färger. Helt otroligt, tänk så många varianter i ett enda blad.
Höstfärger, det värmer och lyser.
Skogens gula guld är också en härlig höstfärg. Hjortron, ett bär som är svårplockat, jag har tagit fram från frysen och kokat hjortronsylt. I år blev det inte så mycket hjortron.
Bären är svårplockade av den anledningen att man måste gå på en hjortronmyr, där man kan sjunka på vissa ställen och det är blött, tuvigt, ofta långt mellan bären, och det brukar alltid vara mygganfall.
Jag gillar inte att plocka hjortron så det brukar mannen göra. Ibland så finns det mycket bär och då är det väl okej, om man smörjer in sig med myggolja,
men nu njuter man av varm hjortronsylt med gräddglass.
En delikatess, och så tänder vi ljus, levande ljus i massor.
 Skog och skog. Den här stora tallen kan man i dag kalla en utrotningshotad art. Skogen runtomkring är för länge sen avverkad. Om tre generationer så finns det kanske ett träd som är tillräckligt stort för att avverkas, och för att få en sån här tall i Norrbotten så kravs det ca nio generationer, för den här tallen är ca 300 år.(Det går ca tre människo-generationer på 100 år), en svindlande tanke.
Man kan se  på barken dess ålder och att grenarna växer nedåt. Tallen har varit med om flera en eller flera bränder, skogsbränder. Så den här ville de inte ha.
Så här ser den ut närmare, man kan se ett så kallat brandljud, sprickan som löper längst hela stammen, där tallen har vallat över med ny bark efter branden.
Vi har mest hyggen runt omkring oss nu i Norrbotten. Skogen far illa, och de tär virkesbrist, ändå så vill de helst avverka våra reservat också.
Det är tufft för skogen fåglar nu.
Granne med tallen står den här, en skapelse som bildats av naturen. Ett naturens mästerverk.
Lite skrämmande. En död urtidstall, som fortfarande står där, på hygget.

Tänk er förr i tiden när skogen var stor och full av såna här torrträd, förvridna i sina former.
Kanske var någon på väg hem över berget, genom då milsvida skogar.
Det kanske började mörkna i skogen, så man knappt såg stigen hem. Då kan man nog tänka sig att skogens förvridna grenar och alla de underliga rotvältorna måste ha sett ut som troll och andeväsen.
Till det hör att i en urskog så kan det bildas ljud av gamla träd som står och gnirkar mot varandra när vinden rör i dem.
Kanske berguven hoade med sin enormt spöklika och grova stämma.
Då kände man sig nog ganska liten, och blev nog glad när man såg röken från skorstenen i stugan, och någon liten eldglimt från den öppna spisen som glimmade genom fönstret.
Tänk det är inte ens länge sen det var så här.
Min pappa kunde berätta hur det var för honom när han kom skridande över berget, och såg ljusen i byn.
Och själv minns jag när bergen var täckta med skog.
Nu är det inte mycket skog kvar här.
Det berg jag står och fotar dessa träd på, är så sönderhugget, så det är hemskt, inte många minns längre trollskogarna som fanns här, och inte många vet hur det ser ut här nu.
Här finns ju ingen som kan se, när vi är så få, och alla tror på skogsbruket som bara ljuger om saken hela tiden.
Men så är det, skogen håller på att ta slut. Den riktiga skogen, den ursprungliga. tallplantager är monokulturer, ingen skog
Men livet går vidare, ändå önskar jag att alla kunde förstå vad som händer.

Oj tänk om de som kommer efter mig inte förlåter oss, och tänk om de i stället kunde slå av på avverningstakten så vi kunde få visa våra efterkommande en riktig trollskog, en underbart levande skog, så som den nu bara syns i reservat.
Att vi ens ska behöva reservat.
Vi borde tänka om vi människor. Vi är beroende av en levande natur för att överleva.
Men förstår ni? vi är för få här i norr ingen tror på oss.
Som sagt här sitter jag och tänker på skogen, för nu ska de sista berget i byn snart kalavverkas, vårt vackraste berg. Ingen kunde ens drömma om detta!!
Det här är det första man ser när man kör in i vår lilla pyttiga by. En vy som jag älskar, nu ska skogen bort på hela berget, inte klokt hur det kommer att bli.
Nästan all skog ägs av Sveaskog, men det här ägde en kvinna som nu är död, och skogen ska säljas på berget, för arvingarna vill ha pengar.
Gissa hur det kommer att se ut sen, ingen vacker syn.
Men ännu några månader kanske jag får se berget helt täkt med skog, det gäller att njuta, så länge jag kan.
Hoppas ingen somnat, tröttnat. Men ibland så blir man frustrerad, och vill berätta.
I alla fall vill jag önska er alla ett fint liv.
Många varma höstkramar till er från mig.
Zara

 Tillägg.
I dag fyller en av mina söner år. Google har lagt ut John Lennons födelsedag. han skulle ha blivit 70 år tydligen.
Så fick jag då veta att de föddes på samma dag. Tack ni som jobbar med Google
Det finns goda människor också, och fina tankar i vår värld. Inte bara de som vill skövla, söndra, så blir det då en tröst.
Grattis till min son och till John.L. och till alla som fyller år i dag.

fredag 1 oktober 2010

En krans som jag gjorde i sommar, sommarminnen, här är den nygjord.
Sen har jag många fina bloggvänner som har sänt mig gåvor.
Tidigare i sommar så fick jag frön av Monica med bloggen Tjernhus

Kolla så snyggt monogram Monica har, och fröna är planterade, till våren får jag se om de har klarat vår vinter.
Tack kära Monica för fröna.

Av Aggie Agneta med bloggen Snäckskalsdalen har jag fått kantareller. Det kom ett brev, som doftade okänd doft, nu ska det bli spännande att få testa nya recept. Tack så jättemycket Agneta, det var så gulligt av dig, att du tänkte på mig. Hoppas du har det bra där du är.
Av Elin med bloggen Elin´s chabby romantic beställde jag ett fint armband, som ni ska få se, men oväntat så låg armbandet i en fin väska, en gåva från Elin.
Tack vännen
Kolla så snygga saker hon kan göra.
Först visar jag framsidan, sen är baksidan lika vacker.
Armbandet på armen.

Sen avslutar jag med en liten bild från ett rum som jag har gjort klart i det gamla huset jag jobbar i vid tid på sommaren. Folket har nu satt in möbler i det rummet.
Ha det underbart i helgen.
Kram Zara

fredag 24 september 2010

Mossa från frysen och en liten kattleksak

Förra året så frös jag mossa, i går så hittade jag mossan i frysen, det fungerade att frysa mossa, för att ha till sen, nu tänkte jag förstås inte vänta ett helt år.
Sen la jag bara ner mossan där på fatet, det blir som ingen planerad dekoration, utan, det bara hamnade där, med lite annat oplanerat.
Ett halsband jag gjort av söttvattenspärlor förut. Det blir så läckert med pärlor mot mossa.Alltså lite så där hafsig dekoration. Det finns ju förstås bättre mossa ute, det gäller att passa på innan kölden fryser allting till is.
Jag måste påminna mig själv om det.
Kattungarna är små, så jag vill inte släppa ut dem obevakat. Så i går så gick jag ser till sjön, sågade av en liten asp, som jag skruvade fast i en tjock plankbit, och sen i tröskeln i vardagsrummet.
Ett träd inne, ja varför inte,. Kattungarna var glada, de klättrade upp och ner hade jättekul.
Jag ska se om jag hittar ett grövre träd senare.
Efter att ha läst i kattforum(där folk för övrig blev jättearga på varandra) så har jag förstått att situationen för katter ser helt annorlunda ut i norr  och söder.
Ja kan då berätta att i Norrbotten så är vi så glesbebyggda och vi som bor på landet, har katterna fritt ute i naturen, och de brukar gå bra, flera i byn har katter som blir jättegamla.
Så har jag också förstått att om man vill släppa dem lösa i söder så blir folk arga och tycker att man är oansvarig, det ser säkert ut annorlunda med mycket trafik.Det förstod jag då jag ringde en uppfödare i Göteborgstrakten, för hon blev mycket arg när jag sa att katten skulle vara ute, i friheten, jag helt ovetande om den syn man hade där.Hon skulle då inte sälja nån katt till mig sa hon. Och jag fattade noll.
Katter ar ju en frihetsälskande varelse, det är känt, och jag har full förståelse för om man inte kan ha dem lösa, men då jag har möjligheten själv så vill jag ge dem ett liv som de älskar.
Så här ska de med tiden få gå lösa, men ännu är de för små, och vi får se till att de kan leka inne.
Tänkte lite spegla hur olika vi bor, med att berätta det, det kan nog vara svårt att förstå hur lite folk vi är här.
Önska alla er andra en underbar helg.
Så vill jag tacka för era kommentarer som värmer, och glädjer mig.
Tack snäll ni!!
Många kramar Zara

Ett tillägg till detta. Många har frågat vad tjärugadd är och nu ska ni få veta det. 
Här eldar vi med tjärugadd.Först så tar man en enormt gammal stubbe, från ett träd som växte för jättelänge sen. Man hugger bort en bit och den är svår att hugga lös.
Så här ser stubben ut.
Visst så är det otroligt att träet är så friskt inuti, och det beror just på att det innehåller jättemycket tjärämne.
Av dessa stubbar så tillverkade man trätjära förr i tiden, min farfarsfar hade så många tjärdalar att han fick namnet tjärukungen.
Stubben måste vara av tall, och det finns inte tjäruved i söder, bara på vissa ställen i landet, i huvudsak i norr.
Här hugger mannen den i bitar, jag kan också det men är lite klenare så han får göra det, han har ju växt upp i skogen i stort sett när han var barn, bott ute sen liten, sovit under bar himmel, huggit sin egen ved. Så han vet exakt var man sätter yxan för att den ska splitta upp, den är mycket tjurigare än vanlig ved, för det är liksom en del av den övre roten.
Det är helt otroligt vad den brinner om man får tag i rätt stubbe, den tar eld i regn och i snö och is, den doftar gott av kära, jag älskar tjärugadd, och brukar plocka med mig hem.
så nu vet ni vad jag menade med tjärugadd.
Kram Igen.

onsdag 22 september 2010

Höstglöd

Hösten har kommit till Norden.
Vi hade ovanligt mycket rönnbär i år, de gamla säger att då får vi lite snö, för att busken inte kan bära bördan två gånger, så vi får väl se då.
Sen kom massor av fina sidensvansar och åt upp alla rönnbären.
 Vi har varit ute i skogen, eldat  druckit kaffe.Ofta så tar vi tjärugadd, och eldar med, men vissa ställen finns inte så mycket, då tar man med ved.
Kåsan har jag tillverkad år 2002. Den enda jag gjort, det var väldigt roligt, och tälja till den, och nu är den redan sex år, otroligt.Så nu har jag druckit kaffe i den i sex år redan.
Få se hur länge den håller.
Det finns mycket vackert i skogen, här en talltopp, på en tallplanta med vattendroppar.
Sen kommer lite höstbilder hemifrån.
.Min prudus padus colorata, är nu röd i bladen.
Vallmon kämpar mot hösten.De är fulla i frön,till nästa år.
 Som ni ser så har hösten kommit långt, nu ligger vi före alla som bor Söderut, det gör vi aldrig på våren.
Det är en kort sommar här hos oss.
Snart har alla löven fallit, man kan se hur det glesas ut, och man vänjer sig sakta inför årstiderna. Det är en klar hög luft och vackra färger.
Har ni tänkt på att de vackra färgerna har en varm färgton, som om de vill värma oss inför den kommande årstiden, herr vinter.
Bli inte rädd nu, vi måste ju ha vinter, hoppas inte ni i Söder får så mycket snö, här är vi van, men om man nu ska tro rönnbärsbuskens spådomskraft, så blir det lite snö, i år.
Varma höst kramar från  mig.
Zara