Resan del 4.

Nu har jag fattat varför det behövdes så många och stora kyrkor där nere, som ni ser så ligger ju Blåkulla där.
Så vi passerade Blåkulla i rasande fart, och vidare mot Sundsvall.
Där tänkte vi övernatta i två dar för att få vila upp oss lite.
Till slut kom vi fram till vårt förbokade hotell som vi kände till sen förut.
Ett jättefint hotell helt i min smak.

Ingången är fantastisk pampig, och hotellet har en speciell historia.
Hotellet byggdes 1891 under den tiden efter den stora branden i Sundsvall och då beslöt man att man skulle bygga stan i sten, så den inte kunde brinna upp igen. Stans innevånare gjorde sig rik på skogen, nu var vi där igen.
Och detta hotell kom till då, för över hundra år sen.

 Lite läsning från nätet om branden kommer här:
Det är måndagen den 25 juni 1888 och Sundsvalls borgmästare Rudolf Björk telegraferar ovanstående till länsstyrelsen i Härnösand. Omkring kl. 12.30, har det börja brinna i en byggnad vid Selångersån och elden sprider sig snabbt i den hårda vinden. När kvällen kommer är så gott som hela Sundsvall förvandlat till aska och omkring 9000 människor har förlorat sina hem.

Efter denna brand byggdes detta hotell, och som sagt hela stenstaden en fascinerande och ruskig historia.
Sen vet inte jag när hotellet användes som lokaler för någon myndighet, och som bostäder i 25 år.
Hotellet stängdes 1978.
År tror det var 2002 så öppnades det igen som hotell, man hade restaurerat och gjort om passande till hotell, jag som konstnär tycker att de tog bort för mycket av originalen, men jag antar att man får lov att acceptera det och vara glad för att de rustade och gjorde det till hotell igen så alla kan få ta del av det fina hotellet.
 Man kan ju tycka att lamporna till vänster är lite malplacerade.Men man ville förstås skapa en spänning mellan det nya och gamla, om det kan man ha delade meningar.

På väg upp till rummet så passerar jag så mycket vackert så det blir en liten dans, jag förväntar mig att någon ska komma och säga, så får du inte göra, för någonstans i mitt inre ekar nån röst från barndomen att man inte fick bära sig åt så, men jag kan inte hålla mig så jag njuter av allt det vackra på mitt eget vis och tar risken över att nån kommer med inte göra fingret och hytter det åt mig, man måste ju leva när man lever.
Hur skulle jag kunna motstå en dans i detta vackra, nä inte jag........................................

Passerar vackra detaljer, här visar de hur den såg ut före restaurering, gillar det.
Vi kommer upp till vårt rum som ligger några trappor, jo det finns hiss, men jag vill för allt i världen inte missa dessa trappor.

Rummen är fina, vi valde ett större, jag gillar inte små rum, det skiljer ändå inte så mycket på kostnaden..

Utsikten är underbar i mitt tycke, alla dessa helt fantastiska hus som byggdes upp i sten efter branden.
Området kallas just stenstaden i Sundsvall.
Visst är det vackra spiror, tak och fönster och detaljer.
Mina inlägg tenderar att bli så långa så jag måste säga godnatt med det att vi just gick och sov, vi var sååååååååååå trötta efter allt körande hit och dit, och denna kyrka i Uppsala, sen bara det att smita förbi Blåkulla snabbt.
Jag kan tillägga att hotellet inte är speciellt dyrt, det finns alltid billigare och dyrare, men man kan hitta såna här pärlor om man har tur, och den utsmyckning som skapades i slutet av 1800-talet kan inte längre göras, så
Jag tycker det är värt varenda krona.
Ett fantastiskt vackert hotell, där min konstnärlighet kan få sitt lysmäte.
Jag kan varmt rekommendera det, det är så reeeeeeeeeeeeeeeeent och städat i var enda hörn, inte som hemma hos mig alltså, men om man bor på hotell så ska det vara rent, det tycker jag är viktigt.
Sen får ni veta mer om resan om ni orkar.
Kram Zara

Reseberättelse del 3.

Nästa dag for vi till min väninna som bor i stan, poliserna hade skottsäkra västar under, vet inte om de alltid har det eller om det berodde på bröllopet.

Vi passerade ett coolt hus som hade en svängd fasad, man undrar om det är någon berömd arkitekt som gjort det, någon som vet?

.Framme hos min väninna.

Hon hade köpt blommor bara för att jag skulle komma, jag kände mig hedrad, hon är en underbar männsika.

Lite bilder därifrån, och hennes fina kjol.

Efter det besöket åkte vi vidare mot Uppsala, jag ville så gärna se Domkyrkan innan vi åkte norrut, och det blev samma sträcka.
Passerade detta träd som växer över vägen, sånt ser man inte hemma.

Vi passerade ett skogsreservat, med en underbar skog.

Vi nådde ju tillslut den underbara kyrkan, som jag gillar sååååååååååååå mycket. För andra gången inom loppet av ett år besöker jag den och vi körde vilse för andra gången där i Uppsala, vet inte varför.
Men den här kyrkan gjorde ett sånt starkt intryck på mig förra gången, det var rätt så mycket folk nu så kyrkan kunde inte tala sitt tysta språk lika mycket, men ändå så ville jag gärna stanna kvar i den.
Så nu följer en rad bilder därifrån,varning, det blir mååååååååååååååååånga bilder.

Här ligger Gustav Vasa begravd med två? fruar.

Kolla in dessa utsmyckningar!!!!!! hur? är det möjligt att någon har huggit ut denna detaljrikedom i sten, marmor, otroligt fascinerande, jag som är konstnär vet ju vilket enormt tidsödande arbete detta måste vara, man kan bara inte fatta.Gustav Vasa är berömd, men vem??? var konstnären??

Ännu ett konstverk. Kolla vilket mästerverk, ofta så får någon annan äran av alla de här gamla konstnärernas mästerverk, men vem???? känner till konstnärerna och hur tvingades de leva.
Tänk om det inte ens funnits de som kunde sånt där, då skulle det minsann inte se så vackert ut i alla kyrkor och slott.
Kungar och folk som använt rikedomar för att bygga saker minns man, ofta så glöms de bort de som skapat,  jo renässans konstnärerna i Florens minns man, men otaliga är de som ingen minns, men vad vore kungar och folk med pengar utan dem????????????????????????????? jag bara frågar???
Är det nån som verkligen tänkt på de som gjort jobbet bakom och alla de som byggde upp dessa fantastiska kyrkor och slott, lika så är jag glad för dem så jag kan njuta av de fingrars verk som de skapat.

Till och med ute på taket så stod en mäktig ängel, hur i hela världen tog de sig dit upp och fick den på plats på den tiden? helt otroligt.Domkyrkan är tydligen en av nordens största kyrkor och stora klockan är störst i Sverige.
Som ni fattar så fastnade jag där i kyrkan läääääääääääääänge, men vi hade ett mål som ni får se sen.
Gå ut på hitta.se och skriv in Uppsala Domkyrka kolla sen på satelitbilden och zooma in så får ni se något helt magiskt, kyrkans tak, säg vad upptäckte ni.

Ha en underbar dag.
Kram Zara

Strömavbrott, åska, förkylning, och reseberättelse del 2.

Vi sov länge, vi vaknade hos svägerskan och svågern, på tven så var bröllopspratet i gång för fullt.
Efter frukosten så beslöt vi att åka och fika på ett mysigt ställe på Ekerö.
Vi åkte genom en skyddad äppelallé, som är minnesmärkt.
Vi kom fram till stället, som tyvärr hade slagit igen, men där fanns en enormt gammal kyrka, som också var upptagen av bröllop, jag gläntade på dörren omärkt och smög in bara kameran och fotade.

Delar av kyrkan ska visst vara från 1100-talet.
Jag som ville gå i gamla stan och se antikaffärer, besöka slott och koja,och Nationalmuseum, det gick inte hela stan var stängd, eller proppfullt med folk, jag hade gärna åkt in och försökt fota Viktoria, men min man trodde att det skulle vara för mycket folk och så är vi inte så bekant med stan så i stället for vi till Kina slott och Drottningholm där det troligtvis inte skulle vara folk nu.

Fotat genom glasrutan in i en av paviljongerna.Det sägs att maten skickades upp genom golvet underifrån, för köket ligger under.
Så otroligt vackert inrett och dessa kläder.

Fiket under, så trevliga människor som jobbade där,  vi blev bjudna av vår värdinna, så himla snällt gjort.

Här sitter jag i fiket, med ett varg-grin.

Sen gick vi mot Drottningholms slott.

Som ni ser så fanns det inget folk, vi var nästan ensamma, alla var och såg bröllopet och kortegen.
Men slottet var stängt, och vakten höll på att skrämma slag på mig, jag kom för nära grinden sa han, och så gjorde han ett utfall mot mig, jag som var helt okunnig om vad som gällde.
Han sa att det var några stenar som man inte fick gå innanför, inga skyltar eller något syntes, så hur skulle man veta, tror de att man kan gissa gåtor, mannen min stod och skrattade en bit ifrån han hade varit med om samma sak.
Inte förvarnade han mig heller, skurkaktigt.

Vi passerade Drottningholms teatern, där kunde man fota genom fönstret, men snabbt gjorde jag det, här vet man ju inte vad man får och inte får, men allting var vackert, och jag har den största respekt med kungahuset och dess intrigitet, jag förstår att de måste råda vaksamhet, självklart, men hur ska en Norrbottning veta om allt det där, fotoförbud, vakter som springer mot en.
Jag kanske ser farlig ut, ha,ha.
Sen åkte vi hem, passerade nåt Wallenbergmonument, eller grav en stooooooor båt som var omkullvält, konstigt.

Under tiden så hade prinsessan gift sig. Det kändes som om hela Stockholm var i gungnig i ett slags glädjerus, rätt coolt att man kände stämningen så där, alla verkade så stolta och glada för sitt kungahus.

Bilden lånad ur DN.
Väl hemma hos våra värdar så fick vi slappa, undertiden de lagade middag, men varsitt glas vitt vin, gissa om det är lyx för oss.
Jo just det, ska människan aldrig berätta varför hon for till Stockholm.
Jo det var så här att i vintras så ropade jag en ljuskrona på nätet, sen bad jag mina värdar hämta den, den fanns på Östermalm, tror jag minns inte riktigt, och hon skickade inte den bara hämtning.
Ja tänkte jag, då får jag väl hämta den.
Samtidigt så hälsar vi på där nere kan bli kul. Så ljuskronan var där sen februari, vilken konstig historia, men allting brukar ordna sig, samtidigt så fick vi ju en trevlig resa.
Men det kommer en fortsättning på denna resa.
Vi har varit strömlösa, haft åska och fortfarande fyrkylning, en del har hostat så pass så de kräkts, i familjen.
Men nu känner jag mig bättre och de flesta börjar bli bättre.
Så det har varit glest mellan inläggen.
Kanske rättar det till sig nu. Jag vet inte hur många modem som åskan slagit sönder för oss.Så vi försöker att vara aktsamma.
Ja då ses vi snart igen mina vänner hoppas ni alla mår bra. Sommarbra!!!
Kram Zara.