Snöoväder och drivor.

 

  

Äntligen lite mer snöfall.

Plogen hann inte ploga och vi gänget var ut på promenad i snöstormen, så coolt.

På altanen har vi satt upp snöskydd över vintern för att inte få in så mycket snö.

Ingen ide. Det drev in ända mot väggen och vi som har en altan som är 4 meter bred och tak och snöskydd.

Nästa dag såg det ut så här.

Otroligt vackra formationer.

Ända sedan vi byggde vårt hus, så har vi alltid fått en häftig snödriva  på den här platsen, så när vi nu byggde altanen så sa jag till maken, oj så tråkigt nu blir det väl ingen sån där härlig snödriva här igen.

Men kolla, på altanen drev det in, bra och dåligt på samma gång, det som är bra är att snödrivan kom tillbaka trots att vi har en altan och exakt på samma ställe, jag blev så glad, maken inte lika glad som skottar snö.

Men visst är den otroligt läcker, med sina skulpturala former.

Ängeln som stod uppställd på golvet efter att ha blåst ner, har fått det lite kallt om fötterna.

Men vackert blev det, men en snöängel.

En gammal trasig spark som står bakom väggen, står i snön, och runt den har snön skalats av i sköna formationer.

Kolla vilka enormt vackra drivor som skjutit upp på altanen, tänk så vackert naturen kan göra utan att vi ens rör med en enda hand i den, vi stör möjligen.

Men så klart vi var tvungna att skotta, vi måste ju kunna ta oss fram.

På radion har de för första året börjat ge såna där klassade snöstormvarningar, vi har ju alltid haft det så här till och från vintertid, men nu får vi höra mycket mer om det helt plötsligt.

Klass 2 sa det och det blåste 20 sekundmeter, jag vet inte vad det innebär.

Nu känns allting som vanligt med lite mer snö.

Hopps på ännu mer.

Och inomhus växer apelsiner.................

Jo, jag har ett gammalt apelsinträd, just nu är det bara en stycket apelsin, men det kommer mer knoppar.

I samma rum står en hermelin.

Kolla vad läcker hermelin, lekatt, kallas det här.

Vår tusse tog den här en vinter, då lät vi stoppa upp den, som ett minne från vår Tusse jägaren.

Hermeliner är tuffa, men katter ännu tuffare.

Jag gillar hermeliner, helst levande.

Visst är de coola.

Glad helg och glad vecka på er alla sötingar där ute i cyberrymden.

Kram Zara

Skidtur.

Äntligen en skidtur.

De vänstra är min turskidor, de högra är maken han susar fram som ett spjut på sina skaitingskidor, jag lugnt.

Åker ner på isen.

Mörkret börjar falla, men nu har jag bestämt mig för årets första tur.

Vi åker som bekant mest efter julen, och i huvudsak efter januari.

Vi har ju inga elljusspår i vår by, utan får åka vilt.

I dag skulle jag åka ånyest, ja det vet ni inte vad det betyder, men det betyder,att man åker utanför spåret, över nysnön.

Men det finns ingen skare nu så skidorna bär inte.

Inte en enda människa.

Jag är helt ensam, så skönt, man känner friden, helt ensam, helt underbart.

Inte ens ett endaste spår.

Jo renar & älgar har sprungit över isen, och rävar.

Det låter kanske konstigt, att det är skönt i skumrasket och ensam på en sjö utan en enda kotte, i närheten, men vet ni den känslan är härlig.

Utsikten åt andra hållet.

En av våra berg som omger sjön.

Som sagt det är mera ett plumsa med skidor tur eftersom skidorna försvinner.

Jag åker inte så långt, eftersom det börjat mörkna, men kul var det.

Det enda som lämnas kvar efter mig är skidspåret, när jag åker hem.

över isen.

 

Där uppe bor jag.

På väg hem så inser jag att båten aldrig blev upptagen högre upp på land, så till våren kanske vi ingen båt har, för vi har ju vårfloden här varje vår.

Men sånt är livet.

Nästa tur ska jag åka när det är ljust ute.

Jag måste tilllägga att våra isar är ca 60-70 cm tjocka, så ni alla förstår att vi lugnt kan åka skidor över dem.

Några har funderat på det ni är så gulliga.

Det har varit så vackert ute, sen kom en vind. Den blåste

bort all den vackra frosten, på bilden nedan så ser man hur frost och snöfjun blåser all värdens väg.

Vackert. Jag måste naturligtvis ut och stå där mitt i all mysig snöfrostblåst.

Det var såååååååååå

Vackert.

 

 

Lite jul finns kvar.Julstjärnorna.

Min utejulgransfot är kvar, det är en gammal stol.

Jag ställde bara en gran där och en gammal stol som stöd, simsalabim så blev det en julgransfot.

Innomhus kan man tro att det är jul igen, men så är det inte.

Två dagar före jul fyller jag år, var jul, verkar det som.

Då fick jag en knoppande amaryllis av min dotter, nu blommar den, som en vacker fröjd för ögat.

Stöket i bakgrunden bjuder jag på, det här är ju egentligen ingen inredningsblogg, utan en vara människa blogg. Då behöver jag ju inte leva upp till att det ska vara fint,hos mig.

Hos mig är det allt i en enda blandning.

Mest fotoblogg, men jag älskar ju förstås att titta på alla inredningsbloggar.

Tackar er andra som bjuder mig på inspiration.

 

 Så här ser amaryllisen ut i närbild. Kram på er alla Ska snart hälsa på er.
 Det ska bli så roligt att se vad ni hittat på.
 Zara

Frosta dig. Sa naturen. Frost. Frost. Frost.

Frost.

 

Mera frost.

Ännu mer frost.

Extra mycket utsmyckning i min altanljuskrona.

Ljuskronan och Landet Narnia liknande bakgrund, eller ännu vackrare.

Helt sagolikt vackert, med all frost, i Zaralandet.

Närbild på frostljuskronan.

Klicka gärna upp bilderna.

Kristallerna syns ännu mer.

Tänk vad naturen kan åstadkomma, inget vi kan åstadkomma hur vi än försöker, eller hur.

Titta hur smyckad ljuskronan blev av naturen.

I dag så visade naturen sig i en av sina mest bedårande vackra sidor, allting var som inbäddat i ett sagolandskap.

Min lilla ljuskrona hade fått så vackra kristaller, skogen stod i de mest bedårande kristallflor.

Ut genom ett fönster på övervåningen såg det ut så här. Jag bor verkligen in bland träden.

Från samma fönster.

I kväll när jag varit bort och kom hem fotade jag denna bild med mobilen, till och med kransen var smyckad.

Över en natt förra natten så blev allting så frostigt, och så såg det ut när ljuset kom, då såg jag frosten, så himla vackert.

Sköt om er.

Kram Zara