Hej på er, nu tror ni väl att jag somnat, ja jag kanske somnade till här i vintermörkret, drog igen gardinerna, och kurade i värmen, med kölden utanför, och mörkret.

Men visst blev det nyårsfirande hos mig med, vi gick till min älskade dotter, en promenad på ca 1 km.

Där väntade en härlig middag.

I hennes söta kök, vid hennes stooooora fina gamla antika bord.

 

Min dotter gillar bland annat 40-talsgrejor, se så snygg spegel,med riktigt handslipat glas, med vackra liljekonvaljer, klocka.från sekelskiftet, Ljuskronan gjorde jag till henne för många år sen, den rymmer 10 st ljus, så härligt när alla är tända.

Hon köpte svarta till den här, vågat, och jag tyckte om det.

Vi skålade så klart, som alla andra.

Här syns en del av oss, som skålar och önskar varandra ett riktigt gott nytt år.

Min dotters gran, jag gillar granar de är såååååååååå vackra.

En liten titt in i hennes kök.

Hemma igen.Nästa dag.

 

Vi tänder massor av ljus nu, så får vi extra värme, från dem.

Den riktigt ruffiga gamla stolen helgillar jag,men skabbig gammal toa(stolen står inne i toaletten) gillar jag inte, vi behöver renovera.

Men tiden går ju så fort.

Ute är det så kallt, och allting har fått snö, mina dekorationer är dekadenta, inte så värst fint, det hamnar ofta saker som inte hör dit, som limtvingar.

Fotat genom fönstret.

Mina julsaker är kvar. Den här granen sågade jag till en gång med bandsågen, och målade, av ett gammalt grånat trästycke från en ladugård, som jag äger, en fallfärdig.

Baksidan är grånad, och den här sidan målade jag.

Jag gillar tanken på att virket använts, tjänat ut, och ännu är så fint, känslan av att hålla i en sån där träbit.

.

Den här granen ritade jag,för länge sen, sedan böjde jag stålet, svetsade och målade,klurade ut hur allting skulle få balans och hållfasthet, foten blev jag nöjd med, jag skulle göra fler och sälja men det blev bara en.

Tavlan på tomten i bakgrunden målade jag en gång från fantasi, för att få en jultavla, den ska nu bort snart.

Soffan som är en gammal släktsoffa, avlutade jag dumt, förut, så jag målade den med en ljus färg och målade blommor på.

När jag ser mig omkring så har jag visst gjort det mesta, men inte förrän nu när jag visar det, så tänker jag på det, massor av saker har jag gjort.

                        Ljuskronan här också, kanske lite för många krullar, kan jag tycka så här efteråt.
                         Men jag har gjort en enkel variant också. En som jag inte äger någon av själv längre..

 

Och där syns jag i pumlan.

Min älskade gran får vara kvar, men krubban som ser ut som nedan, på framsidan, packas bort, för många saker kan man inte ha framme.

Men visst är bilden fin på framsidan av madonnan och barnet, här är krubban hopfälld.

Ja, jag fotar inne nu när det är kallt så det blir lite trist och ensidigt, men snart blir det nog varmare och nån skidtur, hoppas vi.

Kram till er godingar.

Zara

För ett år sedan på nyårsafton såg det ut så här hos oss, kl var då 13,18.

Ett riktigt naturskådespel.

Ett litet fyrverkeri, som sköts upp här.

Ja alla firar vi det nya året, dagar läggs till år, år till decennium,osv,osv.

Knappt märker man hur tiden liksom sakta, barmhärtigt smyger sig framåt.

Hann jag det jag skulle i år. Njaeeeeeeeeee.....................

Kanske inte alls.

Det känns mer och mer viktigt att selektera.Men inte någon lätt uppgift.

Som en rök är ett människoliv,står det skrivet, hur väl begriper jag inte det nu.

I min ungdom föreföll det som om vägen låg öppen, bred, jämn och lugn,

nu känns det mer som om det går lite knaggligt och i uppförsbacke.

Ändå så gillar jag läget.

Det blåser liksom en ljum och härlig sommarvind i backen.

Löven prasslar i vinden.

Det doftar gott, och själen ler.

Så med tillförsikt tänker jag klättra upp på nästa backe, vem vet jag kanske till och med går upp på ett höööööööööööööögt berg, i den behagliga värmen.

Kärleksberget.

Kanske stegen skulle bli kvickare om jag uteslöt, det här, men jag är osäker................

Men hur det än blir så kommer ljusen tillbaka och

även vårljuset, precis som det alltid har gjort, så länge som min vandring pågått.

Visst är det vackert med både stearinljus och själsligt ljus, och allting smälter samman i en dröm, eller en väv,

livets väv, men ännu, har jag berg att bestiga.

Jag glädjs åt ljuset, tänk så här lyser det in på min värd i mitt kök snart,

och det är trevligt att några av er kommer att hälsa på i min lilla värd.

Hoppas ni får många vackra sommarbriser i ert liv i år.

Må många mjuka varma kärleksvindar smeka era kinder, även om vägen är dammig och backig ibland.

Må eran själ le vid tanken på kärlekens vind.

Kram Zara

Julen förbi, snart det nya året här.

En gammal julkrubba från auktion.

Den köptes för ca 20 år sen i en gammal butik, hopfällbar.Ska snart packas bort igen.

Lite blandade bilder.Den lilla bilden är jag och min man, när vi gifte oss, ringarna ligger under,

Jag kan inte ha dem, just nu, är jag för tjock.

Pumlor i ett nysilverfat, ofta så slänger jag ner nåt så här, i hastigheten, nu ska det snart bort.

Julgranen får stå kvar rätt så länge hos mig, så länge den inte barrar.

Jag har släppt ner spetsen, coolt, tycker jag med tyger som ligger som slöjor.

 

Ute är det minus 20 grader, fortfarande.

I februari förra året såg det ur så här, ser ni ljuset, har återvänt, snart snart så är vi där.

Med min sista frostbild vill jag hälsa er alla och det nya året välkommen.

Kram mina vänner, från Zara

Ha en riktig härlig helg.

Utan nyårslöften.

De är så svåra att hålla.

Håller ni med?

Julen

Julhandeln i stan, såg ut så här.

 

Hemma igen,mattan blev färdigvävd, knuten och används som julmatta.

Några ville se hur den blev, så här blev den.

Som fjärilar av spets som dansar omkring, på den.

Mattan under granen har stått i ett hus där kvinnan endast använt riktiga juljus i granen i alla tider, hos mig fick den nytt modernt liv.

Tippar gjord på 30-talet.

Jag hann inte väva ut hela väven men det sköt jag åt sidan tills efter jul, man ser ena hörnet.

Granen rymdes ändå.

 

Pumlor, pumlor i massor, älskar pumlor,(kulor har jag nyss lärt mig att det heter söderut)

Lite blandat pynt i en korg.

Jag har ett lite fönster i hallen in mot köket, som jag satte in för säkert 15 år sen.

Genom det ser man många ljuskronor,det är inte för inte bloggen heter som den gör.

Man ser också julens stök och ännu en ny lampa med prismor, en julklapp av min dotter, som vet att jag behöver ljuskronor,(skämt)gillar dem, inte behöver.

Vi hade en fin tomte här, nu säger han hej då vi ses igen.

Fönstret

I år blev fönstret kyrkligt.

Vi har målat snickrat själva på tyg och trä.Kung bore gjorde resten, snygga kristaller.

 

Kunde inte ta så bra bilder i mörker, med mobilen och rimfrost på fönstret, fönstret står i ett rum som ej är uppvärmt.

Men vi gjorde ett kors och en text på julevangerliet.

Men budskapet är desamma.

Ett barn blir oss fött en son blir oss given.......................................

Julens budskap.

En julgåva till oss alla.

.                                                                                  

Min jul är röd.

Min jul är röd och vit, men fortfarande inte färdig, med julförberedelser.

En bild med skakningsorkärpa, den gillar jag, man kan skymta en vävstol där inne.

Mattrasor i en kartong, vackert.

Nästan alla de här trasorna fanns kvar i magasinet efter min farmors död.

Hon har varit död i mer är 30 år

Sen hittade jag dem, och de är hur fina som helst, man kan se att farmor klippt från gamla kläder, gardiner och sen ser man hur hon nystade dem, jag minns hur det blev när hennes vana händer gjorde nystan, de såg jag så många gånger, det blev som ett hål av fingret, i mitten på nystanet.

En märklig känsla att nu väva med det hon höll i sina händer för så länge sedan.

Trasan närmast som är blå, det tyget hade farmor en lagårdsrock av, kanske det här var en liten rest?

Eller kanske just den rocken.

Lagårdsrocken,har jag minnen av, när hon hade den på sig.

En märklig känsla infinner sig när jag ser just den trasan, så många minnen, hon älskade korna, hon mjölkade för hand så att skummet yrde i hinken, hon lutade huvudet mot kon, och kon liksom bara släppte mjölken ifrån sig.

Jag tror att både hon och kon mådde bra.

Hon sa att det bästa hon visste var att få mjölka för då vilade hon.

Här står nu vävstolen som generationers kvinnor vävt på ända sedan början av

18-talet, jag har hittat vävskedar som hör till den som är så gamla.

Många gånger har jag undrat hur de levde sina liv, de som satt där före mig, så knyts dåtid samman med nutid, i datorns tidevarv, så viskar de som gått före till mig.

Gammalt och nytt blandas, inom mig och utanför mig, jag går ett trappsteg upp och där ser man detta, helt oklart, vi hann inte före jul.

Vi skulle bygga en vägg av fönster, gamla fönster.

I mitt sovrum sitter nallen kvar under de lysande prismorna, nallen köptes till han som är 17 år nu, så går tiden vidare.

Som en rök är ett människoliv, står det i Guds ord, den blossar upp och snart är det förbi, den kan låta dystert, men jag tycker inte det, utan vi bör påminnas om vad som är viktigast i livet, och att julen är en kristen högtid.

generationer kommer och går, och Guds ord består.

Gud är kärlek står det, och kärleken bär vi inom oss, kärleken är det där som värmer, som gör tillvaron värdefull.

Ta hand om er, och varandra.

Älska varandra.

Kram Zara