Vårkavalkad i Norrbotten

Den enda blåsippegruppen i hela byn och den har nu överlevt 3,e året i Norr. Nu har den alldeles nyss slagit ut.
Jag gick en liten promenad, började i min trädgård hos blåsippan sen gick jag ner till sjön. Här ligger vår fiskebåt och längtar efter en liten åktur, eller var det kanske jag som ville på en åktur, jag tro det. Vi kan fiska lekgädda nu om vi vill, och det ska vi, tyvärr så har motorn kapsejsat, men vi kan ju ro, tills vi får en annan motor. Det är ju högvatten än, flöd, som vi säger här.
En bit från båten är stranden som just nu är under vatten och björkarna precis ovanför vattenspegeln just nu.
Så här kan ni se att nu har våra björkar inte alla men många fått musöron, och just nu och ett tag framöver så är det så extremt vackert när björkarna kläs i den ljuvaste skira grönska man kan tänka sig.

På väg upp från sjön såg jag att blåbärsljungen har knoppats. Den lyste så vackert i skogen.
Nästan uppe på gården så fotade jag en knoppande hägg. Så här långt har nu häggen kommit.
På min gård så har nu några tulpaner orkat sticka upp sin lilla näsa ut jorden.
Sen på min halvfärdiga altan står några violer och växer så bra.
Till slut gick jag in och fick se den underbara vårsolen som lyste in genom rumsfönstret på ett skåp som stått där i all evighet,(ska renoveras nån gång, det har bara stått där i över 20 år nu)
Det tillhörde min mans morfar som var rallare i Kiruna, han var med och byggde järnvägen dit upp.

Här nedan står en ram och en gammal stol, som hamnat där för att vi renoverar en annan del av huset, stolen har tillhört min släkt i snart 200 år, det finns bomärke under så man kan spåra den så långt tillbaka och benen fram är så nötta så stolen lutar liksom framåt, men jag gillar den., man ser bara ryggen här, men jag gillar när solen lyser in så där på något hörn, i min lilla värd.
Sen tittar jag ut på den nu öppna sjön och det är underbart, då ser det ut så här.
Med det vill jag önska er alla som har varit med i vårteckenutmaningen en god vår och sommar, som nu först klappar på dörren hos oss.
Och Tacka Humlebacken för initiativet, som jag tycker var jättekul.
Eftersom jag lika fotar som en galning alltid så kommer jag förstås inte att sluta med mina, sommartecken blir det nu snart.
Här blir det lite mer natur och sommar framöver, och varvat med bygge inredning, och utebad, fisketurer, blommor.
Med det vill jag tacka er alla som tittat och tittar in en Jääääääääääättekram, och en mycket underbar sommar. Tusen, tusen tack ni som skrivit en rad ibland, det har varit så rooooooooligt.
Vi ses ingen.
Zara.

Tusse njuter i vårens härliga väder. Nu är det snart grönt.

Tusse sitter på vår halvfärdiga veranda och njuter av det vackra vädret. Han är en stolt gammal katt som verkligen har levt livets goda dagar. Han har aldrig blivit kastrerad, sprungit fritt överallt, ut och in, fått mycket kärlek och omvårdnad, jagat bort räven från gården. Slagits med en annan räv, precis utanför huset, i vår blev han av med förmågan att gå på 4 ben, det fjärde släpar han efter sig.Veterinären sa han har ju tre ben och en svans.
Han verkar må bra, och springer bra nu på tre ben, de fjärde hänger liksom slappt, veterinären kan inte göra något.
Men han trivs ändå, han kompenserar styrkan på nåt vis.
Nu har mina fjällvallmo börjat växa, de få jag har kvar, de är helt underbara blommor.
Jag upptäckte dem hos min morfar när jag bara var ett litet barn, jag hade inte sett dem förut, så en dag när jag kom så fanns de där översållade på en kulle, i alla färger. Jag blev så lycklig och frågade morfar.Men vem har satt de där blommorna; Morfar sa;-Det gjorde mormor.
Mormor har jag aldrig träffat hon var död redan när min mamma var ung flicka, men tänk blommorna hade fröat sig ända sedan dess.
Ja sa åt morfar hur kan de vara kvar. Minns inte vad han svarade. Men sen den gången har jag älskat den blomman, det är bara glädje med den precis som min morfar var själv.
Alla dessa underbara färger, jag kan än känna känslan och har en tydlig minnesbild av kullen översållad med fjällvallmo.
Kolla in hörni ni den 12 maj gick isen, nu ser vi vattnets glitter igen och det är så ljuvligt.-Vem kan äga vattnets glitter. Det är en del av ett citat som indianhövding Seattle höll när USAs regering ville köpa deras mark. Hur kan man sälja något som man inte äger, frågade han.
Indian känner jag mig som ibland, jag förstår honom.
Ännu en blid på vår majestätiska Tusse.
Nu har det allra första blommorna kommit som funnits här länge länge. Jag tror att Lotta som har bloggen Livets väv vet vad de heter, det gör inte jag.

Och inomhus så återspeglas solens strålar i mina ljuskronor och bildar hela konstverk, så vackert så enkelt, men dock ett konstverk för sig, och man stirrar och njuter av ljusets spel över väggen och gardinen. Nu är det verkligen vår även här. Jag önskar er alla bra dagar och godhet.
Klicka på bilderna om du vill se dem lite större.

Röd fylld Hibiskusblomma.

Tänk så vackra de är de stora röda Hibiskusblommorna. Och för mig betyder det något riktigt speciellt.

När jag var barn dog mamma.Hon hade ett runt bord i ett rum som kallades salen.
På bordet låg en duk, och mitt på bordet stod en enorm Hibiskus.
Hibiskusen levde kvar när mor dog, i många år.
Den hade precis som den här stora röda dubbla blommor.
När blommorna blommade över så föll de ner på den ljusa duken och låg där, så vackra trots att de blommat över och fallit ner. De blommade bara en eller högst två dar, var blomma för sig, kanske just för dess flyktighet den var så speciell påminde om mor själv.Men de kom hela tiden nya blommor.
Blommorna plockades upp av av mig och lades i en tjock bok som far ägde, med extra böcker på för att få tyngd så de blev pressade.
Många blommor hamnade i böcker, av oss barn.
De blev platta torra och rätt så coola, dock förlorade de sin vackra färg.
Den stora Hibiskusen betydde så mycket, mor levde liksom kvar i den på något vis, det var som en del av henne, hon som älskade, hon som kramades.
Jag jag haft en sådan Hibiskus länge. Sen dog den, men efter ett tag så upptäckte jag dock att min dotter hade en likadan.
Och jag frågade var har du fått den ifrån.
-Men från dej mamma, hon hade fått ett skott från min, så jag tog ett skott från hennes.
Mor, dotter, mor, dotter igen, allting går i cirkel och blomman har en historia, som lever vidare.
Nu har jag återigen flera Hibiskusar med stora röda dubbla blommor
och jag älskar den blomman.
Det är som en hälsning från mor, som om hon säger;-Jag har inte glömt bort dig.
Och jag älskade dig.
Och jag säger till blomman. -Ja jag vet.

I dag var jag ut på en liten promenad. Jag fotade en svankavalkad.

Först så kom en liten gullig sädesärla.
Sen simmade två krickor innanför iskanten.
Och de flög förstås när jag kom.
Lite längre fram efter vägen simmade två svanar i vårflöden ovanpå ängarna.
Här kommer nu deras flykt i en serie av bilder, de är så vackra.

Avslutningsvis när jag kom hem så upptäckte jag de svällande knopparna på min Prunus padus kolorata. Rosa hägg. Snart snart slår de ut.
Så ser det ut i dag, och vi har haft 5 plus ungefär, mulet någon solglimt, men härligt friskt vårväder, och alla dofter har kommit tillbaka från moder jord.

Kolla in temperaturdippen

I kväll kl 21. 57 så står det noll grader ute,det känns som om det är snö i luften, isen ligger ännu.
Det blåser kallt ute.
Jag tog in blommorna från altanen, alla utom penser och violer, få se hur det går, spännande.

Bildkavalkad.

I dag när jag var ute och cyklade tog jag nya bilder på Tussilago,

Jag passerade en stuga som jag äger, och var in där har jag en krans som jag gjorde en gång av videsnår och lite pärlor.
På vägen dit låg den här, kul eller ful. herr padda låg still och bara stirrade rakt fram.
Jag passerade forsen som nu har stigit rejält, isflak har fastnat på väg ner i strömmen.
Forsen är som en kokande gryta.
Här nedan fick jag en bild som jag gillar.
Här tog jag med bländare 22.

Avslutning på forsbilder.Jag gillar och stå där och lyssna på forsens dån, nu när vårfloden är här.
I vanliga fall så är det inte lika mycket vatten i älven.
När jag kom hem till byn igen så stod bondens får och betade.
Jag fotade lite blommor inne, det här är en silverek, tror jag vi brukade kalla dem, den var ute förra sommaren jag tog in den i höst och den har klarat vinern inne, konstigt nog.
En liten mårbacka pelargon får avsluta mitt bilddille.
Jag älskar att fota om nu någon skulle ha upptäckt det, men det blir mest som någon slags dokumentär.

För två år sedan kom de till min by ingen vet varifrån.

Det har aldrig funnits förr här, hela min barndom så fanns inte Tussilago/Hästhov här, ändå så förstod jag vad det var när jag fick se dem och de är så söta.
Ett litet extra vårtecken kunde jag inte låta bli att visa er.
Kram.

Vårtecken.

Vårtecken som jag inte visste om, det fanns i dottern trädgård, troligtvis klarar de sig för att de har en källare som det utgår värme ifrån, och då blommar det tidigt.
Så här lite snö har vi den1 maj det går fort nu när snön smälter bort.
Storspovarna har kommit och de skriar in den underbara våren.
Här lyfter två av dem, det är ett helsäkert vårtecken hos oss, när storspoven kommer.
Våra forsar och vattendrag har börjat översvämmas, vi kallar det för flödn, alltså vårfloden.
Det kommer att stiga mer i älvarna men isarna i sjöarna har inte gått ännu.
Så här lite snö har vi den 3 maj. Nästan ingenting.
Jag och min man for ut för att se på bäver, under vägen så såg vi flera tjäderhönor, i kväll den 3 maj.
Några renar, här står en och betar.
Vi såg aldrig till bävrarna för det var full islossning nere vid älven, sen var det helstock i älvmynningen för isen ligger i sjön och all iskross tog sig inte någonstans.
Isen har krypigt upp runt husen som ligger kring älven, trots att det är en rätt så hög älvbank, men naturens krafter är stora och vårfloden är rätt häftig.
Som avslutning såg vi en fin och vacker syn när en Storskrake lyfte från vattnet, mellan issörjan.
Ja nu är det verkligen vår här hos oss, riktig vår, allting går supersnabbt nu.
Glad vår! till er alla.

Jag fick en award från ett rött monogram

Jag fick en Award från ett rött monogram, hon som har den bloggen är en jättegullig tjej. Hon kommer även att få tillbaka en Award.
Nu vill jag ge den till några stycken som betyder mycket för mej, det blir nog rätt många för ni gör mig så glad, när ni skriver någon rad och får mig att känna att jag finns.
Jag ger den till .- Ett rött monogram, -Vit som snö,-Lotta livets väv, Trottinglady-cajsas rum, Rosenskärans diversehandel, Kullervilla, Utsikt från vävstugan.
Tyvärr så har jag inte lärt mig att länka till er ännu i detta inlägg men jag jobbar på det.
Tack till er alla.
Tack till er alla andra också som skriver när ni har tid över. Ni är underbara allihopa och ni betyder så mycket för mej, jag har hört det sägas i andras bloggar, men nu först fattar jag, utan er alla så finns jag ju inte i bloggvärden och jag tycker det här är så roligt.
Jag bor ju ensides och har inte så mycket kontakt med omvärden, då känns det extra roligt när ni hälsar på mig, och även när jag får besöka er och se allt i era inspirerande bloggar och inspirerande hem.
Jag har verkligen levt upp på grund av er alla, n i är såååååååååå otroligt värdefulla för mig.
Kram, kram, kram, till er alla.
Det är lika roligt var gång att besöka er, och se när ni har fixat nya bilder.
Tack från mig och kram, vi ses igen.
Jag önskar en all lycka och framgång i allt ni tar er, för, från mig
Zara.