lördag 15 augusti 2009

Den röda sanden på paradisön, mera bilder därifrån.Klicka på bilderna för att få dem större.


Alltid har sanden hos oss varit röd, och när jag var barn och hörde talas om den vita sanden och oändliga stränder vid havet så ville jag också ha den vita fina sanden. Nu har jag sett havet och det är ju underbart, men jag har också lärt mig en annan sak.
-Att jag älskar den röda sanden och hur speciell den är.
Det finns finkornig, röd sand grovkornig, och röd blandad med svart, och med grå.
Och kattguld som glittrar.
Men mest den röda sanden.
Jag bor i den röda sandens land, och även röd jord finns det här, till och med röd lera.
Grå jord och grå lera, ljust, och svart lera.
På andra sidan sjön finns denna lera, vi smorde in hela kroppen som barn, det var kul, tyckte vi.
Det är röd sand runt hela sjön och jag älskar den. En dag så fick en bybo för sig att vi skulle fylla badstranden med vit sant från kommunen, jag försökte säga att vi som har en speciell sand ska inte förändra vår natur.
Men ett lass med vit sand fylldes ut på badplatsen(i all välmening förstås) Den nya sanden var grovkornig, lös och inte vacker.
Man sjönk i den, vår inhemska sand är hård.
Men efter några år så blev den vita sanden röd, dock lite lösare, men den blandas upp mer och mer för vart år, och nu är allting nästan som förut.
Men på den här sidan, på paradisön kan ingen ta med sig lass med sand det finns inga vägar dit, bara vatten omkring, och vårfloden lägger hela stället under vatten, det går inte att bygga nåt heller och ingen är där, utom bondens får eller getter så här har vi den röda sanden.

Jag ällllllllskar den, den är så vacker, precis som i Anne på grönkulla, eller hur. Vår natur ska inte flyttas runt och bytas ut, och försöka efterlikna någon annan plats, vi ska vara rädda om just vår plats på jorden.
Bilden ovan visar när vi går på paradisön och är på väg att utforska.
Bilden nedan har vi kommit fram till där vi har torr sand och brukar fika.

Stranden förändras år efter år, för älven mynnar ut där och vårfloden flyttar rund både gräs, vass och blommor och sand.
Bilden nedan visar de små, små gula blommor som bildar en vacker blommatta.


Blommattan går ända ner till vattnet.
Här står jag mitt i paradisön och svävar omkring.Det är så ljuvligt.

Lite utsikt mot andra hållet, man ser att det är väldigt långgrunt.

Mina fötter, i vattnet. Jag står och fotar ute i vattnet, de två nedersta bilderna är utsikt från vattnet.




Fotspår i sanden, ja just då fanns det där sen när vi åker så försvinner de, vi lämnade bara spår av våra fötter, och nu är de nog borta, som förut så tänker jag på alla de som gått här förut och lämnat spår, som är borta för lääääääääääääänge sen, så ska det bli för oss också, men just nu är vi här.


Vi tar vår paddel, och flickan sina skor, och går till båten för att åka hem.
Själva är vi de skolösa folket, mest hela sommaren.

Jag ser en liten sädesärla som går omkring mitt i sin egen värd, mitt i sitt eget paradis, och hon vet ingenting annat om den här värden, men hon vet det viktigaste, att leva just nu, och njuta av naturen,hon vet hur man lever, hon är så söt, där hon trippar omkring helt obekymrad om allting.
Hej då säger jag till henne.

Vi passerar en hägg när vi går mot båten, den står där som en tavla och bara ser vacker ut.
Naturen här styr sig själv, allting är som det är skapat.
Nu lämnar jag den vackra stranden, synd bara att jag inte kan förmedla vinden som blåser, och smeker våra kinder, vattnets glitter och känslan, känslan, den går bara att uppleva, när man är där.
Och man måste kunna känna också. Ha förmågan, många hinner inte i stressen det är något som är synd, men jag vill ändå ge er en liten glimt av naturen.
Kram Zara.

12 kommentarer:

Butik Drängstugan sa...

Hej!

Vilka vackra bilder.

Du frågade om träornamentet som finns i butiken.
Det kostar 400 kr och finns även i form av franska liljan.

Ha det så bra!
Cina

ETT RÖTT MONOGRAM sa...

Så fint skrivet Zara. Känns lite som att jag också går där i din röda sand. Du kan konsten att njuta livet.
Kram till dig gumman
AnnaMaria

Birgitta sa...

Hej Zara! Du skriver så målande och man riktigt känner sanden mellan tårna när man är med dej där på stranden. Visst är det härligt att det finns orörda landskap och som får förbli det. Förstår att du njuter i fulla drag när ni paddlat dit ut. Jag ser att ni har solen hos er också. Nu ska jag läsa vad du skrivit en gång till och se alla bilder på nytt. Hoppas du får en skön vecka nu.
Många kramar till dej från Birgitta

H A N N A S - F O R M sa...

Ville kika in hos dig...tacka för ditt FINA, varma inlägg...blev glad..underbart att det finns så mycket värme här bland bloggarna oxå.

Dina bilder är konstnärliga...älskar den med dina fötter i havet...gör mig nyfiken...den är vacker. Kommer gärna in hit igen!

Ha det gott så länge!

kram
Hanna

H A N N A S - F O R M sa...

Ville kika in hos dig...tacka för ditt FINA, varma inlägg...blev glad..underbart att det finns så mycket värme här bland bloggarna oxå.

Dina bilder är konstnärliga...älskar den med dina fötter i havet...gör mig nyfiken...den är vacker. Kommer gärna in hit igen!

Ha det gott så länge!

kram
Hanna

Lotta-livets väv sa...

Så vackra bilder, så vacker natur och så skönt att älska det som finns nära dig!
Tänkte faktiskt lite i de banorna då jag reste från Skåne och hem till Värmland igår. Vi har sett underbara trädgårdar, underbara växter, som gärna växer i zon 1, men i vår zon 3 växer andra växter tänkte jag...de är precis lika vackra och vår natur ser lite annorlunda ut, men är ändå hemma.
Tack för att du påminner oss om dessa saker.
Kramar till dig goa Zara!
/Lotta

Lotta-livets väv sa...

Hej igen Zara!
Inte är det hemligt det jag jobbar med...fast jag väljer att "protestera" *fniss* mot standardfrågan:
-Å, vad jobbar du med?
...genom att inte vara så tydlig med vad jag jobbar med (på min blogg).....
men jag har precis avslutat ett sommarlov på sju veckor, mina jobbarkompisar är personer som har några år på nacken, kommunen är min arbetsgivare ibland brukar vi kallas för en "andra chans"....blev du klokare????

På samma vis väljer jag att inte sätta ut min ålder, men vem som helst kan ju räkna ut att jag inte är purung, mamma till en 25-åring och en 30-åring och mormor placerar in mig på skalan....ja, var då?????*ler* Min själ är ung och då bryr jag mig inte så mycket om hur "gammalt" skalet är....andra får gärna tycka att det är viktigt, men för mig är människan bakom skalet det viktigaste.
Kramar till dig, goa Zara. Du har livsvisdom, klokskap och konstnärlighet i ord och bild som du delar med dig av till oss. Gissa om vi tycker det är härligt att se och läsa din blogg!

Trottinglady - Cajsas Rum sa...

Vilka bilder! Härlig sand!
Synd att du inte kan se mina bilder! Undrar just varför?
Snart kommer jag med nytt blogginlägg!
Kramen
Carin

märta sa...

Tänk att få gå där på din strand och känna sanden mellan tårna. Vi lämnar spår efter oss många försvinner som spåren i stranden men vi får hoppas att vi lämnar några som vara längre än dem i sanden.
Tack för dina fina inlägg!
Ha en skön helg!
Märta

Helena sa...

Hej Zara! Tack för den snälla kommentaren inne hos mig! Jag har skrivit ett inlägg om den gamla köksalmanacken nu, gå in och kika. Kan du inte läsa texten på bilderna och är intresserad så mailar jag gärna bilder i högre upplösning, säg bara till! Kram Helena

Vit som snö sa...

Hej min vän! Nu var det längesen jag tittade in. Livet snurrar fort igen, inte som under semestern...
Vackra bilder från din trakt! Att frakta dit vit sand låter som vansinne, o uppenbart var det bortkastade pengar! Varför inte se det vackra i det man har!?
Er natur ser verkligen vacker ut! Jag tillhör kanske själv dom som är hemmablinda för jag längtar ju hela tiden bort.... men det har ju så många skäl... Inget nytt har hänt i det o jag börjar undra om jag har kraften att ta tag i det, vi får se. Som tur är så har jag ett bra liv oavsett!
Hoppas du har det bra också!
Kram Cilla

Lotta-livets väv sa...

Hej vännen! Hur är det? Är det bärplockningsdags för dig uppe i skogen? eller tar du bara en liten paus i skrivandet?
Visst är det så att bloggandet ska var lustfyllt och kravlöst. Man skriver när man vill, om man vill....
Kramar
/Lotta