En fågel i busken är bättre än en i järnspisen. Kattbusar och stugan.

Hej Alla goda.

En dag när jag kom  ner från vinden, gick jag in i ett rum där vi har en järnspis, då hörde jag ett konstigt ljud, men det låter som om det är en fågel i röret till järnspisen.
Nämen den är nog ute, jag kollade överallt, men för säkerhets skull öppnade jag den undre luckan, under ugnen, för jag vet att det finns en direkt förbindelse, till rökröret i fall de skulle vara en fågel där.
Sen gick jag ut, när jag kom in i hallen nästa gång hörde jag fågelkvitter inne, men oj var det verkligen en fågel inne i järnspisen.

Jo minsann den satt först i köksfönstret, och hade flugit genom hela huset dit, först hade den då förirrat sig i ett långt rökrör ända ner in genom de trånga utrymmena och till slut hittat ut genom luckan längst ner i järnspisen, stackar liten, den var alldeles rufsig och tufsig.

Den satte sig i en torkad rosbukett, sen på en spegel.

Jag öppnade fönstret, och dörren, fotade lite på håll, den var rädd, lyckades smyga på den, fånga den och släppte ut, den, har aldrig fångat en fågel, den var så mjuk och varm.
Den flög, och den flög först i en buske, sen vidare, till synes helt oskadd, men lite omtumlad, och spretig.
Hur i hela världen kom den in i röret, och ända ner till spisen?
Jag blev så glad när fågeln flög igen.

Tur då att vår nya små marodörer inte hade blivit utsläppta, ja då undrar ni vad då, för marodörer.
Man kan kalla dem sockersöta eller godingar, eller dögulliga också om man vill.
Kattungarna

Jo det blev två, inte meningen, först men livet levs som det vill ibland. Jag hade beslutat mig för en raskatt, för en enda gångs skull, men då hade bonden i byn massor av kattungar, och jag menar verkligen massor.
Han hade 15 stycken, när vi kom fanns det nio kvar.
Två blev tagna av en annan, och mina söner kunde inte motstå dem de tog en, men så kunde de inte lämna den lilla svarta, för hon hade varit sjuk.
Ena sonen ville inte släppa den. Båda vi föräldrar kunde inte säga nej.
Nu blev vi med två bondkatter, den ena liten ynklig typ, och konstiga fötter.
De här två hängde också som  ihop, de lekte, så de passade bra.
sen hade bonden tagit emot katter från höger och vänster, så en del raskatter var inblandade, den vänstra katten har visst någon ras i sig, kanske även den lilla.
Vi vet inte, men nu är de redan älskade och om pysslade.
Men vilka marodörer, jag hade glömt hur det är med kattungar.
Två stycken. Vi har all möda i välden för att de inte ska gå upp på bordet och köksbänkarna. Tusse skötte sig exemplariskt, men just bord och bänkar försöker vi lära dem att låta bli.
Gissa om den där lurviga är envis.
Först fick de vara uppe i ett rum några dar, för att vänja sig.
Då såg de ut så här.

Sen fick de äntligen gå ner för trappen.Då såg de ut så här.

 Vågar vi? Jo det gjorde de.

Här är han fortfarande försiktig.Men inte länge, den här kissen är helt galet vild nu.
Nästa gång de gick ner så var fröken blyg först.

Efter några dagar så ......................

Bara bus.

Hon den lilla, behöver lite extra omvårdnad, en försiktig liten lady.Han är helgalen.
Två otroliga charmtroll.

Men på natten då är det världens liv, de springer fram och tillbaka, hittills så har det bara slagit söder en lampa och två blomkrukor, hannen, den lurviga har nåt konstigt läte som jag aldrig hört förut.
Han nästan kvittrar, eller nåt, och när han blir arg så morrar han på ett konstigt vis.
Vi har inte låtit dem gå ut ännu, utan ska vänta två veckor, så de blir riktigt bekväma här, så de inte smiter tillbaka till bonden, så får vi hoppas att de stannar.
Jag förstår om ni tröttnar  på kattbilder nu, det vill på bli en hel del såna nu.
Som avslutning kan jag visa bilder från stugan.

Bordet och stolen har nästan vuxit över, men vi brukar inte klippa gräset där, det är en skogstomt.
samtidigt så tycker jag att det är charmigt med såna här bilder.

Så här såg det ut på kvällen, vi sov där, det händer inte ofta för vi har så nära hem.
Skräpet på golvet är inte skräp utan rosblad, som en person har strött ut som lånade stugan.
De fick ligga kvar, ett tag.

Så här såg det ut på morgonen, rätt färgglatt har jag målat där.Min dotter har skrapat på dörren tidigare, och jag tycker inte det stör, så det får vara kvar.

Morgonsolen silas genom de skrovliga antika rutorna, och bildar ett mönster, som jag gillar nästan bäst med stugan.Sånt här ser man inte i nya hus.Sen när det blåser i träden så rör mönstret på sig i en vacker ljusdans.

Plockade in luktärter när jag kom hem, vilken natt som helst fryser de nu.
Glöm inte att plocka in de sista blommorna.Många höstkramar, till er, nu faller löven i norr.
Zara

Det var en gång...................................................en del av mänsklighetens historia, som utspelade sig här.

Jag tänker berätta för er den ruskiga, kittlande historen, om vårt hotell.
Baksidans innergård på bild, ett enormt bygge som sluter sig i fyrkant som en borg, med grindstuga..
En gång var hotellet en av de mest moderna sinnesjukhusen som fanns.
Det byggdes 1886.
Det fanns en avdelning som kallades asylen, för galna som inte beräknades tillfriskna och en avdelning som kallades hospital där personer fanns som ansågs kunna bli friska igen.

 Följande kan man läsa om Furunäset

Man kan undra vad Axel Kumlien tänkte på när han 1887 satt vid sitt ritbord. Han hade några år tidigare ritat Grand Hotell i Stockholm. Nu skulle han dra de första strecken på en skiss som sedan skulle bli Furunäset Asyl & Hospital. Idag förstår man att Axel Kumlien måste ha varit före sin tid. Den ljusa arkitekturen, de stora, vackert välvda fönstren och de generösa ytorna gör att byggnaden andas stillhet och harmoni. Ett vackert kapitel av den norrbottniska arkitekturen. Ett gigantiskt byggnadsverk i ett naturskönt landskap och ett av det svenska byggnadsverk som signerats Axel Kumlien.
Furunäsets sjukhus, eller Piteå Hospital och Asyl som det hette vid starten, var dåtidens modernaste på många sätt med telefonväxel, trädgård, festsal, verkstad, 

Så skriver man om Furunäset på Hotellets sida.
Men hotellet har en historia som säkert kittar mångas fantasi, i början så fanns inte medicin så man hade väldigt hemska metoder, på 50 och 60 talen berättas om hur lugnt allting blev när psykmedicinen kom.
Och visst är det skrämmande att människor har blivit tvångststeriliserade, tvångstintagna och givits elchocker, blivit lobotomerade.

Jag måste säga att jag hade funderingar innan vi tog in där på hur atmosfären skulle vara. Men det märkliga var att där råder en sorts frid, och ljus, och de generösa ytorna bidrar säkert tillsammans med arkitekturen och de extremt fina fönstren.
Jag hade inte behövt oroa mig alls för det, utan far gärna tillbaka dit igen.
Och så har man ju också hört om att de var en av de trivsammaste mentalsjukhusen, och att man tidigt började med arbetsterapi.Man hade fester och danser för de intagna.
I folkmun kallas Furunäset för Piteå fem, fem.
Så om någon var lite galen sa man akta dig så du inte åker in på Piteå fem fem.
Jag tror det finns ingen här i norr som inte känner till sjukhuset eller har någon anknytning dit, med jobb eller känner någon som legat där
När jag skriver detta så tänker jag, nu tror alla där i söder att vi bara är galningar här, den tanken visar att det fortfarande är lite tabu att må psykiskt dåligt, men mycket har förändrats och i dag har samhället en allt större tolerans, vi har väl alla mått dåligt ibland.
Man kan undra hur många som egentligen inte hade behövt låsas in.
För mentalsjukhuset var som en borg, med grindvakt. personalen som jobbade där bodde där också i början

Här kommer några bilder som hängde i hotellet, som visar hur det var en gång.

Kyrkan,tror jag det var, de hade till och med en kyrka inne där.

Personerna på bilden

Ser ut som personal eller direktör, hann inte läsa vem det var.De sitter på den slutna innergården på stora snygga bänkar. Innergården hade visst en fantastisk trädgård.

En annan bild tydligen från en tidning.

De enda bilder jag hittade på patienter var en kvinna och den här farbrorn som lagade cyklar, men man måste respektera sekretesslagen, så det är nog därför man inte kan finna bilder på patienter.

Interiör, man ser en sköterska som sitter på en stol.

Här finns flera personal men jag vet inte vad de jobbade med.
De fanns folk som levde hela sitt liv där på Furunäset, En del av patienter och personal finns visst begravda där på innergården.
Det berättas att det ännu finns en man som bott där och brukar komma och hjälpa till och fråga om det finns något att göra, vet inte om det är sant.
Mentalsjukhuset stängdes 1987, så det fanns i 100 år, och patienter från halva Sverige, norra delen.

Furunäset finns alltså i Piteå, som är en jättetrevlig stad.
Dess innevånare är trevliga och tillmötesgående, och innerstaden finns gågator och gallerior. Ett gammalt kafé, som är 80 år..
Atmosfären i Piteå är väldigt fin..

 Det finns de som har en sån här syn på livet också, ganska kul om man verkligen tänker efter på det som står där.
Piteå har också en pappersindustri, som kan lukta lite, men efter ett tag så känner man inte det.
Det är dock en lagom liten stad med många fina små ställen att ströva omkring i en sån där småstad, men lugn och ro, kaféer och restauranger.

Småstaden, galleria.
Sen visar jag lite fler bilder från hotellet.

Trappen ner, det fanns hiss, men trapporna var så behagliga så vi tog dem.
Ser ni vilka enorma korridorer, många hotell har ju så smala korridorer, men allting var stort och luftigt, eftersom det ju redan var byggt så från början.
I en del korridorer fanns nischer, vet inte om de var nya eller gamla.

Visst  är det konstigt hur synen i tiden förändras, det som förr var ett hospital är nu spa och avkoppling, konferenser, och middagar, vila och relax.
Jag antar att ni blir överraskade av hotellets historia. Det är en fascinerande byggnad, väldigt imponerande i sin storlek, det finns massor av företag i delar av byggnaden nu, och en berömd villa i närheten, där man kan äta gourmemat, som kallas Doktorsvillan.
Ja livet och tiden förändras, byggnaders ändamål också. Vi får hoppas att det går bra för dem, för det är en pampig byggnad, med otroliga snickerier. Det är bra priser, man får mycket för pengarna om man värdesätter stora ytor.

Tack för att ni skriver till mig.Om jag inte hunnit in till er så ska jag försöka hinna nu.
Jag uppskattar verkligen er bloggare och det är så roligt att ni bjuder på er, och era liv, att få titta in hos er alla min vänner.
Många varma kramar.
Zara



.

Bröllopsresan eller?nåt liknande.

Dagen då min dotter gifte sig, var samma dag som jag och maken gifte oss, dottern och svärsonen gifte sig på samma dag i samma månad, jag trodde aldrig de skulle välja det, och Gud så stolt jag blev.
Sen har vi ju fått världens bästa svärson för han tyckte att vi alla fyra skulle fira några dagar tillsammans en liten mini bröllopsresa.
Så efter bröllopet så tog vi in på hotell i varsin svit.
Vad roligt vi hade, vilka helt underbara minnen. Och  gissa om jag är stolt, att de valde vår dag och ville fira med oss, ett gott betyg, jag kan nog inte beskriva hur stolt jag är.

Här går bruden upp i trappen, sen väntade champagne vi skålade.
Minneskortet fullt i kameran så mobilen fick duga.

Sen fick vi upp lite godsaker och så överraskade vår svärson oss med en fin konjak.

Visst var det gulligt.En magisk avslutning på en magisk dag.
Här kommer lite bilder från maken och vår svit.

Har badat bubbel så klart, egentligen gillar jag inte bubbel så mycket men maken gör det, och själva har vi inget bubbel hemma. Badrummet var faktiskt jättefnt.
Stort jämfört med mitt krypin hemma.

Det var stora rymliga sviter och massor av luft, det gillar jag.

Massor av fin detaljer, hotellet har en särskild historia, men jag tycker det blir lite för långdraget om jag ska berätta om det så jag visar bara några bilder.
De hade ett eget spa, bilden med statyerna.

Konstiga  badkar i olika modeller och allt det där ni vet.

Så här ser entrén ut till spat. Men fönsterna i byggnaden så himla snygga, man skulle vilja ta med sig dem hem.
Vi gjorde stan och fikade på ett anrikt kafé, osv, osv..............................

Sen åkte vi hem

Dottern och maken har också åkt  på en egen bröllopsresa efteråt, och jag har fotat lite mer bilder av brudparet som jag kanske visar sen.
Det är skönt med avbrott i tillvaron, lite kul mellan vardagen, eller hur mina vänner, så värdefullt.

Många kramar till er som är så snälla och skriver till mig, ni är grymt uppskattade, ska ni veta.
Jag gillar er allihopa.
Kram Zara