lördag 2 mars 2013

Hej Allihopa igen.
Nu hoppas jag på bättring, så jag ska blogga lite mer saknar er. Det har varit annat på tapeten.
Men allting är bra.
Så nu skickar jag in lite bilder från vårt enormt vackra Norrbotten, och vad jag insett nu så stillsamma och lugna. precis som förr i tiden.
Vi är grymt privilegierade här där jag bor. Vacker natur och lugn och ro, ingen stress, nästan så lite stress så det blir tråkigt mellan varven, ni förstår nu fattar jag ju vilken enorm skillnad vi lever i.
Som i landet Narnia, så lever vi, vårt liv så gudomligt vackert.
Kolla den här bilden, det är ju nästan overkligt vackert, men så här ser det faktiskt ut på riktigt, ingen manipulation av bilderna alls.
Ljuset, ljuset, har återvänt.
Precis  så uttryckte vår Danska präst det i kyrkan vi väntar på ljuset inte våren, för det hade han fattat nu efter att ha bott här flera år, att i Norr där väntar man inte på våren utan på ljuset.
Och nu har det kommit för att stanna i ett halv år, och det är intensivt och vackert och gudomligt.
Även när snön har fallit från träden så är det vackert, så här kan de se ut en magisk dag på skidor på sjön.
Jag spänner på mig skidorna direkt på verandan och åker ner på sjön och sen tillbaka, här kommer jag från en ödegård, det är mitt spår som jag gjort i älgens spår, man ser också skoterspår över isen. Men man möter sällan nån människa och det är så skönt, förutom på helgerna kan det vara nån man möter som är uppe hos föräldrarna och hälsar på.
Våran granne åker också regelbundet över isen, det är han som gjort ett skoterspår.
Älgarna hade legat på flera ställen där vid ödegården, och de har det gjort bakom vårt hus också.

Inne skiner ljuset fram på torkade rosor som jag torkat fråmför gardinen.
En mild rosa florlätt gardin, för att släppa in ljuset.
De hänger där som en dekoration i sig.
Avslutar med en blid på mig när jag åker skidor på sjön, fotad med mobilen.
Så här ser jag ut, osminkad och i all min enkelhet. Ingen ungdom lägre, men jag vet vem jag är och jag vet att det bästa i livet är de man älskar och att vi måste vara rädda om varandra i en tid där kärleken får stå tillbaka för egoismen.
För mig är kärleken allt. När allt annat har skalats bort så är kärleken det enda som återstår, och är viktigt i ens liv.
Vi måste avstå från att se felen i varandras liv och börja vara överseende och se de positiva, det blir så verkligt genom åren.
Förlåtelse och kramar det gör livet underbart.
Det här är det jag står för mina vänner och jag önskar er alla att ni ska ta er igen era svårigheter för på andra sidan finns det en väg ut, en väg med möjligheter.
KÄRLEKEN ÄR ALLT!

Stor kram till er alla från mig Zara.