onsdag 8 juli 2009

Båtturer, förvildad trädgård.blommor ute och inne./Klicka på bilderna om du vill se dem större)

Sommar,sommar,sommar............
Vi har köpt en motor som går på batteri i ställer för bensin.Sönerna är ute och testar.
Jag har testat, det är en skön känsla, eftersom motorn nästan inte hörs alls utan man glider tyst omkring på sjön.
Mest jobbar vi och trädgården har helt förvildat sig, kolla in vilket skööööööönt förfall den har åstadkommit under tiden.
Gräset växer högt och klöverblommor sträcker sin halsar uppåt runt krukor och byttor.


Ni som kommer i håg mina blommor som snöat över,
detta är de blommorna nu.

Jag tog lite bilder inifrån och en konstig fluga hade landat på min plåtburk, där satt den i frid och ro och putsade sina ben, helt obekymrad om att jag kom jättenära med kameran.
Jag är inte förtjust i flugor, men det här var nog en annan sort, den hade vackra vingar och irriterade inte.Kanske flugan trodde att den satt på en blomstäräng.

Jag har plockat in trädgårdsrosor, och här står det i solens sken bakom en fladdrande gardin.
Sen har jag en närbild, det är Finlands vita ros, så heter den här, den lilla rosa vet jag inte namnet på.


Mina pelargonior står nu i full blom. Kolla in änglavingarna som jag målat på bordet på fri hand.Det blänker lite så vingarna syns inte helt.
Vad tycker ni om dem?


Här nedan har jag en bild på en mobil som jag gjorde i julas av metallen i värmeljusen. Och mina mårbackor.

En till mårbacka och en stor prisma som hänger i fönstret.
Jag är rätt så förtjust i såna, så de hänger lite här och var.

Jag avslutar med en bild som är tagen ner i sjön. Sommar,sommar,sommar..........................
En härlig tid.eller hur.

fredag 26 juni 2009

Detta hände under ett och samma dygn.

Äppelträdet i full blom, solen skiner, det är varmt,trädet bommar snabbt över. Plötsligt kommer mörka moln in och åskknallar smäller, en enorm hagelskur smattrar öronbedövande på vårt plasttak, så vi står och iakttar hela skådespelet på altanen, på några ögonblick är allting täckt i regn och stora hagel, det är härligt i luften och rätt så coolt.
Här ser man hagelskurar som regnar ner, de ser ut som vita ränder på bilden.
Bilden här inunder visar vår provisoriska bro, som är helt dränkt av regn och hagel, kolla de små söta vattenringarna som bildas på brädorna, visst är det läckert.
Här ser man att haglen är rätt stora, de studsade uppåt när de landade på på gräset som små bollar, det såg jättekul ut, på bilden syns inte studset.
Efter ovädret blev tulpaner och blommor lite skräpiga, trasiga, men Oooo så vackra med vattendroppar på.
På kvällen klarnade det upp, då sa jag till maken, vi far och fiskar lax, innan laxen gått förbi i älven.
Vi åkte någon mil uppåt älven sen promenerade vi genom skogen och på bilden här nedan har vi kommit fram nere vid älven. Klockan är ungefär tio på kvällen här. Det busiga vädret är väck och solen skiner, och bildar sitt varma kvällsljus över de partier som träffas av dess strålar.
Stenarna längs älven var så vackra mot det gröna, och vattnet, en helt sagolikt vacker skogsälv som jag bor i närheten av.

Små fina stigar som trampas av renar och fiskare har blidats längst älven, vi följer stigen på väg ner mot laxgropen.

Nu är vi nästan framme, vi kan se att en person redan står och fiskar lax, där nere i älven.
(tilläggas kan att vi är rätt så restriktiva mot laxfisket)






Vi stannar här, pratar med den andra fiskaren, han har inte fått något, men sett laxar som varit upp.
Vi fiskar, vi eldar, vi äter vi pratar, timmarna går och bilden visar älven uppströms, dock så var det inte så här mörkt, utan kameran gjorde en silhuettbild.
Klockan är nu snart 3 på natten och vi beslutar att gå hem, jag vi fick ingen lax, jag fick ett hugg, men det kan ha varit vad som helst för en fisk.
Fiskaren vi träffade på beslöt sig för att göra ett sista försök, under tiden som vi gick hem.


Här har min man fotat mig när jag är på väg hem med flugspöet i handen, de växte smörbollar och andra blommor efter vägen, det var sååååååååå vackert.
Se där försvinner jag bakom buskarna, mina blommiga stövlar passar inte in men jag gillar dem, och de fungerar.
Här vindlar stigen fram längs älvkanten, och skogen, allting är sååååååååå vackert, jag bara njuter av vår älv, vi fick ingen lax, men så mycket annat.
Nu närmar vi oss slutat av stigen som går vid älven.
Den vindlar sig fram som genom en vacker och välplanerad park, men allting är naturligt.
Kaffesump kallade vi dessa blommor som växer där längre fram på stigen som om de var planterade i de vackraste av stenpartier.
















Åkerbärsblomman blommar i massor lika fint, det blir nog underbart goda bär, och mycket i år.
Rubus Arctikus är Norrbottens landskapsblomma, Åkerbärsblomman.
Tillsammans har de beslutat sig för att växa, här växer de sida vid sida. i en liten skreva, mellan stenarna, så fint.
Sen gick vi genom skogen till bilen, när vi körde på vägen störde vi en gösse hare som sprang virrigt hit och dit, de är rätt så roliga.

Vi passerade några gårdar, där står också en gammal bytall, folket sov i alla gårdar och jag var såååååååå belåten med de vackra synintrycken, som alltid är svåra att få fram på bilden, för man kan ju inte höra forsens brus, se laxen hoppa, eller, känna den mjuka vinden mot sin kind.

Så fin är naturen.

Nästa dag planterade jag blommor, sent, men bättre sent än aldrig, så jag avslutar med den här bilden på en väggampel som legat ute i gräset förra sommaren för att få en sån här härlig naturlig patina.

I denna planerade jag mina älskade Rosenskäror, och tänkte på min härliga fisketur.


Sen vill jag säga sköt om er alla ni.
Vi ses snart igen.
Kram från mig Zara till er alla, där ute, i cyberrymden.

torsdag 18 juni 2009

Award, duk och Ekorre.

Jag har fått denna vackra award från Birgitta med bloggen Utsikt från vävstugan och nu ska ni få höra resten.
I går kom det ett blått paket i ett stort brev till mig.Jag som aldrig får något på posten trodde min man skämtade, när han sa du har fått ett paket.
Oj så spännande, det blev.
Jag hade huset fullt av folk så jag sparade med att öppna det tills i dag då jag var ensam ett tag.
I brevet fanns ett fint inslaget paket med blått papper och mörkare blått snöre.
Det var så fint.
Jag öppnade paketet, och där låg den fina kakduken, så vackert hantverk.
Jag har aldrig ägt något sådant.
Sen blev det ju problem att tänka sig att ha den till kakduk, inte vill jag ju smutsa ner den.
Så jag testade att ha den till duk. Jag plockade en minibukett blommor i blått, små, små förgät mig ej.
Det blev gulligt.
Jag får se, när jag hittar en plats, här nedan får ni se två bilder på Birgittas fantastiska fina hantverk.
Tack Birbitta.
Till alla ni som hälsar på ger jag denna award, tack för att ni finns.



Sen får ni se en tjock liten gynnare som dök ner i min tekopp på verandan och fick sig en slurk, jag fotade genom fönstret. Jag tycker magen hänger ner på den här ekorren, den har nog försett sig på fler ställen.
Jag avslutar med en bild som visar hur det ser ut när man går upp från sjön. Det gråa huset är en smedja som min son byggt själv av gamla brädor.
Solen sken så vackert i lövverket.
Ha en skön midsommar ni alla, bloggare. Ni som är intresserad av renoveringar av gamla hus, ta en titt i min andra blogg, ljuskronor och nostalgi så får ni se vad jag gör där.
kram Zara

onsdag 17 juni 2009

Tack till underbara Cilla för Awarden

Jag kan stolt meddela att jag fått en Award från Cilla, med bloggen Vit som snö.
Jag ger den först tillbaka till Cilla.
Och jag ger nu till Birgitta med bloggen Utsikt från vävstugan.
Lotta med bloggen Livets väv. AnnaMaria, med bloggen, Ett rött monogram.
Carin med bloggen Cajsas rum
Fia, med bloggen. En salig röra. Lena med bloggen, Rosenskärnas diversehandel.
Helena, med bloggen Mysigt hemma. Märta med bloggen Ängs gård.
Och till er alla andra, som skriver till mig och förgyller min dag.
Kram från mig Zara

torsdag 11 juni 2009



Torkaderosor i mitt kök.
En härlig kula på en spetsduk, som pryder mitt skåp i köket.
























I bland tycker jag om att vara huslig,
Då stryker jag på min gamla stykbräda, som man sätter upp på en stol i ena änden.
Linneduken har jag sytt och gjort chablontryck av egna mönster.



























En klänning som hänger på vävstolen, har jag köpt mig. I bakgrunden kan man se det gula skåpet som har väntat på att bli vitt i över 20 år. Blir det bra med vit färg på det skåpet?
























Här nedan är några bilder från min stuga i skogen, här är ett köksfönster med bordet framför, och de blå stolar som jag målat för jättelänge sen med monogram, innan jag visste att sånt skulle bli modernt en dag. Mina rostabletter gillar jag.
Här är en bild på en gammal soffa som jag sydde ett överdrag till när barnen var små och nu har det hamnat här. Ena dörren skrapade min dotter på men hon tröttnade och nu har det liksom stannat av där i stugan.Golvet målade jag tydligen rutigt en gång. Men jag tycker så mycket om de handblåsta glasen i fönstren. Ser ni hur solljuset blir, brokigt och levande genom de vackra fönstren, och när man är där så fladdrar ljuset och rör sig, jag brukar stå som hypnotiserad och titta på det tills maken säger.Nä nu får du lov att komma, när vi ska åka.
I ett litet rum på sidan om har jag målat golvet svagt vitlaserat, översållat med gula blommor och prick i mitten så har jag målat en krans av Rosenskära som jag tecknat av från trädgården och sen skurit ut i plast och tryckt olika nyanser. En del är förenklade och en del är detaljerade för att skapa en spänning, tokigt va. Men jag gillar nog de rosa mest.
Sen måste jag som avslutning visa mina tulpaner som nu hunnit bli så här stora, och fina, i blandade färger och former inte visste jag att de skulle överleva här, jag testar.
Jag har inte någon stor trädgård utan jag fotar det som finns och just nu när vi bygger så hinner jag inte med trädgården, men eftersom jag är fotonörd så fotar och fotar jag. Jag kan inte låta bli.
Dessa underbara tulpaner vill jag tillägna er alla ni bloggvänner som så mycket förgyller min tillvaro. Tusen kramar till er.

Sist avslutar jag med att visa min jättehibiskus som jag burit ut på vår ännu inte färdiga altan, med de hopspikade brädbordet, liljekonvaljer som doftar underbart och en bacopa, jag älskar den blomman, och violerna står också där..
Ja här drömmer jag mina drömmar och spinner mina vävar om hur det en dag ska bli, när det blir klart. Kram till er bloggväner igen från mig Zara

onsdag 10 juni 2009


HURRA! HURRA! HURRA! Jag vann kakduken.
Från Gulliga Birgittas blogg. UTSIKT FRÅN VÄVSTUGAN.
Birgitta, är en av det allra skickligaste väverskor som jag någonsin sett.
De är otroligt fina och jämna jag har aldrig sett maken, sen har hon en mycket säker känsla för färg och form.
Hon har också en vävhastighet som är ovanlig.
Tack Birgitta, också för din vänlighet i dina kommentarer.
Jag tar med stolthet emot vinsten från dig.
Kram till dig Birgitta, besök gärna hennes blogg så får ni se själva.Sen tillverkar Birgitta även kuddar som hon väver och syr blommor på, med en lika skicklig hand, kolla hennes hemsida.
Kolla där i gallery så förstår ni vad jag menar.
Visst har jag tur.
Eller hur.

söndag 7 juni 2009

30 år


30 År.
Av lugn, frid, med små öar av störningar.

30 År av utnyttjande från vänner som såg vår snällhet, vänner som inga vänner var.
30 år av gemensamma stoooooooooooooooooooora stunder, då liv, då barn föds, då barn gör och säger de mest fantastiska saker som kan sägas och göras.
30 År av ljuvliga stunder, härliga barnaarmar omkramar oss, mjuka munnar som pussar snälla ord som sägs.
30 år tillsammans, av kamp, av hård kamp i mycket svåra stunder, och av vila, av frid, av tröst, av omtanke, av omsorg, av bön.
30 År av upptäckter, av kärlek, av sorg, av smärta, av njutning, av liv,av stunder som farit, av glömsk smärta,av skönhet, av naturens närhet.
30 år av besvär, med mygg av fisketurer, bärplockning, långgggggggggggga rader med kalas.
30 år som funnits, nu är de passerade som en gammal film, minns jag det som skedde, som i en dröm, jag vet att det fanns, jag vet att det skedde, men hur mycket finns kvar, hur mycket lever kvar.
Åren har format oss, gjort oss starka på vissa ställen svaga på andra.
Vi har kämpat i livets väv, vi har älskat, vi har gjort allt som stod i vår makt för vår familj, för våra vänner, för våra barn.
Ännu vet vi inte om vi lyckades, men vi vet att vi båda kämpade.
Vi lever NU och bara NU, vi kan inget annat, allting som varit har definitivt farit, vi kan ingenting förändra av det förgångna.
Nu börjar vårt liv med om vi har tur, 30 nya år.
Vi lever nu och kan bara känna det som finns just exakt NU.
Så barmhärtig kan tiden vara.
Nu har vi lärt oss, att små, små saker som är bra, gör livet behagligt.Vi måste ta tillvara på alla de små saker som känns bra, livet tycks mig bestå av en lång, lång, rad små saker.
Och det bildas en väv som inte ännu är riktigt klar.
Vi har kämpat tillsammans och vi fortsätter, det kallar jag kärlek, att hålla ut i de svåra stunder. Det är inte det lätta i livet som ger närhet och kärlek.
Jag och han, vi vet inte om vi har gjort rätt i många stycken, dock försökte vi.
Och vi är en hel familj, det är jag stolt över.
Det finns massor av kärlek, kärlek, kärlek.
Mannen, barnen, hela vår stora jättefamilj.
Det vet jag att det finns kvar, de, alla mina älskade, som fullkomligt bor och lever inne i mitt hjärta för evig tid.
De är det ända spår som lever både då och nu och för alltid, allting ska försvinna från mig, alla mina saker och allt materiellt, men den kärlek vi tillsammans har vävt ihop den lever och sträcker sig genom alla tider.

NU blir det spännande att fortsätta att se, vad livet har i beredskap för oss.
Inte visste jag att det skulle bli just du mannen i mitt liv som skulle bli just mannen i mitt liv, men så blev det, och så är det.
Vi är starka nu, ingen kan utnyttja oss längre, ingen kan bestämma en enda sekund över våra liv.
Jag och mannen ser numer genom de flesta murar, vi har lärt oss,genom smärta.
Vi står rakryggade med flaggan i topp, och säger, nu seglar vi vidare.
Vi glider lätt fram i livets båt i en behaglig vind, där vi båda vet var vi har varandra.
Vattnet glittrar och solen skiner, vackra moln passerar revy, och en varm bris smeker våra kinder,
under det att vi rycker ut och älskar och lyssnar på våra barns bekymmer när de behöver oss.
Vi seglar alltjämt vidare i de vackraste av landskap.
Zara


Tack gode Gud för alla dagar, stunder som du finns där för oss, så vi väljer din väg.
Jag vet att du är med oss.
Jag vet att vi är invävda i din kärleksväv, för du min Gud är själva kärleken, som aldrig kommer att försvinna.
Jag valde vägen mot Gud.Gud gav mig kärlek i alla möjliga former.