onsdag 27 maj 2009

Flera dagars väder, och olika aktiviteter.

Fredag var det vackert väder, vackra moln och sol och sunnanvind.
Lördag stora hagel. Denna solstol ser inte inbjudande ut.
På gräset blev det en vit sörja, men dock ett intressant väder, lite åska, vind, men varmt.
Så här runda och fina såg haglen ut.Visst är de fina.
Efter en åskknall så kom det floder av regn, visst är det coolt när regnet bara öser ner stora hinkar så att rännorna nästan rämnar.
Inomhus blommar pelagonior.
Måndagen så sken solen in genom fönstret, då fotade jag min håriga kompis, en ljuvlig skapelse. En pelargon som har långa hår. Jag gillar henne starkt.
Utomhus så har mina fjällvallmo börjat växa mycket.
De har så underbara , gulliga håriga knoppar.
Samma dag tog mannen hem vedkapen.
Kolla vilken hög med ved vi ska kapa, klyva och trava in, så här mycket ved eldar vi upp under en lång vinter. Mannen ser ut att gå och fundera på den stora högen.
Måndagen avslutar jag med att visa hur otroligt fort mina violer växer nu.
Tisdagen gick jag och min make på en kvällspromenad över berget. Vi skulle se om björnen varit där, på ett ställe där någon lagt ut fisk. Först började vi gå efter en stig, en rätt stark stigning, det syns inte här, men stigen är så vacker just här.
Sen när vi kommit upp på berget så anslöt vi oss ett kort tag till en liten skogsväg, man kan se de ljusgröna löven i kontrast med barrskogen och det är en ljuvlig syn, mina vänner.
Sen vek vi av mot skogen för att runda berget och gå igenom en nyckelbiotop som vi vet om.
Där blommade dessa små skönheter, en starkt hotad art i dag. Nornan, om du nån gång upptäcker denna skogsorkide så ska alla orter anmälas till länsstyrelsen, och därigenom till Eu.
Blomman är väldigt liten, sitter lågt mot marken och är helt underbar. Jag har fotat i svagt ljus och med ett högt asa tal och det blir bättre på dagen, om man fotar de små skönheterna.


I nyckelbiotopen står ett gammalt troll, nåja de tär en sälj och numer också en starkt hotad växt i de här dimensionerna
Alla såna här ska också bevaras. De bär på väldigt många viktiga arter, lavar osv,
Kan ni föreställa er förr i tiden då allting såg ut så här i skogen när ikullfallna jätteträd, knotiga träd, rotvältor, gnirkande träd som fallit mot varandra, stod där i skymningen och någon går där ensam på väg hem, ser dåligt i mörkret, hör ljuden, av trädens gnirk och kanske berguvens spöklika hoande, ser alla konstig förvridna saker, och längtar hem, då tror jag att det inte var så konstigt att de såg alla möjliga troll, vittror och skogsfrun.
I dag så finns nästan ingen sån skog kvar alls, man måste då gå till en nyckelbiotop eller ett reservat, så långt har människan skövlat.
Så alla reservastkogar är så viktiga här i Norr, vi har ju mest stadsägda skogar, och de har inte spart på naturen.
Vi försöker att gå i de små rester av gammal skog som finns och de resterna sätter igång fantasin, man kan känna hur det en gång måste ha varit att ströva fritt i sådana skogar.
Jag älska sån gammal skog. Den är såååååååååååå underbar.
På den gamla sälgen växer Lunglav, alla kända orter ska bevaras, denna art kan inte sprida sig utom i riktig gammal skog, och eftersom det är en brist i dag så håller den på att förvinna. Lunglaven är den knöliga, fladdriga , tunna bladen som ni serbilden

Det går en liten, liten bäck genom nyckelbiotopen, som får avsluta min promenad, där tog mitt minneskort slut, och mina fötter också, det var en lång tur, inga björnspår, men så otroligt mycket vackert
Sen gick vi hem och i dag regnar det som spön i backen här.
Och vi måst in till stan, så det blir inget foto i dag. Hoppas jag kunnat dela med mig lite av skogens forna dar och de rester som finns kvar.
Kram på er alla.
Zara

lördag 23 maj 2009

UTSIKT FRÅN VÄVSTUGAN

Jag har fått en Award från Birgitta som har bloggen.
UTSIKT FRÅN VÄVSTUGAN
Och nu är jag så stolt, jag gillar awarder, jag är inte blygsam på den punkten.
Tack Birgitta. Du är en pärla. och sen vill jag ge den tillbaka till Birgitta vidare till
Vit som snö.
Ett rött monogram
Livets väv
Soltorp
Cajsas rum
En salig röra
Rosenskärans diversehandel
Lottens vita och gröna
Kullevilla
Ni är alla underbara och jag vill att ni ska veta att ni förgyller min vardag.
Kom också i håg att ordningen på hur jag lagt era bloggnamn i mitt inlägg inte betyder att jag har en hirearki i hur mycket jag gillar era bloggar utan alla är lika mycket värda.
Och jag menar verkligen det.

Ni är underbara och ni gör det så roligt, att blogga, ni är intressanta personer.
Tack.
Många kramar från mig foto-token.
Zara.

fredag 22 maj 2009

Nya härliga sommar vår bilder. Nu kommer våra ljuvliga dagar i Norrbotten.

I går fotade jag en hel del bilder, först fotade jag en av de allra första blommor som blommar här, hos oss, jag vet inte namnet på den.
Blomman har funnits här så länge jag kan minnas, dock har jag aldrig sett insekten förrän i år.
Är det någon som vet vad detta är för en insekt?
Klicka på bilderna för att förstora!!
Sen såg jag morgondagg i vår vilda daggkåpa. Kolla daggen ligger som en härlig glaskula i en kupad hand av grönt. Solen sken och det var så vackert.
Sen blev det lite moln och i halvdis glittrade vattnet så där mysigt, i viken man ser från framsidan av vårt hus.
Sen kom det en hagelskur, jag satte en kruka över sipporna. Och när haglet var förbi så kunde jag inte hålla mig från att ta en serie bilder på de underbara sipporna.

Vitsippan har nu slagit ut för fullt.
Blåsipporna ser ut som ett blomhalsband.
Närbild.
Och sen blev det en regnskur och en vacker regnbåge.
Nästa dag i dag så gick jag på en promenad i grannbyn, på ett par strängar(ledningar) så hade ladusvalorna anlänt.
När jag gått förbi vände jag mig om och fick se att två svalor till kommit dit, och då blev det fajt mellan paren om vem som skulle sitta på strängarna.
Två fina björkar på varsin sida av vägen, passerade jag, när jag gick över en kulle längst vägen.
I en säljbuske arbetade an humla flitigt, och den hade mycket jobb där med alla videkissar som nu slagit ut i full blom.
Som avslutning så hittade jag en massa påskliljor vid en husvägg, de har nog en källare där, så därför klarar sig liljorna hos dem eftersom det sipprar ut värme under vintern i jorden från källaren och på det viset går det.
Glad vår nu har vi det ljuvligt här hos oss.
Kram Zara

tisdag 19 maj 2009

Vitsippedansen, bland de blå.

I dag upptäckte jag en sensation i min trädgård.
Jag har ju tidigare lagt ut bilder på mina blåsippor som jag fått från Hälsingland.
Förra året trodde jag de höll på förvinna mer och mer, men så i år så kom fler blommor och jag har sett att jag hade vitsippeblad, men trodde aldrig att det skulle bli något av dem.
Så förra året sände jag en liten bön till han där uppe;-Snälla, snälla du jag, ge mig vitsippor också.
I dag innan jag nådde fram till blåsipporna så såg jag en liten vit sak där, och ja det var förstås en liten vitsippa.
Oj vad upphetsad jag blev. Jag kröp omkring på marken med kameran, till slut så låg jag på mage och fotade för att komma dem nära.
Samtidigt som jag studerade mina underverk, blåsippor och en liten liten vitsippa så tycktes min själ sväva ovanför mig fylld av lycka och i tanken så dansade jag vitsippedansen där runt som en galning.
Ja det kan ju tänkas överdrivet för er alla som har hav av sippor, men för mig är det ett Guds underverk.
Tack snälla Gud, för att du tänkte på mig, sa jag och tittade lyckligt på blomman.
Mina barn fick förstås genast upplysas om underverket.
En liten vit blomma, och en sån sensation.
De små sipporna har trotsat dryga 35 graders kyla, käle i jorden, is och snö, vatten, hagel, stormar, mörker, torka, regn, ensamhet, och så står de där helt ovetande om alla sina besvär, tänk att de överlevde.
Min själ svävar fortfarande omkring av salighet, dansande av tacksamhet och lycka över mitt underverk och till han där uppe som hörde en liten bön.
Tack du Gud för dina underverk.










En liten svartvit flugsnappare har också anlänt till min trädgård, ett riktigt vårtecken och den spelar så vackra melodier, man bara njuter av dess lovsång.
Klicka på bilderna så ni ser sipporna bätte, de är så ljuvliga, de är de värda, en liten extra titt.

söndag 17 maj 2009

Vårkavalkad i Norrbotten

Den enda blåsippegruppen i hela byn och den har nu överlevt 3,e året i Norr. Nu har den alldeles nyss slagit ut.
Jag gick en liten promenad, började i min trädgård hos blåsippan sen gick jag ner till sjön. Här ligger vår fiskebåt och längtar efter en liten åktur, eller var det kanske jag som ville på en åktur, jag tro det. Vi kan fiska lekgädda nu om vi vill, och det ska vi, tyvärr så har motorn kapsejsat, men vi kan ju ro, tills vi får en annan motor. Det är ju högvatten än, flöd, som vi säger här.
En bit från båten är stranden som just nu är under vatten och björkarna precis ovanför vattenspegeln just nu.
Så här kan ni se att nu har våra björkar inte alla men många fått musöron, och just nu och ett tag framöver så är det så extremt vackert när björkarna kläs i den ljuvaste skira grönska man kan tänka sig.

På väg upp från sjön såg jag att blåbärsljungen har knoppats. Den lyste så vackert i skogen.
Nästan uppe på gården så fotade jag en knoppande hägg. Så här långt har nu häggen kommit.
På min gård så har nu några tulpaner orkat sticka upp sin lilla näsa ut jorden.
Sen på min halvfärdiga altan står några violer och växer så bra.
Till slut gick jag in och fick se den underbara vårsolen som lyste in genom rumsfönstret på ett skåp som stått där i all evighet,(ska renoveras nån gång, det har bara stått där i över 20 år nu)
Det tillhörde min mans morfar som var rallare i Kiruna, han var med och byggde järnvägen dit upp.

Här nedan står en ram och en gammal stol, som hamnat där för att vi renoverar en annan del av huset, stolen har tillhört min släkt i snart 200 år, det finns bomärke under så man kan spåra den så långt tillbaka och benen fram är så nötta så stolen lutar liksom framåt, men jag gillar den., man ser bara ryggen här, men jag gillar när solen lyser in så där på något hörn, i min lilla värd.
Sen tittar jag ut på den nu öppna sjön och det är underbart, då ser det ut så här.
Med det vill jag önska er alla som har varit med i vårteckenutmaningen en god vår och sommar, som nu först klappar på dörren hos oss.
Och Tacka Humlebacken för initiativet, som jag tycker var jättekul.
Eftersom jag lika fotar som en galning alltid så kommer jag förstås inte att sluta med mina, sommartecken blir det nu snart.
Här blir det lite mer natur och sommar framöver, och varvat med bygge inredning, och utebad, fisketurer, blommor.
Med det vill jag tacka er alla som tittat och tittar in en Jääääääääääättekram, och en mycket underbar sommar. Tusen, tusen tack ni som skrivit en rad ibland, det har varit så rooooooooligt.
Vi ses ingen.
Zara.

torsdag 14 maj 2009

Tusse njuter i vårens härliga väder. Nu är det snart grönt.

Tusse sitter på vår halvfärdiga veranda och njuter av det vackra vädret. Han är en stolt gammal katt som verkligen har levt livets goda dagar. Han har aldrig blivit kastrerad, sprungit fritt överallt, ut och in, fått mycket kärlek och omvårdnad, jagat bort räven från gården. Slagits med en annan räv, precis utanför huset, i vår blev han av med förmågan att gå på 4 ben, det fjärde släpar han efter sig.Veterinären sa han har ju tre ben och en svans.
Han verkar må bra, och springer bra nu på tre ben, de fjärde hänger liksom slappt, veterinären kan inte göra något.
Men han trivs ändå, han kompenserar styrkan på nåt vis.
Nu har mina fjällvallmo börjat växa, de få jag har kvar, de är helt underbara blommor.
Jag upptäckte dem hos min morfar när jag bara var ett litet barn, jag hade inte sett dem förut, så en dag när jag kom så fanns de där översållade på en kulle, i alla färger. Jag blev så lycklig och frågade morfar.Men vem har satt de där blommorna; Morfar sa;-Det gjorde mormor.
Mormor har jag aldrig träffat hon var död redan när min mamma var ung flicka, men tänk blommorna hade fröat sig ända sedan dess.
Ja sa åt morfar hur kan de vara kvar. Minns inte vad han svarade. Men sen den gången har jag älskat den blomman, det är bara glädje med den precis som min morfar var själv.
Alla dessa underbara färger, jag kan än känna känslan och har en tydlig minnesbild av kullen översållad med fjällvallmo.
Kolla in hörni ni den 12 maj gick isen, nu ser vi vattnets glitter igen och det är så ljuvligt.-Vem kan äga vattnets glitter. Det är en del av ett citat som indianhövding Seattle höll när USAs regering ville köpa deras mark. Hur kan man sälja något som man inte äger, frågade han.
Indian känner jag mig som ibland, jag förstår honom.
Ännu en blid på vår majestätiska Tusse.
Nu har det allra första blommorna kommit som funnits här länge länge. Jag tror att Lotta som har bloggen Livets väv vet vad de heter, det gör inte jag.

Och inomhus så återspeglas solens strålar i mina ljuskronor och bildar hela konstverk, så vackert så enkelt, men dock ett konstverk för sig, och man stirrar och njuter av ljusets spel över väggen och gardinen. Nu är det verkligen vår även här. Jag önskar er alla bra dagar och godhet.
Klicka på bilderna om du vill se dem lite större.

tisdag 12 maj 2009

Röd fylld Hibiskusblomma.

Tänk så vackra de är de stora röda Hibiskusblommorna. Och för mig betyder det något riktigt speciellt.

När jag var barn dog mamma.Hon hade ett runt bord i ett rum som kallades salen.
På bordet låg en duk, och mitt på bordet stod en enorm Hibiskus.
Hibiskusen levde kvar när mor dog, i många år.
Den hade precis som den här stora röda dubbla blommor.
När blommorna blommade över så föll de ner på den ljusa duken och låg där, så vackra trots att de blommat över och fallit ner. De blommade bara en eller högst två dar, var blomma för sig, kanske just för dess flyktighet den var så speciell påminde om mor själv.Men de kom hela tiden nya blommor.
Blommorna plockades upp av av mig och lades i en tjock bok som far ägde, med extra böcker på för att få tyngd så de blev pressade.
Många blommor hamnade i böcker, av oss barn.
De blev platta torra och rätt så coola, dock förlorade de sin vackra färg.
Den stora Hibiskusen betydde så mycket, mor levde liksom kvar i den på något vis, det var som en del av henne, hon som älskade, hon som kramades.
Jag jag haft en sådan Hibiskus länge. Sen dog den, men efter ett tag så upptäckte jag dock att min dotter hade en likadan.
Och jag frågade var har du fått den ifrån.
-Men från dej mamma, hon hade fått ett skott från min, så jag tog ett skott från hennes.
Mor, dotter, mor, dotter igen, allting går i cirkel och blomman har en historia, som lever vidare.
Nu har jag återigen flera Hibiskusar med stora röda dubbla blommor
och jag älskar den blomman.
Det är som en hälsning från mor, som om hon säger;-Jag har inte glömt bort dig.
Och jag älskade dig.
Och jag säger till blomman. -Ja jag vet.