Kan ni fatta efter 70-tusen bilder så dog den till slut, en sorglig dag för en fotonörd.
Jag är inte förvånad, den har tjänat mig trogen.
Slutaren skulle hålla för ca 60-tusen bilder, så jag är nöjd, men vi har verkligen varit med om mycket tillsammans.
Vi har fotat i bitande kyla, i isande stormvindar, i mjukt snöfall, och i sommarsol, ljumma vindar och fisketurer, på sjön, semestrar, födelsedagar, morsdagar, bröllop, begravning, konfirmationer, uppträdanden, sång och dans, strömavbrott, natur, blommor och bin.
Vardag som fest.
Nytt och gammalt.
Allt har vi delat tillsammans, men nu har den gett upp, efter fem år.
Ja jag vet, att det bara är en kamera, men det är lite mer för mig, jag har älskat min kamera, så mycket.
Kolla slitaget.
Ja hur gör jag nu, ja jag kan inte vara utan, så kungen är död länge leve kungen( eller snarare min kamera är död, så länge leve min nya kamera, får man säga)
Jo en ny fick det bli, som ni får se bilder från sen.
Så snart ska jag komma igång med nya fina bilder.
Sen har jag nu bestämt mig för att äntligen måla mitt konstigt gulfärgade skåp som såg ut så när det kom till mig.
För 25 år en!!!!!!!!!!!!!!!!!
Helt sjukt, 25 år.
Då tänkte jag måla det vitt. det verkade så besvärligt, så åren bara gick och gick.
Det hade tillhört min mans mormor.
Skåpet hade de i Kiruna där hans morfar var rallare en gång för läääääääääääääänge sedan.
Och skåpet måste ha varit gammalt redan då, skulle tro tidigt 1800-tal, kan till och med komma från sent 1700-tal.
Här har jag skrapat fram färg på ena luckan, färgen fanns i flera lager, men den färg som var längst under var vit. Eller mycket ljus, som en 1700-tal färg.
Jaha tänkte jag, skåpet vill vara vitt.Säkert så blir det snyggt.
Lite rörigt omkring, man kan se två av min tavlor på sidan om skåpet.
Snart får ni ser hur skåpet blev, när det blev klart.
Hoppas ni alla mår fin fint.
I kväll ska jag försöka hinna runt till er och se var ni hittat på.
Ska bli spännande.
Stor kram till er alla.
Zara
