tisdag 10 augusti 2010

En sommardag

En båttur, vi åker över sjön till andra sidan, där älven mynnar ut. Man kan se att älven eroderar allteftersom och byggs upp, den förändras, och nya sanddyner kommer och går, här ser man en del träd faller ut.
Ungefär där båten är lite till vänster och den där lilla gräsruggen rakt fram, där kunde man för bara några år sen gå över, och hela min barndom har man kunnat det, men när de började med flottning i älven så grävdes ett biflöde igen och vattnets naturliga färd förändrades, här är resultatet av det, återigen skogsbruket.
Egentligen så skulle de få återställa allt som de gjort, men det vill de inte göra, eftersom det kostar pengar.
Vi kör nu båt igenom där man förr kunde gå, så stiger vi upp på en sandstrand, men det har regnat så mycket så stranden är inte stor nu. Om man tittar noga kan man se att maken står där borta och har gått för och dra upp en gädda.
Jag bara njuter av allt det fina.
Maken tar en bild av mig i den underbara sommaren. Vinden blåser ljummet och solen skiner, allting är ljuvligt.
Kjolen fladdrar och halsduken med, jag har alltid hatt för att skydda mig mot solen som jag får utslag av, men jag saknar inte att sola. Ja gillar hattar och sånt där flidderfladder.

Vi äter en bit i båten, stekt lax och nå frallor jag bakat av dinkelfullkorn, och annat gott som vi fyller i, hann inte göra färdiga mackor, men så här blir det ofta för oss, snabbt i väg, och stoppar bara ner nåt. Kåsan ni ser i bilden har jag täljt till från en enda bit, jag tog en vedbit som Maken skulle slänga in i panna, och såg att den skulle bli en kosa, och nu är den redan 8 år gammal.
Kåsan hänger med överallt.
 Sen går jag upp och njuter av den vackra naturen ännu en gång innan färden går hem över sjön.
Vi ser näckrosor, men vattnet är högt så det syns inte nå många.
Vi passerar en liten holme Ö som mina förfäder ägt ända sedan de kom hit på den är platsen.Numer har min kusin den, när pappa dog så köpte han den av oss syskon, som barn var jag ofta där med pappa.
Vi ser flera olika rovfåglar när vi åker över sjön.Här en ormvråk.
Snart är vi hemma, en dag att minnas när kölden biter på, en sån där dag man tankar och suger i sig av sommaren.
Nu har jag och kameran varit på vår första tur tillsammans.

Hoppas ni tankar fina sommarminnen, att bevara inom er.
Tack alla ni som har gett mig så gulliga kommentarer, jag är så glad för dem, och ni är speciella.
Ni är underbara.
Många kramar till er alla, från mig,
Zara

onsdag 4 augusti 2010

Nya kameran, skåpet, och mitt måleri.

Tack för alla kul kommentarer om kameran, så nu förstår jag verkligen, att jag inte är ensam om att gilla sin kamera.
Jättekul läsning.
Nu få ni se en bild med min nya darling.
Jag kan klart säga att jag köpt upp mig.
Det ska ni veta att jag inte är en storkonsument, men en bra kamera det satsar jag på.
Så här ser min darling ut
Dåligt bild,på nya kameran, men jag kan säga att det blev en Canon igen, Canon 7D.
Jag är så glad för den.


Nu får ni snart se mera bilder, som jag fotat med den, bilder på mitt nymålade skåp.
Först så målade jag vit, lät det torka.
Ingen grundmålning alls, jag tycker det är så vackert med shabbade saker och flagnade saker, det tycker inte maken så jag var lite vågad.
Nästa dag sandpapprade jag fram den konstiga gula färgen, jag tänkte att man kan ju måla på lite mörkbrun, om det inte räcker.
Dröm om min förvåning när det blev bra med att bara nöta på lite och ta fram gula färgen.
Jag är i alla fall nöjd och till och med mannen, gav mig godkänt, helt otroligt.

Jag putsade fram lite av det skrapade också, för jag gillade det.
Här kommer en serie bilder på skåpet.


  
Egentligen så har jag inte speciellt fint, jag är nog bättre på att fota än på att hålla ordning, ibland så tänker jag, om ni kommer hit så kommer ni att undra, men är det här samma hus, för jag fuskar rejält mycket och förskönar, bara så ni vet, men skåpet blev jag nöjd med.
På skåpet ställde jag lite skatter och sånt.
Trådrullen fann jag i farmors mattrasor.

Jag fick den av en kär vän, en underbar man, och den ska jag spara så länge jag kan.
Nä ingen romans, maken tycker också om vår goda vän, men en helt underbar man, som har betytt mycket för mig och min familj, och såna buketter sparar man.
Den här stiliga sockerskålen i Nickel köpte jag på vår resa, jag har alltid velat ha en sån.


Solen skiner in på min spetsduk från England.
Den är tillverkad på samma sätt som från 1800-talet i samma väveri.
Det tycker jag är något speciellt.

Agneta i bloggen Snäckskalsdalen har undrat om jag inte ska visa mina tavlor, så en liten skymt kan jag väl visa.

 
En fantasibild, blommor och älvor.
Jag har dåligt självförtroende på måleriområdet. Usch!!
En vinter så satte jag vindruvor på en gammal tallrik och målade av dem, jag tänkte lägga dit mer frukt, så jag lämnade plats för det, men iddes inte göra den klar, så det är bara frukt på ena sidan av talliken.(jodå klasen stod liksom så där uppåt)
Kanske jag gör mer frukt, vi får se.
Hoppas ni alla mår bra, och inte har för mycker regn, nu har regnet kommit till oss.
Kram Zara

lördag 31 juli 2010

Än lever jag, men kameran dog. Ny kamera och gula skåpet., som ska bli vitt.

Rosor till er som har väntat på ett livstecken!!
Min älskade kamera är död, så himla död.
Kan ni fatta efter 70-tusen bilder så dog den till slut, en sorglig dag för en fotonörd.
Jag är inte förvånad, den har tjänat mig trogen.
Slutaren skulle hålla för ca 60-tusen bilder, så jag är nöjd, men vi har verkligen varit med om mycket tillsammans.
Vi har fotat i bitande kyla, i isande stormvindar, i mjukt snöfall, och i sommarsol, ljumma vindar och fisketurer, på sjön, semestrar, födelsedagar, morsdagar, bröllop, begravning, konfirmationer, uppträdanden, sång och dans, strömavbrott, natur, blommor och bin.
Vardag som fest.
Nytt och gammalt.
Allt har vi delat tillsammans, men nu har den gett upp, efter fem år.


 Ja jag vet, att det bara är en kamera, men det är lite mer för mig, jag har älskat min kamera, så mycket.
Kolla slitaget.
Ja hur gör jag nu, ja jag kan inte vara utan, så kungen är död länge leve kungen( eller snarare min kamera är död, så länge leve min nya kamera, får man säga)
Jo en ny fick det bli, som ni får se bilder från sen.

 Så snart ska jag komma igång med nya fina bilder.


Sen har jag nu bestämt mig för att äntligen måla mitt konstigt gulfärgade skåp som såg ut så när det kom till mig.
För 25 år en!!!!!!!!!!!!!!!!!
Helt sjukt, 25 år.
Då tänkte jag måla det vitt. det verkade så besvärligt, så åren bara gick och gick.
Det hade tillhört min mans mormor.
Skåpet hade de i Kiruna där hans morfar var rallare en gång för läääääääääääääänge sedan.
Och skåpet måste ha varit gammalt redan då, skulle tro tidigt 1800-tal, kan till och med komma från sent 1700-tal.
Träpluggarna är fyrkantiga ett tecken på anrik ålder
Här har jag skrapat fram färg på ena luckan, färgen fanns i flera lager, men den färg som var längst under var vit. Eller mycket ljus, som en 1700-tal färg.
Jaha tänkte jag, skåpet vill vara vitt.Säkert så blir det snyggt.
Här ser man flera lager färg, först tänkte jag skrapa fram hela skåpet, men insåg att jag inte skulle orka det.
Här en blixbild, målar på plats, det är tungt, så man flyttar det inte i första taget.
Lite rörigt omkring, man kan se två av min tavlor på sidan om skåpet.
Snart får ni ser hur skåpet blev, när det blev klart.
Hoppas ni alla mår fin fint.
I kväll ska jag försöka hinna runt till er och se var ni hittat på.
Ska bli spännande.
Stor kram till er alla.
Zara

tisdag 20 juli 2010

När Carin kom på besök.

När Carin(med bloggen Cajsas rum) kom på besök. Hon kom som en vind.........................................Ja lite så var det faktiskt.
Karin var som en vind, snygg, smal och snabb. Visst är hon söt!!
Hon och mannen kom och vi fikade och pratade och pratade, vi hade verkligen en fin stund, vi hann se vår badstrand också.
Sen skulle de åka uppåt älven en stund för att kolla.
Undertiden så bröt ett vildsint åskväder ut, med vindar och regn, blixtrar åska och dålig sikt.
Strömmen gick, så klart, som den alltid gör här.
Telefonerna dör också.
Men jag som har en gammal hederlig telefon med en snurrplatta, inkopplad i reserv, för ändamålet, den ringde.
Det var Carins man som ringde.
Har du maken inne sa han, jo sa jag.
En tall låg över vägen de tog sig inte fram.Maken packade i motorsågen i bilen, snabbt iväg.
Vi närmar oss stället man ser inte så mycket först i regnet mot rutan, två varelser står där i regnet
Det var redan en som hunnit dit, med en motorsåg.(Det syns inte riktigt på bilderna hur det öser ner, och blåser, och ni kan inte höra åskan)
 Här sitter Carin i bilen, jag tror att hon inte ville gå ur den, jag var fram och pratade till henne.
(kolla hon skrattar i alla fall)
Jag borde inte ha lämnat bilen heller. Luften kändes laddad, man kunde lukta sig till faran, jag sa till henne, det är farligt här, sen gick jag till vår bil, på väg dit slog åskan ner tre meter ifrån mig i ledningen, det blixtrade till och jag såg en slags eldkvast i ögonvrån, det fräste, och sen kom en smäll som dundrade i vägen och luften, en riktig hög smäll.(glömde ju rökmolnet som kom också, måste ha blivit av allt vatten som var på vägen?, eller kanske blixten?)
Luften var tjock och laddad av elektricitet.
Jag stannade, och hjärtat bankade i snabb fart,jag var tvungen dra några långa lugnande andetag, sen fort i bilen.
Jag stod tydligen närmas nedslaget.
Men männen,(det är tuffa män här i norr, det kan jag lova)fortsatte att städa upp.
Så här lämnade vi det.
Ja sen for vi hem.
Och de fortsatte mot kusten, men det var inte länge så ringde telefonen igen, efter någon mil så hade ett nytt träd lagt sig för vägen, och dessutom  en strömledningsstolpe hade knäckts av, så kabeln hängde över vägen.
Maken som också skulle till stan, var reden på väg.
Men Carin och mannen de hade lyckats ta sig över, tydligen så hade ledningen sprättat upp högre över vägen efter att Carin och de passerat, så när min man kom så hade ledningen åkt upp, då ställde maken och en bekant en plasttunna på den och körde över.
Ibland tycker man faktiskt att männen här är lite väl dristiga, men de lever ju än i alla fall.
Åskan hade skickat ut en tromb, som plöjt en gata i skogen av fallna träd, samt ett över vägen.
Det här var på första stället Carin.
Så här såg det ut i skogen,(fotat senare på kvällen)
Sen visade sig det att nästa dag stod det i tidningen om saken.Men tro nu inte att det här är första gången, så här är det ibland hos oss. 
Ett träd höll på att ramla på en kvinna, tydligen.
Men vi klarade oss, bra förutom att jag aldrig varit så nära ett blixtnedslag förut.
Men annars så var det rätt så coolt väder ändå, tyckte jag. Man känner verkligen hur starka naturens krafter är.

Så hon kom som en vind.................................................ha,ha, ja jag hoppas du vågar hit igen Carin trots oväder.
Carin är en jättetrevlig bekantskap och du också mannen.
Vi hade jättekul och fick en rätt kul, kusligt minne, liksom lite mysigt ovädersminne, men lite rädd blev jag.
Tack Carin för ert besök och kanske vi ses igen vid bättre väder.
Ja som ni ser så kan en dag vara här i vildmarken, i skogarnas land.
Vildsint.
Hoppas ni alla har en underbar sommardag.
Kram Zara

söndag 11 juli 2010

The little princess, min kristallkrona, och lite blomster.

Aldrig trodde jag det var så svårt att fota en kristallkrona, antingen blev prismorna genomskinliga eller också förvärngdes allt på nåt vis, men med blixt så gick det faktiskt bättre.
Min kristallkrona är shabby chick, precis som jag vill ha det, den är gammal, tror ca 1930-40-tal skulle jag tro.
Eftersom det finns el i den.
Den har nog varit guldförgyld, men är putsad rätt så mycket så den är lite avskavd, jag gillar det.

Det finns ju många nya kronor men jag tycker bäst om de här gamla och dessutom den här typen av prismor som är platta och stora.
Handblåst med en bubbla i och sen slipad, förmodligen är prismorna slipade för hand de med, kolla glaset som har lite mer liv än nytt glas..
Men varför köpte jag inte en här uppe, jo det ska ni få veta.
Urvalet är väldigt litet, det finns nästan inga, och de som finns har överpriser, där nere finns hur många som helst, och mycket att välja på.
Man sitter och tittar på blocket och på Tradera och så finns ingenting här i Norr, vad kan man göra, som jag kanske.
Men sen så visste jag inte riktigt hur den såg ut, exakt, för bilder säger inte så mycket.
Jag kan säga att jag gillade den när jag fick se den och att jag är nöjd.



Ett hjärta av gissa vad..........................en blomma som jag inte gillade förr, men har börjat gilla den, mer och mer, för den går att torka också.
Rölleka, jo den är ganska söt i närbild.
Här hänger den på min dubbeldörr som står på altanen. Jag ska torka den så får vi se hur det fungerar med Rölleka, om det krymper mycket.
Med det vill jag önska er alla en hjärtanskrans full med blommor och en fin sommar, jag kommer att slå ner lite på bloggningen, ett tag, men ska ändå försöka hinna in och hälsa på er då och då.
Vi ses snart igen, hoppas att ni min vänner verkligen får en underbar sommar.
Många kramar. från mig till er.
Zara